Nyligen publicerade jag ett inlägg som främst diskuterade möjligheten av ett angrepp av Israel mot Iran.
Jag har nöjet att återge delar av Lars-Gunnar Liljestrands anförande på Nordiska fredssamtal i Degerfors 3-5/8, skrivet av honom och Rolf Andersson. Lars-Gunnar är ordförande i Afghanistan-Solidaritet. Detta behandlar kärnvapenavtal och sanktioner mot Iran, och kompletterar väl föregående inlägg. Hela föredraget har publicerats i FIB-Kulturfront. Målet med den Nordiska Fredssamtalen var att bygga en fredsfront mot de nya krigen för att förhindra att FN används för att starta nya krig.

”I IAEA:s senaste rapport om Iran 8 november 2011, kritiseras Irans nukleära program, som rapporten försäkrar ”indikerar att Iran har utfört … aktiviteter som är relevanta för utvecklingen av kärnladdningar.” Men det finns inga bevis för att kärnvapen håller på att utvecklas. ”.
”IAEA:s roll är att tillförsäkra att klyvbart material inte avleds från fredlig användning till militära aktiviteter.”

Den kunskap och tekniska förmåga IAEA finner intressant finns även hos andra stater som inte har kärnvapen, t.ex. Japan och Tyskland. Att ha sådan kunskap är inte förbjudet enligt NPT-avtalet eller safeguards avtalen. Och Iran har inte brutit mot NPT-avtalet.

NPT-avtalet
NPT-avtalen (Nuclear Non-Proliferation Treaty) eller ickespridningsavtalen är internationella överenskommelser om att inte spirda kärnvapen i världen. De blev underskrivna i London, Moskva och Washington 1/7 1968, och trädde i kraft 1970.
Avtalen är underskrivna av de allra flesta av staterna på jorden.

En betydande brist är att de tre kärnvapenstaterna Indien, Israel och Pakistan inte har skrivit under avtalen, och det har inte heller Nord-Korea gjort.NPT-avtalet säger att anslutna kärnvapenstater ska genomföra:” allmän och fullständig avrustning under strikt och effektiv internationell kontroll.” vilket inte skett i någon nämnvärd grad.
Tvärtom har t.ex. USA rustat upp och moderniserat sitt kärnvapeninnehav under Obama.
En pelare i NTP-avtalet är att underlätta fredlig användning av kärnkraft, särskilt för utvecklingsländer. Inte heller detta har infriats.

Enligt detta avtal har Iran och andra stater rätt till utveckling och användning av kärnkraft för fredliga ändamål. Detta omfattar hela kedjan från råmaterial till anrikning och sedan klyvning av kärnbränsle. Den grundläggande skyldigheten för Iran och andra stater är ”att inte tillverka eller på annat sätt förvärva kärnvapen eller andra kärnladdningar”. NTP-avtalet tillåter att en stat blir en ”tröskelstat”, dvs en stat som inte har kärnvapen men har förmågan att tillverka sådana.

Det speciella med Iran är stormakternas inblandning. USA hävdar att Irans kärnkraftsprogram är ett hot mot freden. Men USA har inte lyckats få till stånd en resolution i säkerhetsrådet, som öppnar för militärt ingripande mot Iran, ett fredligt land, som – i likhet med Sverige – inte angripit någon annan stat på oerhört länge.

President Barack Obama sa i ett tal nyligen inför en pro-israelisk lobbygrupp i Washington (American Israel Public Affairs Committee) att ett militärt ingripande av USA kan bli aktuellt.

Säkerhetsrådet har antagit ett antal resolutioner mot Iran.
”Säkerhetsrådet påstår att Irans kärnenergiprogram skulle utgöra ett hot mot internationell fred och säkerhet. Vad rådet primärt beslutat är att Iran skall upphöra med anrikning, något som Iran har rätt till enligt NTP-avtalet. Rådet använder förbudet att utöva en traktatsenlig ”oförytterlig” rätt som primär sanktion.” Jag (Anders) tycker att detta är ett upprörande exempel på att FN ej korrekt använder/följer ett internationellt avtal, men det finns ”bättre” beslut (se nedan).

Israel och bombningen av OSIRAK-reaktorn
Israel bombade 1981 den irakiska kärnreaktorn Osirak. Israel åberopade en långtgående preventiv ”självförsvarsrätt” i säkerhetsrådet men rådet och sedan även generalförsamlingen fördömde attacken som stridande mot FN-stadgan. Säkerhetsrådet erkände då fullt ut den suveräna rätten för särskilt utvecklingsländerna att utveckla kärnkraft för fredliga ändamål i överensstämmelse med målet att förhindra spridning av kärnvapen.

Olagliga sanktioner
Förutom sanktioner beslutade av säkerhetsrådet har väst beslutat om sanktioner på egen hand, vilket strider mot FN-stadgans förbud mot inblandning:

-EU beslöt 1 juli om oljeembargo, försäkringar av tankfartyg mm
USA har infört ett antal sanktioner sedan 1980. Nu finns sanktioner för handel och finansiella avtal med Iran, sanktioner som förstärkts 12 juli.
Sanktionerna drabbar Iran mycket hårt enligt Econmy Watch idag. De ä olagliga. I slutet av 2011 antog USA sanktionen Section 1245 som angriper själva grunden för Irans ekonomi. Denna olagliga (enligt internationell rätt) lag i USA försöker stoppa försäljningen av råolja och blockera transaktioner mellan Irans centralbank och resten av världen. Omkring 50 % av Irans budget baseras på oljeexport som utgör 80 % av bytesbalansen. Och FN och det internationella samfundet tiger..

USA:s hot mot Iran saknar varje stöd i den internationella rättsordningen. Frågan om Irans kärnteknikprogram är en fråga för säkerhetsrådet. Skulle USA angripa Iran, direkt eller via Israel, och därigenom söka underminera FN-stadgans kollektiva säkerhetssystem, kan priset bli högt. Om detta mot all förmodan skulle inträffa, har Iran rätt till självförsvar.

i Andra om: Syrien, Iran,Israel, FN, kärnvapen, Krig, USA, Politik, val i USA, massmedia IAEA