Anders Romelsjö på jinge.se

Margot tackar nej till partiledarskapet

Grattis Fredrik Reinfeldt och alla andra som agerar för att bli av med regeringen Persson och samtidigt smula ner Socialdemokraterna till ett slags kökkenmödding!

Nu går Margot Wallström ut med en debattartikel i Aftonbladet där hon skriver:

MW: ”Sedan en tid tillbaka har det spekulerats om vem som ska efterträda Göran Persson som ordförande för socialdemo-kraterna.
Som om det redan vore klart både att och när han ska lämna.
I debatten har det också antytts att jag är en tänkbar efterträdare. Jag är inte kandidat till parti-ordförandeskapet.
Jag vill inte vara med i spekula-tionerna.
Jag vill fullfölja det viktiga uppdrag som regeringen nominerat mig till. Det är angeläget för Europa, men i lika hög grad för Sverige och för det socialdemokratiska partiet.
Det värmer naturligtvis att så många fäster förhoppningar och tilltro till mig och jag kommer att behöva det stödet för mina nuvarande uppgifter som jag är stolt över att få fullgöra.”

Konsekvenserna av hennes beslut är att (s) kommer att förlora valet 2006 om inte samarbetspartierna väljer att störta regeringen redan tidigare.

Hennes beslut är tråkigt för den svenska arbetarrörelsen. Nej, jag tycker inte att Persson hör dit, men partiet och väldigt många av dess medlemmar och väljare gör det utan tvivel.

Bortsett från Margot finns ingen naturlig efterträdare till Persson i nuläget.

Och oavsett hur mycket spin-doctors och PR-konsulter sprattlar fram till valet så har (s) inte större chans än smörklicken i stek-pannan.

I och med Margots besked tror jag att saken är avgjord och borgarna kan avgöra utan att anstränga sig över hövan.

Reinfeldts kan ju lyckas med bedriften att bli största borgerliga parti, men sannolikt kommer hans oändliga rad av dvärgpudlar, mellanpudlar och stora pudlar leda till att (m) tappar mark. Men inte tillräckligt mycket eftersom man nu kan räkna in Schyman och (Fi) och Junilistan bland de som vill konkurrera.

Hur det går för vänsterpartiet är väl oklart i nuläget, men så mycket som 10% av väljarna når de knappast upp till. Och med ett SAP som troligen hamnar under 30% så räcker inte ens stödrösterna från vänstern.

Och därmed blir Göran Persson verkligen en historisk person sett med socialdemokraternas ögon.

Läs vad Margot skriver i AB!

Jinge

7 svar till “Margot tackar nej till partiledarskapet”

  2. Jag tror du överdriver hennes betydelse. Vi har inte sett henne agera inom inrikespolitiken ännu.
    Det är sällan politiks populäritet avgörs av personer, till sist är det ändå ideoogin som avgör hur folk lägger sina röster. Man kan bli lurad en, kanske två, gånger men på sikt gäller ideologin.

  3. Jo jag har inte sagt annat heller. Men Margon har en mycket stark förankring i partiet OCH i folkdjupet. Hon skulle troligen avgöra valet i (s) favör.

  4. Det där att hon har starkt förankring i folkdjupet undrar jag var du fått ifrån? Jag har då inte märkt något av det. Att det skrivs mycket om henne betyder inte att hon är poppis i folkdjupet.
    Sverige lär ha den mest EU-kritiska befolkningen, att de en EU-vän som Margot skulle vara poppis i folkdjupet torde vara en motsättning. Var har du fått uppgiften om hennes populäritet ifrån?

  5. Är du verkligen säker på det där med folkdjupet. MW är en hängiven EU-förespråkare, förstås, och det är nog inte alls i överensstämmelse med folkdjupet. Själv förstår jag inte varför alla föreställer sig att endast hon kan rädda socialdemokratin.
    Sedan är det ju så att vad man svarar i opinionsundersökningar är en sak, vad man sedan röstar på är en helt annan sak. Människor använder numer ganska medvetet opinionsundersökningar för att pressa på och påverka politiker. Så låt oss inte utnämna de borgerliga till segrare i förtid. Det hinner rinna mycket vatten under broarna till nästa höst.

  6. Nää hörni !? Frågan om EU har knappast med saken att göra. Att hon har en framträdande plats i organisationen däremot, det HAR med det att göra. Folk i allmänhet anser nog att MW är en bra representant för Sverige. Jag minns inte vilka artiklar jag läst, men det är en del.

    Om inte jag kan övertyga er, så läs MWs artikel i Aftonbladet igen. Varför tror ni hon kände sig tvungen att skriva den?