Jugoslavenkrigens inledning


Tomas Åkerblad som brukar ha helt annan syn än jag i sina kommentarer har sänt in en kommentar ”Serbien värnade om det alliansfria och multietniska Jugoslavien Knappast. Serbien värnade om ett Storserbien med de andra provinserna som lydstater. Inte speciellt underligt att Slovenien och Kroatien inte ville spela med i den dödsdansen.”

Detta får mig att åter publicera ett gästblogginlägg från 25/8 förra året som behandlar detta ämne. Senare idag kommer annat blogginlägg. Läs gärna (den omdiskuterade) boken ”Dårarnas paradis” av Diana Johnstone.

Jag har här förmånen att som gästblogginlägg av Lars-Gunnar Liljestrand få publicera ett utdrag ur kapitlet ”Bombkriget mot Jugoslavien” från den för den politiskt intresserade oumbärlga boken ”Lagen mot krig – om FN-stadgans våldsförbud och aggressionskrigen” av advokaten Rolf Andersson, advokaten Mats Björkenfeldt, juristen Per Boström och Lars-Gunnar Liljestrand, ordförande för FIB-juristerna (Celanders 2013). Boken kommer snart att recenseras här. Jag publicerar det med förtur bland kommande blogginlägg.
Lagen mot krig lagen_omsl_2

Skälet är att New York Times rapporterar att Obamas administration studerar (det folkrättsvidriga och illegala) kriget mot Serbien som en möjlig förebild för ett angrepp mot Syrien utan FN-mandat, trots ett eventuellt veto av Ryssland. ”Kosovo-like Syria intervention likely”, says New York Times. Jag poängterar att det finns inga belägg för att Syriens regering genomfört någon gasattack, men att det enligt Syriens regering finns belägg för att en sådan attack utförts av rebeller för ett par dagar sedan och att det enligt en oberoende FN-kommission i en rapport i början av maj finns starka indikationer att rebeller använt kemiska vapen tidigare.

((Idag (23/8 2013) rapporterar Russia Today att en oppositionsundersökning i USA visar att 9 % anser att USA ska gå in militärt i Syrien (dvs. officiellt), medan 60 % är emot det. Om man finner att den syriska regeringen använt kemiska vapen – belägg saknas- anser 25 % att detta är ett skäl att gå in militärt, emdan 46 % är emot. Tidigare opinionsundersökningar har också visat att en majoritet i USA är emot ett officiellt krig mot Syrien. Men Obama företräder inte det amerikanska folkets intressen, utan en strävan att USA ska kontrollera så stor del av världen som möjligt. Man har kväst nationellt självständiga stater som Irak, Libyen, försöker sig nu på Syrien för att sedan ge sig på Iran.))

Blogginlägget.
”Bombkriget mot Jugoslavien 1999 som föregicks av Kroatienkriget och kriget i Bosnien-Herzegovina kom att på flera sätt bilda mönster för de efterföljande krigen på 2000-talet.Efter den jugoslaviske presidenten Titos död 1980 och murens fall 1989 kom de gamla nationella motsättningarna i Jugoslavien på nytt i dagen och olika nationaliteter reste krav på självständighet.

Konflikterna skulle möjligen ha kunnat lösas på fredlig väg eller åtminstone med begränsade våldshandlingar, om omvärlden (främst Tyskland och USA) låtit bli att blanda sig i.Jugoslavien med sina sex delrepubliker var en stat. De i landet pågående konflikterna var interna angelägenheter, som de stridande parterna hade att lösa mellan sig. Dessa interna konflikter utgjorde ingen grund för inblandning från varken FN:s eller andra staters sida. Stridigheterna kom emellertid att underblåsas och internationaliseras genom utländsk inblandning som underminerade de fredsprocesser som pågick.

För Tyskland var det viktigt att stödja Slovenien och Kroatien som sågs som framtida delar i en tysk intressesfär. Tyskland hade redan under andra världskriget bildat en lydstat i Kroatien. USA sökte en roll i Europa som kunde legitimera både den fortsatta amerikanska närvaron och NATO:s berättigande som militärallians efter Warszawapaktens upplösning.
NATO untitled
USA tog ställning för Bosnienmuslimerna i konflikten i Bosnien-Herzegovina och för Kosovoalbanernas krav på självständighet. Tysklands och USA:s politik riktade sig mot Serbien och de krafter som försökte hålla ihop Jugoslavien. Serbiens traditionella bundsförvant Ryssland var alltför försvagad efter Sovjetunionens upplösning för att kunna bjuda motstånd mot de västliga stormakterna.

Krigen på Balkan resulterade i 130 000 till 140 000 dödade, oändliga flyktingströmmar och två misslyckade och etniskt rensade klientstater, Bosnien-Herzegovina och Kosovo.

Det kroatiska kriget
Delrepubliken Kroatiens självständighetsförklaring 1991 påskyndades av Tyskland, trots starkt motstånd från övriga EG-medlemmar, som varnade för farliga konsekvenser och strider mellan kroater och serber, om ett för tidigt erkännande drevs fram. Lord Carrington som var ordförande i den av EG initierade Fredskonferensen för Jugoslavien konstaterade att ett för tidigt erkännande av Kroatien som stat kunde vara gnistan som sätter eld på Bosnien-Hercegovina. Tyskland ignorerade dessa varningar och tvingade med sig övriga EG-stater till att erkänna Kroatien och Slovenien som stater. Lord Carrington förklarade ”Jag sade mycket tydligt att jag kände att tidpunkten var fel. Jag underströk att det tidiga erkännandet skulle torpedera fredskonferensen. Det fanns ingen möjlighet att fortsätta fredskonferensen efter detta. Det skulle inte vara någon mening alls med konferensen. Om de erkände Kroatien och Slovenien skulle de bli tvungna att fråga alla övriga delstater om de önskade oberoende. Och om man frågade bosnierna om de ville ha oberoende skulle de oundvikligen tvingas säga ja, och det skulle medföra ett inbördeskrig i Bosnien. Jag lägger fram detta för er så starkt jag bara kan.” (Silver 1995)

Resultatet blev också omfattande etnisk rensning och blodiga strider mellan serber och kroater. Mellan 250 000 och 300 000 serber fördrevs från Krajina i Kroatien i augusti 1995. Det var den största etniska rensningen under de balkanska krigen och
den största i Europa sedan andra världskriget. Även Sverige som då ej var medlem i EG anslöt sig till EG:s linje och regeringen Bildt med utrikesminister Margareta af Ugglas erkände Kroatien den 16 januari 1992.

Därmed bröt regeringen mot den traditionella svenska politiken att endast erkänna stater som uppfyllde tre kriterier: en regim som har kontrollen över territoriet eller större delen därav (Kroatiens ledare Tudjman hade inte kontroll över det som sades vara den nya statens territorium),ett folk (serber i området var emot utbrytningen) och klara gränser för den nya staten (gränserna var inte definierade för Kroatien).

Den traditionella restriktiva svenska hållningen i erkännandefrågor hade sin grund i FN-stadgans principer om icke-inblandning i andra staters inre angelägenheter och respekt för staternas suveränitet. Erkännandet av Kroatien (och Slovenien) internationaliserade konflikten i Jugoslavien och öppnade för andra stater att blanda sig i jugoslaviska angelägenheter. Detta skulle visa sig få dramatiska konsekvenser under de följande åren och bidra till att Jugoslavien genom utländsk inblandning steg för steg bröts upp och att hela konflikten slutade med bombkriget 1999.

Det bosniska kriget
Efter Kroatiens självständighet kom frågan om delrepubliken Bosnien-Hercegovinas status inom Jugoslavien i fokus. Bosnien-
Hercegovina erkändes av EG som stat 1992. Erkännandet som var rent politiskt saknade förankring i de faktiska förhållandena
(det fanns ingen regering som hade kontroll över ett bestämt territorium med ett visst folk). De tre nationella grupperna
bosnienmuslimer, serber och kroater, hade alla olika syn på frågan om statsbildning och statstillhörighet. USA och EG valde emellertid att ensidigt stödja bosnienmuslimerna. USA:s före detta utrikesminister Cyrus Vance och den före detta brittiske utrikesministern David Owen var nya medlare sedan Lord Carrington avgått i protest mot västs stöd till upplösningen av Jugoslavien.

Vance och Owen lade fram en fredsplan, som efter många förhandlingsvändor fick ett motvilligt men dock, godkännande av alla parterna i Bosnien. Även bosnienserberna som fick avstå mest gick med på planen efter ett kraftfullt ingripande av Serbiens president Slobodan Miloševic´ (1997 blev Miloševic´ Förbundsrepubliken Jugoslaviens president). Vance-Owensplanen gick ut på att bilda ett antal självstyrande områden efter schweizisk modell med kantoner.

Trots Vance–Owenplanen agerade Clintonadministrationen med ett nytt initiativ som skulle komma att ge USA den ledande rollen i det fortsatta kriget i det forna Jugoslavien. Den amerikanska regeringen sammankallade en konferens med väststaterna och Ryssland och den 23 maj 1993 antogs Washingtonplanen (Washington Declaration of Joint Action Programme). Den byggde på upprättandet av sex så kallade säkra områden och sköt Vance-Owenplanen helt i sank.

Washingtonplanen fick alla tre parter, muslimer, serber och kroater, att snabbt inse att någon politisk lösning inte längre fanns på bordet utan nu gällde det att med våld skaffa sig så stora områden som möjligt med våld. Kriget i Bosnien-Hercegovina som delvis fördes mellan milis och paramilitära grupperingar rekryterade från de tre nationaliteterna blev än blodigare än i Kroatien. Att bosnienserbiska styrkor dödade flera tusen bosnienmuslimer i Srebrenica 1993 är mest känt, men samtliga militära grupperingar begick grova övergrepp mot civilbefolkningarna i det inbördeskrig som rasade.
Srebenica images

NATO tog ledningen i kriget 1995, då alliansen manövrerade bort FN. Det var resultatet av en bitter strid mellan FN:s dåvarande generalsekreterare Boutros Boutros-Ghali och USA-administrationen om befälet över styrkorna. Boutros-Ghali förlorade
och tvingades avgå efter endast en mandatperiod. Han tvingades bort genom USA:s veto mot honom i säkerhetsrådet 1996. Enligt Kofi Annan, som tillträdde som ny generalsekreterare, var orsakerna att Boutros-Ghali hade en ”instinktiv avsmak för USA:s dominans efter det kalla kriget”, att han gick emot ”USA:s ständiga intolerans mot varje ledare inom FN som agerade oberoende” och att han ”verkade obstruera den alltmera robusta position som USA intog beträffande det balkanska kriget” (Annan 2011).

Resultatet av kriget var en icke-fungerande statsbildning med tre etniskt rensade områden, där muslimer, kroater och serber i
princip hade var sitt område.
Avgörande för USA:s inblandning var att NATO gavs en ny offensiv roll efter Warszawapaktens upplösning. I NATO:s strategibeslut från 1991 underströks alltjämt att alliansen var ”rent defensiv till sitt syfte”. Denna formulering togs bort 24 april 1999 (mitt under bombkriget) och man begränsade sig inte längre till försvar av medlemsstaterna utan skulle upprätthålla fred och säkerhet i ”the Euro-Atlantic region”. Man hänvisade särskilt till Kosovo och Jugoslavien. BBC:s speciella reporter under Balkankrigen Misha Glenny sammanfattade stormaktsagerandet fram till 1993: ”Washingtonplanen fick lika katastrofala konsekvenser som Tysklands för tidiga erkännande av Kroatien och Slovenien. Den här gången var det emellertid amerikanarna som fiskade i grumligt vatten.” (Glenny 1996)


intressant.se, , , , , , , , , , ,, , , , , , ,

Kosovo som modell för folkrättsvidrigt USA-anfall mot SyrienNew York Times 24/8 DN 24/8 kl 14.21 SvD 24/4 emSvD 24/8 Russia Today 25/8
SvD 11/7 Expressen 13/7 DN 26/5 2012 Globalresearch DN antal miljardärer i Sverige Equality Trust DN 20/9 recension av Nina Björks bok

  13 comments for “Jugoslavenkrigens inledning

  1. Gammal krigare
    13 augusti, 2014 at 07:11

    Rättelse: Massakern i Srebrenica inträffade sommaren 1995, inte 1993. Däremot var Srebrenica omringat av serbiska styrkor redan 1993 och utsett till en så kallad UN SAFE HAVEN. Franske generalen Morillon blev internationellt känd när han trotsade serbiska styrkor och rullade in i Srebrenica i täten för en fransk styrka och förklarade att han garanterade de civilas säkerhet. Han blev mycket populär i Frankrike. Alltför populär så franska regeringen kallade hem honom och han försvann snabbt från strålkastarljuset. Han var en mycket trevlig gammal man som pratade mycket om sina barnbarn. Vad som aldrig nämns i media är att muslimerna i Srebrenica under lång tid utförde räder in på serbiskt territorium och mördade och kidnappade serber som de sedan torterade ihjäl på de hemskaste sätt. En starkt bidragande orsak till massakern 1995. Vance, Owen, Carrington och övriga for som skottspolar fram och tillbaka mellan Europa och före detta Jugoslavien. Många samtal hölls också i Geneve. FN’s förste befälhavare var den indiske generalen Nambiar, vilket jag tror var ett dåligt val för ett Europeiskt krig. Därefter kom en svensk general, Wahlgren. Han var gammal men arbetade oförtröttligt och dagar på 16-17 timmar var det normala. Han avsattes mer eller mindre i en kupp och ersattes med franske generalen Cot. Allt detta skedde inom en mycket kort tidsperiod 1992-1993. FN’s SRSG i Bosnien 1995 var japanen Asashi (tror jag han hette). Ett sämre val kunde inte gjorts. Denna nolla var tydligen SRSG i Rwanda året innan när folkmordet där skedde. Han obstruerade svenska soldaters insatser, nekade oss flygunderstöd och förstörde troligen mycket i det stora hela. En som däremot gjorde en beundransvärd insats och kanske förtjänar mest beröm under hela konflikten är svenske Överste 1 (Brigadier) Bo Pellnäs. Han var chef för FN’s obeväpnade observatörer UNMO’s och arrangerade och deltog i fredsförhandlingarna från start till slut. USA’s stöd till muslimerna, både i Bosnien och Kosovo, och deras stöd idag till IS i Syrien förefaller helt obegripligt. Speciellt med tanke på att nu tvingas bomba IS i Irak (men utan att skada dom alltför mycket). När man tittar tillbaka på Balkan-konflikten så ser man hur media ljög och vinklade för att gynna muslimerna och folkopinionen blev sådan att FN-soldater åkte dit och trodde att serberna var omänskliga massmördare. Mycket snabbt insåg dock de flesta att alla tre sidor var lika dåliga och samtliga utförde krigsförbrytelser. Det blir så i inbördeskrig. Jag anser att serberna skulle fått säga sitt och Väst skulle lyssnat på dom lika mycket som på kroaterna och framförallt muslimerna. Serberna har nu orättfärdigt förlorat mycket av sitt gamla territorium, Krajina, delar av Bosnien-Herzegovina, Slavonien och Kosovo. Slovenien däremot var nästan helt homogent och kriget där varade väl bara i tre veckor eller nåt sånt. EU fortsätter ju stödja islamisk expansionism så jag tror att Serbien och Kroatien kommer att förlora mer av sitt territorium inom en snar framtid om inte stödet till islamisterna stoppas.

  2. Tom Jensen
    13 augusti, 2014 at 09:26

    Kan inte annat än att hålla med dig Thomas. Det finns en liten grupp ”forskare” som har en världsbild att USA är roten till allt ont och att alla krig och allt elände (inklusive naturkatastrofer och svält/sjukdomar) beror på USA. Att denna lilla grupp människor därför också ger USA skulden för Jugoslaviens splittring är knappast förvånande.

    Om man istället däremot tittar vad de forskare/akademiker som har gjort seriösa försök att undersöka utvecklingen i Jugoslavien så presenteras en helt annan bild. Denna kan mycket kortfattat presenteras i några få punkter.

    1. Jugoslavien bildades efter första världskriget, i vilket Serberna tillhörde ”vinnarna” och Kroatien/Bosnien ”förlorarna”. Detta gav serberna en dominerande roll och skapade missnöje bland de andra folkgrupperna, vilket ledde till etniska spänningar. Detta var också en av huvudanledningarna till det stora antalet kollaboratörer som Nazisterna erhöll bland kroaterna när Tyskland invaderade Jugoslavien under andra världskriget.

    2. Efter andra världskriget tog Tito makten. En kombination av att han var Kroat och en hård diktator, lyckades han balansera de etniska motsättningarna och hålla ihop landet. Efter hans död 1980 flyttade dock serberna fram sina positioner i Jugoslavien, vilket åter skapade missnöje bland de andra folkgrupperna.

    3) 1990 hade förutsättningarna för en fortsatt Jugoslavisk federation helt försvunnit. Jugoslaviens nya ledare, den serbiske kommunisten Slobodan Milosevic, lyckades inte balansera de etniska motsättningarna utan ökade snarare det serbiska inflytandet, trots missnöje bland de andra folkgrupperna. När sedan de andra kommunistiska diktaturerna föll i Östeuropa, startade de ett förlopp som var omöjligt att stoppa. Slovenerna, Kroaterna och Bosnierna såg att andra folk i Östeuropa fick frihet och demokrati. Själva insåg de att en fortsättning inom den Jugoslaviska federationen för dem enbart hade inneburit fortsatt förtryck under Slobodan Milosevics diktatur. Att de av egen fri vilja kom fram till att det bästa för dem var att lämna federationen och förklara sig självständiga förefaller om något både naturligt och logiskt.

    Vad jag har påvisat här, är att 1990 hade förutsättningarna för att Jugoslavien skulle kunna fortsätta som nation försvunnit och detta var helt ett resultat av inhemska krafter. Sen kan man naturligtvis diskutera vems ”fel” kriget var och här är det naturligtvis som alltid att alla inblandade har ett ansvar. Här kan man också om man så önskar kritisera omvärlden för sitt agerande och/eller NATOs ingripande i konflikten. Dock kan man INTE skylla Jugoslaviens splittring på omvärlden utan den berodde på att inhemska krafter satt igång en process som inte gick att stoppa. En relevant jämförelse är den till koloniernas frigörelse i bland annat Afrika efter andra världskriget. Den startade också en process som trots vissa kolonialmakters försök att hindra den med vapenmakt inte gick att stoppa.

    Med detta uppmanar jag dig Anders att sluta anklaga USA för att Jugoslavien föll samman. Vill du kritisera USA/omvärlden för att delningen skedde först efter krig är du välkommen att göra det. Dock är det inte seriöst att anklaga USA/omvärlden för att delningen skedde.

    • 13 augusti, 2014 at 10:41

      Din historiebeskrivning motsägs av fakta i bl.a. blogginlägg här, vilka du väljer att helt bortse från i stället för att försöka att seriöst bemöta dem.

      Uppmanar dig och andra läsare att läsa (den omdiskuterade) boken ”Dårarnas paradis” av Diana Johnstone och få en egen uppfattning.

      Ang USA: Dina grundlösa påståenden om USA-hatare i stället för analys består
      Enligt en global opinionsundersökning utförd av Win/Gallup International år 2013, som genomfört opinionsundersökningar sedan 1977, menar 24 % av omkring 68 000 personer i 65 länder över hela världen att USA är det största hotet mot världen. På andra plats kom Pakistan med 8 %, följt av Kina (6 %) och Afghanistan, Israel, Iran och Nordkorea med vardera 5 %. Därefter följde Indien, Irak och Japan med vardera 4 %, medan Syrien fick 3 % och Ryssland 2 %.
      Frihetsgudinna gråter bild

    • Нешко
      15 augusti, 2014 at 01:40

      Hur insnöad måste man vara för att skriva så här:
      ” Jugoslavien bildades efter första världskriget, i vilket Serberna tillhörde ”vinnarna” och Kroatien/Bosnien ”förlorarna”. Detta gav serberna en dominerande roll och skapade missnöje bland de andra folkgrupperna, vilket ledde till etniska spänningar. Detta var också en av huvudanledningarna till det stora antalet kollaboratörer som Nazisterna erhöll bland kroaterna när Tyskland invaderade Jugoslavien under andra världskriget.”
      Jugoslavien bildades efter första världskriget efter enorma påtryckningar från väst (Ryssland fanns inte längre utan det pågick ett inbördeskrig) för att serber inte skulle få ha en egen stat bestående av de serbisk-dominerade områdena. Det är i Serbien som procentuellt dog flest människor under kriget.
      Landet var helt sönderslaget och 50% av samtliga vuxna män dog (ca. 30% av befolkningen).
      Det är muslimer och kroater som stod till stor del för de värsta hemskheterna i Serbien (samt det som är i dag Bosnien) där man bokstavligen jämnade byar och städer med marken och på olika bestialiska sätt dödade civila (Österrike-Ungern dokumenterade det på ett professionellt sätt dvs. med fotobevis och troféer, man fick beröm för att man straffade de barbariska serber som mördade Ferdinand).
      Så i stället för att betala krigsreparationer och straffas för allt de gjort blev de i stället belönade för om någon inte visste bildades först en stat som heter Kungariket av Serber, Kroater och Slovener (muslimer har långt in i andra halvan av 19-hundratalet till stor majoritet deklarerat sig som serber-muhammedaner dvs. med islamisk tro) . Till och med gamla fiender från den besegrade Österrikisk-Ungersk armé fick behålla sina officersgrad och fick anställning i den nya armén och i många fall blev befäl till de som de blev besegrade av (den serbiska armén hade inte så många höga officerare), en hel del serbiska officerare och soldater blev utan jobb och några höga officerare begick självmord av skam för att de fick bli underställda till sina fiender och massmördare. En stor del av detta är dokumentera av en tysk-schweizisk man Archibald Reiss i en bok ”Hör på mig serber!” om jag nu har översatt det korrekt (”Ecoutez les Serbes!” (Listen Serbs!)), kriminaltekniker http://en.wikipedia.org/wiki/Archibald_Reiss
      1929 hade det bildats administrativa uppdelningar s.k. ”banovine” med stort självstyre där bara ett fåtal var med serbisk majoritet.
      Så i stället för att straffas har massmördare belönats.
      På samma sätt hände det efter andra världskriget där kroater och muslimer kom undan med folkmord och belönades på nytt.

      Den berömda Tito var underrättelseunderofficerare i Österrikisk-Ungersk arme och deltog direkt i striderna mot serbisk arme i Serbien (just den del av landet där det pågick flest massakrer fast det finns inga bevis på att han deltog i dem), han fick medalj för det, sedan stred han mot Ryssar där han blev skadad och tillfångatagen.
      Osv. osv.

      • Tom Jensen
        15 augusti, 2014 at 08:53

        Hemko, att ge sig in i en diskussion med dig är ganska meningslös då du och en grupp serbiska nationalister har en egen historiebeskrivning som skiljer sig från den vi andra har. Hursomhelst om du är intresserad av att lära dig om Jugoslaviens historia så rekommenderar jag följande länk där Wikipedia på ett utmärkt sätt beskriver händelseförloppet. Här kan du läsa om hur Serberna (som tillhörde den vinnande sidan av första världskriget) var drivande i bildandet av Jugoslavien. Du kan också läsa om det kroatiska upproret och hur den serbiske kungen senare blev envåldshärskare. Personligen kan det te sig märkligt att kroaterna gör uppror mot en statsbildning som serberna tvingats in i och kanske ännu märkligare att den leds av en serbisk kung, men det har du säkert en bra förklaring till.

        http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Kungariket_Jugoslavien

        • Peter Grafström
          15 augusti, 2014 at 14:30

          Tom anser det märkligt att Kroaterna skulle göra uppror mot en stadsbildning som Serberna enligt Hewko för länge sen tvingats in i. Det kan tyckas vara logiskt, men upproret var med säkerhet uppmuntrat utifrån oavsett om man (som jag )misstänker att Usa indirekt styrde det så (mha Tyskland )eller om man ev tror att bla tyskarna agerade själv. Genom århundraden har stormakter ofta lyckats intrigera i den stilen. Det har nog ingen avgörande betydelse hur staten en gång bildades.

        • Нешко
          15 augusti, 2014 at 20:50

          Tom, klart att jag har en bra förklaring till detta för har man fakta på sig ter sig allt logiskt.
          Jugoslavisk historia börjar mycket tidigare än efter andra världskriget och har rötterna i för det mesta slaviska drömmar om befrielse från främmande makter som sträckte sig från Ukraina och Moldavien över Tjeckien, Slovakien, Slovenien, Kroatien, Bosnien, Herzegovina, Serbien, Montenegro, Bulgarien, Makedonien och Montenegro samt Grekland och Cypern.
          De har under mycket långa perioder varit under grym utländsk ockupation och har gjort många uppror mot ockupationsmakten.
          Vissa var ockuperade av Österrike-Ungern (i fortsättningen KuK = Kaiserlich und Königlich Monarchie) andra av Ottomanerna, en del av båda (i synnerhet Bosnien och Herzegovina).
          Det var först serberna som i början på 18-hundratalet fick efter över 300 år fick en egen statsbildning (1804 första serbiska upproret http://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6rsta_serbiska_upproret samt 1815 andra serbiska upproret http://sv.wikipedia.org/wiki/Andra_serbiska_upproret)
          Observera att jag hänvisar till wikipedia enbart som en referens och inte för att jag anser att wikipedia är en relevant historiekälla (mycket långt ifrån det).
          Alla andra slaviska och icke slaviska folk som drömde om befrielse såg upp till serberna efteråt.
          Under 18-hundratalet i synnerhet i mitten utvecklades en s.k. sydslavisk rörelse som skulle verkar för en befrielse av samtliga sydslaviska länder. Stommen för denna rörelse var serber av många objektiva själ men nog främst för att man under alla dessa år under Ottomanerna och KuK hade stort stöd från Ryssland (ekonomisk, militärt och främst kulturellt) så att det hela tiden fanns en serbisk elit både inom områden under Ottomanerna samt under KuK. Det är exempelvis den stora serbiska lingvisten, författaren, poeten och språkreformatorn Vuk Stefanović Karadžić (Вук Стефановић Караџић) http://sv.wikipedia.org/wiki/Vuk_Karad%C5%BEi%C4%87 nära vän till bröderna Grimm (vilka också lärde sig serbiska av Vuk och översatte serbisk poesi och folksagor till tyska) som skapade första skriptet för kroatiska. Kroater hade dittills använt gotiskt skript, italienska och tyska men har aldrig kunnat skriva kroatiska för det fanns inget skrift. Syftet var delat bl.a. för att de serber som levde under KuK förtryck och blev förbjudna att skriva på serbiska (srbisk kyrilliskt skript) skulle kunna skriva en variant av latin som blev accepterad av monarkin.
          Så i princip samtliga slaviska folk hade serber och Serbien som förebild och arbetade tillsammans för att utveckla befrielserörelsen först inom den egna kulturen men med planer på att utveckla det till ett politisk befrielse.
          Till skillnad från serber som för det mesta var romantiker och verkligen ända in i 1990-talet (en sådan rörelse är trots allt stark även i dag) omfamnade en idé om ett gemensamt sydslaviskt land och var beredda att lämna eftergifter för en sådan stadsbildning har kroater från början förespråkat denna rörelse bara som ett första steg för en separat kroatisk stadsbildning (detta är väldokumenterat så det är ingen myt). Serberna hade också ett annat starkt skäl: medan kroater uteslutande var katoliker och hade alltid haft starkt stöd från Vatikanen har förutom majoriteten som var ortodoxa, många serber har under KuK blivit katoliker (det är svårt att säga andelen frivilligt och hur stor andel blev tvingade till det) samt under Ottomaner muslimer (samma gäller här). Det finns en hel del, några bland de främsta, berömda serber som varit antingen katoliker (bl.a. Ivo Andric) och muslimer (bl.a. Emir Kusturica).
          Så serberna har haft intresse av att ha en egen stadsbildning som omfattade alla delar sitt folk även med en annan religion.
          Under Ottomanska härjningar på Balkan har kroater för de mesta flytt längre västerut till utkanter av vad det är idag Kroatien medan stora gränsområden blev helt öde. Dessa områden (s.k. Karijina) befolkades av KuK (det hette inte så då) av serber under 16-hundra och 17-hundra talet. Serber som var ortodoxa var nästan lika ovälkomna av katolskt väst som av muslimsk öst. En del flydde till Tsars Ryssland och under patriarken Arsenije III Čarnojević i slutet av 16-hundratalet fördrevs/flydde en stor mängd serber från Sydserbien i synnerhet Kosovo som var vaggan för serbisk stat norrut mot Ungern. Detta efter misslyckat uppror mot Ottomanerna då turkarna var ute efter hämnd och har ändrat sin dittills relativt toleranta attityd mot serber som var i vasalställning mot Ottomanerna med en viss grad av självstyre. Serberna var berömda för sina krigskonster och krigade under ledning av sina furstar för Ottomanerna och mot väst. Serber var bättre behandlade de av ottomaner än av katoliker.
          Hur som helst snabbspolning till San Stefan fördraget/Berlinkongress 1878 efter Rysk-Turkiskt krig.
          Se grovt utfall här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Berlinkongressen
          Så ytterligare förstärkt Serbien samt nya självständiga stater men samtidigt får KuK ockupera Bosnien trots serbisk majoritet och stark självständighetsrörelse inspirerad av serbiska framgångar på andra sidan floden Drina. Under ockupationen försöker KuK genom starkt förtryck att kuva serbiskt uppror.
          För att uppnå detta hetsar de kroater (katoliker) och muslimer mot serber och skapar grunden för vad som kommer skall. KuK har gjort likadant i andra områden bl.a. i Galicien (Ukraina) osv. för det var deras sätt att hålla de olika folkgrupperna i schack.
          Så ockupationen efterföljs av KuK olaglig annektering av Bosnien 1908 där majoritet av folken var helt emot. Detta orsakade ännu hårdare förtyck av serber men även muslimer. (De enda som gynnades då var katoliker och under hela 1800-och 1900-talet har Vatikanen tillämpat en assimileringspolitik där samtliga katoliker så småningom skulle göras om till kroater, detta ibland med morot ibland med piska med stöd av KuK som såg det som ett sätt att försvaga serbisk ställning och risken för uppror).

          Snart därefter kom Balkankrigen 1912-1913 http://sv.wikipedia.org/wiki/Balkankrigen vilket resulterade i Londonfördraget då man nästan lyckades kasta ut Ottomanerna helt från Europa. Tyvärr på grund av (traditionellt) lömska Bulgarien som trodde kunna få mer av kakan (påhejad av väst självklart) anföll Serbien och Grekland vilket resulterad i katastrof då den förlorade vissa områden till Serbien och Grekland som annars fick efter första Balkankriget samtidigt som Ottomanerna passade på att ta sin egen del i syd och behåll foten i Europa.
          Som ett sätt att begränsa serbisk växande styrka skapades också ett land, Albanien som aldrig förr funnits och som inte hade någon historia (så småningom kommer det hittats på en passande historia om Illyriskt ursprung). Men det tillhör en annan berättelse.
          Tillbaka till Jugoslavien.

          I Bosnien växte missnöje och det blev uppror (Bosnien har även under Ottomanskt styre uppfattat som omöjlig att kontrollera). Det bildades en organisation med namnet Svarta handen (Crna ruka) där det ingick ortodoxa, katoliker och muslimer fast med ideal om att kasta ut österrikare och ansluta sig till Serbien. Det är denna organisation som genomförde attentatet mot kungprins Ferdinand. Serbien fick skulden och det blev början för första världskriget. Historien visar att bakom organisationen stod KuK hemliga polis som letade efter en anledning till att kunna anfalla och krossa Serbien. I år är det exakt 100 år sedan Ferdinand mördades.
          Det blev krig och i min förra post beskrev till en viss del hur det utvecklats, vem som gjort vad och vem som drabbats mest.
          Det blev en revolution i Ryssland (av en slump även där organiserad och betalad av väst) så Serbien förlorade sin stora och enda beskyddare. På grund sitt bidrag i första världskriget fick Serbien en viss respekt från västmakterna men utan Ryssland hamnade serberna plötsligt i ett utsatt läge (trots sina militära framgångar och enorma uppoffringar). Landen är i ruinerna, befolkningen drastiskt reducerat och västmakter+Vatikanen som inte gillade en stark serbisk ryssvänlig stat. Kroater och muslimer som krigsförlorare kunde hamna i samma situation som Tyskland samt KuK vilka fick betalat dyrt för sina krigshandlingar.
          Förresten var Serbien och Bulgarien de första som skulle skapa en gemensam sydslavisk stat (Jugoslavien – syd-slavien) enligt överenskommelsen från 1867 men efter kriget 1885 revs detta helt.
          Så vad blev resultatet?
          Det Serbisk-Kroatisk-Slovenska folkrådet/nationalförsamlingen röstade bort förslaget från Österrike att bli kvar under autonomi inom Österrike för att sedan rösta om enandet i Serbisk-Kroatisk-Slovenska kungarike (SHS Kungariket). Kroatisk nationalförsamling röstade 29. oktober om uppbrytning av Kungariket Kroatien, Slavonien och Dalmatien (observera att Slavonien och Dalmatine inte betraktades som en del av Kroatien fast i dag är det) med KuK samtidigt som man fattade beslut om att förenas i SHS kungarike.
          Det är värt att nämna att 1917 fick Italien erbjudandet om att ansluta sig i kriget mot Tyskland/KuK/Turkiet mot att få Istra och stora delar av Dalmatien vilka är idag en del av Kroatien. Italien tog erbjudandet och det enda som förhindrade Italien att få det är den serbiska armen som var där först och för att kroaterna röstade för att gå med serberna.
          Därefter röstade nationella församlingar i serbiska områden (Backa, Baranja och Banat vilka sedermera kommer vara kända under namnet Vojvodina) under Ungern 25. november 1917 samt dagen före Srem om förenande med Serbien
          Till slut 26. november fattade serber från Montenegro beslut om att integreras i Kungariket Serbien.
          Nationalförsamlingen i Bosnien och Hercegovina röstade 28. november om att förenas med Serbien.
          Observera att alla röstade i första hand om att förenas med Serbien och SHS kungariket kom först därefter fast enligt Korfu deklarationen från 1917
          Kroater och muslimer valde FRIVILLIGT om att anslutas till Serbien av olika skäl både på grund av den tidens anda om enighet bland sydslaver men också för att de inte vill stå på förlorarens sidan och därmed stå för konsekvenserna. Kroatien skulle bl.a. förlora stora områden till Italien.
          Serberna enligt folkräkningen utgjorde vid skapandet av SHS ca. 30% av befolkningen i Kroatien men höll i ca. 50% av områden för de bodde för det mesta i områden på landet.
          Varför gick serber med i SHS?
          Jag nämnde två motiv tidigare (samtliga serber i samma stat, stora påtryckningar från väst om att inte ha en serbisk stat). En annan motiv är kungahusets storhetsvansinne som ville ha fler områden under sitt styre (kungen Peter drömde om ännu större stat självklart med honom som kung).
          Direkt efter krigets slut men före bildandet av SHS skickade kungen en av sina mest betrodda män vojvoda (militär titel fältmarskalk) Zivoin Misic, krigshjälte och en av de mest berömda generalerna, till Kroatien för att lyssna på folket. Han lämnade en rapport med följande innehåll (förkortat):
          Från allt jag har sett och hört ångrar jag mig djupt för att vi har vilseletts med en idé om ett broderligt gemenskap. Alla de (kroater) tänker på liknande sätt, det är en värld för sig själv, oavsett vilket förslag du kommer med … det är dömt att misslyckas. Oavsett hur mycket du erbjuder dem blir de inte nöjda och vill ha mer.
          Jag är helt klar på det hela. Vi måste välja blad följande två vägar:
          1. Fullständigt separerats från dem, ge dem en stat, självständigt styre, så får de göra med precis som de vill
          2. Införa ett militärt styre i 20 år så att samtliga krafter satsas i återuppbyggnad, bort från alla politiska spel. Fungerar det inte tillämpa punkt ett.
          Gränserna? De kommer bli där vi drar dem, men vi kommer inte dra dem enligt våra ambitioner utan baserat i historiska och etnografiska grunder: där språk och traditioner talar så, och i slutändan där folk enligt frivilja bestämmer då kommer det blir rättvist och Gud kärt.
          Italienare? Önska dem lycka till. Låt de bli blir ”lyckliga” med kroaterna. Jag är absolut övertygad om att vi inte kommer bli lyckliga med dem.
          (Det finns lite till men kärnan finns ovan).
          Glöm inte min ord Ers höghet. Om ni inte gör enligt ovan kommer ni förr eller senare ångra er djupt.

          Något mer Tom?

  3. Peter Grafström
    13 augusti, 2014 at 19:16

    Att det ‘inte är mer än’ 24% som ser Usa som det största hotet mot freden beror på alla mutpengar amerikanerna/CIA ombesörjer utbetalning av via tusentals stiftelser.
    Efter andra världskriget gick Rockefellerstiftelsen ut med mutor till historiker för att inte ‘debunka’ den officiella historieskrivningen så som flera anglosaxiska historiker gjorde efter WWI. Rockefellerstiftelsen hycklade i alla fall inte. Usas groupies tar ingen notis om sånt, men kanske väcker man en och annan passiv läsare.

  4. 13 augusti, 2014 at 20:22

    Nyhetsbanken rapporterade 7/8 ”Kosovoserbers organ såldes”

    ”BRYSSEL, Belgien – En särskild EU-åklagare sa 29 juli att han har ”övertygande indikationer” att fångar mördades av Kosovogerillan för att deras organ skulle kunna skördas för försäljning på svarta marknaden under kriget 1998-99. Fångarna mördades i Kosovo eller efter att ha förts till Albanien.

    Avslöjandet ingick bland resultaten från en 2 1/2 års undersökning av grymheter som till stor del bekräftade människorättsrapporter om att delar av Kosovos befrielsearmé (UCK, KLA) bedrivit förföljelsekampanjer mot serber, romer och andra minoriteter.

    Clint Williamson, chefsåklagaren, sa att hans arbetsgrupp i framtiden blir i stånd att lämna in åtal mot vissa av gerillans ledare för en rad brott, inklusive mord, försvinnanden, fångläger och sexuellt våld. Omkring 400 personer – mestadels kosovoserber – försvann i slutet av kriget. ” (http://www.nyhetsbanken.se/news/view.asp?ID=1977)

    • Ola
      14 augusti, 2014 at 19:28

      Det kan vara bra att läsa den officiella rapporten för att få lite bredare inblick i Kosovokonflikten.
      http://www.sitf.eu/images/Statement/Statement_of_the_Chief_Prosecutor_of_the_SITF_EN.pdf

      För övrigt är det alldeles utmärkt att krigsbrott skall åtalas oavsett vem som har ”handlat värst” Det är inget försvar att KLA skall tillåtas mörda och/eller låta några hundra försvinna bara för att serberna har gjorde samma sak med mångdubblet fler

      • 14 augusti, 2014 at 19:31

        Tror du att den officiella rapporten är oberoende och trovärdig?
        Ja, borde inte även ledningen för NATO, USA och Tyskland prövas inför domstol, liksom Milosevic?

  5. Ola
    14 augusti, 2014 at 20:15

    Det Nyhetsbanken skriver om är baserat på den rapporten om jag förstår det rätt. Däremot citerar Nyhetsbanken bara delar ur rapporten, vilket inte ger någon trovärdighet överhuvudtaget.
    Det är bara att läsa hela rapporten och bedöm själv vilken version du anser vara mest trovärdig.
    Som svar på din fråga, det är bara att läsa innantill – krigsbrott skall åtalas oavsett vem som har ”handlat värst”.
    Min åsikt är att det inkluderar alla länder och alla krigsförbrytare. Som situationen är i världen sker så tyvärr inte men det ger oss inte rätten att sluta kämpa för det rättvisekravet. Tyvärr är det många fler som borde ställas inför rätta men som regel är det bara förlorarna

    • 14 augusti, 2014 at 20:44

      Tack för tipset om rapporten. Instämmer i din åsikt.

Comments are closed.