”Mad Max”, fysiken och de stora frågorna

Detta är främst ett gästblogginlägg av Ulf Karlström (se nedan) som legat på jäsning sedan förra våren. Jag har flera inlägg vilande. I detta fall har jag väntat och väntat på att massmedia ska uppmärksamma Max Tegmark. Nu finns han på hela första sidan på tabloidtidningen Dagens Nyheter Lördag, som behandlar honom i en artikel på 6 sidor.

Titeln på DN:s framsida är ”Max Tegmark och de största frågorna i universum.” DN:s Maria Gunther möter den svenske världsledande kosmologen”
Jag återger texten på första sidan i artikeln ”Vi måste vinna tävlingen mellan tekniken och visdomen om hur vi använder den. Hela universum blir meningslöst om vi utplånar oss själva menar Max Tegmark, en av världens främsta kosmologer. Han tror på många parallella världar men gör allt för att rädda vår egen. Han vill utforska universum utanför oss och inne i våra huvuden, ogillar dystopier och menar att allt egentligen handlar om matematik.” Knappast okontroversiellt, eller hur?
Ulf Karlström som har skrivit detta gästblogginlägg är fil dr, miljöexpert (Macoma Miljöutredningar) och skriver facklitteratur. Han var tidigare med i styrelsen för ”Folkrörelsen Nej till EU”. och en tid ordförande i de förenade FNL-grupperna (DFFG), Sveriges kanske främsta antiimperialistiska organisation efter Andra Världskriget. Han har publicerat inlägg här i flera ämnen. De har behandlat miljö och ekonomi, och så kallad ”humanitär intervention”, ”Är du teknikberoende min vän?” Han har skrivit om Willy Silberstein och AS i Sverige, om ”Det själviska samhället” och om ”Den irrationella kapitalismen”. Han har skrivit om EU, tex. ”Varför angriper David Cameron EU”? om bankunionen. Han har skrivit om unga vuxna, om science och fiktion, ”Jag känner mig ledsen” sa Anders Wijkman och ”Skall vi tala om raser?”

Han har också skrivit om GMO, genmodifierad gröda bl.a.i inlägget ”Hotet mot livet – den genetiska manipulationens dolda agenda” 31/1 2014 och 4/3 2014 ”Hur ska vi förklara vad som sker?” Inlägget 25 maj handlade om Första Världskriget och det senaste 2/7 om köttkonsumtion och hälsa. I mitten av juli 2014 kom en recension av Costas Lapavistas bok. Därefter har följt flera artiklar i skilda ämnen. Senast publicerades ett inlägg 15/1 om Erik Gandinis film om Sverige som ensamhetens rike. En artikel om Hitlers ”Mein Kampf” samt en annan artikel ligger i pipeline.

Max Tegmark

Detta blogginlägg handlar om världens smartaste svensk fysikern och kosmologen Max Tegmark som får KTH:s stora pris 2015. Han är professor i fysik på MIT (Massachussets Institute of Technology) som fostrat många Nobelpristagare och går i fotspåren efter populärvetenskapliga portalfigurer inom astrofysik som Carl Sagan och Neil deGrasse Tyson. ”Utan kosmologi vore det som om mänskligheten led av Alzheimers sjukdom, förvirrade över var vi är, varifrån vi kommer och vart vi är på väg,” säger Max Tegmark passionerat om sitt ämnesområde. Den erkände vetenskapsreportern och fysikern Robert Matthews har utnämnt honom till Nobelpristagarens Richard Feynmans enda sanna efterträdare. Så här lyder motiveringen till priset:

”Genom att vidga och utveckla våra perspektiv på såväl matematiken som på universum ökar kunskapen om kosmos. Fysikern och kosmologen Max Tegmark kombinerar en gedigen forskargärning med lika delar mod, skarpsinnighet och kreativitet genom att utveckla nydanande idéer och verktyg. Hans teorier sätter vår planet i ett större och för framtiden avgörande sammanhang.”

Ulf Karlströms artikel.
Fjolårets (2014) bokrea innehöll som vanligt mest skräp, med berg av den infantila deckargenren. Men, som alltid, hittar man också pärlor. En sådan var Max Tegmarks ”Vårt matematiska universum”, med undertitel ”Mitt sökande efter den yttersta verkligheten” (Volante förlag, 2014). Mitt i förtjusningen över en prisbillig bok förskräcks man över att förra årets böcker återfinns i rean. Lagerhållning, vad är det för något, sa förlagschefen. Eller har boken sålts dåligt, och därför dumpades på rean?

Tegmark, som i baksidespresentationen benämns ”Mad Max”, är professor vid fysikinstitutionen vid MIT i USA. Det som gör honom intressant är att han upprätthåller två roller, dels elitforskare i fysik, dels intresserad av det lite diffusa gränslandet mellan fysik och filosofi, där inslag av skattningar och spekulation ingår. Huvuddelen av professionella fysiker tycks inte uppskatta Tegmarks ”vid-sidan-av” verksamhet. Han redovisar ett utdrag ur ett brev från en välkänd professor där denne skriver att om inte Tegmark drar en skarp gräns mellan sina aktiviteter med ”stolliga artiklar” och sin seriösa forskning, riskerar han att äventyra sin framtid som fysiker.
Tegmarks bok
Tegmark upprätthåller sig vid de klassiska frågorna om vårt ursprung och vad verkligenheten är, det som han kallar ”den yttersta verkligheten”. Hans diskussioner skiljer sig naturligtvis från våra förfäders spekulationer kring eldar, blickande ut mot rymden. Dock är grundfrågan ytterst den samma: ”Vad består verkligheten av? Hur skall vi förklara vår värld?” Filosofin slog med Platon tidigt fast att vi kan inte begripa den; den är som ett skuggspel, vi ser inte aktörerna, bara skuggorna av dem. Långt fram på 1700-talet förklarade den stora filosofen Immanuel Kant, med visst platonskt påbröd, att vi bara delvis kan förstå världen, ty ”tinget-i-sig” undandrar sig vår fattningsförmåga.

Idag råder konsensus bland forskarna om Big Bang, även om man strider om detaljer. Religiösa fundamentalister brukar triumferande fråga: Vad kom då före BB, och svara Gud. Det är inte särskilt begåvat då vi materialister stillsamt kan fråga vem som skapade Gud. Och just den frågan – ”Vad kom före?” – lär vi aldrig kunna besvara med vårt vardagsspråk. I det språket bjuder vår syn på kausalitet att allting måste ha en början.
Big Bang
Tegmark urskiljer i ett övergripande, och i en första ansats, tre olika verkligheter: den yttersta, konsensus (vardags-) och den inre. Det vi har omkring oss omedelbart är vardagsverkligheten, där Newtons fysik ger bra svar. Den inre verkligheten handlar om de bilder vi har av vår egen och de andra verkligheterna.

Boken är uppdelad i tre delar: Det kosmiska perspektivet, det atomära och subatomära samt förklaringar och relationer mellan de ovan, beskrivna tre verkligheterna. Jag är själv naturvetare, men min kunskap i fysik och matte, stannar på gymnasienivån, med undantag för statistik. Det är dock inget hinder för att tillägna sig Tegmarks bok, ty den innehåller inte en enda ekvation. Däremot är den rikt illustrerade med tabeller och figurer. Tegmark är en god populärvetenskaplig författare och förklarar så gott det låter sig göras på normalsvenska.

Det är en fascinerande bild som målas upp t ex:
– vår fysikaliska värld är en matematisk struktur. Och vi får då inte förväxla matematikens språk (som vi uppfinner) och dess struktur (som vi upptäcker)
– tiden är en illusion
– matematiska strukturer är eviga och oföränderliga, men existerar ej i rummet och tiden. Tvärtom existerar rummet och tiden i dem
– världen kan således beskrivas med ekvationer, men ”en sammanhållen teori om allt” har ännu inte funnits. Tegmark talar om hypotesen om ett matematisk universum
– det finns parallella universum vilka bildar en hierarki, med fyra nivåer med stigande komplexitet.

Frågan är förstås hur vi skall förstå författarens försök till popularisering av det han vill säga, vilket ytterst handlar om matematik och matematiska relationer? Sven Öhman, tekn dr och professor em i fonetik, var i boken ”Svindlande perspektiv” (W&W 1993) mycket kritisk mot populärvetenskapens mantra om översättbarhet. Han misstrodde starkt möjligheten att översätta ett matematiskt formelspråk eller det abstrakta, vetenskapliga språket till vårt vardagsspråk. Det är vanligt att använda sig av metaforer, och Tegmark gör det mycket, men är det metaforen som tänker åt oss, eller tänker vi oberoende av metaforen? Det spridda uttrycket ”metaforernas makt” (Olof Pettersson, Carlssons 1987) antyder onekligen ett svar.

Lars Bergström, professor emeritus i praktisk filosof, är kritisk till Tegmarks sista del i boken, dvs den som gränser till filosofin; den delen är em>”mindre övertygande” (Fil. Tidskr. 1/2015:49-59). Bergström har sin bas inom analytisk filosofi och det förvånar därför inte att han slår ner på Tegmarks definition av ”den yttersta beskaffenheten hos den yttre fysikaliska världen”. Vidare menar Bergström att delar av matematiska entiteter förblir abstrakta, och hur kan en abstraktion existerar. Tal existerar, men klassen av talen existerar ej. Nu talar Tegmark om en matematisk struktur, t ex förhållandet mellan naturkonstanter, vilket Bergström verkar missa.

Hur som helst, Tegmark, har begått en spännande bok, som jag varmt får rekommendera. Den reser förvisso fler frågor än svar, men det var också Sokrates uppfattning om filosofins uppgift.

intressant.se, , , , , , ,, , , , , , ,, , , , ,, ,

Max Tegmark får pris CEPR recension av Lapavitsas bok Cornucopia DN om riskkapitalbolag Intervju med Lapavitsas Centrum för marxistiska studier ICIJ:s rapport DN 4/4 SvD 4/4 Ab 2/4

  8 comments for “”Mad Max”, fysiken och de stora frågorna

  1. Benny
    6 februari, 2016 at 15:56

    Vad jag förstått så vilar mycket av Tegmarks tankar på en utveckling av Andrei Lindes forskning. Huruvida Tegmarks teorier bara är flum eller har någon bäring är väl svårt för icke fysiker att uttala sig om. Tesen om att han skulle vara den ”smartaste” svensken i världen kan man väl också ifrågasätta. Och det ”fina” med Tegmarks teorier är att de är närmast omöjliga att bevisa eller motbevisa vilket ju närmast garanterar en fortsatt plats i solen i fysikerkretsar.

    • Peter Grafström
      7 februari, 2016 at 01:29

      Hoppas du har fel i att alla betydande fysikerkretsar har övergivit verifierbarhetskravet.
      Tillämpad fysik och högteknologiska tillämpningar överhuvudtaget är fast förankrade i det verifierbara. Somliga säger: The smart people are in the industry…

      • Benny
        8 februari, 2016 at 18:13

        Peter, det finns så många mer eller mindre vilda teorier som florerar i fysikerkretsar att man känner att man nog behöver hitta på sätt att bevisa sina teorier än att hitta på nya, än mer fantasifulla än tidigare fysikergenerationers. Tegmark vet jag inte om han är fågel eller fisk (lutar mer åt fisk), det får nog framtiden utvisa dvs om man kan komma på sätt att verifiera teorierna.

        • Peter Grafström
          8 februari, 2016 at 18:42

          Jag instämmer och jag bryr mig inte om att sätta mig in det nya om det inte finns chans till bevisning. Min favoritteori är att om den mörka materien existerar så går tiden baklänges där. Det strider isf inte mot ngn etablerad fysik och det behövs inga nya materieformer. Men det är tillräckligt konstigt för att kunna vara sant.

  2. Leif Elinder
    7 februari, 2016 at 05:04

    Två sorters kosmologi.

    Ulf Danielsson är professor i teoretisk fysik och författare till boken ”Mörkret vid tidens ände”. Max Tegmark är professor i fysik och författare till ”Vårt matematiska universum”. De två möts i ett stjärnspäckat samtal om kosmologi, matematik och fysik. Moderator: Christer Sturmark. Inspelat den 12 december på Cirkus i Stockholm. Arrangör: Fri Tanke förlag och Kungliga Vetenskapsakademin.

    http://www.ur.se/Produkter/193753-UR-Samtiden-Nyfikenhet-och-forundran-Tva-sorters-kosmologi

  3. Jan Hagberg
    7 februari, 2016 at 17:43

    Spekulationer. Fluffigheter utan empiriskt stöd.

    En av världens mest citerade forskare upplyses vi om av DN, med underförstådd hänvisning till ett beryktat citationsindex. Som om ett kvantitativt mått, efter företagsekonomisk modell, skulle upplysa oss om en forsknings kvalitet. I vår kvantofrena värld finns anledning att påminna om Eli Heckschers expressiva konstaterande, att siffror har en bedräglig benägenhet att se exakta ut!

    • 8 februari, 2016 at 19:00

      Ja, hans teori om flera parallella universa kan knappast bevisas. Vilket stöd finns? Hans hypotes om matematiken ter sig likaså spektakulär, eller hur? Han har dock många vetenskapliga publikationer. Wikipedia skriver ”His research has focused on cosmology, combining theoretical work with new measurements to place constraints on cosmological models and their free parameters, often in collaboration with experimentalists. He has over 200 publications, of which nine have been cited over 500 times.[7] He has developed data analysis tools based on information theory and applied them to cosmic microwave background experiments such as COBE, QMAP, and WMAP, and to galaxy redshift surveys such as the Las Campanas Redshift Survey, the 2dF Survey and the Sloan Digital Sky Survey.

      With Daniel Eisenstein and Wayne Hu, he introduced the idea of using Baryon Acoustic Oscillations as a Standard Ruler.[8][non-primary source needed] With Angelica de Oliveira-Costa and Andrew Hamilton, he discovered the anomalous multipole alignment in the WMAP data sometimes referred to as the ”axis of evil”.[9][non-primary source needed] With Anthony Aguirre, he developed the cosmological interpretation of quantum mechanics.

      Tegmark has also formulated the ”Ultimate Ensemble theory of everything”, whose only postulate is that ”all structures that exist mathematically exist also physically”. This simple theory, with no free parameters at all, suggests that in those structures complex enough to contain self-aware substructures (SASs), these SASs will subjectively perceive themselves as existing in a physically ”real” world. This idea is formalized as the mathematical universe hypothesis,[10] described in his book Our Mathematical Universe.

  4. sl
    8 februari, 2016 at 10:56

    Människan har sysslat med genmanipulation ända sen jordbruket uppfanns.

    ”I vår kvantofrena värld finns anledning att påminna om Eli Heckschers expressiva konstaterande, att siffror har en bedräglig benägenhet att se exakta ut!”

    Tack för den, det citatet ska jag minnas.

Comments are closed.