Kommer verkligen Estonias gravfrid respekteras?

Det är en berättigad fråga, vraken har legat orörda i 60 år men nu är det dags att göra underhållnings-TV av katastrofen.

AB: ”På drygt 70 meters djup i Östersjön vilar 20 000 människor som dog i andra världskriget. Få känner till händelsen – trots att det är en av världens största sjökatastrofer. SVT:s Vrakletarna har filmat i vraket. Kriget var i princip över. Under de första månaderna 1945 flydde tiotusentals tyskar – främst kvinnor, barn och skadade soldater – sjövägen från Polen mot Tyskland.”

Nu är det knappast så få som känner till dessa händelser, det talades en hel del om dem i samband med Estoniakatastrofen, det nämndes bland annat som att vi har en av världens största marina katastrofer här på hemmaplan i Östersjön. Och uttalanden från Teamet från SVT förskräcker säkerligen alla anhöriga till dem som dog i Estoniaolyckan.

AB: ”– Det var hemskt. På Goya låg det skelett överallt. Det sjönk på bara sju minuter och i lastrummen där flyktingarna fanns låg meterhögar med skelett, säger Johan Candert, projektledare och dykare. – Det var riktigt spooky, samtidigt som det var viktigt för oss att dokumentera vraket.”

Så nu vet de anhöriga vad de har att förvänta sig. Om 40-50 år så kommer något av TV-bolagen att tycka att det är viktigt att dokumentera Estonia och dykarna från det tillfället kommer att hävda att det känns ”Spooky” att se drivorna med skelett travade på varandra.

Det handlar återigen om ett medialt bottennapp och en total avsaknad av etiskt godtagbar hållning. Det måste finnas mängder av anhöriga som fortfarande är i livet vars plågsamma minnen knappast underlättas av att dykarna går ut i media och hävdar att det var Spooky…

AB SvD

Andra om , , , , , , , , , ,

[tags]Mediekritik, Johan Candert, SVT, Vrakletarna, Estonia, Aftonbladet, Skelett, Sjökatastrofer, WW2, Etik, Gravfrid[/tags]

  10 comments for “Kommer verkligen Estonias gravfrid respekteras?

  1. 30 december, 2007 at 14:02

    ”Att förbjuda svenskar att dyka på ett vrak i Östersjön är ungefär som att förbjuda svenskar att äta blockchoklad i Kongo”. Så uttryckte fartygshistorikern och författaren Claes-Göran Wetterholm sin syn på den verkningslösa lagen om ”gravfrid”. Östersjön är en minst sagt livlig plats, även under ytan. Jag har sett bilder från Jutta Rabes dykningar, både stillbilder och rörliga, och sett vilken livlig trafik som råder kring vraket. Vi vet att det har dykts ganska flitigt på vraket sedan förlisningen 1994.

    Att förlora en anhörig är illa nog. Att bli ljugen i ansiktet av myndigheter och politiker, att veta att dykare har varit när nere och filmat och till och med flyttat runt på kroppar för att sedan få order att alla ska lämnas krav av några perversa rättviseskäl… det är bannemej för jävligt. Det behövs en ny undersökning av Estonias haveri. Det finns en rad konkreta faktum som pekar på at JAIC har fel i sina slutsater om olyckan (om bogvisiret drog med sig bilrampen vid olyckan, varför är då rampen låst och stängd på vraket?). Att inte få en ha begravning av sina anhöriga gör smärtan ännu värre.

  2. 30 december, 2007 at 14:06

    Dessutom kan man ju undra varför Estonia ska skyddas med dykförbud när inte andra katastrofer ska det, trots att dessa var mycket värre…

  3. 30 december, 2007 at 15:06

    Precis den frågan tror jag väldigt många Estoniaanhöriga ställer sig. De jag har talat med brukar dra paralleller till DC3:an. När det gäller dykningar på vrak tenderar vi människor att få mer rymliga samveten med tiden. Estonia kommer säkerligen att bli väldigt poppis om 10-20 år.

  4. Thomas Nyman
    30 december, 2007 at 20:02

    Det är tragiskt att olyckor händer och det måste vara obeskrivligt jobbigt att vara anhörig och inte ens få begrava sina nära & kära.
    Det katastofala felet beträffande Estonia är enligt mig att regeringen/ansvarig minister på den tidpunkten tog ett jävla felbeslut i det att fartyget inte bärgades så snart det var möjligt.

    Thomas Västerås

  5. Göte Johansson
    30 december, 2007 at 23:14

    Det där om Estonias s.k. gravfrid ju rent nys. Staten har något att dölja och tro f-n det så som de betedde sig…

  6. Jon
    31 december, 2007 at 00:15

    Varför är vi så besatta av tanken på gravfrid, eller på att få hem kroppar och lägga i en grav? De omkomna själva bryr sig knappast. Genom att utföra ritualer med lik försöker vi begripliggöra och kontrollera döden men vi skulle lika gärna kunna ha en sorgeakt som är helt separat från den avlidna kroppen. På kyrkogården intill min bostad rensar de nu ut gravstenarna från 1800-talet, och slänger på hög. Antyder inte det faktum att en gravsten endast är skyddad under en viss tidsperiod att något är tokigt? Jag tycker inte att det är något stort problem med dykningar vid vraket. Inte heller skulle jag själv vilja att mina anhöriga la kraft och energi på att bärga ”mig”.

  7. Hrafn Steiner
    31 december, 2007 at 05:58

    Handen på hjärtat? Kände folk till Katastrofen sen tidigare? Är det inte bra att man uppmärksammar och diskuterar olyckor och förlisningar? Genom att uppmuntra en, seriös, arkeologisk dokumentation av vrak och sammtidigt ger det uppmärksamhet i media bridrar man aktivt till att man inte ska glömma bort en rättsvidrig akt som kostade över 10 000 människors liv.

    Borde man inte uppmundra dokumentation, undersökning och utforskande om teorier?

  8. Stefan
    31 december, 2007 at 07:50

    Problemet är att det är skitsnack detta med att hur viktigt det är att dokumentera bla bla. Det är något som alltid kommer bland dykare. Jag har varit i svängen i 20 år och hört det till leda när det riktas utåt. Inåt, bland dykarna handlar det enbart om att det är ballt att vara där ingen annan varit, att genomföra saker som ingen gjort osv. Det är helt i egenintresse. Fråga: Om dykarna i vrakletarna varit så oerhört intersserade av att dokumentera historia så hade de kanske pluggat historia, arbetat inom näraliggande yrken osv? Men de gör de inte för det är bara snack. Det är ballt och de blir ikoner inom sitt egna lilla samhälle.

  9. Joakim
    31 december, 2007 at 13:28

    Till Hrafn Steiner:

    1 Om folk kände till katastrofen tydigare?
    Tja den är ju inte som Titanic direkt som ALLA har hört om men det är ju absolut inget ”bortglömt vrak”.
    Jag minns att jag sett två olika tv dukumentärer om Wilhelm Gustloff, och Günter Grass skrev ju en mycket uppmärksammad bok om den för ett antal år sedan.

    2 Förlissningen av Wilhelm är väldukumenterad, man vet mycket om hur allt gått till, så det är inte så mycket intressant att undersöka. Det hade varit skillnad om fartyget försvunnit under mystiska omständigheter eller så.

    3 En liten detalj bara, sänkningen av Wilhelm Gustloff må vara tragisk men inte rättsvidrig (det förekommer uppgifter om att den skulle ha varit märkt som ett lasaretfartyg men det är bara en vandringssägen).

  10. 31 december, 2007 at 15:00

    Jo, Joakim, Gustloff är hyfsat välkänd, Goya mindre så. Minst känd är väl Cap Arcona eftersom det var britter som sänkte fartyget. Britternas krigsförbrytelser skriver man ju sällan om.

Comments are closed.