Kuba: 55 år av revolution


Jag har glädjen att denna gång få införa ett gästblogginlägg av Zoltan Tiroler, som tidigare skrev gästblogginlägg om Kuba, senast 9 december förra året. Zoltan Tiroler har tidigare skrivit blogginlägg här om Assange, liksom brodern. Han är aktiv i Svensk-Kubanska Föreningen (www.svensk-kubanska.se). Han ger en resumé av de senaste 55 åren i Kuba, med fokus på framgångarna trots USA:s illegala blockade som påtagligt motverkat en ekonomisk utveckling.
Batista 200px-Batista25355a_crop4

Blogginlägget.
”1 januari var det 55 år sedan diktatorn Batistas skräckvälde störtades och revolutionen segrade. Det ger anledning att se på de landvinningar som gjorts. Inom utbildning, hälsovård, idrott och kultur, social trygghet och internationellt solidaritetsarbete utmärker sig det revolutionära Kuba på ett enastående sätt.

Med anledning av revolutionsdagen talade president Raul Castro på samma plats där Fidel Castro förkunnade den kubanska revolutionens seger. Raul Castro sade: ”Inte ens de största optimisterna som följde Fidel Castro här i Santiago de Cuba den 1 januari 1959 vid den kubanska revolutionens seger kunde ha trott att vi skulle ha stått här idag. I dag 55 år senare kan vi med stolthet säga: revolutionen förblir densamma och upprepa Fidel Castros ord: ´Vi har inga förpliktelser till någon, bara till det kubanska folket´… Vi har krossat myten om att det inte skulle vara möjligt att bygga socialismen i ett litet land bara några mil från USA. Vi har haft en lång och svår väg som har varit möjlig tack vare den enorma motståndskraften och kampen från många generationer av kubaner, som är huvudpersonerna i vår revolution.”

President Raul Castro påminde om att den revolutionära processen fick möta USA:s destabiliseringsplaner: ”Kuba blev utsatt för statsterrorism, sabotage och beväpnade gäng. Kuba blev uteslutet från Amerikanska Staternas Samarbetsorganisation och sedan kom invasionen av Grisbukten, den ekonomiska, kommersiella och finansiella blockaden, och kampanjerna för att svartmåla den kubanska revolutionen och hundratals mordförsök mot Fidel Castro.”
Obama hök untitled
Det har varit 55 år av ständig kamp mot USA. Den grymma blockad som fortfarande pågår instiftades med syftet att ”framkalla svält och desperation”. Trots sabotage och folkrättsvidrig blockad går Kuba framåt:

* Kubas barnadödlighet nådde 2013 en rekordlåg nivå: 4,2 barn av 1 000 födda. Snittet för regionen ligger kvar på 30 [Haiti 50,9, USA 5,9]*. Den rika delstaten Florida nådde också rekordlåg nivå förra året; bara det att den ligger 30 % över Kubas!

* Mödradödligheten har sjunkit och den förväntade livslängden på 77,9 år matchar industriländernas.

* Läkartätheten i Kuba är en läkare på 197 kubaner, en av världens högsta [Sverige har en läkare på 258 invånare]*. Detta inkluderar inte de 40 000 (!) kubanska läkare som tjänstgör utomlands i 70 länder.
* Utbildning och hälsovård är intakt; av en befolkning på 11 miljoner förväntas närmare 2 miljoner elever från förskola t.o.m. universitetsnivå vara inskrivna i år. Åttio miljoner läkar- och 22 miljoner tandläkarbesök förutses. Allt detta är helt gratis!
* FN:s program Human Development rankar Kuba på 59:e plats av 187 länder. Unescos Global Monitoring Report, ”Utbildning för alla”, rankade 2011 Kuba som nr 14 i världen.

* FN konstaterar också att Kuba är enda landet i Latinamerika där under- och felnäring bland barn inte förekommer.

* Kostnader för sjukvård utgjorde 22 procent av Kubas statsbudget 2013, utbildning 27 procent. Kubas totala budgetandel för sociala ändamål är 54 procent, bland de högsta i världen.
* Endast 30 länder delar Kubas arbetslöshet på under fem procent.
* Kubas omställning till ekologisk hållbarhet hade inte varit möjlig utan revolutionens seger.

Kuba behåller sin fullkomligt enastående roll inom internationellt solidaritetsarbete. Förutom läkare arbetar två tusen lärare utomlands. Kubas alfabetiseringsprogram ”Yo sí puedo” har gynnat åtta miljoner elever i 29 länder. ”Operacion Milagro” har återställt synen för två miljoner människor världen över. År 2011 examinerade Kubas latinamerikanska School of Medicine närmare 10 000 läkare från 58 länder, som åkt hem och arbetar i behövande områden.

Under 2013 valdes Kuba åter med stor majoritet till FN:s kommission för mänskliga rättigheter (UNCHR). Kuba stod förra året för det roterande presidentskapet i det nybildade Community of Latin American and Caribbean States (CELAC), som inkluderar alla stater på västra halvklotet utom Kanada och USA. I Havanna hålls ett toppmöte denna månad med ett drygt 30-tal statschefer, där USA inte har någon roll att spela. Kuba står värd för fredssamtal mellan den colombianska regeringen och FARC, de väpnade revolutionära styrkorna i Colombia.

I FN och andra internationella organ höjer Kuba utan att tveka de förtrycktas röst i försvar för Palestina, Västsahara och mot angreppen på Irak, Afghanistan och Syrien. Kuba arbetar för att upprätthålla internationell rätt och göra FN mer demokratiskt. Kubas röst och principer är inte till salu, vilket bland annat USA till sin stora häpnad fått konstatera.

Vi ska inte heller bortse från Kubas helt avgörande roll för den integrationsprocess som pågår i Latinamerika. Kuba har varit motorn (och Venezuela stått för drivmedlet) i vad som kan kallas Latinamerikas andra självständighet. Den första från den spanska kolonialmakten och den andra från USA:s kontroll. Medan klyftorna, arbetslösheten och fattigdomen ökar i Europa och USA, så inger de progressiva regeringarna i Latinamerika hopp för framtiden.

Kubas revolution har stort folkligt stöd, men motarbetas med mångmiljonbelopp från främst USA. Raul Castro har manat till ”respektfull dialog” med USA. ”Vi hävdar inte att USA måste ändra sitt politiska och sociala system, men vi måste lära oss omfatta ömsesidig respekt för våra olikheter – bara det. Annars är vi benägna att utstå ytterligare 55 år i samma situation.”

Och vice president Miguel Díaz Canel sade för några dagar sedan: ”Just för att revolutionens verk går långt utanför Kubas gränser, just därför överger inte imperialismen sitt mål att förstöra den…Därför måste Kommunistpartiet på varje plats ständigt utveckla en öppen dialog med massorna, vara beredd till förändringar, förkasta dogmer och tomma slagord.” Han gick vidare och betonade kulturarbetarnas roll för att skapa en kritisk och revolutionär analys för att befästa idéer som står emot bombardemanget av påstått opolitiska uppfattningar med vilka man försöker att avväpna befolkningen. ”Kulturen är, och fortsätter att vara, vårt svärd och sköld inför imperiet.”
Kuba imagesCAD0JAQF

För 20 år sedan stod Kuba ensamt, fattigt och övergivet i en värld där Sovjetunionen var upplöst. Nyliberalismen hade segrat, USA skärpte sin blockad och ”experterna” tvistade om när Kuba skulle kollapsa. Exilkubanerna i Miami intrigerade om framtida ministerposter och bestämde 36 timmars fri jakt på kommunister när man återvände. Men Kuba stod pall mot alla odds. Idag är USA isolerat i sitt motstånd mot önationen, medan Kuba står starkare och med större prestige än någonsin. Det latinamerikanska samarbetet går framåt medan det korroderande imperiet inte kan erbjuda annat än våld.

Siffrorna inom []* kommer från CIA World Factbook. Bland källorna finns W T Whitney, journalist, Maine, USA.”


i Andra om: , ,, , , , , ,

PravdaSvensk-kubanska Nyhetsbanken Aftonbladet 2008 om mordförsök på Castro SR SvD1 SvD2Aftonbladet.se Expressen SvT Flamman Proletaren Svensk-kubanska

  5 comments for “Kuba: 55 år av revolution

  1. Thomas Åkerblad
    16 januari, 2014 at 12:15

    55 år av revolution och samma familj styr fortfarande! Fantastiskt!

    • 16 januari, 2014 at 14:20

      Hej Thomas,
      Tja, nu är Castro inte ledare av Reinfeldt eller Löfvens typ. Så de ska inte jämföras. Både Fidel och Raul deltog i befrielsekampen och hade ledande roller där. Det går aldrig att ta ifrån dem. Därav har de också ett brett folkligt stöd. Jag var i Kuba när Fidel insjuknade 2006. Den genuina oro och sorg som folk kände kan du nog inte föreställa dig. När Rauls mandattid går ut, blir det inte någon mer president som heter Castro. Du kan vara lugn.

      Svårare än så är det inte. För övrigt: har du haft invändningar mot klanen Kennedy eller familjen Bushs stora inflytande i USAs politik? Bush: Två presidenter, 1 guvernör. Men det kanske var på grund av deras stora meriter? (Och lite hjälp av valfusk, i Florida där brorsan var guvernör.) Häpp!

      • Thomas Åkerblad
        17 januari, 2014 at 02:17

        Nej, Castroklanen verkar ju bestå av inkompetenta nollor eller sådana som flytt till USA. Men Nordkorea lyckades ju skaka fram en ny ur familjen så Castro kan kanske också? Socialistiska arvriken finns ju.

        http://www.svd.se/nyheter/utrikes/klanen-castro-en-anonym-harskarfamilj_6101761.svd

        • 17 januari, 2014 at 12:08

          Kubas utveckling – läs blogginlägget- trots mycket negativ inverkan av USA:s illegala blockad som mer än 95 % ev jordens stater inte stödjer – talar tydligt emot att ”Castroklanen verkar bestå av inkompetenta nollor”

          Jag har inget stöd för eller sympati för Nordkoreas ledning och sättet på vilket socialism verkar gå i arv. Däremot förtjänar dess anti-imperialism och förslag till fred att tas på allvar och stödjas.

  2. 17 januari, 2014 at 15:23

    Thomas verkar inte ha läst inlägget. Om han läser det så ser han vad de ”odugliga” Castros åstadkommit. Men han får väl hylla USAs vänner i Colombia och Mexico. (Många fler har USA inte längre i Latinamerika) Till dessa länder pumpar USA in pengar, men det har trots det inte gått så bra för vanliga medborgare. Nyliberalismen ligger pyrt till i Latinamerika. Men den har en trogen försvare i Thomas Åkerblad.

Comments are closed.