Dagens Nyheter skriver idag ett år efter G(Kh)adaffis död att ”Khaddafi satte i system att våldta kvinnor”. Sådant handlande tar vi bestämt avstånd från och fördömer, samtidigt som vi undrar något om hur starka beläggen är, väl medvetna om att desinformation är en viktig del i demonisering och krigföring. Sådant ägnar sig med stor sannolikhet inte Obama eller Bush åt, men man kan hävda att deras politik visavi Libyen och andra länder i Mellanöstern har åstadkommit betydligt större skada på kortare tid än Gadaffis mångåriga maktinnehav.

Min kritik av hur NATO, USA och västmakterna på olika sätt agerat visavi Libyen och Gadaffi innebär inte att jag på något sätt stödjer olika övergrepp som begicks under Gadaffis tid som ledare i Libyen.

Och vi vet också att Libyen från att ha haft Afrikas högsta levnadsstandard, fri utbildning och sjukvård och trots ökenklimatet en förhållandevis hög grad av självförsörjning av livsmedel samt en självständig utrikespolitik har landet förvandlats till en svag och beroende klientstat som är på väg att sälja ut sina oljetillgångar. Natos bombningar förra året, där svenska JAS Gripen rekognoserade 40 procent av bombmålen, slog ut stora delar av Libyens infrastruktur.

Vi tar här upp några frågor om Libyen nu ett år efter Gadaffis död.

1. Ghadaffis död
Human Rights Watch (HWR) har presenterat nya bevis i en 50-sidig rapport, ”En diktators död – blodig hämnd i Sirte”. Vår undersökning ”tyder på att oppositionens milis summariskt avrättades minst 66 fångade medlemmar Gaddafis konvoj i Sirte”, säger Peter Bouckaert, en chef på Human Rights Watch. ”Det ser också som om de tog Ghadaffis son Mutassim, som hade sårats, till Misrata och dödade honom där. Våra resultat ifrågasätter påståenden från de libyska myndigheterna att Muammar Gaddafi dödades i korseld, och inte efter hans tillfångatagande”.

2. Mordet som en del av ökad brutalisering och minskad rättssäkerhet.
Dödandet av Gadaffi är bara ett av uttrycken för den ökade brutalisering och minskade rättsäkerhet som utmärker 2000-talet internationellt, dirigerat av världens supermakt USA. Saddam Hussein avrättades efter en farsartad rättegång. Osama Bin Laden dödades på plats och Gadaddi har dödats. USA bryter mot internationell rätt genom användning av tortyr och uranvapen. Och USA uppmuntrade och stödde Saddam Husseins krig mot Iran för 30 år sedan, hjälpte Osama Bin Laden att bygga upp Al Quaida och har omväxlande stött och omväxlande försökt mörda Gadaffi (liksom bl.a Hugo Chavez och Fidel Castro). NATO utvidgade kraftigt sitt FN-mandat att skydda civilbefolkningen, fredstrevare från Gadaffi avvisades liksom medleingsförsök. I en rättvis värld med något som liknar likhet inför lagen skulle förstås USA:s ledning rannsaknats inför internationell domstol flera gånger om, och även NATO prövas.

3. USA ”hjälpte” Ghadaffi genom tortyr.
I september rapporterar HRW att USA: s regering under Bushadministrationen torterade motståndare till Muammar Gaddafi och sedan överfört dem till misshandel i Libyen, enligt före detta fångar och nyligen avslöjadedokument från CIA och brittiska säkerhetstjänsten. hemliga dokument service, Human Rights Watch sade i en rapport som släpps idag .
Den 154-sidiga rapporten, ”Levereranser i fiendens händer: USA-ledda övergrepp av motståndare till Gaddafis Libyen,” bygger på intervjuer i Libyen med 14 före detta fångar, där många senare anslöt sig Libyska islamiska kampgruppen (LIFG) som stred mot Gadaffis med NATO:s stöd under 2011. Många dokument som HRW upptäckt i Libyen påvisar ett nära samarbete mellan Gaddafis regering och USA och Storbritannien.

4. Valet i Libyen.
Ulf Bjerén har 8 augusti behandlat valet i Libyen i en beskrivning kontrasterar mot de glädeskildringar av valet och valets segrare som finns i dominerande media. Enligt Globalresearch (se länk) var alla kandidater ”neo-imperialister” och beredda att sälja ut oljetillgångar.

Valen under Gadaffi döms a priori ut i västmedia eftersom han sägs ha varit ”diktator”. Att det hölls regionalval som tidigare ansetts legitima, och att det styrande rådet valdes av folkförsamlingen som innehöll företrädare för olika åsiktsriktningar, spelar ingen roll.

Amnesty har i en viktig rapport skrivit att valet skedde i ett Libyen som i praktiken var laglöst (Peo Österholm. ”Ett NATO-regisserat skådespel. Libyens ”fria val”. FIB-Kulturfront nr 8 2012). Så sent som i maj stiftade det NATO-installerade libyiska övergångsrådet en lag som gav de segrande ”revolutionärerna” immunitet. Kandidaterna i valet utsågs av detta råd. 80 av de 200 kandidaterna representerar mer eller mindre snabbt hopsatta politiska partier, medan 120 personer representerar sig själva eller kanske rentav andra.

I det nu genomförda valet var alla anhängare av Jamahiriya, systemet under den nationellt revolutionära perioden 1969-2011, inte bara förbjudna att delta utan föremål för skoningslös repression. Tusentals sitter i isoleringsläger där de förnekas alla rättigheter och tortyr är rutin.

Var detta ett demokratiskt val? Är minskad nationell kontroll över oljan bra för Libyens befolkning och nationella självståndighet?

i fred, politik, krig, USA, imperialism, Turkiet, Libyen, Ryssland, infilitration, rättvisa, demokrati, Al Quaida,
Human Rights Watch, Gadaffis död DN 20/10 SvD Human Rights Watch-Bush torterar Gadaffis motståndare FIB-Kulturfront DN 9/8 SvD Expressen Aftonbladet Globalresearch FIB-Kulturfront Aftonbladet maj 2012 ETC 2/8 NWT Sverige bör ej delta i anfallskrig
NWT 6/8 NWT ETC 2/8 Lärare för fred Kommunistiska Partiet Disarmingconflict Global research
DN Alonso 1/8 BBC ABCNews Globalresearch FIB-Kulturfront NWT 6/8