Kristina Axén Olin kommer ut i DN


Stockholm Stads finansborgarråd Kristina Axén Olin berättar idag i Dagens Nyheter att hon till följd av stress, sorg och dålig markservice tagit till alkohol och tabletter.

DN: ”- Jag erkänner. Det blev för mycket jobb, för lite sömn, för lite mat, för mycket huvudvärks-
tabletter och alkohol, säger Kristina Axén Olin, som nu sökt professionell hjälp för att orka.”

Personligen tycker jag att det är beundransvärt när offentliga personer öppet berättar om sina tillkortakommanden. Sedan tycker jag att man helt kan bortse från deras motiv. Bevisligen är det så att vissa politiker tar bladet från munnen när de ändå vet att deras privatliv kommer att bli omskrivet inom kort. Så kan det vara nu, och så har det varit förr. Hur det är med den saken får vi kanske aldrig veta, och en fråga man kan ställa sig är förstås om det har någon som helst betydelse.

Att erkänna sin svaghet inte bara förbehållet kvinnor, men nog verkar det som om kvinnor rent allmänt har lättare att berätta om hur det egentligen står till. Hur många manliga politiker har vi hört erkänna missbruk av värktabletter och alkohol?

DN: ”Du pratar ju själv om alkohol. Har du varit berusad i tjänsten?
– Nej, nej, nej. Hur skulle det se ut? Jag är inte alkoholist. Jag är inte knäpp och inte drogberoende. Och inte rökare.
Men du smygröker ju?
– Ja, det erkänner jag, men det är mest för mig själv jag smyger.”

Själv blir jag full i skratt efter ett så motsägelsefullt uttalande och Axén Olin bör nog se sig i spegeln och prata om saken med sin terapeut. Helst innan verkligheten ger henne ytterligare en snyting. Hon berättar samtidigt att det är hon själv som står för markservicen i hemmet, något som förvånade mig en hel del. Uppenbarligen anser hennes man inte att han ska stå för minst hälften av hemarbetet vilket nu delgetts till samtliga läsare av DN.


Pinsamt är väl bara förnamnet.
Kristina Axén Olin tycks inte ha någon makt eller inflytande över sina allra närmaste något som antagligen förvånar de väljare som utsett henne att vara den som har mest makt över Stockholm Stad.

Tyvärr hittade jag inte någon bra bild på Kommunikationsbyrån Springtimes Mats Olin, Kristinas make…

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

[tags]Axén Olin, Springtime, Mats Olin, Moderaterna, Stockholm, Finansborgarråd, Markservice, Stress, Politik[/tags]


23 svar till “Kristina Axén Olin kommer ut i DN”

  1. Pinsamt? Hurdå? Min kära hustru utför i bästa fall 5% av hemarbetet. Varesig kvinnan eller mannen gör ALLT eller lite ser jag inte vad som skulle vara pinsamt? Kristina är en modern kvinna och låt oss förutsätta att hon och hennes make har fördelat sysslorna efter tid och prioritet. Vad fan betyder – ” makt och inflytande över sina allra närmaste” ? En familj = lagspel, inget annat.

  2. Roope: Oavsett om Kristina AO är en modern kvinna så verkar det väl rimligt att anse att arbetet som finansborgarråd är minst lika viktigt som att jobba på en reklambyrå? Vilken karl som helst borde fatta att man ska hjälpas åt med bar, hus och hem. Gör man inte det så är man det som normalt kallas manschauvinistiskt svin eller på svenska *en jävla knöl* vilket då gör Kristina AO till ett våp. Den sortens ”feminism” är inget som vi behöver.

  3. Maria,
    Vad som är viktigt i familjen Axén Olin vet du inget om. Börja inte kackla om några kollektiva ansvarstaganden då varje familj är olik den andra. Vad kallar du min hustru som gör 5% ? Sugga, eller feministiskt jävla as? Med punchlinen: Den sortens subbor är inget vi behöver?

  4. Maria,
    Det finns ingen ”rörelse” som avgör vad en familj gör för dispositioner, ingen norm, ingen standard. Frågan är : Vad är klockan, Var är du? Kan du? Hinner du? Kan vi ses på..och så gör man det bästa av situationen.
    Ingenting är varesig rimligt eller orimligt. Pussla ihop ens vardag efter förmåga är vad som gäller. Själv är jag gift sedan 28år och har gett o tagit efter fömåga. Att du sen kallar Kristina för ett ”våp” ( hon är mor till ett antal barn!) viar bara vilken lågt stående människa du är.

  5. Det verkar tämligen uppenbart att Kristinas man är vad som lämpligen kallas för vad det är, en mangris. Att en person anses mest lämpad att ta ansvar för barn, mat, hem, städning och tvätt kan inte kallas något annat. Sedan får Roope roopa hur mycket som helst. Mansgriseri är det och det är synd om hans fru. Men det är traditionellt konservativt och moderat, så ska alla kvinnorna ha det i moderaternas värld.

  6. Det fanns mycket mellan raderna som gör mig konfunderad?

    Bengt Nilsson, ibland nykter alkoholist

  7. Jinge vet inte mer än en blind gris i denna fråga. Han gissar att Kristina är en sk. förtryckt kvinna som slavar i hemmet. Men VET HAN? Näe han vet inte ett smack! Ni beter er som en reguljär pöbelhop ! Kalla henne för våp etc tar verkligen priset! Dessutom, hon :våp han: mansgris? Hur fan ska ni ha det egentligen? Moderat ..javisst. Men lite respekt får det väl ändå lov att vara.

  8. Det här var en av de mest pinsamma bloggposter på länge. Sedan när blev sorg och stress synonymt med förtryck och underkastelse. Well I do wonder…

  9. Douglas! Du kanske ska bemöda dig att läsa DN:s intervju med Axén Olin innan du börjar surra. Det är hon som berättar om sitt ansvar för hem och barn, inte jag.

  10. Vad hennes man åstadkommer i arbete eller hem står i stjärnorna då han inte ens omnämns i denna DN intervju…så vaddå pinsamt?

  11. Roope, jag undrar just varför just män vägrar att ta in Kristinas berättelse i tidningen. Hon är ju öppen med vad som orsakat hennes stress. Är det möjligen könsmaktsordninge det handlar om?

  12. Roope, du har helt rätt i allt du säger. Maria och Jinge är ute i ogjort väder när de anklagar gubben Ohlin. Alla som har levt i ett förhållande där båda parterna jobbar mycket vet att hemmet blir lidande och att båda parter upplever att de drar det tyngsta lasset. Skäms på er, Jinge och Maria!

  13. Ur tidningen Hon säger att det inte är så konstigt att de socialdemokratiska toppkvinnorna tackar nej till att bli partiledare. Det är tufft att vara chef och kvinna. – Vi tänker annorlunda och lägger för mycket på oss själva. Vi vill inte göra ett dåligt jobb, och dessutom hinna med familjen och allt annat. Vi har ett perfektionistiskt drag som är mer utpräglat än mäns.

    Det är troligt att hon har rätt, men samtidigt är det tragiskt att inte jämställdheten har kommit längre. Själv diskar och städar jag, min gumma sköter mat och handlande. Så borde väl alla kunna dela på sysslorna?

  14. För lite mer än ett år sedan så hadde jag och min SO ett praktgräl angående hemmasyslorna.
    Vi ansåg nämligen båda att vi gjorde mer än vår beskärda del.

    Det slutade med att vi satte os ner och skrev ett poängsystem för syslorna (utifrån hur lång tid de tog och hur ”tråkiga” de var) sen loggade vi allt hemarbete under 3 månader (ja vi är logiska naturvetare båda två)

    Slutresultat: jag fick prioritera upp hemsyslorna då jag ”förlorat” med 45&-55%.

    poängen är att vi BÅDA tyckte att vi själva gjorde MINST 75% av syslorna, allting är subjektivt.

    /C

  15. Så är det säkert caridon. Själv tillhör jag en generation som knappast utmärkt sig genom idogt ansvarstagande för hemmet, men jag tröstar mig med att jag har blivit bättre med åren. :-)

  16. Expressen – ´Först nyligen har hon börjat ta hjälp i hushållet med tvätt och annat.
    – Vi har en väldigt traditionell arbetsfördelning hemma. Barnen förväntar sig att det är jag som gör saker, säger Kristina.´

    Betyder inte det att det var hon som gjorde det mesta?

  17. Kristina Axén Olin borde skämmas i all sin cynism där hon tillsammans med Flippan Reinsvält kommer att skapa ett ovälfärds-samhälle genom att låta marknadskrafterna i form av vinstgiriga sk välfärdsbolag med okända ägare, utsortera och marginalisera de mindre ekonomiskt attraktiva i samhället och låta plånboksfolket köra förbi i gräddfilerna. Vi har facit i hand sen tidigare från Thatchers, Reagans och den nyliberale konkursaren Ralph Lédels soppkök-samhälle!
    Välkommen du hårda, svenska högervärld!

  18. Kristina Axén Olin hade nog inte tänkt sig att hennes hemförhållanden och benägenhet att äta värktabletter och dricka alkohol skulle väcka sådant uppseende som det faktiskt gjorde. Det är givetvis intressant i sig men samtidigt känner jag att det är angeläget att stryka under min egen inställning.

    Jag tycker att det är bra att hon berättade öppet om sina tillkortakommanden. Det gör henne mer mänsklig även om jag inte anser att den politik hon försöker genomföra är vare sig anständig eller klok. Samtidigt finns det ett betydande mått av tragik i det faktum att hon uppger att sysslorna i hemmet fördelas på traditionellt vis, dvs hon som kvinna står för markservicen. Det är tragiskt på samma sätt som det måste vara enormt pinsamt för hennes ärkeknöl till karl. Ja karl är väl t.o.m. ett tveksamt epitet.

    Själv har jag aldrig tillhört Axén Olins beundrare, och det kommer jag aldrig att göra framöver heller, men hon är värd respekt, det är gott nog.

    Samtidigt är det lustigt att läsa vissa kommentarer här. Jag har länge misstänkt att folk inte läser de länkar jag hänvisar till, nu är det bevisat.

  19. Vem är denne självutnämnde bloggpolis bakom synonymen ”Douglas”.
    Antagligen en medlem i de svenska mansgrisarnas förbund!