Antikalifaten och antiimperialisten?

Jag får här publicera en ny och annorlunda artikel med viss tonvikt på Syrien och (anti-)imperialism och utgående från Mohamed Omars uppfattningar. Den är skriven av Hans Öhrn som är frilansjournalist (Öhrn Reportage & Medier) med inriktning på internationella frågor. Hans har skrivit artiklar här i olika frågor och besökte Syrien i maj 2012. 31/8 2012 publicerades inlägget ”Etnicitet och imperialism i Syrien – riksdagsmän skriver till Putin” senare samma år ”Blicken på Zuma”, ”Billie Holiday, märkliga frukter och Bashar al-Assad” 28/11 2012 samt om ett ”objektivt Syrienmöte” 14/12 2012. Därtill”Medierna och makten” 14/2 2013, 8/7 ”Den anti-imperialistiska rörelsen lever på USA:s nationaldag!”, om valet i Zimbabwe i augusti och ”Syrien, vänstern och ABF” 21/11 2013. I juni 2014 kom artikeln ”Rwanda – 20 år efteråt” och i början ett anti-imperialistiskt appelltal som hölls vid möte i centrala Stockholm 4/7 och 20/9 ”En stympad invandrardebatt – om kvinnlig könsstympning”. Vi återgav i slutet av januari hans tal om IS från ett möte i Stockholm.
Mohamed Omar 150618
Utifrån Mohamed Omar tar Hans Öhrn enligt min mening upp viktiga frågor i vår tid. Mohamed Omar, som just tagit avstånd från en period som hängiven islamist då jag träffade honom sommaren 2012 presenterar sig så här på Twitter ”Jag är den verklige Mohamed Omar. Författare. Upsaliensare. Även känd som ANTIKALIFEN. Min senaste bok heter JAG ÄLSKAR VÄSTERLÄNDSKA VÄRDERINGAR.”. Sedan följde en period som antiimperialist, där jag på Omars uppmaning publicerat information om ett möte med sådan inriktning på bloggen för ett par år sedan
Hans Öhrns artikel.
Poeten, gravdyrkaren, sufisten och antikalifen Mohamed Omar (bild ovan), som numera även lagt sig till med ett västerländskt namn och kallar sig Mohamed Eddie Omar, har gjort förtjänstfulla insatser i den anti-imperialistiska kampen och för solidariteten med Syriens folk. En av hans småskrifter “Den syriska tragedin” är ett bevis på detta och rekommenderas som läsning. Vid en manifestation, “Nej till krig mot Syrien”, för några år sedan noterade han också helt riktigt i sitt tal att Hillary Clinton då inte var nöjd med den befintliga oppositionen (i Syrien) och fortsatte:

“Vad göra? Ja, då möblerar vi om den. Så lite har syrierna i denna opposition att säga till om. Det är USA som bestämmer i slutändan. Utan USA:s inblandning skulle vi inte ha något inbördeskrig idag. USA:s agenda är överordnad rebellgruppernas. Dessa strider för olika saker. De flesta för fundamentalistiska tolkningar av islam, för att staten är ”otrogen”, och för att de hellre vill ha ett intolerant talibansamhälle. Men vad de än strider för så betyder det föga. Resultatet blir till USA-imperialismens fördel. Jihadkrigarna på marken är bara kanonmat. USA kommer aldrig att tillåta en ny regim i Damaskus, fundamentalistisk eller ej, som går emot deras intressen.”
Hillary Clinton hil_2153539b

Numera har Omar emellertid något skiftat fokus i debatten om Syrien och Västasien. Han är inte ensam om det. Det finns därför anledning att diskutera om omsvängningen beror på att den imperialistiska propagandan – att kriget i Syrien numera handlar om Västerländska värderingar kontra arabisk atavism – varit lyckosam eller om det verkligen är så att vi nu alla – svenskar, kurder, Nato, sionister, presidenter, parlamentledamöter och alla andra – måste kraftsamla mot “jihadisterna”? Till det sista är jag tveksam.

För Omar är det inte bara “jihadisterna” utan också de arabiska folken som nu blivit huvudfienden. Nyligen skrev han på den nyliberala bloggen Det goda samhället att “Diktatorerna är hemska, men det är inte de som är huvudproblemet – det är befolkningarna”.

Att lägga skulden på folket är alltid problematiskt, även om jag själv många gånger frestas att göra det. I Sverige röstar mer än var tionde medborgare på Sverigedemokraterna, var tredje ungefär på Socialdemokraterna och nästan lika många på Moderaterna. Resten lägger sina röster på småpartier, som är beredda att anpassa sig för att få ingå i en regeringskoalition tillsammans med någon av de stora. Även om några få procent av befolkningen lägger sina röster på partier som hamnar utanför riksdagen, har det ingen påverkan på folkviljan.
proxy
Folkviljan i Sverige är att landet ska styras av partier som står för västerländska värdringar, det vill säga demokrati, upplysning och mänskliga rättigheter. Det var tron på dessa värderingar och att det bör spridas över hela världen med alla medel som fick partier att med folkets mandat besluta att skicka stridskrafter till Libyen. Landet bombades sönder och samman av Nato och ingen vet hur många som brändes ihjäl i den eldstorm som militäralliansen med Sverige deltagande släppte loss över libyerna. Det var svenska spaningsplan som letade upp bombmålen och därefter kom de norska Nato-planen och fällde sin dödsbringande last. En uppvisning på hög nivå i nordisk samarbete för de mänskliga rättigheterna.
Syrien skada efter Israels bombanfall 4RTR3D5PK
Därför, när jag ibland går på gatan ensam mitt i folkhavet, händer det att jag sneglar på någon jag möter och tänker: där går med största sannolik en människa som med sin röstsedel godkände barnbränneriet i Libyen.

Det är emellertid ett närmast fruktlöst sätt att tänka, som inte leder någon annanstans än rätt ut i öknen. Jag blir alltid varje gång vid denna tanke mer ledsen och mindre kampbenägen. Men det går givetvis att fråga sig, vem har störst skuld? En svensk som har möjlighet att, om han eller hon vill, tränga igenom massmediernas dimridåer och själv ta reda på fakta, eller en fattig palestinsk sjubarnsmor i Gaza? Fast de är klart, den sistnämnda behöver ju bara traska över gränsen till Israel – det enda land i Västasien som enligt Omar står för västerländska värderingar – och få lite upplysning. Och trots att hon fått alla sju barnen söndersprängda av en israelisk granat kanske det går att begära att hon ska skuldbelägga Hamas och inte Israel?

Diktatorerna i Mellanöstern, skriver Omar och menar förmodligen Västasien, har varit mer upplysta än folken. De har i begränsad omfattning försökt anpassa islam till den moderna verkligheten. Men folket har alltså protesterat och störtat sina ”diktatorer”.

Det är dock någon som är utelämnat i denna historieskrivning. ”Folket” har i sin strävan att slå undan benen för moderniseringen fått benäget bistånd av just de länder som säger sig stå för de västerländska värderingar som Omar nu tycks älska så mycket.
Tortyr Irak
Det finns inte en ”diktator” i ”Mellanöstern” som har störtats utan att underrättelsetjänster som CIA, DGSE, SIS, Shin Bet och till och med svenska IB har varit inblandade på ett eller annat sätt. De är alla underrättelsetjänster i stater med västerländska värderingar. Det kan alltså vara frestande att förlägga roten till det onda i just dessa värderingar. Men även detta är fruktlöst, fåfänglighet och ett jagande efter vind. Situationen i Västasien kan inte att förklaras med enbart värderingar eller med ondskan hos västerländska generaler eller presidenter.

Det handlar om ekonomi och geopolitiska intressen. Just nu är det västerländska imperier som dominerar och tvingas upprätthålla sin dominans med både (hycklande) värderingar och bomber. Det kallas imperialism och i dess strävan efter hegemoni riskerar vi alla att bli kanonmat.

Att förbise det när man försöker förstå situationen i Västasien och bara se ett bakåtsträvande folk och ondsinta ”islamister” riskerar att leda inte bara rätt ut i öknen utan mycket längre än så, rakt ned i den islamofobiska och rasistiska dyn.

i Andra om: , ,, , Syrien, , , , , , , , ,

Washington Post Nyhetsbanken 14/6 Mohamed Omars krönika DN 1/6 2015 Globalresearch om DIA-rapporten Zero-hedge om DIA-rapporten Om DIA-rapporten Pål Steigan 25/5 Daily Mail 26/5 DN 13/5 Pål Steigan 5/5 Clarkes CNN-intervju Newsweek 12/1 Globalresearch 19/2 om ”kriget mot IS” DN 26/2 Joe Bidens medgivande New Eastern Outlook Sveriges radio 20/11 Reuters 7/11 ABC 21/11 Globalresearch 30/9 Daniel Ellsberg SvD 6/10 DN 11/9 Pål Steigans blogg M ChossudovskyTehran Times DN Debatt 27/8Daniel PipesIndependent 24/8Ron Pauls artikelRune Lanestrands blogg
DN 8/8 DN 13/8 Tampa Bay News 12/8 Svensson-bloggen 26/7 New York Times 27/6 2013 New York Times 27/6 DN 26/6 SvD 26/6 John Kerry i Kairo Russia Today om ISIS DN 24/6 Globalresearch 18/6 2014 Globalresearch 11/6 DN 12/6 Iraksolidaritet Mike Powers, Iraksolidaritet DN 14/4 Seymour Hersh Blogginlägg om gasattacken 5 april Daily Star Dailykos om Turkiet

  13 comments for “Antikalifaten och antiimperialisten?

  1. Ola Inghe
    20 juni, 2015 at 11:38

    Måste inte också tilläggas att flera av dessa diktatorer kom till makten genom kupper mot mera folkliga och vänsterinriktade element, och i dessa kupper var inte sällan USA-imperialismen inblandad. Exempelvis Sadam Husseins CIA-stödda kupp i Irak mot vänsterfalangen inom Baath-partiet. Vet inte om USA var inblandat när Assad-klanen på samma vis rensade ut vänstern inom det syriska Baath-partiet, men effekten var i båda fallet att folkliga och modernistiska vänsterströmningar försvagades, och vägen bereddes för islamismen.

  2. Thomas Åkerblad
    20 juni, 2015 at 13:31

    ”…den islamofobiska och rasistiska dyn”. För de kristna i Mellanöstern och Afrika är det inte fråga om någon islamofobi utan om ett verkligt hot. http://www.gatestoneinstitute.org/6001/islamic-persecution

    • Hans Öhrn
      20 juni, 2015 at 19:15

      Visst! Det går också att slå fast att de flesta som dör i konflikterna i ”Mellanöstern” är muslimer. Ett krig mot islam alltså? Nix. Det är inget religionskrig. De som vill sälja in kriget i bland annat Syrien som ett religionskrig är falska profeter. Se upp för dem och förlita dig på Jesu ord: Tagen eder till vara för falska profeter, som komma till eder i fårakläder, men invärtes äro glupande ulvar. Matt 7:15

  3. 20 juni, 2015 at 14:55

    Även om God’s own country USA sedan länge hade beslutat, att Irak skulle koncentrera sig på oljeproduktionen, så att Amerikas oljebank där funkar i energi-osäkerhetens tider, så är den huvudsakliga nyttan av USAs brutala nation-building en ren negativ fördel: demokratiska förhållanden kräver offer, alltså är ett Irak som blivit förstört av krig att föredra framför „terror“.
    Motståndar-fronten som USA har fått att göra med, är kvittot för deras demokratiserings-företag och deras antiterrorkrig. Därför att de sedan åratal obarmhärtigt exekuterat sin ståndpunkt i Irak, att allt det som ställer sig dem i vägen är „terror“, som måste förintas.
    Krig i västliga värdens namn ska ju alltid vara en tjänst åt universella mänskliga värden och det ska göra dem immuna mot angrepp – ett sånt osjälvisk mål kan ju bara en sätta sig emot som icke är en humanist!
    Å andra sidan riktas deras krig inte mot islam som sådan; man aktar sig för att göra sig hela den islamska världen från Marokko över Bosnien till Indonesien till fiende. Fienden är „enbart“ den politiska islam, revolten mot att väststaterna genomsyrat och dominerar Orienten med västliga värden. Det är typiskt att ledande politiker jämt och ständigt känner sig tvingade att förtydliga sin position: präsident Obama försäkrar, att USA inte för krig mot muslimer; en tysk bundespräsident tillfogar, att islam hör till Tyskland! I sina dementis visar de hur hårt hotbilden, som de själva och medierna har etablerat med sina antiterrorkrig, sitter i. De bemödar sig att få till en differentierad hotbild – men det motstrider hotbildens natur – ett omänskligt vidunder kan ju inte ha både onda och goda egenskaper!

  4. kent
    20 juni, 2015 at 15:54

    Mohammed omar är svår att ta seriöst
    Ena dagen islamist nästa dag bombliberal.

  5. Johan Eriksson
    20 juni, 2015 at 16:55

    Kom ihåg vad Marx sa om religionen. Islam är en särskilt reaktionär form av denna. Islam har inget att bidra med i den revolutionära kampen utan är och förblir dess fiende. Inte heller Assadsregimens reaktionära klanvälde i Syrien för på något sätt den socialistiska kampen framåt. Det är ofattbart att socialister kan känna någon sympati för den reaktionäre Assad, som dessutom tillhör den extrema religösa sekten alawiterna, med relationer till de antisocialistiska mullorna i Iran.

    Assad är socialismens och arbetarnas fiende!

    • 20 juni, 2015 at 18:11

      Det är viktigt att stå upp för nationell självbestämmanderätt mot imperialismen. En socialist stödjer Syriens kamp för nationell självbestämmanderätt mot USA & Co, utan att därför ta ställning till just Assad – det är en fråga för det syriska folket. Läs Lennart Palms artikel i Aftonbladet 9/6 och Mikael Nybergs. Se gårdagens inlägg.

      • Johan Eriksson
        20 juni, 2015 at 18:47

        Nationell självbestämmanderätt förutsätter att makten ligger i folkets händer. Om den i Syrien ligger hos den reaktionäre klan- och religiöse sektmedlemmen Assad, lakej under Irans teokratiska imperialism, eller hos amerikanska imperialister är ointressant. Folket har inte makten, denna centrala omständighet måste du väl ändå kunna förstå?

        I båda fallen förtrycks folket genom reaktionära metoder, som inte sällan legitimerar sitt förtryck genom religionen. Socialistisk kamp kan aldrig vinnas genom stöd eller sympati för reaktioner. Assad är varken större eller mindre arbetarfiende än Obama.

        • 20 juni, 2015 at 19:18

          National självbestämmanderätt förutsätter inte att makten ligger i folkets händer. Lenin stödde kolonial frigörelse i alla fall, liksom Stalin och Mao som jag tror har viss auktoritet för dig. Har du läst vad Stalin skrev om den progressiva rollen som emiren av Afghanistan kunde ha visavi det brittiska imperiet? Imperialismen försvagades generellt genom alla länder som fick nationell självbestämmanderätt efter WW II, även om flera kom att styras av kompradorbourgeoisi till imperialismens fromma.

        • kris.
          20 juni, 2015 at 20:07

          Assad som skyddar Syrien mot ISIS är alltså lika dålig som Obama som stöttar just ISIS mot Syrien , suck. Johan du är inte socialist, du förstör röd politik.

  6. Martin Kullberg
    21 juni, 2015 at 10:40

    Det finns krafter som anser att vi skall överge antiimperialismen för den goda nyliberala sakens skull, en väldig ”koalition” står bakom anfallet på Libyen, Jemen, Syrien osv. Problemet är vilka som ingår i denna koalition och huruvida de på riktigt slåss för ”västerländska” värderingar, eller är det kanske något annat de slåss för.

    Jag har ägnat lite tid åt att läsa i Saudileaks. Det är tråkig läsning som handlar om diverse äktenskap och asylärenden. Men det finns ett och annat guldkorn i den digra läsningen som jag bara skrapat på ytan. Den bild som framträder där är ett Saudiarabien som är mycket oroligt för att Iran skall få ökat inflytande i regionen och de är oroliga för vad de kallar Shiitiskt inflytande. Jag observerade att framväxandet av IS och innan dess den allt mer ökande terrorn i norra Irak med angrepp på pipelines och annat sammanföll i tiden med att Irak närmade sig Iran i olika förhandlingar. Detta utmynnade slutligen i IS, Saudi var mycket oroliga och litade inte på al-Maliki, att IS dök upp kan naturligtvis vara en mycket lycklig slump för Saudi som fick ett problem de pekat ut löst. Irak har lärt sig sedan dess och relationerna med Iran har kylts ned. Ett annat problem som oroade Saudi väldigt mycket var Pakistan, de bekymrade sig över Zardari och hans hållning emot Iran. Genomgående för de länder som Saudi oroar sig skall normalisera relationerna med Iran är att de också är fästen för Al-Qaida, IS och andra sådana grupper. Sedan dessa rapporter skrevs 2010 så har Saudi haft en osedvanlig tur med deras intressen i mellanöstern, eller så har de spelat en direkt roll i IS och problemen i Pakistan. Saudi har dock drabbats av bakslag på senaste tiden, i Jemen växte Houthi rebellerna sig starkare, medan Al-Qaida inte hade några större framgångar, vilket till slut tvingade Saudi att öppet invadera sitt grannland när den svaga Jeminitiska regimen inte klarade stå emot.

    I slutändan måste man inse att den där sk kampen för ”västerländska värderingar” inte är något annat än ett krig emot Iran och en kamp för isolering av Iran. En kamp som drivs av Saudi och handlar bara om att bevara Saudis makt i regionen, för den som tror Saudi slåss för ”västerländska värderingar” är mer än lovligt naiv.

    Saudi önskar sprida sina värderingar, som vi då skall tro är västerländska. Man kan i Saudileaks läsa om hur Saudi vill upprätta NGO:er i Sverige, hur de vill ha friskolor i Sverige hur de vill fostra främst unga människor åt oss. De vill köpa PR-tjänster och med dessa tre sätt driva på för en förbättrad image för Saudi och för sina egna intressen. Det är klart att den koalition som de som stöder angreppet på Syrien och den sk bombvänstern ingår i, inte har något intresse av att sprida västerländska värderingar, det är något helt annat de sprider, det är salafism, terror och indoktrinering.

    Läs saudidokumenten. Tänk dig Saudisk propaganda i Sverige, tänk dig Saudiska NGO:er i Sverige och tänk dig Saudiska friskolor i Sverige, tänk att vi redan har det i min gamla låg/mellanstadieskola Rödmosseskolan.

    Förstå att skolan måste ställas under sekulär kontroll!

    Inse att det där om en kamp för ”västerländska värderingar” bara är tomma ord för att lura de oinsatta och svagsinta.

    • Peter Grafström
      21 juni, 2015 at 21:18

      Wikileaks är med stor sannolikhet gallrad av cia mossad vilket bla kan få konsekvensen att den anglosaxiska styrningen av både saudis och stöd till deras islamiseringen av Europa inte skall synas. MB har sedan begynnelsen varit i maskopi med anglosaxarna.
      En sån här ’limited hangout’ kan ändå vara av intresse om man har det i minnet.

      • Martin Kullberg
        21 juni, 2015 at 22:01

        Alltså västerlandet slåss för att marknaden och kapitalismen skall överordnas demokratin, den vanliga liberala ”frihetstanken”. Saudi utnyttjar bara de möjligheter som ges när pengar är överordnat demokratin, då öppnar man friskolor som propagerar sina intressen, skapar NGO:er osv för att förse sig med kanonmat. Tvivlar på att dollarsystemkramarna bryr sig särskilt mycket om huruvida allmänheten ber till Allah eller någon annan.

Comments are closed.