Idag är det 200 år sedan Karl Marx föddes i Trier i Tyskland. Hans inflytande som ekonom, filosof och politiker har varit och är enormt – större än hos någon annan under de senaste 200 åren. I mitten av 1960-talet började jag, med borgerlig bakgrund, att orientera mig politiskt, först utgående från Vietnamkriget. Hösten 1965 var det klart för mig att detta var ett orättfärdigt angreppskrig från USA. Snart kom jag i kontakt med Marx via ”Marx och Engels i urval” från 1965. Med förord av den då ledande svenske marxist-leninisten Bo Gustafsson. Läs ”Kommunistiska manifestet” från 1948 om du inte gjort det! Ett mästerverk.
Jag återger nedan en artikel av Pål Steigan, som presenterar några grundläggande tankar hos Karl Marx Kommunismen, Marx och manifestet
Artikeln
Ved 200-årsdagen for Marx’ fødsel 5. mai 2018 er det all grunn til å understreke det levedyktige og relevante i de økonomiske teoriene hans, slik Michael Roberts gjør i en annen artikkel her. Konklusjonen i den artikkelen er med et sitat av Marx: Hittil har filosofene tolket verden forskjellig – poenget er å forandre den.
Kommentar: Läs mycket gärna Roberts intressanta artikel också. Karl Marx – mer relevant än någonsin
Å lese om igjen Marx’ skrifter om kommunismen, om menneskenes frigjøring og om forholdet mellom mennesket og naturen som vi er en del av, er på samme tid både friskt og stimulerende. Også denne delen av tenkninga til Marx er hyperaktuell i dag og den bør studeres og integreres i en aktuell analyse av dagens samfunn – ikke som et evangelium, men som en inspirasjon til forståelse og handling.
Kommunismen
Kommunismen, slik Marx og Engels møtte den tidlig på 1840-tallet, var sterkt preget av den filantropiske tankegangen. I et brev til Marx skrev Engels en gang at «her er alle kommunister, unntatt proletariatet». Da de påtok seg å skrive Det kommunistiske partis manifest i 1848, var det midt o.4ppe i en stor revolusjon som feide gjennom hele Europa, og de snudde på mange måter den utopiske kommunismen opp ned.
Kurs i marxism
Revolutionen 1848
Kommunismen, slik Marx og Engels presenterte den, var en bevegelse basert først og fremst på arbeiderklassen. Marx tok bestemt avstand fra at han skulle være noen slags samfunnsreformator med fiks ferdige planer for hvordan framtidssamfunnet skulle se ut.
Om det kommunistiske samfunnet sa han i Den tyske ideologien:
I et kommunistisk samfunn […], der ingen har noen innestengt krets for virksomheten sin, men der alle kan utdanne seg i hva slags bransje hun ønsker, der samfunnet regulerer den allmenne produksjonen og på denne måten gjør det mulig for meg å gjøre én ting i dag og en annen i morgen, å jakte om morgenen, fiske om ettermiddagen, avle kveg om kvelden, kritisere etter middag, akkurat det jeg har lyst til, uten å bli jeger, fisker, sauegjeter eller kritiker.
I Det kommunistiske manifest understreker Marx og Engels at kommunismen ikke er et skrivebordsprodukt eller en genial plan for å omdanne samfunnet:
Kommunistenes teoretiske grunnsetninger beror på ingen måte på idéer, på prinsipper som en eller annen verdensforbedrer har oppfunnet eller oppdaget. De er bare allmenne uttrykk for faktiske forhold i en eksisterende klassekamp, en historisk bevegelse som foregår for øynene på oss.
Kommunismen i tapninga til Marx og Engels vokste ut av den praktiske bevegelsen, ut av klassekampen. Kommunistene skulle ikke stille seg opp som skolemestre og fortelle arbeiderklassen hva den skulle gjøre. Kommunistene skulle delta i klassekampen og være de mest konsekvente forkjemperne for arbeidernes interesser og bidra med teoretisk innsikt og analyser av samfunnet og de mulighetene arbeiderklassen til enhver tid har.
Marx og Engels sa også veldig tydelig at uten de nødvendige materielle forutsetningene for å skape kommunismen, uten tilstrekkelige produktivkrefter og andre forutsetninger, ville kommunismen i beste fall bli et lokalt fenomen, og den ville raskt bryte sammen.
Jo mer jeg leser Marx og Engels om igjen, desto friskere og mer aktuelle synes jeg de er. Den kommunismen de sto for, er langt mer åpen og frigjørende enn den offisielle russiske eller kinesiske kommunismen en menneskealder eller to seinere. Leser man nøye, ser man at kommunismen anno 1848 langt fra var et stengsel for individuell skaperkraft, men et prosjekt for å frigjøre menneskene fra arbeidsdelingas og privateiendommens tvangstrøye, slik at de kan bli frie individer i et samfunn av like frie individer.
I boka Sammenbruddet viste jeg hvordan Marx hadde forstått kapitalismens ødeleggende virkning på den økologiske balansen mellom mennesket og resten av naturen. Han så for seg at det kommunistiske samfunnet må bøte på det:
Frihet på dette området kan bare bestå i at det sosialiserte menneske, sammenslutninga av produsenter, styrer det menneskelige samspillet med naturen på en rasjonell måte, under kollektiv kontroll, slik at de i stedet for å være styrt av blinde krefter, gjør dette med minst mulig bruk av energi og på en måte og under forhold som er passende og verdig for deres menneskelige natur.
Mennesket i naturen
Visjonen til Marx og Engels var en visjon om et øko-kommunistisk samfunn, et samfunn der kapitalismens tvangstrøyer blir fjernet, slik at det går an for menneskene å behandle hverandre som likeverdige individer i et fornuftig samspill med naturen.
På mange måter er de kortfattede formuleringene til Marx langt mer visjonære og moderne enn mye av det som kom fra de kommunistpartiene som erobret statsmakta. Visjonen om kommunisme 5.0 er derfor langt på vei en oppdatert videreføring av kommunisme 3.0.
Pariskommunen 1871, där kvinnor spelade en viktig roll. Barrikad på Place Blanche.
Etter Frankrikes nederlag i krigen mot Tyskland 1870–71 gjorde arbeidere og intellektuelle opprør og erklærte Paris som en selvstendig kommune, Pariskommunen. Kommunen varte bare i 72 dager før kommunardene ble massakrert, men de rakk å skape kimen til det som kunne ha blitt en sosialistisk stat. De gjennomførte en rekke radikale reformer, som
stemmerett for alle
åttetimers arbeidsdag
maksimumslønn for alle, inkludert kommunens funksjonærer
atskillelse av kirken fra staten(allekirkensbygningertilfalt staten, og alle religiøse symboler i skolene ble fjernet)
arbeidernes overtakelse av fabrikkene
sletting av gjeld og nedsettelse av husleier
Marx var i utgangspunktet skeptisk til Pariskommunen fordi han trodde de ville tape, men da opprøret først var i gang, støttet han det helhjertet.
I Norge var det mange kjente personligheter som regnet seg som kommunister på 1800-tallet og tidlig 1900-tall. Den mest opplagte var naturligvis Marcus Thrane. Thranebevegelsen fra 1849 erklærte seg ikke som kommunistisk, men pekte i den retninga ved å sette søkelyset på klassene i samfunnet og undertrykkinga av arbeiderklassen. Thrane sjøl ble tilhenger av Louis Blanquis versjon av kommunismen da han var i USA.
Arne Garborg kalte seg anarkist og kommunist, og bladet Fedraheimen fikk etter hvert ei anarkokommunistisk innretning.
Denne artikkelen er et utdrag av artikkelen Kommunisme 5.0, der jeg prøver å trekke de lange linjene i kommunismens historie opp til i dag.
Kommentar: Kommunistiska manifestet översattes till svenska samma år det kom ut. Per Götrek ansågs ha svarat för det. Det fanns vid denna kommunistiska sällskap i Sverige. Götrek gav redan 1847 ut skriften ”Om proletariatet och dess befrielse genom den sanna kommunismen” Två år senare kom arbetartidningen ”Folkets Röst.” En ledande svensk marxist och socialdemokrat var August Palm som 1881 återvände till Sverige från Tyskland. En grundläggande källa är Knut Bäckströms klassiker ”Arbetarrörelsen i Sverige” från 1967 som beskriver kampen mellan reformism och revolutionär grundsyn i den tidiga svenska arbetarrörelsen.
Kommentar: Wikipedia har en acceptabel beskrivning av marxismen. Marxism.
Ny staty av Karl Marx i Trier. Skänkt av Kina nu.
i Andra om: socialism, kapitalism, Politik, Karl Marx, massmedia opinion, demokrati USA imperialism, klasskamp
14 svar till “Leve(r) marxismen!?”
Hur världen fortfarande omfattar Karl Marx socialistiska ideal efter 200 år
https://www.rt.com/news/425918-karl-marx-socialism-global/
Karl Marx vid 200: RT tittar på de brittiska politiska figurer som fortfarande håller honom högt
https://www.rt.com/uk/425906-marx-mason-bastani-harvey/
Blod är tjockare än vatten. Massinvandringen skjuter bort klassperspektivet till förmån för kulturell gemenskap, dvs ytskiktet av nationaliteten, folkgemenskapen. Vi har redan importerat utrikiska klanstrukturer, nu omorganiserar svensken sitt liv efter samma förutsättningar. Fördömda som ”rasister” försöker den svenske arbetaren kasta av sig marxismens ideologiska ok, som bara tjänat till administratörernas sociala klätterställning.
Många svenska orter har sina invandrarområden, som svenskarna av självbevarelsedrift. avstår från att besöka. Den svenske arbetarens motståndare är inte uppfinnare, entreprenörer, bankirer och servicepersonal. Den övernationella politiken, med sina anspråk på ständigt stigande skatter för att finansiera sina negativa tjänster är den svenska arbetarens största fiende.
Den svenske arbetaren är verkligen inte under marxismens ok – däremot under kapitalets, och under imperialismens vars krig är huvudorsak till flyktingströmmen till bl.a. Sverige.
Helt sant Anders. Den svenske arbetaren är verkligen inte under ”vänsterns” eller ”marxismens” ok, men under det monopolkapital som Marx förutspått, men lögnen repeteras flitigt av högerns tankesmedjors internettroll överallt på nätet.
Det är ett försök till hjärntvätt av arbetarna, genom samma slags repetitioner som pågår i fulmedierna, men vi vet alla att det är en lögn som är lätt att genomskåda.
Men delvis har Brysselkålen rätt. Massinvandringen skjuter bort klassperspektivet.
Import av klanstrukturer gör att svensken letar alternativ och tvingas anpassa sitt liv efter det makabra som skett.
Fördömda som ”rasister”, när de protesterar mot eländet de upplever, så försöker den svenske arbetaren, helt riktigt, kasta av sig de partier som ställt till med eländet, inkl. de vars tradition varit Marxismen, partier som faktiskt inte längre lever upp till densamma.
Inget parti i riksdagen duger idag. Ingen av dem representerar Marx, men neoliberalismens monopolkapitalistiska ok, men förklädd i röda fanor, såväl som gröna och blå.
Sverige under ett nationellt demokratiskt socialistiskt styre, som under Palme-eran, hade kunnat ha en hårdare asylprocess, bättre säkerhetspolisiärt arbete för att undvika extrem islamism, gynna integrerbara människor med verkliga asylskäl, undvikit hederskulturer och sharia-poliser, samt hade kunnat administrera effektivare asylprocess och avvisningar också, så att Sverige hade undvikit asylkaoset, samt fått en fungerande integration.
Ryggraden har försvunnit från vänstern i de här frågorna. De har beröringsskräck och förfaller i ohövlighet och intern repression. Det är detta som SD, sossehögern, högern och extremhögern kan profitera på. Johannes Regell uttrycker problemet väl:
”Våra pionjärer fängslades för de drev med präster och gud och dagens vänster bugar för präster som är minst lika reaktionära. Bara att de kommer från en annan del av världen.”
/ Johannes Regell (Källa: https://nyheteridag.se/plus/socialisterna-i-vastervik-om-vansterns-installning-till-boneutrop-man-sviker-sin-rorelses-historia/)
Vänstern har böjt sig framåt för högern, monopolkapitalet, gruppvåldtäktsmän, bidragsfuskare, mullor, icke-flyktingar, icke-barn och terrorister, på bekostnad av verkligt effektivt långsiktigt bistånd lokalt. Rosling var enig. Den bilden är pinsam, men fullt möjlig att förändra.
Sveriges vänster behöver inte acceptera något av de här fenomenen. Det ligger inte i vänsterns långa tradition. Flyktingkaos har inte rekommenderats av Karl Marx alls, snarare nationella revolutioner och nationella demokratier.
Du har nog inte studerat Marx, Martin. Varenda marxist vet detta:
”I samma grad som den ena individens exploatering av den andra upphäves, i samma grad upphäves den ena nationens exploatering av den andra. Med klassmotsättningar inom nationerna faller den fientliga ställningen mellan nationerna.”
https://www.marxists.org/svenska/marx/1848/04-d037.htm#h8
Och i artikeln om ’Kritiken till Gothaprgrammet’ säger han:
”Arbetarklassen verkar för sin befrielse i första hand inom ramen för den nuvarande nationella staten, i medvetande om att den internationella förbrödningen skall bli nödvändiga resultat av dess strävan, som är gemensam för alla kulturländers arbetare.”
Karl Marx idé om arbetarklassens frälsande förmåga förutsätter gemensam kultur. När arbetarklassen består av olika nationella grupper upphör den att vara sammanhållen arbetarklass. Det är vad som hänt i Sverige.
Marxismen finns förstås kvar i partier, offentlig sektor, massmedia och kulturella institutioner. Där används den via sina spinoffs, genus och klimat, som instrument för extra skattehöjningar på låginkomsttagare.
Vår tids ständiga huvudfråger, med oemotsagda dagliga artiklar i alla media.
Klasstillhörigheten är mer grundläggande – den proletära internationalismen och solidaritet. Arbetarklassen ”frälser” inte. Marxismen finns inte i offentlig sektor, och mycket litet i massmedia och kulturella institutioner. Tyvärr.
Klasstillhörighet är mindre grundläggande än nationalitet, som alla kan se. Blod är tjockare än vatten.
Det nya stora partiet för svenska arbetare, sd, är bildat pga det gamla fd arbetarpartiets import av låglönekonkurrens. Marxismen har förstås slutat tala om arbetarklass, eftersom den är en angelägenhet för politiska tjänstemän, betalda över skatten. Man gör karriär inom det offentliga genom att plädera för skattehöjningar, baserade på marxistiska resonemang.
I vår västliga postkristna kultur har vi inte slutat vara kristna när vi slutat tro att Jesus frälste oss från våra synder med sin offerdöd. Hela det ideologiska paketet från kristendomen finns kvar. Från 1870 till 1990 hade arbetarklassen frälsarrollen för marxister, de som tog på sig tolkningsföreträdet gjorde det i arbetarklassens namn. Numera är frälsarrollen vikt för kvinnor, färgade och invandrare. De är per definition goda, medan vita arbetare är onda.
Marxismen talar lika mycket om arbetarklass idag efter vad jag vet. Enligt marxismen kommer kapitalismens svagheter och problem medför att den på ett eller annat sätt ersätts av ett socialistiskt samhälle av något slag. Försök till detta finns. Naturligtvis kan arbetarklassen inte ersättas av ”kvinnor, färgade och invandrare.”
Ja, vi har inte gjort karriär inom det offentliga genom att ’plädera för skattehöjningar’. Tvärtom. Vi vill ha skattesänkningar – för arbetarklassen.
https://www.kommunist.se/2018/04/arbetarklassen-dignar-under-skatter/
Jag vet inte om Marx någonsin har skrivit något om skatter. Vet du, Anders, om han har gjort det?
Så du anser att kvinnor, färgade och invandrare inte kan vara arbetare? SKP ställer inte någon arbetarklass före den andra. De kan vara kvinnor, färgade, invandrare, funktionshindrade, pensionärer, studenter, fattiga och med flera. Det kvittar vad vi är – bara vi är arbetarklass, fattiga och utsugna av kapitalet.
Jag tror inte ens att du har läst någonting om Marx – det eftersom Marx ideologi utgår just från arbetarklassen!
Vet inte på rak arm, Kerstin.
Vi vill bara byta från ett kapitalistiskt system till ett socialistiskt system – vad är det så frälsande med det?
https://www.youtube.com/watch?v=hqA8ypN3vIg&t=1563s
Innan kapitalismen kom in i vår vardag, när den vite mannen levde Europa, så fanns det kommunism i olika varianter bland urbefolkningen, små samhällen där alla arbetade för alla – och ingen blev rik på någons bekostnad. Det var bara det att ingen förstod att det var kommunism – förrän Marx satte det på pränt.
Som James Connolly säger i den här artikeln:
https://www.marxists.org/archive/connolly/1901/evangel/socrel.htm
Vi struntar i vad människor har för tro. Han eller hon får tro vad som helt. Vi vill – som sagt – endast byta system!
Marx idéer lever visst. Kolla
https://www.youtube.com/watch?v=1LdIR9cCeBE&feature=youtu.be
Kort rapport från Karl Marx födelsestad Trier och firande av att det i dag var 200 år sen Karl föddes.
Ny staty av Karl Marx i Trier. Skänkt av Kina nu.
Kina hade som ett uttryck av vänskap skänkt staden en 5,5 hög staty (se bild)av 200-åringen. Den har placerats utanför stadens imponerande stadsmuseum och avtäcktes i dag kl 12,30 efter (alltför långa) tal av Triers överborgmästare, Kinas ambassadör m fl. Stora åskådarmassor – kanske 5.000 personer.
EU-kommissionens ordf Junker var här i går och talade för inbjudna honoratiores.
Allt verkar ha gått lugnt trots anti-demonstranter utanför avspärrningar och mängder av Falun Gong aktiviteter.
Förutom Marx är Trier – Tysklands äldsta stad – grundad ung 75 år f Kr – full av kvarlämningar från romerska rikets tid, och från en tid då regionen efter Napoleons härjningståg var en del av Frankrike mm, mm – det är mycket att upptäcka i denna stad!!
Men i morgon söndag åker vi i vår grp på 10 personer hem med flyg som går 16.40 från Luxemburg.