Kråkorna Anfaller!


Stefan Lundberg, DN:s korrespondent i Helsingfors har blivit attackerad av ett par kråkor läser jag på fram-trädande plats i DN.

DN: ”Kråkor som terroriserar omgivningen har plötsligt blivit ett allmänt gissel runt om i Finland. Kråkorna anfaller människor, inte bara för att skrämmas, utan för att skada. Själv utsattes jag för en vecka sedan för en attack nära den sommargröna Brunnsparken i Helsingfors. Som två ettriga Stukaplan dök kråkorna ner från lövverket ovanför mig och jag hann tänka i Bigglestermer: ”Två fiender klockan 12” när de två svarta angriparna närmade sig i ansiktshöjd. Bara genom att blixtsnabbt ducka undgick jag frontalkrock.”

Jag har för mig att Biggles sa ”Banditer klockan 12”, eller också är det i någon annan pojkbok jag läst det. Det förtar givetvis inte hans upplevelse. Själv blev jag inte attackerad igår men ett kråkpar ogillade högljutt min närvaro. De hade mycket synpunkter på mitt val av promenadväg genom skogen. Och nej, de var inte heller buskablyga.

Jag är djurvän i kubik, och dessutom nästan fågelskådare, men bara nästan. Men gränsen går givetvis vid en attack. Skulle en kråka kröka ett hår på mitt glest bevuxna huvud skulle det sannolikt bli det sista den gjorde här i jordelivet.

Ser man anfallet så är det inga problem att försvara sig.

Den där agent-Magnus skriver att jag är en ilsken gammal gubbe, det skulle minsann en anfallande kråka få erfara. Han har i alla fall rätt i något av det han skriver…

Andra bloggar om: , , , ,

[tags]kråkor, människor, anfall, hackar, fåglar[/tags]


7 svar till “Kråkorna Anfaller!”

  1. En arg liten farbror var det väl? Låter trevligare än ilsken gammal gubbe tycker jag.

  2. Skvader är väl det Medelpadska påhittet som är en korsning av en hare och en tjäder väl..? :)

  3. Så jinge är beredd att göra en Cheney och skjuta helt vilt utan att kolla vad han kan träffa. Själv har jag en gång blivit anfallen av vad jag tror var en duvhök som dock nöjde sig med att just kröka några hår på mitt huvud. Det gick alldeles för fort för att man ens skulle kunna se säkert vad det var för fågel, än mindre skjuta den ens om man varit beväpnad och velat göra det. Själv avlägsnade jag mig från platsen där den uppenbarligen hade sitt bo vilket föreföll mer proportioneligt. Jag är inte heller så förtjust om vilda djur kommer in i mitt sovrum.