Nedan följer ett gästblogginlägg om den store militären och socialisten Nguyen Giap som nyligen avlidit vid 103 års ålder. Ulf Bjerén, som är pensionerad sjuksköterska från Karlskrona, har skrivit gästblogginlägg här, bl.a. om valet i Libyen, om fredsmötet i Degerfors i augusti och om erfarenheter av tidningsförsäljning i kamp för yttrandefrihet i praktinen. Han har också skrivit en läsvärd broschyr om Libyen ”Vad händer i Libyen”? (10 kr), som kan beställas via ulf@bjeren.se.
Själv hörde jag nyheten om Giaps död i ett inslag på kanalen CNN 5/10, samma dag jag anlände till Provence. Det framgick att han var en framstående militär. Nyhetsankaret på CNN ville framhålla att han var hårdför mot sina underlydande. Han ”glömde” bort klart att nämna USA:s illegitima, brutala anfallskrig mot Vietnam, Laos och senare Kambodja, än mindre att detta orsakade 1-3 miljoner dödsfall. Han glömde att nämna att USA fällde mer bomber över lilla Vietnam än vad som fälldes under andra världskriget. Inte nämnde han napalmbombningarna eller att omkring 500 000 barn i Vietnam skadades av USA:s kemiska krigsföring med ”Agent Orange”
”Inget är mer värdefullt än oberoende och frihet.” Denna devis av Ho Chi Minh (1890-1969) var ledstjärna också för hans främsta general Vo Nguyen Giap (1911-2013).
Giap var en av förra seklets mest betydelsefulla politiska gestalter. Det var han som förde befälet när Vietnam besegrade först den franska kolonialismen i slaget vid Dien Bien Phu 1954 och sedan USA-imperialismen under Vietnamkriget 1960-75.
Giap hade studerat filosofi, historia och juridik och gick 1933 med i kommunistpartiet.
Han lärde sig principerna för folkkrig av Mao Zedong och de kinesiska kommunisterna under exilåren kring 1940. Han var en av grundarna till Vietnamesiska folkarmén som först kämpade mot Japans ockupation och sedan, när Frankrike vägrade erkänna Vietnams proklamerade oberoende 1945, mot det franska kolonialstyret.
Segern vid Dien Bien Phu hade historisk omvälvande betydelse. Den stimulerade Algeriet att ta upp kampen för befrielse från Frankrikes välde (1954-62) och var en vitamininjektion för hela den antikoloniala och antiimperialistiska rörelsen.
I svallvågorna av Dien Bien Phu samlades 1955 de afroasiatiska staterna och befrielserörelserna till Bandungkonferensen som blev startpunkt för den alliansfria rörelsen.
Bakom principerna om respekt för suveränitet och territoriell integritet, nonaggression, att inte blanda sig i staters inre angelägenheter och alla rasers och nationers jämlikhet byggdes den rörelse som 1961 konstituerade De alliansfria staternas organisation vid en konferens i Belgrad.
Under den vietnamesiska Tet-offensiven 1968 var Giap försvarsminister och hade ansvar för militärstrategin i det krig som 1975 slutade i seger över supermakten USA. Den nationella befrielsekampen sände svallvågor långt in i det imperialistiska lägret där den bidrog till framväxten av en antiimperialistisk solidaritetsrörelse med folken i Tredje världen.
Trogen sina revolutionära och antiimperialistiska ideal motsatte sig Giap att Vietnam gick den urartade och aggressiva Bresjnevregimens ärenden genom att anfalla grannlandet Kampuchea i december 1978. Han manövrerades då bort från försvarsministerposten och ett par år senare också från politbyrån och stod utanför maktens cirklar de senaste trettio åren.
Giap dog 4 oktober, 103 år gammal. Han hyllas i Vietnam och av folk i hela världen som en hjälte. Artiklar av Vo Nguyen Giap under rubriken ”Framtiden är vår!” gavs ut på svenska 1968 och är väl värda att studera. Boken finns tillgänglig antikvariskt.
i Andra om: < imperialism, Vietnam, Politik, massmedia Giap FNL, bombningar napalm enhetsfront USA, krig,fred,
BjörnbrumInt. J of Social Renewal om Giap Aftonbladet 30/11 Anders Svenssons blogg Ulf Gudmundsson ledare i SvD 1/12 Hogrelius tankar Erik Weimans blogg DN 1/12Bilderblogg M Omars blogg Ingemar Folke om Tryyckfrihetsförordningen 2010 Åtta dagar. Stefan Lindgren USA-bloggen SvT om al-Qaida-svenskar
Nyhetsbanken Sunday Express 19/11 New York Times 16/11
Folket i Bild Kulturfront Mohamed Omars tal på hans blogg Syriensolidaritets hemsida Stefan Lindgrens blogg New York Times 31/10 Washington Post 1/11 Bill Auken Countercurrents 2/10 Konflikt 27/10 S Hersh i The New Yorker 2007 Aftonbladet – Bildts strategiråd FolkrättsbevakningenDN 12/10Anförande av Rysslands ambassadör
11 svar till “Legendar från Vietnamkriget blev 103 år – Nguyen Giap död”
Ho Chi Minh var ursprungligen inte inriktad på kommunismen utan kom dit genom otaliga svek från västkapitalisterna. Troligen skulle en majoritet av världens länder välja ngn form av demokratisk socialism om inte det globala kapitalet tvingade fram en radikalisering.
Förstår inte varifrån du får dina konspirationsteorier, Peter. Här tror jag att Wikipedias historik är riktig ”1918, vid 28 års ålder, försökte Ho Chi Minh att i Frankrike få till stånd ett frigörande av Vietnam från det franska kolonialstyret men han misslyckades. 1919 agiterade han för lika rättigheter i Indokina. Kort därefter var han med och bildade det kommunistiska partiet och tillbringade mycket tid i Moskva där han blev ansvarig för teoribildningen om kolonialkrig åt Komintern. Ho Chi Minh gjorde ett uppmärksammat uttalande på en av Kominterns kongresser i början av 1920-talet, med Lenins stöd, där han fäste uppmärksamheten på situationen i kolonierna.
Han flyttade senare till Hongkong, där han ledde bildandet av det Indokinesiska kommunistpartiet.”
Jag minns hur vi snabbt kunde ordna ett ganska stor och bra demonstration i Uppsala FNL-grupp 4/9 1969 då budet kom om hans död 2/9 under temat Ho ChiMinh som antiimperialist . (FNL-gruppen var förstås ingen kommunistisk organisation utan en enhetsfront med parollerna: Stöd Vietnams folk på dess egna villkor, stöd FNL och Bekämpa USA-imperialismen).
Bäste Anders
Det motsäger inte alls vad jag sade – tidigare än de årtal du anger var han inte ett dugg socialistisk
Jag tror jag läste det i en samlingsvolym om kolonialismen. Kan det möjligen ha varit kolonialismens svarta bok?
Ho var en pragmatiker som ville åstadkomma en värdig existens för sitt land. Det väsentliga var inte ideologi utan praktiska åtgärder som ledde till målet. Egentligen borde jag inte behöva tillägga följande men jag gör det ändå eftersom jag uppskattar ditt arbete med denna blogg: Jag är inte ute efter att förminska vad som skett i det förflutna av jämlikhetssträvanden. Men det har handlat mer om nationell självständighet än om vänster-höger perspektivet.
Jag vill först upprepa från tidigare svar ”1918, vid 28 års ålder, försökte Ho Chi Minh att i Frankrike få till stånd ett frigörande av Vietnam från det franska kolonialstyret men han misslyckades. 1919 agiterade han för lika rättigheter i Indokina. Kort därefter var han med och bildade det kommunistiska partiet och tillbringade mycket tid i Moskva där han blev ansvarig för teoribildningen om kolonialkrig åt Komintern. Ho Chi Minh gjorde ett uppmärksammat uttalande på en av Kominterns kongresser i början av 1920-talet, med Lenins stöd, där han fäste uppmärksamheten på situationen i kolonierna.
Han flyttade senare till Hongkong, där han ledde bildandet av det Indokinesiska kommunistpartiet.”
I hans testamente, som offentliggjordes vid hans dödsfall, var fokus på oro över de ideologiska och politiska motsättningarna inom den kommunistiska rörelsen, mellan Kina och Sovjet.
Men, liksom Mao Tse Tung såg han frigörelsen och revolutionen i Vietnam i två steg. Först en nationall, demokratisk revolution med borgerliga medverkan och utrymme för nationella företagare i viss utsträckning, en nydemokratisk revolution som det också kallats. Sedan gällde det att gå vidare i en socialistisk omvanling vilket också skedde, bl.a med kollektivisering inom jordbruket på 1950-talett
Den sammanfattningen accepterar jag.
Lite fritt citerad info ur avsnittet i kolonialismens svarta bok: Vietnam ett århundrade av nationell kamp av Alain Ruscio familjebakgrunden var en av bildade patrioter.
Söker 1919 stöd vid Versaille (min anm:i enlighet med Woodrow Wilsons utspel om folkens frihet), med traktaten det annamitiska folkets återkrav. Från det året tycks han ha förlorat sina sista illusioner om den franska kolonialismen. (min anm:Men fram till dess lekte han av allt att döma med tanken att finna en pragmatisk lösning för landets frigörelse)Han visar inte längre ngn återhållsamhet. Försöket i Versaille 1919 var förgäves ingen vill stöta sig med fransmännen. Han lockas av (den franska) vänstern av det enkla och goda skälet att enbart den bryr sig om honom.Efter 1a världskriget väljer han att ansluta sig till 3je internationalen. Det var dock inte ngt seriöst genomtänkt ideologiskt val. Senare har han medgett att många av hans yttranden i debatten var oöverlagda. Men för honom finns det ett kriterium som avgör att han ansluter sig. Vilken riktning utlovar ett osvikligt stöd åt befrielsekampen i hans land?
Det är genom att läsa Lenin som han blir övertygad. Med sitt löfte om världsrevolution har kommunisterna just värvat en frivillig.
…Vad gäller jämlikheten – som är större i Asien anför han gamla jordfördelningsprinciper citerandes Kong Fuzi och Meng Zi. 1924 i en text för internt bruk säger han Marx har byggt sin doktrin på en viss historiefilosofi. …Europas. Men vad är Europa? inte hela mänskligheten.
I detta yttrande har vi hela Ho Chi Minh.
Min kommentar är att alla revolutioner i Europa inkl Ryssland under de senaste århundradena på ett avgörande sätt var understödda av bl a England – vilket jag menar är en faktor av betydelse för de folk som sökte självständighet i samarbete med Europas vänster. Socialismen är inte riktigt vad den verkar vara – därför är nationellt självbestämmande det enda säkra att sträva efter. Ingen känd europeisk revolutionär agerade utan ekonomiskt stöd från de rika. Jag gissar att ditt ”konspirationsteorier” i pluralis i en tidigare kommentar kanske syftar på besläktade påståenden från mig?. Hoppas att det går att ha ett hövligt utbyte angående detta vid tillfälle.
Saknar fortfarande belägg för dina påståenden. Däremot vet jag att England deltog i interventionen mot revolutionen 1917 och att Churchill uttryckte starkt hat mot Lenin i uttalanden. Och revolutionen utfördes av folk på plats i olika delar av Ryssland under ledning av SUKP
Intressant. Du var för feg för att ta in min kritik av detta uttalande i texten:
”Trogen sina revolutionära och antiimperialistiska ideal motsatte sig Giap att Vietnam gick den urartade och aggressiva Bresjnevregimens ärenden genom att anfalla grannlandet Kampuchea i december 1978.”
Kan inte se detta som någonting annat än att artikelförfattaren anser att det var fel att gå in och stoppa Pol Pots mördande i Kampuchea.
Huruvida jag är för ”feg” för att svara framgår nog tydligt. Har bett gästbloggaren att svara. Han är villig att göra det, men det kräver ett blogginlägg som jag hoppas på. Jag stödjer ej alls det onödiga dödandet i Kampuchea. Det inleddes av USA:s brutala anfalls- och bombkrig. Det är mycket möjligt att fler, ja kanske betydligt fler dödades där än under de röda khmerernas tid med krigstillstånd. Det militär mycket folkrikare och militärt överlägsna Vietnam, som just besgerat USA, invaderade knappast för att få stopp på dödandet utan för att få eget ökat inflytande. Ett inslag var rivaliteten mellan Sovjet och Kina och dess inflytande i Vietnam och Kampuchera. Uppgifterna om antalet döda, och orsakerna till dödsfallen är mycket osäkra och här finns betydande inslag av politiskt/ideologiskt influerade uppgifter.
Vill komplettera mitt svar med kallelsen till ett möte om Kambodja som hölls 14/10 i Stockholm:
”I Kambodja råder rättslöshet
I STOCKHOLM hålls ett möte om situationen i Kambodja måndag 14 oktober kl 18.00 på ABF-huset, Sveavägen 41. Fri entré.
I Kambodja råder rättslöshet. Vid årets parlamentsval fråntogs mer än en miljon kambodjaner sin rösträtt. Människorättssituationen präglas av land grabbing (markrofferi), tvångsvräkningar och bristfäl- ligt rättsskydd för de drabbade.
Människorättsförsvarare som försöker stå upp mot rättsövergrepp riskerar fängelse, hot och trakasserier. Samtidigt har intressegrupper börjar mobilisera sig och kraftsamla mot den elit som hotar deras tillvaro. Markrofferi i fattiga länder har ökat dramatiskt under senare år.
I Kambodja har över 400 000 människor drabbats. Småbönder fördrivs från sin mark och står utan försörjning. Socker har blivit en lukrativ export- vara och storskaliga sockerplantager anläggs på fattiga bönders mark. Sockret exporteras till EU genom speciella förmåner som ges till världens fattigaste länder.
Det förekommer allvarliga och utbredda kränkningar av mänskliga rättigheter i samband med markaffärerna. Samarbete mellan intressegrupper på gräsrotsnivå och människorättsorganisationer har börjat mobilisera utsatta grupper i Kambodja.
Den rädsla som präglat den kambodjanska allmänheten och som varit en hämsko på utvecklingen mot demokrati, ansvarsutkrävande och transparens, tycks ha minskat. Samtidigt har hoten mot människorättsförsvarare ökat. Våld, fängslanden, hot och trakasserier drabbar ledande aktivister på olika nivåer, men det är ledarna på gräsrotsnivå som är allra mest utsatta.
Föreläsning med Brittis Edman, Civil Rights Defenders och Karin Gregow, Forum Syd. Samtalsledare: Johan Peanberg.
Svenska kommittén för Vietnam, Laos och Kambodja
ABF
”Jag stödjer ej alls det onödiga dödandet i Kampuchea. Det inleddes av USA:s brutala anfalls- och bombkrig. Det är mycket möjligt att fler, ja kanske betydligt fler dödades där än under de röda khmerernas tid med krigstillstånd.”
Man tar sig för pannan! Det stora relativiseringsracet har startat. Som David Irwing m fl. ”Killing fields” och all annan dokumentation har gått dig spårlöst förbi? Eller är folkmordet i Kambodja av Pol Pot & Co bara att betrakta som collateral damage in the greater scheme of things? Onödigt dödande? Empati? Folkmord?
Jag noterar frånvaron av sakliga motargument och fakta samt hänvisning till en film, med klart osäkert faktaunderlag.