Libyen – 2-årsminne av katastrof som ska upprepas i Syrien


Libyen beskrivs i många rapporter som en misslyckad stat, försvarslös mot exploatering av resurser och människor, som en följd av FN:s säkerhetsråds resolution 1973, och som den kom att förvanskas och genomföras av USA-Nato. Inför de fruktansvärda konsekvenserna av resolution 1973 som antogs då Ryssland och Kina avstod från att rösta försöker de nu förhindra en upprepning i Syrien, vilket är bra.

Före Natos anfall hade Libyen Afrikas högsta levnadsstandard, fri utbildning och sjukvård och trots ökenklimatet en förhållandevis hög grad av självförsörjning av livsmedel samt en självständig utrikespolitik, men har landet förvandlats till en svag och beroende klientstat som är på väg att sälja ut sina oljetillgångar. Visst, landet var en diktatur, relativt mild efter vad jag kunnat förstå, inte alls bra.USA:s CIA-kontor i Benghazi har visat sig vara viktigt för att organisera och beväpna rebeller i tidigt skede. Natos bombningar förra året, där svenska JAS Gripen rekognoserade 40 procent av bombmålen, slog ut stora delar av Libyens infrastruktur. Alla riksdagspartier stödde dessa insatser i imperialismens intresse, på bekostnad av ett accetabelt svenskt hemmaförsvar. Tiotusentals människor har dödats. (I Syrien dödas tiotusentals människor till följd av stöd från USA och allierade till den stridande, inte minst religiöst extrema oppositionen – krig genom ombud (”unconventional warfare”).

IMF:s chef Christine Lagarde har sagt att ”den arabiska våren” måste följas av ”den privata sektorns vår” (IMF 9/1, 2013). Libyen som tidigare var en aktör med företagsuppköp utomlands ska säljas ut. Budgetöverskottet år 2010 var 16 % av BNP, medan underskottet år 2011 var 27 %. (IMF 4/5, 2012). IMF kan nu instruera Libyen att minska den offentliga sektorn och lönerna där, och att privatisera mer.

Utländska ekonomiska intressen gynnas.Utländska bolag som investerar i Libyens oljeindustri får nu skattefrihet i åratal och särskilt Gulfstaterna gynnas då Libyen ska garantera 65 % av investeringarna. (Globalresearch 18/2). Detta medför att miljarder och åter miljarder dollar under åren hamnar hos utländska bolag i stället för att komma befolkningen till godo. Och oljekunnande fanns (finns, ?) i Libyen sedan tidigare.

Vad väntar Syrien?Vid ett möte i Doha i november 2012 antogs Dohaprotokollet” (journalisten Noureddine Merdaci i The Sham Times 17/12) med stöd av den nya ”Syriska nationella koalitionen av revolutions-och motståndsstyrkor” som ska träda i kraft om oppositionen segrar. ”Syriens vänner” plockar åt sig godbitar och syrierna betalar. Syrien skall avväpnas, tvingas förhandla om Golan, avträda landområden till Turkiet, driva ut kurdiska arbetarpartiet, tvingas dra ledningar för gas och olja som gynnar Israel, Turkiet och Qatar, bryta överenskommelser och kontrakt med Ryssland och Kina och avbryta relationerna med dem och Iran men tvingas till kontrakt för återuppbyggnad som gynnar Qatar och Förenade Arabemiraten. Däremot finns inga punkter om demokrati, frihet eller mänskliga rättigheter.
9syrien2

DN rapporterade 16/2 ”Förutom den gripne svensken greps flera andra personer från bland annat USA, Sydafrika och Egypten när libysk polis slog till mot ett boende för utländska lärare. 40 000 böcker med kristet budskap ska ha beslagtagits.” . Detta säger något om utvecklingen i det tidigare sekulariserade Libyen, och vad som kan väntas i sekulära Syrien.

Vad har hänt?

1. Ghadaffis död
Human Rights Watch (HWR) skriver i en 50-sidig rapport, ”En diktators död – blodig hämnd i Sirte” att vår undersökning ”tyder på att oppositionens milis summariskt avrättades minst 66 fångade medlemmar Gaddafis konvoj i Sirte”. ”Det ser också som om de tog Ghadaffis son Mutassim, som hade sårats, till Misrata och dödade honom där. Viifrågasätter påståenden från de libyska myndigheterna att Muammar Gaddafi dödades i korseld, och inte efter tillfångatagandet”.

2. Mordet som en del av ökad brutalisering och minskad rättssäkerhet.
Dödandet av Gadaffi är bara ett av uttrycken för den ökade brutalisering och minskade rättsäkerhet som utmärker 2000-talet internationellt, dirigerat av världens supermakt USA. Saddam Hussein avrättades efter en farsartad rättegång. Osama Bin Laden dödades på plats och Gadaddi har dödats utan rättegång. USA bryter mot internationell rätt genom användning av tortyr och uranvapen. Och USA uppmuntrade och stödde Saddam Husseins krig mot Iran för 30 år sedan, hjälpte Osama Bin Laden att bygga upp Al Quaida och har omväxlande stött och omväxlande försökt mörda Gadaffi (liksom bl.a Hugo Chavez och Fidel Castro). NATO utvidgade kraftigt sitt FN-mandat att skydda civilbefolkningen, fredstrevare från Gadaffi avvisades liksom medlingsförsök. I en rättvis värld med något som liknar likhet inför lagen skulle förstås USA:s ledning rannsaknats inför internationell domstol flera gånger om, och även NATO prövas.
Många dokument som HRW upptäckt i Libyen påvisar ett nära samarbete mellan Gaddafis regering tidigare och USA och Storbritannien. Liksom i fallet Irak övergav man en samarbetspartner när det passade.

3. Val i Libyen.
Ulf Bjerén har här 8/8 2012 behandlat valet i Libyen i en beskrivning som kontrasterar mot de glädeskildringar av valet och valets segrare som fanns i dominerande media. Enligt Globalresearch (se länk) var alla kandidater ”neo-imperialister” och beredda att sälja ut oljetillgångarna (se ovan).


Valen under Gadaffi döms a priori ut i västmedia eftersom han sägs ha varit ”diktator”. Att det hölls regionalval som tidigare ansetts legitima, och att det styrande rådet valdes av folkförsamlingen som innehöll företrädare för olika åsiktsriktningar, spelar ingen roll.

Amnesty har i en viktig rapport skrivit att valet skedde i ett Libyen som i praktiken var laglöst (Peo Österholm. ”Ett NATO-regisserat skådespel. Libyens ”fria val”. FIB-Kulturfront nr 8 2012). Läs även Ola Tunanders utmärkta bok ”Libyenkrigets geopolitik”. Så sent som i maj stiftade det NATO-installerade libyiska övergångsrådet en lag som gav de segrande ”revolutionärerna” immunitet. Kandidaterna i valet utsågs av detta råd. 80 av de 200 kandidaterna representerar mer eller mindre snabbt hopsatta politiska partier, medan 120 personer representerar sig själva eller kanske rentav andra.

I det nu genomförda valet var alla anhängare av Jamahiriya, systemet under den nationellt revolutionära perioden 1969-2011, inte bara förbjudna att delta utan föremål för skoningslös repression. Tusentals sitter i isoleringsläger där de förnekas alla rättigheter och tortyr är rutin.

Var detta ett demokratiskt val? Är minskad nationell kontroll över oljan bra för Libyens befolkning och nationella självståndighet?

Amnesty har rapporterat att valet sommaren 2012 skedde i ett Libyen som i praktiken var laglöst (Peo Österholm. ”Ett NATO-regisserat skådespel. Libyens ”fria val”. FIB-Kulturfront nr 8 2012). Just innan stiftade det NATO-installerade libyiska övergångsrådet en lag som gav de segrande ”revolutionärerna” immunitet. Kandidaterna i valet utsågs av detta råd. 80 av de 200 kandidaterna representerar mer eller mindre snabbt hopsatta politiska partier, medan 120 personer representerar sig själva eller kanske rentav andra.

I valet var alla anhängare systemet under den nationellt revolutionära perioden 1969-2011, inte bara förbjudna att delta utan föremål för skoningslös repression. Tusentals sitter i isoleringsläger där de förnekas alla rättigheter och tortyr är rutin. Under Gadaffi hölls regionalval som tidigare ansetts legitima, och det styrande rådet valdes av folkförsamlingen med företrädare för olika åsiktsriktningar.

Låt oss informera om detta och protestera mot planerna på ett liknande öde för Syrien!


i Andra om: , , ,, , , , , , , , FN-stadgan , , ,, , , , , ,

DN 16/2 The Golani Spy
Globalresearch IMF 9/1 2013 IMF 4/5 2012 Holter blogg
Carla Stea i Globalresearch Hela pingstenSKP-blogg -uttlande från Syriens kommunistparti 5/1 Tarpleys artikel Pepe Escobars artikel Agrab Aron Lunds artikel på engelska USA-bloggen DN 25/12Björnbrum 23/12 SKP-bloggen DOHA-protokollet DN 26/12 SvD 25/12 SvD Clearinghouse SvD 20/12 ClearinghouseSvD 20/12 DN 20/12 SvT 20/12 FIB-KulturfrontCornucopia DN 16/12SvD 16/12 Michel Chossudovsky 14/12SvD II 14/12 Pakistan Observer 16/12 SvD 16/12 SvD 14/12 AB 14/12 Kommunisternas blogg 13/12New York Times 13/12 SvD 16/12 Russia Today 6/12 Turkish Weekly Syrian Perspective DN 11/12 SvD 12/12 Independent USA-bloggen 8 dagar8 dagar 11/12 Globalresearch 8/12 Proletären Flamman 28/11 FredsinitiativetPepprat och Rödgrönt DN 5/12 SvD 5/12 Worldcrunch Russia Today 3/12 Replik i AB 3/12 Einarsprachenvaria Aftonbladet 30/11 Anders Svenssons blogg Ulf Gudmundsson ledare i SvD 1/12 Hogrelius tankar Erik Weimans blogg DN 1/12Bilderblogg M Omars blogg Åtta dagar. Stefan Lindgren Röda Malmö USA-bloggen Björnbrum SvT om al-Qaida-svenskar Nyhetsbanken Sunday Express 19/11 New York Times 16/11 Folket i Bild Kulturfront Mohamed Omars tal på hans blogg Syriensolidaritets hemsida Stefan Lindgrens blogg New York Times 31/10 Washington Post 1/11 Bill Auken Countercurrents 2/10 Konflikt 27/10 S Hersh i The New Yorker 2007 Aftonbladet – Bildts strategiråd FolkrättsbevakningenDN 12/10Anförande av Rysslands ambassadör

The Telegraph 7/11 Intervju med Assad Kritik från Rysslands utrikesminister Thierry Messan i Voltaire Network 29/10 Anarkia Sverigebloggen Röda Malmö 30/11 FIB-Kulturfront konferensreportage Porelären om Syrien New York TimesRussia Today Dagens Arena 10/10 Syrien har inte bett om ursäkt DN 8/10 DN2 8/10 SvD 8/10Ab 8/10SvD 9/10Monthly Review DN 6/10 SvD 6/10 Aftonbladet 6/10Expressen 6/10 Sveriges RadioNya Zeeland Inlägg på Syriensolidaritets hemsida Konferensen i Damaskus DN 30/9DN Gunnar Jonssons ledare 28/9SvD 29/9Sveriges RadioSvTExpressenAftonbladetDN 26/9 SvD 26/9SvD 2 26/9Aftonbladet 26/9Expressen 26/9Sveriges Radio SvTAftonbladets ledare 21/9 Folkrättsbevakningens Syrienlathund DN 24/9 DN 20/9 SvD Expressen SvT 7/9 Expressen 17/9 Sunday Times 19/8 Sana 26/8 DN 19/8 SvD 19/8 Aftonbladet 19/8 Expressen 19/8 New York Times 3/8 DN 11/8
NY Times 4/8 SvT DN SvD Aftonbladet Expressen DN ledare 3/8 DN Croneman 31/7 DN 2/8 DN2 2/8 Skelton i the Guardian 12 juli DN 1/8 Aftonbladet 2/8 DN huvudledare 31/7 SvD 1/8 DN ledare 31/7 DN Joscha Fischers kolumn

  2 comments for “Libyen – 2-årsminne av katastrof som ska upprepas i Syrien

  1. 20 februari, 2013 at 15:31

    Jag undrar ständigt hur hemsk han var Ghadafi, hur mycket som var hatpropaganda mot honom och hur mycket som var sant. Såg just delar av Maj Wechselmans film om Indonesien och det man fick där var ju en helt annan bild av skeendena där än den i alla fall jag hade med mig sedan tidigare, som dock var ganska ytlig. Ghadafi började man demonisera så fort han kastade ut USA m.fl. ur Libyen och förstatligade oljan, vilket idag gör mig misstänksam. Kanske Ghadafi snarare skulle kallas ”upplyst despot”. Att han tog i med hårdhandskarna mot sina motståndare var förstås dystert men kanske också förklarligt med tanke på alla mordförsök han utsattes för, inte sällan med CIA:s inblandning.
    Att jag föreslår begreppet ”upplyst despot” istället för diktator beror förstås på att han faktiskt använde oljepengarna till att utveckla Libyen från en av världens fattigaste länder till en slags välfärdsstat. När man försöker få det till att han personligen lade beslag på alla pengarna, ja då ljuger man helt klart.
    Sen finner man idag ingen Ghadafianhängare i Libyen, tydligen, men det är ju inte heller konstigt med tanke på att den som säger något gott om honom och hans tid, riskerar att fängslas och torteras. Så säga vad man vill, det torde inte vara friare i Libyen idag än det var under Ghadafi, hurdant det än var då.

  2. 20 februari, 2013 at 18:04

    Jag tror att din bedömning är riktig. I Cynhia McKinneys (f.d kongressledamot i USA) ”The illegala war on Libya” finns ett kapitel om Gadaffi. Det har kommit en ny bok om saken. Jag tror man kan hitta en del på http://www.globalresearch.ca

Comments are closed.