Dagens Nyheter skriver idag: ”Efter långvarig spänning bryter Kanada alla diplomatiska förbindelser med Iran. Den kanadensiska ambassaden i Teheran har stängts, och inom fem dagar utvisas alla iranska diplomater från Kanada. Amnesty oroas över konsekvenserna för politiska fångar.
I fredags sade Kanadas utrikesminister John Baird att Irans regering ”utgör det främsta hotet mot global fred och säkerhet i dag”. Två konkreta hot är atomprogrammet och det ökade militära stödet till Bashar al-Assads regim i Syrien, menar den kanadensiska regeringen.

Relationen mellan Kanada och Iran har varit ansträngd under lång tid. Likaså är det tydligt att Kanadas utrikespolitik ligger mycket nära USA:s. Inför OAS-mötet för några vecor sedan var Kanada det enda landet, vid sidan av Trindad & Tobago, som följde USA:s exempel att inte delta, medan 24 länder i Amerika gjorde det. Mötet uttalade stöd för Ecuadors beslut att ge Assange politisk asyl.

Påståendet att Irans regering utgör det främsta hotet mot global fred och säkerhet idag är fullständigt felaktigt. Det är förstås USA, som varit den i särklass mest aggressiva staten efter andra världskriget, bedriver brutala krig i Irak och Afghanistan, inflitrerar Syrien, har 900 militärbaser i över 100 länder efter kraftig upprustning av militärmakt (förskönande kallat försvar) och av kärnvapenarsenalen (som man hotat använda under vissa omständigheter).

I andra blogginlägg har här ingående påvisats att Irans kärnkraftsprogram är helt i linje med internationella överenskommelser. Vi vet att USA och allierade bedriver en långvarig omfattande infiltration och destabilisering av Syrien.

Nyhetsbanken rapporterar till exempel idag ”Omkring hälften av rebellerna i Syrien är utländska islamister som inte har som mål enbart att störta Assadregimen utan vill införa sharialagar i hela landet, uppger en framstående fransk läkare. En av grundarna av Läkare Utan Gränser, Jacques Berès, upptäckte en del intressant information när han behandlade syriska rebeller i den belägrade staden Aleppo.”

26/8 hade vi blogginlägget ”Kärnvapenavtalen, sanktioner och USA:s hot mot Iran”. Det byggde på ett anförande av Lars-Gunnar Liljestrands på Nordiska fredssamtal i Degerfors 3-5/8, skrivet av honom och Rolf Andersson.

I IAEA:s senaste rapport om Iran 8 november 2011 finns inga bevis för att kärnvapen håller på att utvecklas. Den kunskap och tekniska förmåga IAEA finner intressant finns även hos andra stater som inte har kärnvapen, t.ex. Japan och Tyskland. Att ha sådan kunskap är inte förbjudet enligt NPT-avtalet eller safeguards avtalen. Och Iran har inte brutit mot NPT-avtalet.

NPT-avtalet
NPT-avtalen (Nuclear Non-Proliferation Treaty) eller ickespridningsavtalen är internationella överenskommelser om att inte spirda kärnvapen i världen. De blev underskrivna i London, Moskva och Washington 1/7 1968, och trädde i kraft 1970.

En betydande brist är att de tre kärnvapenstaterna Indien, Israel och Pakistan inte har skrivit under avtalen, och det har inte heller Nord-Korea gjort. NPT-avtalet säger att anslutna kärnvapenstater ska genomföra:” allmän och fullständig avrustning under strikt och effektiv internationell kontroll.” vilket inte skett i någon nämnvärd grad.
Tvärtom har t.ex. USA rustat upp och moderniserat sitt kärnvapeninnehav under Obama.
En pelare i NTP-avtalet är att underlätta fredlig användning av kärnkraft, särskilt för utvecklingsländer. Inte heller detta har infriats.

Enligt detta avtal har Iran och andra stater rätt till utveckling och användning av kärnkraft för fredliga ändamål. Den grundläggande skyldigheten är ”att inte tillverka eller på annat sätt förvärva kärnvapen eller andra kärnladdningar”. NTP-avtalet tillåter att en stat blir en ”tröskelstat”, dvs en stat som inte har kärnvapen men har förmågan att tillverka sådana.

Det speciella med Iran är stormakternas inblandning. USA hävdar att Irans kärnkraftsprogram är ett hot mot freden. Men USA har inte lyckats få till stånd en resolution i säkerhetsrådet, som öppnar för militärt ingripande mot Iran, ett fredligt land, som – i likhet med Sverige – inte angripit någon annan stat på oerhört länge.

President Barack Obama sa i ett tal nyligen inför en pro-israelisk lobbygrupp i Washington (American Israel Public Affairs Committee) att ett militärt ingripande av USA kan bli aktuellt.

Säkerhetsrådet har antagit ett antal resolutioner mot Iran.
”Säkerhetsrådet påstår att Irans kärnenergiprogram skulle utgöra ett hot mot internationell fred och säkerhet. Vad rådet primärt beslutat är att Iran skall upphöra med anrikning, något som Iran har rätt till enligt NTP-avtalet. Rådet använder förbudet att utöva en traktatsenlig ”oförytterlig” rätt som primär sanktion.
Jag tycker att detta är ett upprörande exempel på att FN ej korrekt använder/följer ett internationellt avtal.

Olagliga sanktioner
Förutom sanktioner beslutade av säkerhetsrådet har väst beslutat om sanktioner på egen hand, vilket strider mot FN-stadgans förbud mot inblandning:

-EU beslöt 1 juli om oljeembargo, försäkringar av tankfartyg mm
USA har infört ett antal sanktioner sedan 1980. Nu finns sanktioner för handel och finansiella avtal med Iran, sanktioner som förstärkts 12 juli.
Sanktionerna drabbar Iran mycket hårt enligt Economy Watch idag. De är olagliga. I slutet av 2011 antog USA sanktionen Section 1245 som angriper själva grunden för Irans ekonomi. Denna olagliga (enligt internationell rätt) lag i USA försöker stoppa försäljningen av råolja och blockera transaktioner mellan Irans centralbank och resten av världen. Omkring 50 % av Irans budget baseras på oljeexport som utgör 80 % av bytesbalansen. Och FN och det internationella samfundet tiger.

USA:s hot mot Iran saknar varje stöd i den internationella rättsordningen. Frågan om Irans kärnteknikprogram är en fråga för säkerhetsrådet.

i Andra om: Syrien, Iran,Israel, FN, kärnvapen, Krig, USA, Kanada,Politik, val i USA, massmedia IAEA

DN SvD Expressen Aftonbladet FIB-Kulturfront DN 22/8 Economy Watch 24/8 Globalresearch 21/8 SvD 22/8 Aftonbladet Expressen 23/8 New York Times 3/8 SvT GP Pierre Gily