Klasskampen fortsätter i Frankrike

Jag råkar vara i Frankrike och såg 15/9 på TV Nyheter (TF1) bilder på tiotusentals som lugnt demonstrerade mot den nya lagen som försämrat de arbetandes ställning på arbetsmarknaden. Detta var den 14:de stora landsomfattande demonstrationen mot ”Loi Travail”, Arbetslagen, enligt TV. Den kallas också loi El-Khomri efter unga arbetsminister Myriam El Khomri och antogs 8/8.
el-khouri

Jag har tidigare rapporterat om dessa demonstrationer. I en artikel i maj skrev jag ”Jag hade starka skäl att 4 april publicera artikeln Frankrike:Kamp mot nya arbetslagar; Sverige: LO motarbetar arbetarklassen Bakom den bryska men väl underbyggda titeln låg följande förhållande:

Den fjärde april tillkännagav LO:s ordförande Carl-Petter Thorvaldsson tillsammans med Svenskt Näringslivs Carola Lemne att man kommit överens om att i den svenska högkonjunkturen begränsa löneökningarna till 2,2 %. . Thorvaldsson talar om ”ansvarstagande”, men det är ett ansvarstagande på kapitalismens villkor.
Dagens Industri skriver ”LO och Svenskt Näringsliv sätter ned foten och kräver att industrins löneökningar blir normerande. Det är ett för Sverige unikt utspel som innebär att LO-ledningen kör över Byggnads och övriga LO-förbund som krävt mer än industrin. ”Det här något som vi normalt inte gör. Men vår bedömning från LO:s sida är att den upptakt som varit i avtalsrörelsen innebär stora risker för lönebildningen och för att vi kan svåra konflikter”, säger LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson.”
Thorwaldsson & Lemne
Jag skrev följande kommentar:
Under kapitalismen pågår hela tiden en klasskamp där främst en liten grupp storkapitalister stärkt sin ställning. De kallas i USA ”de 1 %”, men är egentligen färre. Statistik visar att ägandet har koncentrerats till allt färre händer som kontrollerar alltmer. Besluten fattas utan demokratisk hänsyn. Målet är inte främst försök till produktion efter mänsklighetens behov utan största möjliga vinst för det enskilda företaget. Ett primitivt, odemokratiskt system där de många arbetar ihop stora vinster till ett fåtal. Ett system som visar sin oförmåga att tackla klimathoten, men väl sin förmåga att understöda krig och statskupper för att den lilla eliten ska få så mycket kontroll över vanliga och fattigare länders naturresurser. De fattiga i dessa länder arbetar ihop supervinster till storföretagen, enligt tillgänglig statistik.

På andra håll framträder facket som en kamporganisation.

Detta gäller inte minst Frankrike, trots att färre än 10 % är medlemmar i fackföreningar! Men man kan samla många fler till facklig kamp än i Sverige där 70 % sägs vara med i facket.

Som Pål Steigan skriver har fackföreningsrörelsen inte givit upp motståndet Pål Steigan

protester-frankrike-jpg-160916

Tiotusentals marscherade till tonerna av Bella Ciao och Internationalen.

Pål Steigan skriver att bland kraven fanns:
32 timers arbeidsuke uten tap av lønn som ledd i en politikk for å redusere en arbeidsløshet på 5,7 millioner.
Pensjonsalder på 60 år med muligheter til førtidspensjon.
Økning av minstelønna til 1800 euro.
Den «sosialistiske» regjeringa til François Hollande har altså innført en ny lov for arbeidslivet, som gir kapitaleierne muligheten til å innføre 46 timers arbeidsuke og skjære ned lønningene. Loven har møtt kraftig motstand fra alle de faglige landsorganisasjonene, fra studentbevegelsen, kvinneorganisasjoner og andre. Hollande er nå den minst populære presidenten noensinne, med galluptall helt ned mot 13%.

Demonstrasjonene ble gjennomført i 110 byer over hele Frankrike til tross for unntakstilstanden som ble innført etter terroraksjonene, og som fortsatt er i kraft. I Paris kom det til en del voldelige sammenstøt der både politifolk og demonstranter ble skadet. Politiet, som stilte opp i fullt kamputstyr, sa at det var 13.500 som deltok i demonstrasjonen i Paris. Ifølge CGT var tallet 40.000.

Antallet demonstranter er gått ned siden de svære demonstrasjonene i vår. Dels spiller nok unntakstilstanden en rolle og dels har det nok også noe å si at loven nå er vedtatt. Men fagbevegelsen kjemper uansett videre og viser for all verden i hvor store grad Hollandes regjering er kapitalens og storfinansens regjering.

I Belfort blir det demonstrasjoner i forbindelse med at Alstom i forståelse med regjeringa Hollande har vedtatt å legge ned togproduksjonen der. Den franske staten eier 20% av aksjene i Alstom, og fagbevegelsen mener at regjeringa ikke tar ansvar for å bekjempe arbeidsløsheten. Fagbevegelsen har tillyst en demonstrasjonsstreik mot vedtaket den 27. september skriver Le Monde”.

Mer detaljer om fackens syn på lagförslagen finns här (på franska).
loi-travail

* Men de franska demonstranterna möttes på sina ställen av tuff kravallpolis.

Någon kanske undrar hur Marine Le Pen kan leda opinionsmätningarna om presidentvalet 2017. Hon kräver att Loi Travail dras tillbaka.

De två mest militanta fackföreningarna är den större CGT (Conferderation Général du Travail, som tidigare hade band till det en gång stora franska kommunistpartiet, samt FO (Force Ouvrière, abetarstyrkan), medan CDFT inte är lika militant. I Frankrike används demonstrationer och strejker redan tidigt i förhandlingar och konflikter. I Sverige leds de stora fackförbunden av personer som snarast använder ställning för att motverka och stävja kamp av arbetare och andra fackanslutna för sina intressen.

Varför inte ersätta dessa svenska fackföreningsledare?
Och göra facket till en kamporganisation…

intressant.se, , , , , ,, ,, , , ,

  2 comments for “Klasskampen fortsätter i Frankrike

  1. 18 september, 2016 at 19:25

    Facket var nog bra när vi inte hade demokrati, men i samma ögonblick vi tillkämpat oss demokratin borde vi rimligen lagt ner facket, ökat direktdemokratin i samhället och demokratiskt infört lagar som styr arbetsmarknaden, istället för att låta korrupta fackpampar och politikeradel stoppa den naturliga utvecklingen mot ett balanserat jämlikt samhälle.

    • 19 september, 2016 at 07:44

      Du verkar bortse från klassförhållandena i det kapitalistiska samhället.

Comments are closed.