Aftonbladet rapporterade 29/9 ”Den amerikanska utrikesminister Rex Tillerson säger att USA står i direktkontakt med Nordkorea och att man undersöker om regimen är beredd att gå in i samtal om att ge upp kärnvapenprogrammet.
– Vi famlar inte i mörkret. Vi har ett antal öppna kommunikationsvägar till Pyongyang, säger Tillerson enligt AFP.
På frågan om kommunikationen går via Kina skakar han enligt New York Times på huvudet och säger:
– Vi pratar direkt med dem, vi har våra egna kanaler.” Aftonbladet

Många tyckte att detta var en bra nyhet – men inte alla. T.ex. inte president Trump, Tillersons chef.

Jennifer Rubin vid ansedda Washington Post (WP) rapporterar 2/10 i en artikel ”Mr. Tillerson, please just go”(”Avgå Tillerson”) att ”Utrikesminister Rex Tillerson välkomnade förra veckan Nordkoreas återhållsamhet med sitt kärnvapenprogram. Vidare skriver man att president Trump offentligt kritiserade sin högste diplomat i en stor utrikespolitisk fråga på söndagen 1/10, och det var inte för första gången. Trump sade via Twitter att Tillerson ”slösade bort sin tid genom att försöka förhandla med Little Rocket Man”.
Genom att använda sitt öknamn för Nordkoreas ledare, Kim Jong Un, och tydligt varna för ett amerikanskt militärt svar på sitt eskalerande nukleära hot, rådde Trump ”Spara din energi, Rex, vi ska göra vad som måste göras”. Washington Post

Detta hot är ett brott mot folkrätt och FN-stadga – som till och med Margot Wallström sagt. Men inga stora protester från EU…

Man skulle kunna tro att artikelns titel ”Avgå Tillerson” är ett uttryck för missnöje från Washington Post med dennes insatser.
Men av artikeln framgår att det är Trump som kritiseras.

Washington Post ”Om detta ses som ytterligare bevis för att presidenten förlorat förtroendet för sin utrikesminister eller bevis för att Tillerson och Trump har olika åsikter eller bevis för att ingen normal utrikespolitik kan med denna president må vara osagt. Det var ett ledsamt spektakel.”

”Jag tycker att denna tweeting är bara ett symptom på större dysfunktion”, säger förre ambassadören Eric S. Edelman menar att detta bara är ett symptom på större dysfunktion. Att tweeta ut något sådant medan utrikesminister är i ett främmande land som i en viktig fråga är fyllt med risk. I det här fallet tyder det på att utrikesminister inte talar auktoritativt för Förenta staterna. ”Detta har skett tidigare bl.a. i FN: s generalförsamling. Men upprepade meddelanden som undergräver utrikesministerns ställning internationellt gör meningslöst för utländska regeringar att ta honom på allvar. ”Han avslutade,” Jag tror Tillersons ställning nu är permanent skadad.”

Andra pensionerade statstjänstemän instämmer. Trump har valt att säga och tvinga de som talar för honom att framföra att Nordkoreas besittning av kärnvapen och hot mot USA är en krigsorsak, casus belli. Han har nu upprepade gånger insisterat på att han kommer att lösa det problem som har besvärat hans föregångare, och har gjort klart att diplomati inte är vägen. Det ger Nordkorea alternativet att ge upp, vilket inte kommer att hända, eller krig eller brutet löfte.
Ett krig kan innebära förlusten av hundratusentals koreanska liv och förlusten av tusentals amerikanska soldater och civila. Det skulle kunna medför ett kinesiskt ingripande och direkt konfrontation med Peking. Det skulle krossa det förtroendet hos USA: s allierade för Washingtons omdöme.
Vi vet inte om det finns någon annan inflytelserik person som skulle kunna både få presidentens självförtroende och övertyga honom om att hans ensidia fokus på militär konflikt med Nordkorea är en farlig illusion. Det som är säkert är dock att den nuvarande situationen är ohållbar för en stormakt, med risk för verklig felbedömning av fiender och demoralisering av våra allierade.

Varför accepterar Tillerson att regelbundet förnedras av sin chef och förlora respekten hos sina underordnade och hos världsledare? Som kommentatorn Eliot Cohen noterar ”Om han stannar kvar kommer det att vara ännu ett tecken på att självrespekten bryter samman bland de som nu är villiga att vara kvar i ledande befattningar i regeringen. ”

Med enstaka undantag är administrationen fylld av andra klassens män och kvinnor. Vem vill arbeta för en ignorant chef som regelbundet stöter sig med sina rådgivare och vägrar att uppnå en rudimentär förståelse för väldigt viktiga frågor?

WP: ”Tillerson, antar jag, föredrar att vara kvar och riskera att offra sitt rykte från en lång och framgångsrik tjänst i den privata sektorn. Det lämnar landet med en fruktansvärd impulsiv president och, när det gäller utrikespolitiken, en tom byggnad där förr engagerade tjänstemän med diplomatisk kompetens stolt arbetade i statlig tjänst. Nästa gång borde vi anställa en president som är informerad, flitig och principiell nog för att locka till sig ”allra bästa”.

Wall Street rapporterar samma dag, 2/10, att ”Vita huset har förtroende för utrikesminister Tillerson.” Wall Street Journal
Inte oväntat, närmast rutinmässigt – kanske.

Kort kommentar: Artikeln är ett exempel på den mycket skarpa kritiken som finns mot Trump i ledande press i USA. Den utgör ingen kritik mot USA:s utrikespolitik eller mot fundamenten i USA:s Nordkoreapolitik, som under Trump väsentligen är en fortsättning av Obamas och Bush. Men visst finns det kritik mot att Trump agerar så osmidigt, odiplomatiskt och utsätter Nordkorea, Sydkorea och även USA för krig. Kina har klargjort att man kommer att förhindra att USA angriper Nordkorea, sannolikt med någon slags antimissiler. Kina och Ryssland har betonat vikten av en diplomatisk lösning som bör innebära att USA upphör med sina återkommande krigsövningar med kärnvapensimulation.

Nå,vem nu går (först?). Tillerson eller Trump? Jag gissar Tillerson, som kanske avgår frivilligt (i realiteten och inte bara i ord). Jag tror att det vore bra om jag har fel

i Andra om:Tillerson, Nordkorea, Trump, kärnvapen, media,public service, USA, politik, Korea, imperialism, demokrati