Med detta inlägg uppmärksammar vi ett evenemang för att fira att det nu gått 51 år sedan befrielsekampen på Kuba inleddes.

”Sergels torg söndag 27 juli kl 14-16

Musikalisk och Dansant Hyllning Mitt i Stan

Med anfallet på Moncadakasernen den 26 juli 1953 inleddes befrielsekampen på Kuba. Den segrade 1959 och Kuba inspirerade hela Latinamerika till 2000-talets frigörelse. Appellmöte som vanligt på Sergels Torg med mycket musik och dans, kubanskt, karibiskt, latinamerikanskt.”

Arrangörer: Svensk-Kubanska Föreningen www.svensk-kubanska.se med Kommittén Frige De 5, Cubanos por Cuba, Resocal med flera.

Bakgrund
Denna beskrivning baseras främst på tidigare gästblogginlägg av Zoltar Tiroler. USA inleder sin imperialism med erövrande av Kuba.
Spanien fick släppa Kuba 1898 efter några månaders krig. 1902 installerades en USA-vänlig president installeras. Med det så kallade Platt-tillägget tvingade USA Kuba 1901 att göra ett tillägg till sin konstitution som medförde att USA fick rätt att militärt ingripa på Kuba ”för att skydda amerikanska liv och amerikansk egendom”. Vidare tilltvingade sig USA mot arrende flottbasen Guántanamo, på 100 år. Avtalet kan endast sägas upp önsesidigt. Arrendet har löpt ut och Kuba kräver att det skall upphävas. Det struntar USA i. Guántanamobasen får betecknas som en ren ockupation av kubanskt territorium. USA höll (som vanligt) diktaturen (Kuba i detta fall, senast under Battista) som störtades av Castro & Co 1959.

Den 26 juli 1953 misslyckades ett anfall mot Moncadakasernen och en rad rebeller under ledning av den unge advokaten Fidel Castro, som fängslades (som Castro) eller avrättades. Castro frigavs 1955 i en amnesti och återvände följande år i spetsen för 82 upprorsmän, bland annat den argentinske läkaren Che Guevara. Batistas regering förblev djupt impopulär med grasserande korruption och arbetslöshet, en fortsatt stagnerande ekonomi och undertryckta mänskliga rättigheter. 1956 genomförde överste Ramón Barquin ett USA-stött kuppförsök, vilket misslyckades men bidrog till att försvaga armén. Vid val valdes Andrés Rivero Agüero till Batistas efterträdare. Batista och Agüero lämnade landet 1 januari 1959, sex dagar innan Castros styrkor tågade in i Havanna.

USA:s extraterritoriella blockadlagstiftning innebär att de företag i världen
• som vill handla med USA förbjuds att handla med Kuba,
• som vill använda USA-patent förbjuds att handla med Kuba
• företag vars varor innehåller något av USA-ursprung förbjuds sälja vidare till Kuba
• vars varor innehåller något av kubanskt ursprung utestängs från USA
• som vill sälja något till Kuba måste avstå från USA:s marknad
• de länder som söker USA-bistånd förbjuds att handla med Kuba

• utländska företag som handlar med Kuba riskerar att ställas inför rätta i USA
• utländska banker som hanterar kubanska konton har bötfällts med belopp på hundratals miljoner dollar
• USA försöker också strypa Kuba ekonomiskt genom att landet inte kan få lån från varken Världsbanken eller IMF
• transportkostnaderna är mycket höga, bland annat för att båtar som anlöpt kubansk hamn inte får gå in till hamnar i USA. Det gäller också flyg, inklusive vid nödsituationer.

• Om man anser att Internet är USAs egen egendom kanske man också accepterar att Kuba utestängs från tusentals websidor och från alla ekonomiska transaktioner på nätet
• En dansk som importerade och sålde kubanska cigarrer stoppades, då inga pengar kunde föras över till honom
• En engelsk nätresebyrå fick, utan förvarning, sin hemsida nedstängd eftersom de bland annat sålde resor till Kuba
• Spanska hotellkedjan Melia tvingades lägga ner sin verksamhet i USA då de startade hotell på Kuba
• Kanadensiska gruvföretaget Sherrits chefer (samt fruar) får inte ens resa in i USA då företaget har verksamhet i Kuba
• Tidigare 2012 bötfälldes Ericsson för att ha sålt reservdelar från Mexiko till Kuba

Enligt Wikipedia har ”Castros regering har ofta framhållits som ett exempel av latinamerikanska men också västerländska vänsterintellektuella som välordnat med utbyggda sociala rättigheter för landets breda lager, bland annat gratis utbildning och sjukvård. Kritik har dock riktats mot att denna samhällsservice införts och utbyggts på helt odemokratisk väg”. Andra menar att man då bortser från vissa demokratiska förhållanden i Kuba. Wikipedia skriver ”USA inledde sin embargopolitik och försökte fälla Kuba genom ekonomiska sanktioner. Politiken gick ut på att all export till Kuba skulle stoppas, och två år senare, 1962, även all import från Kuba.”

USA har nu i drygt ett halvt sekel utsatt Kuba för en blockad, som enligt internationell rätt är att betrakta som folkmord. Den har kostat Kuba mångmiljardbelopp och åtskilliga människoliv. Blockaden är den enskilt största anledningen till att Kuba är fattigt. Men den har inte uppnått sitt mål att ”framkalla svält och desperation” hos den kubanska befolkningen så att den störtar sin regering.

Lite lättnader och hårda skärpningar under Obama
Obama införde i början på sin första mandatperiod vissa lättnader i resandet, men har å andra sidan kraftigt skärpt den ekonomiska krigföringen. Snart vågar inga banker ha med Kuba att göra då USA bötfällt bank efter med hundratals miljoner dollar.

USA isolerat internationellt

Alltmer talar för att blockaden nått vägs ände. FN:s Generalförsamling har år efter år så gott som enhälligt röstar mot USA (och Israel) vad gäller blockaden.

I USA finns allt starkare krav på ett slut på en politik som också drabbar USA. Till viss del rör det stormaktens förhållande till Latinamerika, som enigt kräver ett slut på blockaden. Vid de Karibiska och Latinamerikanska staternas toppmöte i år i Havanna, slöt alla statschefer upp bakom Kuba. Det föranledde USA att tala om ”förräderi”. (Om detta historiska toppmöte, med 32 av regionens 33 statschefer närvarande, skrev svenska media ingenting). Frågan kommer att ställas på sin spets 2015 vid nästa toppmöte i OAS, De amerikanska staternas organisation. Vid förra toppmötet deklarerade en lång rad stater att det inte blir några fler möten utan Kuba.

Allt högljuddare krav i USA på en ändring

· En strid ström av tidningsartiklar, också i ledande tidningar som New York Times och Washington Post, vänder sig mot den misslyckade blockadpolitiken.

· Tidigare var det politiskt självmord i Florida att ens antyda ett närmande till Kuba. Nu rapporterar nyhetsbyrån AP att ”ett växande antal mäktiga Kuba-amerikanska politiker och affärsmän i Florida bryter den långvariga offentliga politiken vad gäller USAs relationer med Kuba och Castro-regeringen.”

· En opinionsundersökning visar, enligt AP, att 56 % av genomsnittsamerikanen och 63 % av alla i Florida stöder ett närmande mellan länderna.
· Förutom Kuba-amerikaner får numera USA-medborgare besöka Kuba på akademiskt utbyte eller studiebesök, om de lyckas få tillstånd av sin regering. Tanken är att de ska påverka kubanerna till att vilja ha det som i USA. Nu har effekten snarare blivit den motsatta; den överväldigande majoriteten av besökarna är betydligt mer positiva till Kuba efter besöket där än innan.

· Det första Obama skulle kunna göra är att med ett pennstreck stryka Kuba från USA:s lista på ”länder som stöder terrorism”. Inte någon hävdar på allvar att så skulle vara fallet. Placeringen på USAs värstinglista har en mängd negativa konsekvenser.

· För alla kubaner är det oerhört viktigt att de fängslade kubanerna i USAs fängelser, som dömts efter skenrättegångar för att de förhindrat terrorattacker mot sitt land, släpps. Inom kort har två av dem avtjänat sina straff. Obama skulle kunna benåda de återstående tre i utbyte mot den i Kuba fängslade spionen Alan Gross.

· Innan han blev vald lovade Obama att stänga tortyrlägret i Guantanmo. Så har inte skett. Det är hög tid att denna skamfläck tvättas bort. På sikt är det enda rimliga att Kuba återfår dessa arton kvadratkilometer ockuperade del av sitt territorium.

· Obama har stora möjligheter att öka samarbetet inom en rad områden: bekämpning av knarksmuggling, väderkatastrofer, oljespill, emigration, post- och telefonförbindelser och varför inte Internet? Det sistnämnda också det ett område som utsätts för USAs blockad och kraftigt försvårar Kubas möjligheter att utnyttja nätet.
· Varje år spenderar USA mångmiljonbelopp i dollar på undergrävande verksamhet i Kuba (och många andra länder). Pengarna slussas via USAID och andra regeringsorgan till USA:s kontakter och samarbetsmän. För vettiga relationer måste detta förstås upphöra.

· Slutligen blockaden: Presidenten kan inte ensamt upphäva den. Det kan bara Kongressen. Men det finns mängder av områden som inte kräver Kongressens beslut, exempelvis att tillåta alla USA-medborgare att fritt få resa till Kuba. Det vore en vacker början.

För närvarande finns få tecken på en ändrad USA-politik. Obama sitter still i båten. Men blockaden är misslyckad och dömd. Ett allt starkare momentum byggs successivt upp för ett avskaffande av denna anakronism som drabbar medborgare på bägge sidor Floridasundet. Ju förr denna skamliga och kriminella blockad upphör, desto bättre.

i Andra om: Kuba, Afrika,Angola, Sydafrika, Massmedia, USA, Politik, Castro, Mandela internationalism solidaritet

PravdaSvensk-kubanska Nyhetsbanken Aftonbladet 2008 om mordförsök på Castro SR SvD1 SvD2Aftonbladet.se Expressen SvT Flamman Proletaren Svensk-kubanska