IrakSolidaritet har gett ut en ny broschyr ”Från ockupation till sönderfall. Iraks utveckling från ocupaktionen 2003”.

Den är skriven av professor Sa´ad Jawad, Political Science and Senior Fellow of the Middle East Centre at the London School of Economics.

Den ger mycket intressanta inblickar i bl.a. USA:s och Israels långsiktiga planering för ockupationen av Irak och den sekterism och splittring som präglar den författning som ockupationen påtvingade Irak.

Sigyn

Broschyren kostar 20:- plus porto.
5 broschyrer kostar 15;-/ex. plus porto.
10 ex. eller fler kostar 10:-/ex. plus porto.
Sänd din beställning till: info@iraksolidaritet.se

Förord
Den 20 mars 2003 inledde USA och dess allierade, främst Storbritannien, sin invasion och ockupation av Irak. Invasionen och den följande ockupationen har fått konsekvenser Irak, för Mellanöstern­regionen, för de globala internationella relationerna och för världs­freden under obestämbar tid framöver. Kriget motiverades med lögner. USA:s förevändning att Irak hade massförstörelsevapen dementerades effektivt av Hans Blix som chef för FN:s vapeninspektörer. ”Irakkriget är det utan tvekan allvarligaste brottet mot folkrätten och FN-stadgan efter andra världskriget”, sade ambassadör Sverker Åström, i en DN-artikel 5 juni 2003.

Sa’ad Naji Jawads skrift belyser USA:s och Israels långsiktiga planering för ockupationen av Irak, ockupationsstyrkornas politik och deras samarbetsmän samt den splittrande karaktär som är grundläggande i den författning, som påtvingades landet av ockupationsmaktens företrädare Paul Bremer och fortfarande präglar allt politiskt liv i landet.
Han belyser den sekteristiska politikens efterverkningar och lyfter fram innebörden och återverkningarna av IS ockupation av Mosul i juni 2014.
Han förklarar sambanden mellan USA:s ockupation och framväxten av terrororganisationer som Al Qaida och Da’ish
(IS; ISIL). Slutligen ger han ett framtidsperspektiv och pekar på vad som krävs för att upprätta enighet, demokrati och nationellt oberoende i Irak, en enighet som måste överskrida meningsskiljaktigheter om det förflutna.

Invasionen 2003 föregicks av ekonomiska sanktioner genomdrivna av USA i FN:s säkerhetsråd 1990. Hans von Sponeck, FN:s biträdande generalsekreterare och FN:s humanitäre samordnare för Irak, talade om dem som ”en oriktig bestraffningsåtgärd klart i strid mot folkrätten”. Sanktionerna gjorde att levnadsstandarden för landets befolkning sänktes drastiskt, att infrastruktur, hälso- och utbildningssystem och annan samhällsservice försvagades, vilket visade sig bland annat i ökad barn- och spädbarnsdöd.
Sanktionerna ledde till en och en halv miljoner irakiers död, varav en halv miljon barn.

Trots Gulfkriget och de förödande sanktionerna lyckades Irak behålla ett någorlunda fungerande samhälle. Efter USA:s intensiva bombningar byggdes elnätet och annan förstörd infrastruktur snabbt upp igen. Oljeindustrin, som nationaliserats 1972, finansierade sjukvård, utbildning och annan samhällsservice. Elförsörjning, bevattningsanläggningar, broar, vägar, vattenförsörjning, avloppssystem, flygfält, kommunikationer, fabriker, hamnar etc slogs på nytt i spillror under ockupationen 2003.
En mycket stor del av Iraks välutbildade medelklass – ingenjörer, läkare, lärare, akademiker, jurister, officerare etc – dödades eller fördrevs.
Ett direkt resultat av USA:s invasion och ockupation var att mellan 1,5 och 2 miljoner civila irakier dödades, nästan fem miljoner barn förlorade minst en av sina föräldrar och uppskattningsvis fem miljoner människor tvingades på flykt utomlands eller blev internflyktingar inom landet. Antalet saknade människor uppskattas till mellan 250 000 och en miljon.
Utbildningssystemet var före 2003 ett av de bästa i regionen för såväl män som kvinnor. Skolor och universitet bombades och förstördes av ockupanterna. 84 procent av Iraks hög­re utbildningsinstitutioner brändes, plundrades eller förstördes. Familjelagstiftningen, ansedd som den bästa i Mellanöstern, raserades och kvinnors rättigheter försämrades radikalt. Hälsovården, som nationaliserats och centraliserats på 1970-talet och var kostnadsfri, har efterhand fullständigt havererat. Sjukhus har utsatts för medveten och upprepad bombning och beskjutning. Stora områden i Irak har av USA bombats och beskjutits med utarmat uran och vit fosfor har använts mot civila. Många barn föds med förfärande missbildningar. Miljön i dessa områden är förgiftad för generationer framöver.

Sommaren 2014, när terrororganisationen Da’ish erövrade Mosul, Falluja, Tikrit, Tal Afar med fler städer, hamnade Irak åter i fokus i media. Dai’sh begick fruktansvärda brott mot civila och från Mosul flydde runt en miljon människor. Iraks säkerhetsstyrkor lämnade Mosul utan strid och kastade sina vapen när ett begränsat antal Dai’sh-terrorister gick till angrepp. Fem miljoner människor beräknas ha flytt från Dai’sh-dominerade områden sedan 2014, undan terrorister, pågående strider och intensiva bombningar.

Dai’sh är nu besegrat och har enligt uppgift lämnat Mosul och övriga områden, men ”befrielse” är inte ett rättvisande begrepp, med tanke på den oerhörda förödelse som USA-koalitionens bombningar, striderna och artilleribeskjutningen förorsakat. Städer ligger i ruiner: Västra Mosul med den historiska gamla staden är förstörd till 80 procent, Baiji till 90 procent, och Ramadi till 80 procent. Det finns inga precisionsbomber. Tiotusentals människor har dödats i USA-koalitionens bombningar, som började i augusti 2014. Samma angripare som tidigare ockuperade landet har åter lagt de städer i ruiner som USA tidigare förstört. USA-generaler förklarar att deras soldater ska stanna kvar i Irak på obestämd tid framöver.

Stora protestmanifestationer har genomförts i hela landet under många år, mot den sekterism och oerhörda korruption som präglat Iraks klientregimer. Manifestationerna har ofta mötts med blodig repression från norr till söder.
”Ett av de huvudsakliga problemen i Iraks inrikespolitiska landskap är frånvaron av ett fungerande våldsmonopol”, säger FOI (Totalförsvarets forskningsinstitut) i en rapport nyligen. ”Säkerhetsläget i landet är instabilt och regeringen har inte någon kontroll över säkerheten i sitt territorium”. Försvarsmakten betecknas som ”dysfunktionell”. FOI understryker korruption, sekterism, politisk klientelism, det faktum att partierna skaffar sig miliser baserade på etniska och religiösa skiljelinjer. Detta sker i ett läge där parlamentsval ska förberedas. Några av dessa miliser har plundrat intagna städer och begått svåra brott mot mänskliga rättigheter, både mord, fängslanden och etnisk rensning. Även regeringsstyrkorna anklagas för svåra brott. Omkring tre miljoner civila är fortfarande internflyktingar under mycket svåra förhållanden och har inte kunnat återvända till sina förstörda hem.

Regeringen är starkt beroende av dessa miliser. Premiärminister Abadi har inte kunnat genomföra utlovade reformer. Rådande förhållanden försvårar den nationella försoning, som är önskvärd och nödvändig för att återupprätta fred och stabilitet i ett suveränt och självständigt Irak.
Trots FOI:s klarsyn fortsätter Sverige att stödja USA-koalitionen och den instabila regim som enligt FOI saknar ”kontroll över säkerheten i sitt territorium” och att intervenera i landets interna konflikter genom att sända svensk militär till Irak.

Föreningen IrakSolidaritet publicerar tacksamt denna skrift som ett bidrag till kampen för att återupprätta fred och suveränitet och det irakiska folkets mänskliga och demokratiska rättigheter och att undanröja de negativa följderna av ockupationsmaktens härjningar.

För IrakSolidaritets styrelse,
Sigyn Meder, ordförande

i Andra om: Irak, IS, krig, Mosul, imperialism, Sverige, USA, politik, krig, olja, ekonomi, demokrati