|
Idag har självrannsakningarnas tid börjat inom massmedia. Man konstaterar häpet att man själv skapar myter och att man gör det på andras bekostnad. SvD: ”761 barn har försvunnit i USA, 43 i Storbritannien – bara under det senaste året. Av egen fri vilja, drunknade, bortrövade av en förälder, i enstaka fall kidnappade av en främling. Men du har bara hört talas om ett av dem: Madeleine McCann.” Tidningar är emellanåt som självspelande pianon. Till och med om man undantar underhållningsindustrins alster som Hänt i Veckets båda efterföljare, Aftonbladet och Expressen, så visar det sig att man får mer information om ett försvunnet barn i Portugal än vad man får om viktiga händelser ute i världen. Men tidningar vore inte tidningar om man inte kunde vrida just detta till att bli en nyhet det också. Därför är jag inte förvånad över att nu morgontidningarna börjat kalla in experter på tidningar för att få tidningars märkliga beteende förklarat för sig. DN: ”Fallet Madeleine är den nya tidens såpopera, där dikt och verklighet flyter ihop. Det är en av medieexperternas förklaringar till att den fyraåriga brittiska flickans försvinnande blivit ett av tidernas mest omskrivna kriminalfall.” Så långt den experts åsikter som DN lyckas förmedla i sin ingress. Sanningen tycks vara angelägen att dölja in i det sista. För trots att morgontidningarnas intäkter huvudsakligen kommer från annonsörer och prenumeranter så har de exakt samma mål som kvällspressen. Målet är att tjäna så mycket pengar som möjligt på sin produkt. Därför passar det som handen i handsken när någon ”expert” blandar ihop korten och hävdar att detta försvinnande skulle vara den nya tidens såpopera. Media har själva byggt upp detta försvinnande till ett drama och dramaturgins tömmar har hela tiden styrts av medierna själva. Visst är det otäckt att ett barn försvinner, men Svenska Dagbladets uppräkning av försvunna barn begränsar sig till barn i det vi kallar västvärlden. Frågar vi oss hur många barn som försvunnit i hela världen så får vi givetvis andra siffror än dem som SvD presterar. Skulle vi dessutom ha ett ont öga till några av världens ”demokratier” kanske vi skulle fråga oss hur många palestinska eller irakiska barn som dött i olika former av militärt våld under den tiden media koncentrerat sig på den lilla engelska flickan. |
Vi kan, om vi vill vara ännu mer elaka mot tidningarna fråga oss hur många barn, jämnåriga med lilla Madeleine, som dött i Afrika sedan hon försvann i Portugal. Som dött i AIDS eller Malaria och andra sjukdomar som skulle kunna ha förhindrats, eller i vart fall göras mindre dödliga än vad de är idag. Men då skulle vi ju vara elaka mot medierna, och det vill vi ju inte, eller hur? Nu fick morgontidningarna ytterligare en anledning att, lätt självkritiska, gå igenom ärendet ytterligare en gång på bästa nyhetsplats. Dessutom så länkar de på sina hemsidor till alla tidigare artiklar i ärendet. Och Svenska Dagbladet har en bild på flickan på förstasidan i pappers- Jo, jag har sagt upp abonnemanget på SvD…
Andra bloggar om: Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Mediekritik, Kriminaljournalistik, Omoral, Kommers, Tidningskolportörer, Desinformation, Jounalistik, Samhällsansvar, Madeleine McCann, Politik [tags]Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Mediekritik, Kriminaljournalistik, Omoral, Kommers, Tidningskolportörer, Desinformation, Jounalistik, Samhällsansvar, Madeleine McCann, Politik[/tags] |
12 svar till “Medias fula tricks med Madeleine”
Jag kan nämna att SvD har fyra sidor inne i tidningen som handlar om flickan…
Olustigare än det här drevet var det länge sedan jag sett. Möjligen beror det på den engelska pressen som lär vara värst i världen på att rota upp allsköns skräp och ägna sig åt att förfölja människor dygnet runt.
Man tar helt enkelt över skiten och översätter till svenska.
Aldrig ett ord om exempelvis palestinska barn som medvetet mördas av israeliska soldater eller ugandiska barn på flykt undan kidnappare som vill göra dem till barnsoldater.
Samtidigt som det här har pågått har det som sagt skett mera dramatiska saker på närmare håll t ex 13/9:
”En flyktingtragedi skakar Polen. En tjetjensk kvinna med fyra barn försökte ta sig över gränsen mellan Ukraina och Polen men gick vilse, tre av barnen frös ihjäl, mamman och hennes tvåårige son hittades svårt nedkylda.”
Men det är väl tur att vi slipper se obehagliga överraskningar i våra tidningar. Det är ju så tryggt att veta vad morgontidningen innehåller redan man öppnar den på morgonen, det är gårdagens gamla nyheter, med ett politiskt urval och en politisk vinkling.
Det olustiga är väl att det finns ett så stort intresse bland folk att läsa sådana pseudonyheter, annars skulle det ju inte slås upp så stort i tidningarna. Jag själv har utvecklat en allergi mot sådant, det räcker med rubriken så går jag hastigt förbi inna obehagen kommer.
Jag håller med Margot Schnyder. Tycker också att det är talande att när man på allvar började beskylla familjen så satte de in enorma summor på medierepresentanter och advokater, och vips, så fick vi snyftintervjuer med föräldrarna igen.
Denna pseudonyhet är utmärkt, flickan är blond och blåögd, det finns inget ”för eller emot” (som i fallet förfrusna flyktingbarn-då kan det bli tal om politik)
Ja, men man kan väl bojkotta och sluta köpa dessa ”såp”-tidningar.
Sen kan man ju undra varför förut seriösa tidningar har börjat ägna sig åt dessa hyenekommersiella skriverier. Är det vi som människor och läsare som skapat denna utveckling eller är det tvärt om??
Att skriva om de saker du frågar efter i citatet nedan:
”mer elaka mot tidningarna fråga oss hur många barn, jämnåriga med lilla Madeleine, som dött i Afrika sedan hon försvann i Portugal. Som dött i AIDS eller Malaria och andra sjukdomar som skulle kunna ha förhindrats, eller i vart fall göras mindre dödliga än vad de är idag.”
kommer genast att stämpla både tidningarna och journalisterna som vänstervridan, och därmed lätta att avfärda som någon man inte ska lita på.
En journalist som säger sanningen är alltid vänstervriden!
Vilken förälder som helst skulle kunna dra igång en kampanj för att hjälpa barn i världen, man behöver ju inte ha förlorat ett barn för att göra det, men folk fattar oftast inte förrän det är för sent vad som är värt mycket i livet.
Bojkotter löser inget, enbart bojkotter som är totala. Och eftersom tusentals icketänkande människor läser kvällspress för att de är så nyfikna så kommer aldrig kvällspress och skvallerpress sluta säljas pga viss procentuell eller till och med en promille-dels bojkott från ”smartare människor” ..
Man hoppas ju verkligen att lilla Madeleine kommer tillrätta, men min tragiska tanke är nog att hon redan är död.
Vi kommer nog aldrig åt våldet i världen genom att ändra på media. Visst kan media förvrida och förvärra, men aldrig vara orsaken till den (kanske i något fall då) …
Var glad åt dina egna barn, som inte är försvunna. Tänk dig tanken att det var ditt barn som var försvunnet. Eftersom du är lycklig nog att ha kvar ditt barn – agera därefter och skänk barnet största möjliga trygghet och glädje, värme och kärlek. Just för att du har ditt barn nära, och vid liv.
Ja det är ju knappast långsökt att kritisera media utifrån den aspekten… Men varför bara Israel? Irak nämndes och även Afrika. Varför skrev du inte anti-Afrikansk känga?
Jo för att de skyldiga där är samma som i Irak…
Ni bombhögernissar imponerar inte på mig…
Pia: Om ditt barn var försvunnet, skulle du inte göra allt du kunde för att få det tillbaka? Skulle du inte göra allt för att inte bli beskylld för hans/hennes försvinnande? Eller du kanske skulle tänka att ”eftersom det finns så många föräldrar i världen som inte har råd och möjlighet att lägga ner så stora resurser på att finna sina försvunna barn så ska inte jag heller göra det”?
Det är ondsint att använda ordet snyftreportage, när det gäller föräldrar som har förlorat ett barn. Även om det är medias bild av det hela som åsyftas fastän det inte är så du skriver(och där kan jag hålla med om att det finns en oerhörd snedfördelning av nyheterna) så är det otäckt att håna föräldrarna för vad de gör.
Jag har aldrig ens tänkt tanken att värdera rika mer! Vad har Margot fått det ifrån? Ingen jag känner skulle resonera så varken medvetet eller omedvetet? Vad har ni för umgänge? Tycker ni att Madeleines föräldrar ska spendera bara en del av sina pengar för att det ska vara rättvist?
Själv skulle jag springa naken och gråta högljutt om det skulle hjälpa för att få tillbaka ett försvunnet barn. Och jag skulle sälja allt jag hade för att känna att jag gjorde allt jag kunde! Vem av er ställer er framför ert barn och säger:”Om du skulle försvinna skulle jag inte göra mitt yttersta för att hitta dig”?
Ni hugger på media – vilket är bra – men i samma veva drar ni med er Madeleines föräldrar för att de är vita och rika! Det är inte läge att göra ett försvunnet barn till ett rättvisa- i-världen-problem. Det gör inte Madeleines fall mindre tragiskt för att hon har rika föräldrar. Det finns ingen generell skillnad mellan hur fattiga och rika älskar sina barn. Och människors engagemang i fallet Madeleine behöver inte innebära att de struntar i barn i Afrika.
Margot sätter fingret på den springande punkten. Det finns ingen rättvisa i världen; barn värderas efter klass, hudfärg, ursprung m.m. Påstår man motsatsen så bör man verkligen kunna bevisa det.
Det räcker inte att komma med melodramtiskt tjafs om vad man själv skulle göra om man vore i föräldrarnas kläder.
Det går alldeles utmärkt att som tankelek byta ut personerna i dramat med fattiga, obildade, feta och färgade föräldrar i något sydstatsghetto, som som går igenom samma trauma som dessa vältränade, vackra, högutbildade och vita människor.
Inte skulle någon tidning offra särskilt många spaltmeter åt dessa fattiglappar, var så säker…
Citatet ur SvD visar på något helt annat också. När de försöker skriva ”vi har inte skrivit särskilt mycket om de andra drygt 800 försvunna barnen” så snubblar de till och råkar lägga till ”…så du kan inte namnet på något av dem” – precis som om de svenska tidningarna skulle vara läsarnas enda källa till nyheter.
Tror tidningarna att de är så kompletta? Eller tror de att läsarna inte tar nyheter på större allvar än så? Eller är det verkligen så illa?