Vi har då och då påtalat att vi ej sällan upplever att massmedia har stora brister i rapportering om olika politiska händelser. En resumé följer i slutet av detta inlägg som inleds med ett initiativ av föreningen Justitia Pax Veritas som är ”en partipolitiskt, etniskt, nationellt och religiöst obunden ideell förening”, som tidigare var okänd för mig

Sporrade av två internationella intellektuellas modiga exempel vänder sig denna förening till våra svenska journalister med fredskampanjen ”Dear Mark” (avser USA:s Sverigeambassadör Mark Brzezinski).

Adolfo Pérez Esquivel, som nämns nedan belönades år 1980 med Nobels fredspris, vilket bidrog till att kasta ljus över den argentinska militärdiktaturens övergrepp som beräknas ha krävt drygt 35 000 människors liv (med USA:s tysta stöd).

”Den argentinske fredspristagaren Adolfo Pérez Esquivel skrev i dagarna ett öppet brev till president Barack Obama, även han en Nobelpristagare, i protest mot USA:s krigshets gentemot Syrien ”i namn av ’frihet’ och ’mänskliga rättigheter’”.
I likhet med honom uppmanade även den unge journalisten Marko Milačić i ett öppet brev USA:s ambassadör i hans land Montenegro att sluta ”hjälpa” världen med bomber och krig.

Den hotfulla retoriken från representanter för världshistoriens mäktigaste krigsmakt gentemot Syrien riskerar att förvärra krisen i det landet och att försätta hela regionen i brand med oöverskådliga konsekvenser för världen.

Denna krigshets är möjlig eftersom en hel del journalister medverkar i den. Journalister som dagligen matar allmänheten med det falska budskapet att konflikter går att lösa med hot och bomber, som Orwell-aktigt kallas ”insatser”. Det finns t.o.m. de som är besvikna över att krigsanstiftarna i vart fall för ögonblicket lagt sina ”insatsplaner” åt sidan.

Vi vill trots detta hoppas och tro att majoriteten av journalistkåren utgörs av freds- och sanningsälskande människor som efter bästa förmåga genomför sitt svåra och ansvarsfulla samhällsuppdrag. Det är till sådana vi vänder oss nu.

Journalist, läs fredspristagarens och Din montenegrinska kollegas – som ju riskerar sitt liv i en notorisk lydstat till USA där regimkritiska journalister mördas!

Låt Dig inspireras av deras ansvarstagande mod och integritet. Skriv till USA:s ambassadör i Sverige, Mr. Mark Brzezinski och påminn honom om att diplomatisk och fredlig lösning av internationella konflikter saknar civiliserade alternativ och att våldsanvändning utanför FN:s säkerhetsråds medgivande kan provocera fram ett tredje världskrig.

Journalist, visa civilkurage nu när det verkligen gäller. Skriv till Mark!”

Inledning av brevet från Nobels fredspristagare Adolfo Pérez Esquivel till Nobels fredspristagare Obama.

”Hör folkens ramaskri!

Situationen i Syrien är föremål för allvarlig oro och ännu en gång föreslår USA, som iklär sig rollen av världspolis, att invadera Syrien i namn av ”frihet” och ”mänskliga rättigheter”.Din föregångare George W. Bush, i hans messianska galenskap, åberopade religiös fundamentalism för att starta hans messianska krig i Afghanistan och Irak. När han förklarade att han talade med Gud, och att Gud sa till honom att han var tvungen att anfalla Irak, gjorde han så genom att hävda att det var Guds budskap att exportera ”frihet” till världen.

Kommentar:Initiativet är naturligtvis lovvärt. Skulle förvåna mig om våra följdsamma, alltför ”slätkammade” svenska journlister kommer att göra det. Varför ”slätkammade”? Är inte detta lätt förolämpande? Kanske det, men det kanske finns fog för omdömet?

Vi har då och då påtalat att massmedia ej sällan har stora brister i sin rapportering
Då det gäller Syrien har rapporteringen förbättrats något, och närmare sig ibland vad andra skrivit (och jag skrev lång tidigare i denna blogg), i t.ex. beskrivningen av rebellerna.

Stora brister återstår.
-Dominerande massmedia har inte klart och tydligt informerat om att det rör sig om ett sedan länge planerat angrepp av USA & Co
-Man har framtill nyligen knappast kritiserat att agerandet av USA & Co, EU-beslutet etc är brott mot FN-stadgan?
-Massmedia påtalar inte att sanktionerna mot Syrien och Iran är brott mot FN-stadgan?
-Varför skriver man inte om att USA (och Israel) använt kemiska vapen i krig under 2000-talet?
-Att USA 1997 lovade att skrota sin kemiska vapen inom 10-15 år, men nu menar att man ska ha kvar dem 10 år till?-Var läser man inte att ”USA talar om fred men rustar för krig i Syrien”?
-Var i massmedia finns den förintande kritiken av krigshetsen och USA:s dubbelmoral?
-Varför skriver man inte om kriget mot Syrien som en möjlig etapp inför krig mot Iran, och senare mot Kina och Ryssland som alltmer ringas in av USA:s militärbaser?

Bristande kunskaper?
I viss mån, men det är inte huvudsaken. Jag har varit förmäten nog att via vänliga mail informera t.ex. chefred. Peter Wolodarski DN, några av hans journalistkolleger, SR:s Mellanösternkorrespondent om vissa sakförhållanden, och fått svarsmail. Det handlar vänsentligen inte om bristande kunskap.

En person som bidragit till denna blogg genom mycket kritiska kommentar – vilket verkligen uppskattas – har via mail skickat följande bedömning om massmedia.

Kommentaren ”Med det sagt, här kommer vad jag menar är den stora vattendelaren mellan dig och mig och det rör massmedia. Jag ser till exempel inte att tidningar som Times, Washington Post, The Guardian, Aftonbladet och så vidare har någon världsbild de vill föra fram. Jag ser dessa som objektiva nyhetsförmedlare som för fram för allmänheten intressant information oavsett om denne är negativ eller positiv för USA. Dessa nyhetsmedier har inget primärt syfte att antingen rosa eller risa USA.”
Jag tror att de flesta i landet delar denna uppfattning, men inte jag.

Man brukar säga att sanningen är ett av krigets första offer. Samtidigt är det svårt att hitta öppet cyniska makthavare. Man brukar säga att ”deras ideologi” bäddar in dem i ett synsätt, som möjliggör att de lever i en slags acceptans av situationen, trots krigens oerhörda konsekvenser, i form av offer. Det framstår heller inte som intressant att försöka avgöra om en makthavare, t ex en president, ljuger med berått mod. Det verkar mer fruktbart att försöka förstå de mekanismer som driver fram argumenteringen att ett anfall på ett främmande land är ett försvar. Vad är det för processer som formerar propagandan?

Herman & Chomsky (1988) skriver i sin bok om den propagandamodell som massmedia i USA huvudsakligen använder, och som fortfarande är aktuell:

”Massmedia fungerar som ett system för kommunikation av meddelanden och symboler till allmänheten. Uppgiften är att roa, underhålla, informera, och inskärpa hos individerna värden, föreställningar och uppförandekoder för att integrera dem i samhällets strukturer av institutioner. I en värld med koncentrerad rikedom och stora konflikter kring klassintressen krävs systematisk propaganda för att den fullfölja denna roll. I länder där maktens spakar är i händerna på statsbyråkratin kompletteras mediamonopol med officiell censur, vilket visar att media tjänar den dominerande elitens mål. Det är mycket svårare att se ett propagandasystem i arbete när media är privatägda och en formell censur saknas. Det är särskilt påtagligt när media aktivt tävlar om att, periodvis attackera och avslöja felgrepp hos företag eller myndigheter, samtidigt som media starkt målar upp bilden av sig som talesmän för yttrandefrihet och allmänhetens röst. Vad som inte är påtagligt (och inte diskuteras i media) är den kritik som framförs är begränsad, lika litet betydelsen av de stora skillnaderna i resurser har för tillgången till privata media och dess utnyttjande.

En propagandamodell fokuserar i stället på denna skillnad i resurser och makt, och dess effekt på flera nivåer av massmedias prioriteringar. Den spårar rötterna till att pengar och makt har förmågan att filtrera nyheter, så att de passar att trycka, marginalisera missnöjet, och tillåta att regering och förhärskande privata intressen får igenom sitt budskap till allmänheten.”

Herman & Chomskys modell bygger på förekomsten av ett antal ”filter”. Dessa är:

(1) De dominerande massmediabolagens storlek, det koncentrerade ägandet, ägarnas rikedom, och inriktningen på att skapa vinster.
(2) Massmedias primära inkomstkälla är annonser, med allt vad det innebär av påverkan.
(3) Media förlitar sig på den information som tillhandahålls av regering och affärsliv samt deras experter och andra maktorgan.
(4) Negativ återkoppling; moteld, ”dementimaskiner”, påtryckningar från organisationer, företag, för att disciplinera media
(5) Propaganda i form av antikommunism/antivänster (och idag antiterrorism) som en nationell religion och kontroll mekanism

”Dessa element interagerar och förstärker varandra. Råmaterialet till nyheter måste successivt passera filter, vilka endast lämnar en tvättad återstod som duger att trycka. De lägger fast förutsättningarna för diskussioner och tolkningar, och definierar i första hand vad som är värt att trycka som nyheter. De förklarar basnivån och vilka operationer som propagandamaskinen måste svara upp mot.”
Genom de mekanismer som Herman & Chomsky beskriver etableras en medial hegemoni, en förhärskande syn. Denna världsbild hamras in med sådan kraft att många tar den för given. ”Så är ju situationen, det vet ju alla. Det är bara avvikare och extremister som hävdar något annat”. Dessutom är information från regeringsorgan den dominerande källan. Därmed har USA:s regering och närstående kretsar lyckats etablera en härskande ideologi, en hegemoni. ”Det finns i stort sett bara en världsbild, och det är den ”vi” beskriver för er.”

* USA:s psykologiska krigföring som en del av ”unconventional warfare” behandlades i ett blogginlägg här 8/8.

En senare analys av mediasituationen i USA visar att att ingen väsentligt ändring skett (DiMaggio, 2008). För den ledande tidningen New York Times var källan till nyhetsinformation om Irak under perioden april 2004-juli 2007 i 66 % regeringskällor, i 12 % allierade regeringar, i 6 % militären och i 6 % händelser i Irak. DiMaggio visar i en särskild analys hur de ledande massmedia reducerar betydelsen av en viktig antikrigsdemonstration 15/9 2007.

En viktig orsak är att ägarna av de stora massmedia värderings- och klassmässigt står det ekonomiska och politiska etablissemanget nära, eller snarare är en del av det ekonomiska etablissemanget. Det har under senare år skett en väldig koncentration av ägandet av massmedia till få aktörer. I USA äger 2011 6 bolag 90 % av mediamarknaden, jämfört med 50 bolag år 1983. De sex bolagen är General Electric (NBC, Universal), Newscorp (Fox & Wall Street Journal), Disney, Viacom (Paramount & MTV) och Time Warner (CNN, Time, Warner Brothers) och CBS. De är börsbolag som strävar efter största möjliga vinst, bl.a. åt mäktiga aktieägare. Man kan inte vänta sig att deras massmedia, och journalister, bedriver någon oberoende journalistik, även om intressanta uppgifter då och då kommer fram.

Mats Svegfors påpekar i ett bra debattinlägg på DN Debatt 10/2”Kvalitetsjournalistiken på snabb reträtt i Sverige” att ”Efterfrågan på kritisk, självständig journalistik avtar i snabb takt”. Under 1990-talet var det självklart för svenska kvalitetstidningar att jämföra sig med Financial Times och New York Times. I dag utmanar en sådan jämförelse löjet”., skriver Mats Svegfors. Han skriver, liksom vi marxistinfluerade att ”Efterfrågan på kritisk, självständig journalistik avtar i snabb takt. Kommersialiseringen och ekonomismens primat råder i varje por av samhället.”

Hur många svenska journalister tror ni följer uppmaningen från Justitia Pax Veritas och skriver brev till ambassadör Mark Brzezinski

intressant.se objektivitet politik pressen kapitalism massmedia ekonomi, TV SvT annonser,Irak,desinformation, pressfrihet, demokrati, lögn,

Justitia Pax Veritas DN 22/5 Pierre Gilly 6/4 DN 10/2 Dagens Arena 16/2 SvD 27/5 Aftonbladet 24/5Expressen 27/5
SvD 6/4 The Golani spy DN 6/4 SvD 6/4 Aftonbladet 2/10Svenska Dagbladet 20/9 DN Debatt 2/10 2012, DN Debatt 3/10 2012, DN Debatt 2/10 2012,