Kan den katastrofala klimatfrågan lösas?


Världsbankens rapport att en temperaturökning på katastofala 4 grader kanske kommer att uppnås redan om 40 år sprids över världen. Rapporten innehåller inga stora nyheter utan bekräftar Sternrapporten och tidigare forskning. En temperaturökning med 4 grader kommer att hota vattenförsörjningen för hälften av jordens befolkning, utrota hälften av dagens växt- och djurarter och sätta tättbefolkade kustområden under vattnet, samt innebära stor minskning av BNP. Frågan diskuteras i våra massmedia och olika förslag presenteras.

Den stora värmeböljan i Ryssland sommaren 2010 beräknas ha kostat 55.000 människor livet och skörden minskade med 25 procent. Om världen blir fyra grader varmare blir sådana värmeböljor ett normaltillstånd.

DN skrev i augusti ”Värmeböljan över Europa har nått Tyskland. En kraftig varning har utfärdats för temperaturer som kan vara livshotande.”

I Ryssland, Ukraina och Kasakstan minskade kornproduktionen minskat påtagligt pga torkan. I USA rapporterade myndigheterna att närmare 40 % av landets yta (förutom Hawaii och Alaska) drabbats av allvarlig eller extrem torka.

Redan vid en temperaturökning med 2 grader försvinner glaciärerna i stor utsträckning, stora delar av världshaven blir döda zoner. Dessutom ökar risken för att uppvärmningen blir självförstärkande. Detta har sedan många år väl beskrivits av ledande forskare i mycket stor enighet.
Bra, nya överenskommelser är nödvändiga, ej omöjliga, men Rio-avtalet, Kyotoprotokollet och Köpenhamnsmötet inger ingen optimism.

Kapitalismen största hindret?
Fler med mig menar att kapitalismen är huvudorsaken till klimatkrisen, och att detta bekräftas av de misslyckade mötena i Köpenhamn, Durban och på andra ställen.
Kapitalismen baseras främst på privata företag, med allt större dominans för storbolagen (Officiell statistik), där var och ett strävar efter allt större vinster hela tiden. Det är då en fördel att avstå från kostnader för insatser för att förbättra miljön och motverka klimatförsämringar, och vidare fördelar med låga löner, få anställda, affärshemligheter (hur många miljarder skulle kunna sparas, t.ex. till för lägre läkemedelspriser, om läkemedelsbolagen samordnade sin forskning har jag som läkare ofta tänkt). Kapitalismen innebär att girighet premieras och ökat, medan solidaritet mellan människor minskat, vilket bidrar till ökad ohälsa (Se boken Jämlikhetsanden, bl.a recenserad av mig i Läkartidningen).

Fakta visar vidare att:
-f.a. den mogna kapitalismen genererat allt fler djupa ekonomiska kriser, som oftast drabbat utvecklingsländerna.
-detta har samband med dels en relativ stagnation i ekonomin, med avregleringar och kraftigt ökad finanssektor;
-kriserna har medfört att enormt stora belopp från medborgare, som ej orsakat krisen, jämte inflationsdrivande nytryckning av sedlar, används för att söka rädda ett sjukt system (Grekland, Italien, USA etc.);

-utvecklingen utmärks sedan länge också utmärks av ökande ekonomiska skillnader, ökad arbetslöshet. Mellan 1979 och 2004 ökade den genomsnittliga disponibla inkomsten hos den fattigaste femtedelen av USA:s befolkning med 9 procent medan den ökade med 69 % (7,5 gånger mer) hos den rikaste femtedelen, 2009);
– 1/3 av jordens befolkning lever i fattigdom (FN Human Development Report 2010);
-skuldsättningen hos enskilda och hos många ledande ekonomier ökat under senare år. (1970 motsvarade den inhemska skulden i USA 100% av dåvarande BNP, medan den år 2007 uppgick till 346 %. Hushållens skulder ökade under samma tid från 0,5 biljoner US Dollar till 13, 8 biljoner, vilket motsvarar 100 % av BNP år 2007.);
USA med stöd av f.a. G7/G8 kunnat använda IMF och Världsbanken för att motverka och störa ekonomisk utveckling i fattiga länder, och ibland sko sig på andras, svagares bekostnad;
-ekonomiska spekulationer avgjort bidragit till höga matpriser och svält;

Stark opinion för alternativ till kapitalismen Och det finns starkare opinion för detta än många tror. I en opinionsundersökning 2009 av BBC World Service med 29 000 svarande i 27 länder menade endast 21 % att kapitalismen fungerade väl och att ökad reglering inte var en bra idé. I en opinionsundersökning undersökning 2011 uppfattade 40 % av tillfrågade i ett representativt befolkningsurval i USA ordet “capitalism” som negativt (medan 60 % såg negativt på ordet “socialism) (“Capitalism is on the decline in America -at least the word is”).
En socialisering innebär att befolkningen runtom i världen via valda representanter får kontroll över tillgångarna, en förutsättning för rättvis och rationell användning av våra gemensamma tillgångar.
Och för att man på ett vettigt sätt kan ta sin an den för mänsklighetens överlevnad avgörande frågan om klimatet.

Vad bör göras?Min uppfattning är att en reell “lösning” förutsätter att nuvarande djupt orättvisa och odemokratiska ekonomiska system, kapitalismen, ersätts av ett demokratiskt ekonomiskt system där vi på jorden demokratiskt och tillsammans planerar hur vi mer rättvist ska använda och fördela jordens begränsade resurser. Det ska inte vara någon diktatorisk planhushållning, och företagssamhet ska tas till vara för mänslighetens bästa. För detta behövs politiskt arbete, i och utanför parlament (t.ex. demonstrationer) och kamp för en bättre värld och mot ett orättvist och odemokratiskt ekonomiskt system, och dettas talesmän.


i Andra om: , ,, , , , kapitalism, , , , ,

Jonas Sjöstedts blogg, Waldemar Ingdahls blogg, Jonas Sjöstedt och Jens Holm i SvD Brännpunkt 26/11 ,Supermiljbloggen, DN 26/11,Anders Svenssons blogg,Åsa Westlund, Röda Malmö, Pepprat, DN 19/11, SvD,SvT,Aftonbladet, BBC, Opinionsundersökning i USA 2011, , Sveriges Radio, DN 20/8 2012, SvD 20/8 2012, Pål Steigans blogg Aftonbladet Ingrid Eckermans blogg Miljömagasinet Ulf Karlströms blogginlägg Åke Kilanders recension av Klares bok i @politiken.se

  4 comments for “Kan den katastrofala klimatfrågan lösas?

  1. 20 november, 2012 at 17:14

    Det enda som förmår ändra något är att underklasserna inte längre ställer upp.

    Att Norden och USA kunde ta initiativ till den keynesianska politiken och välfärdsstaterna efter andra världskriget berodde uteslutande på att Sverige var världens mest strejktäta land på 20-talet och att USA var det på 30-talet. Detta tvingade de styrande till eftergifter. Och inte skulle kolonialväldena ha kollapsat utan strejker, bojkotter och ibland t.o.m. väpnad kamp.

    Vi behöver inte se så långt framåt som till ”ett annat samhällssystem”, det räcker mycket långt att bara ta konflikter i organiserad form här och nu. Ur detta kanske det skulle kunna spira något även för framtiden.

    • Leif Öhman
      21 november, 2012 at 12:56

      Jag vet inte om det är långsökt, men kan man säga att kapitalismen är på väg in i klimateriet?

  2. Martin Kullberg
    21 november, 2012 at 10:59

    Det odlas en myt om ”den fria marknaden”. Det finns inte och kan inte ens existera. Jorden sätter nämligen upp benhårda marknadsregleringar, flygindustrin regleras benhårt av gravitationen exempelvis. Det är ingen skillnad mellan flygsäkerhetskrav som människan ställer på industrin och kravet som gravitationen ställer på samma industri.

    Talar man tillexempel om evig tillväxt, då har man föreslagit ett system som bryter emot termodynamiken och i alla andra vetenskaper hade en sådan idiot blivit utskrattad och inte fått sitt pekoral publicerat. Men tydligen kan man säga sådana dumheter om man är ekonom. Ekonomer gör såna nötter till kung. Likt evighetsmaskiner och andra icke-termodynamiska uppfinningar så havererar systemet och är helt oförmöget att uppfyla sitt syfte. Kvacksalveri skulle man kunna kalla det, passande då du är läkare.

    Samordning av läkemedelsindustrin är kanske inte så långsökt. De jobbar nämligen med samma saker, samma drug targets osv. Varför tror du det alltid blir flera varianter av samma typ av läkemedel. Lipitor, Crestor osv, uppkom för att flera industrier arbetade med samma drug targets, med samma principer som lagts fram av den medicinska kemin. Det finns en begränsad mängd lukrativa drug targets och det blir således så att flera företag och grupper kommer arbeta emot samma drug target, på samma sätt, så ja det blir en hel del dubbelarbete. De medicinsk kemi principer som idag nått vägs ände har lett till en industri i kreativ kris, krisen i läkemedelsindustrin är ett misslyckande inte bara för industrin utan ett misslyckande för den medicinska kemin och drug target strategin. Där ser man hur förutsättningarna för industrin dikteras av den akademiska forskningen, de akademiska forskarna inom medicinsk kemi har inte kommit på ett bättre sätt att förutse en substans potential som läkemedel än just drug target strategin och därför har utvecklingen av nya läkemedel stagnerat och därmed också industrin. Där kan man faktiskt tala om hur det är gemensam vetenskap som målar upp hela spelplanen för industrin och är beroende av de materiella förutsättningar som vi gemensamt skapar för industrin.

Comments are closed.