En person som bidragit till denna blogg genom (mycket) kritiska kommentar – vilket verkligen uppskattas – har via mail skickat följande bedömning om massmedia. Jag tar den som utgångspunkt för blogginlägg.

Kommentaren ”Med det sagt, här kommer vad jag menar är den stora vattendelaren mellan dig och mig och det rör massmedia. Jag ser tillexempel inte att tidningar som Times, Washington Post, The Guardian, Aftonbladet och så vidare har någon världsbild de vill föra fram. Jag ser dessa som objektiva nyhetsförmedlare som för fram för allmänheten intressant information oavsett om denne är negativ eller positiv för USA. Dessa nyhetsmedier har inget primärt syfte att antingen rosa eller risa USA.”

Jag tror att de flesta i landet delar denna kommentators uppfattning. Dit hör inte jag. Frågan diskuterades i blogginlägg härom dagen, fortsätter i detta blogginlägg, och vidare i 1-2 blogginlägg, med konkreta exempel.
Detta inlägg replierar på text som väsentligen finns i den purfärska, kraftigt utökade versionen (klar igår) av ”Vad händer i Syrien?” Beställes på solidaritetsyrien@gmail.com.

”Amerikanska insatser med okonventionellt krig (OK) avser att utnyttja en fientlig makts politiska, militära, ekonomiska och psykologiska sårbarhet genom att utveckla och upprätthålla en motståndsrörelse som kämpar för att uppnå USA: s strategiska målsättningar … För överskådlig framtid kommer de amerikanska styrkorna främst engagera sig i irreguljär krigföring (IK) verksamhet. ”

Så inleds 2010 års handbok i okonventionell krigföring. En handbok utarbetad för den amerikanska militärens specialstyrkor. En genomläsning av manualen är avslöjande läsning eftersom USA i detalj anger hur man arbetar för störta en regering genom att beväpna gerillastyrkor. Dessa hemliga krig är varken godkända av kongressen, och inte heller av invånarna i de nationer vars liv offras för att USA ska uppnå sina militära och politiska målssättningar.

Ett citat av president John F. Kennedy från 1962 inleder manualen. Citatet illustrerar Washingtons övertygelse att amerikanska styrkor har rätt att destabilisera, infiltrera, mörda, omstörta – allt i tjänst för att uppnå utrikespolitiska målsättningar.

”Det finns en annan typ av krigföring -ny i sin intensitet, gammal till sitt ursprung- gerillakrig, subversion, rebeller, mord, krig genom bakhåll istället för öppen strid, genom infiltration istället för aggression, att söka segern genom att nöta ner och utmatta fienden istället att möta honom.”

En aspekt av OK som kan uppfattas som särskilt frånstötande – bortsett från de uppenbara kränkningarna av folkrätt och suveränitet, förlust av människoliv, egendom, etc – är de aggressiva försöken att psykologiskt vända en befolkning mot en regering.
I det arbetet använder USA planmässigt sociala medier för att samordna protester och sprida falska berättelser. USA har under det senaste åren kraftigt ökat budgetanslagen till subversiv verksamhet på webben. Dagens Nyheter skrev för resten 31/7 ”En topphemlig programvara från NSA tillåter analytiker att söka genom enorma databaser med e-post, chatthistorik och surfstatistik, avslöjar tidningen the Guardian.”

I juli 2011 anslog försvarsdepartementet 42 miljoner dollar till den amerikanska militären för att ”upptäcka, klassificera, mäta och spåra idébildning samt utveckla och sprida idéer och koncept” inom sociala medier. Wired magazine kallar projektet för Pentagons ”propagandamaskin för sociala medier”.
USA har historiskt genomfört okonventionell krigföring till stöd för omstörtande verksamhet som Contras i Nicaragua 1980 och till en gerilla för att besegra en ockupationsmakt såsom med Mujahedin på 1980-talet i Afghanistan. Ett annat exempel är UCK-gerillan i Kosovo.

I Libyen genomfördes kriget med NATO-mantel men USA ledde i kulisserna. Den storskaliga okonventionella krigföringens framgång på marken berodde främst på NATO:s bombanfall och underrättelseförmedling till ”rebellerna”.

I Syrien har USA & Co sedan flera år tillbaka gett råd och stöd till rebellerna. På nästa aggressionsnivå tänker de sig ”genomföra begränsade attacker mot militära mål”. Andra alternativ diskuteras, flygförbudszon med attacker på flygfält, inrättandet av ”buffertzoner” där rebellerna kan ta skydd. Allt detta beskrivs i manualen för okonventionell krigföring.

För att skaffa sig så brett stöd för denna krigföring som möjligt och utsträcka den till nya grupper som normalt sett är motståndare till USA:s krig så kallar de i Syriens fall krigföringen för en ”revolution” och sprider ut att den breda proteströrelsen som fanns mot Syriens regering plötsligt övergick till väpnad kamp. I själva verket kan inte proteströrelse plötsligt övergå till en omfattande väpnad kamp, utan den måste planeras och förberedas lång tid i förväg. Den stora oppositionen bestående av tiotals olika partier för ingen väpnad kamp men det gör däremot de rebeller som USA-alliansen har beväpnat.

Ett Wikileaks dokument visar att USA redan 2005 att identifiera ”möjligheter” att avslöja ”sårbarheter” i den syriska regimen och orsaka sekteristisk/etnisk uppdelning, oenighet inom den militära/säkerhetsapparaten och ekonomiska svårigheter. OK-manualen instruerar specialstyrkorna att ”utnyttja en fientlig makts politiska, militära, ekonomiska och psykologiska sårbarhet.”

Manualen beskriver svårigheterna med att få stöd från befolkningen: ”I nästan varje scenario måste motståndsrörelsen hantera en befolkning där en aktiv minoritet stödjer regeringen och en lika liten militant fraktion som stödjer motståndsrörelsen. För motståndet ska lyckas måste den övertyga den osäkra mittenbefolkningen … att acceptera dem som en legitim styrka. En passiv befolkning är ibland allt ett väl underbyggt uppror behöver för att gripa den politiska makten. ”

För att förmå den ”osäkra mittenbefolkningen” att stödja upproret, rekommenderar manualen att ”skapa en atmosfär av brett missnöje genom propaganda och politiska och psykologiska insatser för att misskreditera regeringen.”

När konflikten eskalerar, så bör de ske en ”intensifiering av propagandan … för att psykologiskt förbereda befolkningen för upproret”. Det bör utvecklas lokal och landsomfattande ”agitation” – anordnande av bojkotter, strejker och andra insatser för att öka missnöjet. I nästa steg: ”infiltration av utländska organisatörer och rådgivare och utländsk propaganda, material, pengar, vapen och utrustning.”

Ytterliggare ett steg i kriget tas genom att upprätta ”nationella frontorganisationer” (t.ex. Syrian National Coalition) och befrielserörelser (t.ex.. Fria syriska Armén) ”som skall förmå större delen av befolkningen att acceptera det ökade politiska våldet och sabotagen”- och ”individer eller grupper som bedriver sabotage i städerna”.

Hur skall den passiva majoriteten av befolkningen förmås att acceptera oppositionsgruppernas våld? Manualen har svaret:
”Om vedergällning (från regeringen) inträffar kan motståndet utnyttja de negativa konsekvenserna att samla mer sympati och stöd från befolkningen genom att betona de uppoffringar och umbäranden motståndet genomlider på uppdrag av ”folket.” Om vedergällningen är ineffektiv eller inte förekommer kan motståndet använda detta som bevis på dess förmåga att föra effektiv kamp mot fienden. Dessutom kan motståndet skildra oförmåga eller ovilja av fienden att hämnas som en svaghet, vilket kommer att demoralisera fienden och ingjuta en tro att de kommer lida nederlag.”

intressant.se objektivitet politik pressen kapitalism massmedia ekonomi, TV ideologi psykologisk krigföring,Iran,desinformation, pressfrihet, demokrati, USA,imperialism, lögn,

Dokument om okonventionell krigföring, kallat TC 18-01); USA-arméns manual om okonventionell krigföring Globalresearch
DN 22/5 Pierre Gilly 6/4 DN 10/2 Dagens Arena 16/2 SvD 27/5 Aftonbladet 24/5Expressen 27/5
SvD 6/4 The Golani spy DN 6/4 SvD 6/4 Aftonbladet 2/10Svenska Dagbladet 20/9 DN Debatt 2/10 2012, DN Debatt 3/10 2012, DN Debatt 2/10 2012,