Jag måste medge att jag funderat både länge och väl på om jag ska skriva detta inlägg och hur jag ska formulera det.

Det började egentligen för något halvår sedan då jag, liksom många andra i södra förorterna, upptäckte att inslaget av estlänningar var ovanligt stort. I och för sig knappast konstigt eftersom de nu är EU-medlemmar.

Det jag funderat över är att jag numer alltid hör ester prata på bussar och pendeltåg och de har aldrig med sig de vanliga turistattributen som resväska eller ryggsäck.

För ett par veckor sedan var jag och fikade med en bekant som arbetar som byggnadssnickare. Han påstod att ester, letter och polacker översvämmar byggbranschen via ett antal småföretag som betalar dem svarta löner och agerar uthyrningsföretag.

Inte ”social turism” enligt Perssons modell således..

Min fikakompis hävdade att esterna får 40-50.- i timmen och företaget hyr ut dem för minst det dubbla. Han hävdade också att

det redan nu märks en arbetslöshet ibland svenskar som är direkt relaterad till denna företeelse.

Hans granne, som var golvläggare åt samma byggföretag, har nu blivit av med sitt jobb på grund av ”arbetsbrist” men i själva verket har han bytts ut mot en est. Han påstod också att han känner till en lägenhet i Brandbergen där det bor över 20 svartarbetare från baltstaterna.

Själv vet jag inte riktigt hur jag ska tolka mina egna intryck, och inte heller det han berättar.