Kanske inte aga, men vilka skolutspel väntar?


Ulf Karlström som har skrivit detta gästblogginlägg är fil dr, miljöexpert (Macoma Miljöutredningar) och skriver facklitteratur. Han var med i styrelsen för ”Folkrörelsen Nej till EU” och en tid ordförande i de förenade FNL-grupperna (DFFG), Sveriges kanske främsta antiimperialistiska organisation efter Andra Världskriget. Han har publicerat inlägg här i flera ämnen. De har behandlat miljö, ekonomi, EU, miljöfrågor och ”humanitär intervention” mm.

Skolaga USA 250px-Corporal_punishment_in_the_United_States_svg

Han behandlar här skolfrågan, med visst fokus på ämnet ”skolaga”. Kanske upplevs det som passé. Det är förbjudet i många länder. I Ryssland/Sovjetunionen förbjöds det efter revolutionen 1917, i Kina efter revolutionen 1949 och i Sverige 1958. (Jag gick i folkskolan 1951-1955 och sedan i läroverket i Norrbotten, men kan inte komma ihåg någon skolaga). Men det förekommer i många delstater i USA, våldets och kriminalitetens stormakt.

* 15/10 presenterade regeringen flera utbildningssatsningar som ska finnas med i den budget man lägger nästa vecka. Det rör sig om tidigare insatser, höjd attraktivitet för läraryrket och en mer jämlik skola, dvs inga nyheter. Lär inte vara det sista ”utspelet”. Ulfs artikel var skriven före 15/10
* Observera också länken till Knut Lindelöfs blogginlägg om den sanna historien om grundskolan.

I detta blogginlägg behandlar han skolfrågan, delvis utifrån egna erfarenheter. Denna fråga har behandlats här några gånger tidigare senast 29/6 då förslag om förstatligande av skolan ventilerades. Inför valet nästa söndag kommer olika utspel i skolfrågan, men inget som övertygande söker tackla de problem som Ulf tar upp.
Ulf utlovar att ge sammanfattande förslag i skolfrågan i ett kommande inlägg – det ser man fram emot redan nu! Att han inte har någon patentmedicin ser jag som en seriös ansats.
Skola untitled

Artikeln.
Norrköpings Studioteater, där jag spelar med, satte under våren upp pjäsen
”Agan. Pjäsen är en knapp timme lång, och hade undertiteln: ”om disciplin genom våld
i skolan på 1950-talet i Norrköping.
Den byggde på verkliga händelser 1956, som
en av oss i teatergruppen själv upplevt, som 10-åring.
Skolaga -Hets untitled

I skolan på den tiden var det legitimt att slå, och som det hette – fostra barnen genom våld. Och stryk fick de ofta, i synnerhet arbetarbarnen. Det var lavetter, örfilar, ryckningar i håret och t.o.m. slag med nyckelknippa i
huvudet. Var man riktigt ”uppkäftig” väntade straff på rektorsexpeditionen, där fick man stryk på baken av rektorn med bambukäppen. Och att bambukäppen hängde som en skräcksymbol för många skolbarn var naturligtvis en del i dåtidens disciplinsystem.
Skolan och klass untitled

Så såg den s.k. fostran ut 1956 när många skolbarn ”tuktades” i skolans korridorer och klassrum av rektor och lärare. Det handlade om stark disciplin och tukt, knappast fostran, snarare disciplinering av arbetarklassens barn. Skolagan avskaffades formellt 1958. Men den fortlevde ett antal år efter 1958.

Och hur ser dagens skola ut? Borta är den auktoritära skolan, men borta är också lugn och arbetsro på lektionerna. Ett intressant programinslag i våras på P1 hade den talande titeln ”Kaosskolan.” Från samhället utanför skolan väller det in för mycket, som inte har med skolan att göra. Och lektionstiden rinner därför många gånger bort. Många skolelever saknar de mest elementära och grundläggande kunskaper för att kunna gå vidare i livet

Den här bilden gäller inte alla skolor eller klasser. I juni bevistade jag barnbarnens skolavslutning i Gävle. Skolan ligger i ett radhus- och villaområde, dvs. ett socialt stabilt område med arbetarklass med fasta anställningar och medelklass. Mina barnbarn går i en mycket fin, kommunal skola. Emellertid vittnar inte bara P1:s programserie om kaos i skolan, utan bilden understöds av många andra vittnesmål.

Vi kanske kan formulera problemet så här: Det finns idag ingen likvärdig skola och allt för många barn går i stökiga klasser och skolor.

Jag har ingen patentmedicin för den svenska skolan. Däremot skall jag i en kommande artikel försöka sammanfatta några viktiga förslag på förändringar.
Skolan -satsa på untitled

Dagens skola avvisar 1950-talets våldsmetoder, men samhället utanför skolan rymmer allt för många sammanhang, där våld och förtryck förhärligas, t ex i film- och TV-media, fotbollshuliganism, framväxten av gangstergäng som Hells Angels m.fl., och i ett bredare perspektiv Sveriges deltagande i anfallskrig långt bortom landets gränser. Går det att begränsa och bemöta detta våldsbejakande, som bara väller in i skolans värld? Troligen inte. Skolan är
ingen ö i en ocean av våldsbejakande, men visst går det att vidta olika förbättringar av situationen.

Agan lär inte komma tillbaka i skolan, men det finns risk att scenariot kaosskolan möts med felaktiga reaktioner. Välfärdsstaten börjar så sakta brytas sönder. Det skaver mer och mer, och vissa social skikt börjar malas ned i
em>”Grottekvarnen.”
Det kan lätt underblåsa reaktionära strömningar och rop på hårdare tag. Kanske inte aga, men vilka reaktionära skolutspel väntar bakom hörnet?


intressant.se, , , , , , , , , , , , , ,, ,

AB 20/10 DN Debatt 29/6DN 3/4 Knut Lindelöf 12/2 2014 om grundskolanDN Debatt 10/2 DN Debatt 5/11Dagens Arena 6/11 DN Debatt 11/10 Lena Sommestads blogg 18/9 DN 19/9 DN 19/9DN 21/9 DN Debatt 19/8 FotolasseStefan Lindgrens blogg DN 3/6 DN 4/6 SvD Opinion 27/3 SvD 27/3 DN 27/3DN II 27/3DN 26/3SvT Aktuellt 27/3 kl 21Motpol Röda Malmö Knut Lindelöf DN 29/3 USA-bloggen Henrik Berggren i DN 5/9 Knut Lindelöfs DN 8/9blogg
Aftonbladet Expressen
SvD 1
SvD 2 Sveriges Radio SvT

  1 comment for “Kanske inte aga, men vilka skolutspel väntar?

  1. Key
    21 oktober, 2014 at 19:03

    Borta är den fysiska bestraffningen och agan men min erfarenhet av svenska skolan under 80 och 90 talet säger att det förekommer en hel del mobbning och att barn från tidigt ålder utsätts för ett sådant otrygghet som är obeskrivligt.
    Mobbningen har alltid varit och är ett vuxenproblem. Barn beter sig på det sätt de är uppfostrade till att vara, och huvudansvaret ligger hos både föräldrar och skolpersonalen.

    Tyvärr har det blivit så i dagens samhället att man måste bli omtyckt först för att sedan få det service man har rätt till. Och ett sådant fjäskande är omöjligt då samhället består av individer med olika politiska åsikter och kulturella bakgrunder.
    Min recept för ett bättre samhälle är inget annat än återinförande av en human yrkesutövning med sikte på allas likhet inför lagen och fri från privata åsikter. Visst kan vi lägga överskottsenergin på att tillskriva lagar och regler som gör samhället mer demokratiskt och fri från myggel och korruption.

Comments are closed.