|
För några dagar sedan skrev jag en bloggpost om björn i södertörnsskogarna. Men jag publicerade den aldrig. I måndags träffade jag en ytligt bekant person i Haninge Centrum, en man som jag tidigare träffat några gånger nere vid Sandemar och de så kallade sjöängarna. Han är fågelintresserad liksom undertecknad. Han berättade för mig att han under förra helgen hade sett en björn i närheten av Tornberget som är Södertörns högsta punkt. Han verkade mycket trovärdig och lite senare samma dag så skrev jag en bloggpost om saken, en post som jag själv tyckte var rätt intressant och spännande. Men, skriver man att man träffat på en person som säger sig ha sett en björn här i skogarna så blir man antingen själv beskylld för att vara en lögnare, eller i alla fall blir ens sagesman beskylld för detta. Inlägget var helt klart och försett med taggar, men jag postade det aldrig. Idag när jag läser tidningarna på nätet så inser jag att det var korkat att inte posta den utsaga han gav mig. För nu har en polis haft en björnkontakt i Salem och han berättar för Dagens Nyheter: DN: ”En polisinspektör vid Södertäljepolisen mötte på en stor överraskning på sin joggingrunda. Han blev jagad av en björn. Polismannen Ivering, polisinspektör på Södertäljepolisen, trodde att hans sista stund var kommen på onsdagskvällen: – Jag var ute på min dagliga joggingtur vid 20-tiden, i joggingspåret mellan Rönninge och Salem. När jag springer där ser jag något i ögonvrån. Vad sjutton är det där? tänkte jag. När jag tittar till ser jag att det är en stor bamsebjörn – som springer tre meter bredvid mig, berättar Tomas Ivering för DN bara en dryg timme efter den mycket skakande händelsen.” Nu är det inte första gången en björn siktas i skogarna runt Stockholm men likafullt så kan man nog hävda att man ska ha en väldig tur för att få möta en nalle. Själv har jag sett lodjur, varg och järv men aldrig någon björn. Jag tyckte att jag såg en björn uppe någon mil väster om Kebnekaise i början av 80-talet men att ”tycka” räknas givetvis inte. Det kan, om sanningen ska fram, lika gärna rört sig om en jättelik brun stubbe. Med ben…? |
Det är lite samma sak som med fågel- Och nästa gång jag möter någon som berättar en konstig historia för mig så kommer jag garanterat att posta berättelsen på bloggen… Andra bloggar om: natur, björn, södertörn, tornberget |
6 svar till “Jag skrev en bloggpost om en Björn”
Varför skulle det vara så konstig med Björn i Stockholmstrakten? När vi har ett dokumenterat bebott björnide bara någon mil från mitt hål i skogen, i Västergötland.
Får väl erkänna att jag inte har någon lust alls att möta Nalle på en skogspromenad, men sannolikheten är förstås liten, trots det nära grannskapet.
Mja, björnar trivs nog inte så bra här med tanke på alla människor, bilar och slikt. Det vore underbart om vi fick ett bestånd av björn och varg i våra skogar, men de föredrar nog lugnare ställen. Dock; t.ex. vargen försvann rnt mitten på 1800-talet. Vargen var tämligen talrik här innan och jagades friskt i drevjakt. Tyvärr alltför framgångsrikt.
Hej såg den här sidan och tänkte skriva lite bara…
Jag håller med om att man inte väntar sig en björn. Jinge tyvärr var det ingen stubbe som sprang brevid mig. Björnen var i högsta grad levande och närvarande. Kan säga att mötet med björnen var ett posivit möte där jag inte förrän efteråt kände mig rädd på riktigt.
Blir bara orolig att det finns så lite bär i skogen att han ska äta annat…mvh
Tomas Ivering
Hej Tomas!
Ptja, undrar hur din karriär som polis hade fortsatt om du rusat in på jobbet och påstått att du varit ute och joggat i skogen med en stubbe jagande efter dig… :-) Jag misstänker på tämligen goda grunder att du hade placerats i inre tjänst under ett bra tag… :)
:) förmodligen hade dom placerat mig på nåt ställe med vita dräkter och tvångströjor.
– Grabbar, vet ni var yttre vakthavande befäl tagit vägen?
– Nää, faan, han är väl ute och kutar ikapp med stubbar igen..
:-)
Jag jobbade ett tag på socialjouren Huddinge/Botkyrka på den tiden den låg på polisstationen i Fittja. Jag har en del kul historier från den tiden, s.k. ”polisskrönor”. Har ibland funderat på att blogga om Huddingepolisens kattexpert. Är den storyn fortfarande aktuell trots att det var 20 år sedan?