Dessa kommentarer av ”Jens” fick mig att först besvara den som kommentar. Men nu publiceras detta som bloggartikel:

Jens kommentarer 19/11:

Detta är väl ganska vanligt fenomen. Ett flertal vill förändra men har olika vägar och mål. Jag är väldigt skeptisk till att ersätta dagens elitistiska system med ett socialistiskt/kommunistiskt. Båda har som utgångspunkt att minimera individens frihet. Utopin som vänstern vurmar så mycket för är bara en utopi. Men för tillfället får man vara nöjd med det lilla motstånd som ändå finns. Kör hårt!

Jens kommentar 20/11:
Hur är det tänkt att man ska planera ekonomi? Det leder bara till felsatsningar och bubblor. Upplagt för korruption.

Väldigt bra sagt av Ron Paul:

(Ron Pauls Youtube har den spännande titeln: ”Why So Many Big Businesses Love Government Regulations”)

Ta dig tid. Är väldigt medveten om svårigheten att ta sig ur nuvarande läge. Direktdemokrati kan vara ett sätt.

Men bort med alla monopol och in med ren marknadsekonomi.

För det har vi inte idag.”
————————————————————————————————————
Jag har i mitt svar dels beskrivit utvecklingen mot monopol i kapitalismen, min bedömning att dessa inta kan avskaffas inom kapitalismen. Vidare några preliminära schematiska punkter för socialism.

”Min kommentar”

Kapitalismen utvecklade monopol för mer än 100 år sedan. Detta har beskrivits då i böcker av liberalen Hobson (1902), socialdemokraten Hilferding (1915) och socialdemokraten-bolsjeviken Lenin (1916). Särskilt Lenin påvisade efter analys av stora mängder ekonomiska data att monopolen var grundläggande i kapitalismens utveckling till imperialism (kontrontroll utan kolonier).Sedan har allt färre monopol fått kontroll av allt större del av ekonomin, där ett litet fåtal på långt mindre än 0,1 % av befolkningen fattar beslut utan demokratisk insyn.
Lenins beskrivning i ”Imperialismens som kapitalets högsta stadium” är ett måste att läsa för socialister. Den fick stort inflytande då många analyser syntes stödja den. Monopolkapitalismen har utvecklats. Min bedömning är att kärnan i Lenins analys stämmer, men vissa faktorer har försvagats och andra har tillkommit.
Mitt ex av boken ser ut så här
Ny artikel om detta kommer att publiceras ganska snart.

Lenin menar att imperialismen är kapitalismens dittills högsta stadium med fem kännetecken:
1. Koncentrationen av produktion och kapital har uppnått ett så högt utvecklingsstadium, att den skapat monopol som spelar en avgörande roll i det ekonomiska livet.
2. Bankkapitalet har smält samman med industrikapitalet och en finansoligarki har uppkommit på grundval av detta finanskapital.
3. Kapitalexporten, till skillnad från varuexporten, erhåller ny och mycket stor betydelse.
4. Det bildas internationella monopolitiska kapitalförbund vilka delar världen mellan sig.
5. Jordens territoriella uppdelning mellan de kapitalistiska stormakterna är avslutad.

Jag beskriver en del av detta nedan i form av ett utdrag ur boken/skriften ”USA som världspolis” av Ulf Karlström och Anders Romelsjö

2.7 Ökad monopolisering och minskad priskonkurrens
Koncentrationen och monopolisering har ökat i USA och i andra länder. År 1990 svarade de 50 största bankerna för omkring 48 % av banktillgångarna i USA, lika stor andel som 1936. Av de 15 största bankerna i USA år 1991 fanns bara fem kvar år 2005 (Citigroup, Bank of America, JP Morgan Chase, Wells Fargo och PNC Financial), med tillgångar på c:a 9 miljarder dollar (Foster & Holleman 2010). Nu svarar de tio största bankerna och finansinstituten i USA för 50 % av tillgångarna, jämfört med 10 % år 1990. Inom bankväsendet globalt ägde de tio största bankerna 70 % av tillgångarna år 2009, jämfört med 59 % år 2006. (Foster, 2010). Finanssektorn stod för 76 % av de totala tillgångarna i världens 2000 största bolag, med olje- och gassektorn på andra plats med knappt 6 %.
Antalet olika branscher, där de fyra största företagen kontrollerar minst 50 % av värdet (”shipment value”) på de tillverkade produkterna ökade från 5 % år 1947 till 35 % år 2007 (Bellamy Foster, McChesney & Jonna 2011).

Tabell 2.1 Andelen av försäljningen (%) för de fyra största företagen inom detaljhandeln.
Industrigren
Mat och dryck 1992=15 2007=28
Hälsovård och personlig omvårdnad 1992= 25 2007=54
Allmänna handelsvaror 1992=47 2007=73
Stormarknader 1992=18 2007=32
Boklådor 1992=41 2007=71
Datorer och programvaror 1992=26 2007=73
Källa: Economic Census 1992 och 2007. American Factfinder. 2011. US Census Bureau.

Intäkternas andel för de 200 största företagen i USA har ökat från 21 % av de totala år 1950 till 30 % år 2008, medan deras andel av vinsten ökade från 13 % till 30 %. Medan andelen för intäkterna steg med 45 % (30-21:21) så steg vinstandelen med c:a 130 %.
Vi får tidigt lära oss…
2.7.1 Vitalis och Fuchs koncentrationsstudier
Vitali och medarbetare (2011) fann i en analys av 37 miljoner företag i världen att 147 av dessa kontrollerade 40 % av de samlade tillgångarna. Fyrtionio var banker och finansinstitut, av vilka 21 hade säte i USA. Författarna menar att bolags sammankoppling i block kan minska konkurrensen och att finansinstitut med tätt nätverk tar större risker. Fuchs beräknade 2010 att bolag i EU27 med fler än 250 anställda utgör 0,2 % av alla bolag, men har 33 % av alla anställda, 43 % av omsättningen och av vinsten.

2.7.2 Presidentens män – korrumperade av storfinansen?
Inflytande från finanssektorns män (det är så gott som enbart män) är stort i USA:s finansdepartement. Robert Rubin, finansminister under Bill Clinton var ordförande i den stora investmentbanken Goldman Sachs, liksom finansministern Henry Paulson hos president GW Bush. Rubin efterträddes av ekonomiprofessorn Lawrence Summers, som blev chefsrådgivare åt president Obama, och som året innan fick ersättning på 5,2 miljoner dollar som hedgefondschef, och närmare 3 miljoner som talare för storbanker. Förre chefekonomen i IMF Simon Johnson skrev 2009 att “Elitintressena inom näringslivet – finansintressen i USA spelade en viktig roll för att skapa krisen genom sitt omättliga risktagande, med regeringens underförstådda stöd, fram till den ofrånkomliga kollapsen. Ännu mer oroande är att samma intressen idag kan utnyttja sitt inflytande för att förhindra genomförandet av reformer som ökar sannolikheten för att man ska kunna häva recessionen och undvika en djupdykning. Regeringen förefaller hjälplös, eller ovillig, att ingripa mot dem” (de Vylder 2009:56). Den kanske främste ekonomirepresentanten för demokraterna, Chuck Schumer, i kongresskommittén för ny lagstiftning för finansmarknaden fick 1,65 miljoner dollar i ersättning från finansmarknaden år 2009. Nitton av 22 medlemmar i denna ”Senate Banking Committee” fick ersättning från Wall Street 2009. Wall Street stödde Obamas valkampanj 2008 med 14,9 miljoner dollar, över 100 miljoner kronor. Detta bidrar till att förklara att det endast fattats beslut om högst begränsade regleringar över finansvärlden från Obama och hans administration.

Förslag på några punkter för socialismen (Anders).
Troligen måste en omvälvning ske i ganska stor del av världen inom en ganska kort tidsrymd, bl.a. med tanke på den globaliserade ekonomin.
-De centrala produktionsmedlen, kontrollen över naturresurser hamnar i folkets händer, rimligen via valda ombud. Då kan ekonomin planeras långsiktigt. Redan i de mycket fattiga länderna Sovjet och Kina kunde detta ske. Man kan planera in så att alla har arbete (som gick då);
-Kreativitet kan uppmuntras som nu;
-Hårdare arbete och mer studier ger rimligen mer ersättning;
-De som arbetar kan få betydligt större inflytande på arbete lokalt och mer aktivt delta i planeringen och diskussionen om samhällets mål – dvs. ökad demokrati;
-Tryck-, yttrande-, religionsfrihet ska finnas – folk ska inte straffas för sina åsikter (undantag rasism etc som nu);
-Genom att media, eller en stor del av media i alla fall, ägs av samhället blir möjligheterna till en allsidig debatt större än nu, rimligen;
-Om majoriteten så vill (vilket är mycket troligt) blir det ett samhälle som präglas av mycket större ekonomisk och social jämlikhet, ingen/liten arbetslöshet och större trygghet.
-Samarbete mellan socialiserade företag gör att kostsamt dubbelarbete (och industrispionage kan elimineras);
-Självklart ska man kunna få byta jobb, oklart hur man kommer att vilja sköta det, kanske blir det olika i olika länder;
-Miljö- och klimatfrågan kan hanteras seriöst, inte som nu.
-Saklig och om möjligt vetenskaplig baserad kunskap ersätter vilseledande reklam -(men kan förmedlas lika slagkraftigt och ”roligt”).

För detta behövs massrörelser med bas i arbetarklassen och klart utformade, mer konkreta program än dagens för en demokratisk, socialistisk värld. Det gäller att i fråga efter fråga ge information om och förslag på hur detta ska ske. De förslag jag hittills sett måste utvecklas! Vi måste satsa på kamp för en bättre och rättvisare värld och inte inbilla oss att dagens är den bästa möjliga. Det behövs ideologiskt arbete baserad på användning av marxismen på dagen värld, konkret analys av konkreta förhållanden och trovärdiga modeller av en framtida socialistisk värld.

intressant.se, monopol, demokratisk socialism, media, orättvisor, politik, kapitalism,socialism, fattigdom, rikedom, jämlikhet,ojämlikhet, ekonomi, demokrati, val, kapitalism, USA, miljardär