Innovativa modeller för offentligt ägande, nationalisering och minskad privatisering

Här är en artikel av den marxistiske ekonomen Michael Roberts, med hans intryck från en brittisk labour-konferens. Roberts artikel Public ownership Den har översatts av Björn Nilsson på mitt förslag, vilket jag tackar varmt för. Den har också publicerats på hans blogg. Modeller för offentligt ägande
Björn skriver ”Jag antar att när kapitalismen krisar till sig blir åter andra ägandeformer av näringslivet intressant. Här kommer Roberts text, och så följer jag upp med några dogmatisk-marxistiska kommentarer”.

Modeller för offentligt ägande.
Jag har just deltagit i en konferens som sammankallats av brittiska labourpartiet för att diskutera modeller för offentligt ägande. här Konferensens mål var att utveckla ideer om hur en labourregering kan bygga ut den offentliga sektorn om den skulle tillträda vid nästa allmänna val.
Huvuddokumentet vid konferensen var en rapport beställd av Labours ledning och publicerad förra sommaren, benämnd Alternativa modeller för ägande, (med ordet ’offentlig’ märkligt nog utelämnat). Alternativa modeller för ägande
Labours ekonomiske talesman, John McDonnell, (som kallar sig marxist) presenterade nyckelideerna i rapporten som hade ställts samman av en rad akademiska experter, inklusive Andrew Cumbers från Glasgow-universitetet, som har skrivit mycket om problem med offentligt ägande.Andrew Cumbers Och Cat Hobbs från Weownit gav en övertygande redovisning av misslyckanden och slöseri i tidigare privatiseringar. Weownit
Roberts 180212Michael Roberts på konferens

På många sätt var McDonnells tal inspirerande på så vis att nästa Labourregering under Jeremy Corbyn och McDonnell verkligen är inriktade på att återställa ordentligt finansierade och utrustade offentliga tjänster, och backa tidigare privatiseringar av ekonomiska nyckelsektorer utförda av tidigare konservativa och labourregeringar under den trettioåriga neoliberala perioden innan den stora recessionen [krisen som började 2008, ö.a.].
McDonnell och rapporten lyfte fram en rad modeller för framtida offentligt ägda tillgångar och tjänster: från kooperativ, kommunala tjänster och nationalisering av nyckelsektorer som hälsovård, undervisning, och nyttigheter som vatten, energi och transporter – de så kallade ’naturliga monopolen’.

Som rapporten övertydligt klargjorde har de senaste trettio årens privatiseringar klart misslyckats även med sina egna uttalade mål: mer effektivitet och högre produktivitet, mer konkurrens och större jämlikhet. Det har blivit precis tvärt om. Produktivitetstillväxten i UK har fallit, vilket många studier har visat. Michael Roberts:
Carillion och privatiseringens död
) så har privatiserade branscher inte alls blivit mer effektiva.

De har bara varit verksamheter skapade för att ge snabb vinst åt aktieägare på bekostnad av investeringar, kundtjänster och arbetsvillkor (pensioner, löner och arbetsbelastning). Temat för privatisering av vatten, energi, järnvägar och post i UK har i själva verket varit kortsiktighet, d.v.s. blåsa upp aktiekurser, betala direktörer stora bonusar och betala stora utdelningar i stället för att investera långsiktigt i en social plan för alla. Kortsiktighet

Statsägda branscher är i själva verket en framgångsrik ekonomisk modell även i huvudsakligen kapitalistiska ekonomier. Labourrapporten citerar det faktum att andelen statliga företag bland de 500 största internationella bolagen har stigit från 9% år 2005 till 23% år 2015 (fastän detta huvudsakligen är följd av uppgången för kinesiska statliga företag). Historien om de östasiatiska ekonomiernas framgång var delvis resultatet av statsdirigerade och -ägda sektorer som moderniserade, investerade och skyddade mot USA:s multinationella företag (fastän det berodde också på tillgången till billig arbetskraft, nedtryckta arbetarrättigheter och användning av utländsk teknologi).
Jeremy CorbinJeremy Corbin
Som många författare, som Mariana Mazzacuto, har visat, har statlig finansiering och forskning varit vital för utvecklingen av stora kapitalistiska företag.Mariana Mazzacuto Statsägd industri och ekonomisk tillväxt sker ofta tillsammans – och Labours rapport citerar ”den sällan diskuterade europeiska framgångshistorien är Österrike, som uppnådde den näst högsta nivån av ekonomisk tillväxt (efter Japan) mellan 1945 och 1987 med den högsta andelen statsägd av ekonomin i OECD.” (Hu Chang).

Rapporten gör det också klart att det bör inte bli någon återgång till gamla modeller för nationalisering som antogs efter andra världskriget. Det var statliga industrier som huvudsakligen utformades för att modernisera ekonomin och skaffa basindustrier för att subventionera den kapitalistiska sektorn. Det fanns ingen demokrati och ingen påverkan från arbetare eller ens regeringen i statsföretagen, och definitivt ingen integration i någon bredare plan för investeringar eller sociala behov. Detta var den så kallade ’Morrison-modellen’, uppkallad efter den högerinriktade labourledaren Herbert Morrison som övervakade UK:s efterkrigsnationaliseringar.
Rapporten anför alternativa exempel på system med demokratiskt ansvariga statsföretag. Där finns den norska Statoil-modellen där en tredjedel av styrelsen är vald av de anställda; eller ännu mer tydligt offentligt inflytande i den franska elektricitets- och gassektorn omedelbart efter kriget där statsföretagens styrelser ”bestod av fyra personer utsedda av staten, fyra från teknik- och expertgrupper (inklusive två för att företräda konsumentintressen) och fyra fackliga företrädare.” (B Bliss).

Allt detta var mycket goda nyheter och det var klart att publiken av aktivister från labourpartiet var hänförda och redo att genomföra en ”oåterkallerlig ändring mot arbetarstyrda offentliga tjänster.” (McDonnell.) Labourledarnas mål är att backa tidigare privatiseringar, sätta stopp för orättvisorna i så kallad privat-offentlig partnerskapsfinansiering; backa utförsäljning av offentliga tjänster till privata entreprenörer och ta bort marknaden från National Health Service, etc. Detta är utmärkt, liksom deras vilja att överväga inte bara den bristfälliga idén om Generell Basinkomst Roberts: Basinkomstsom ett alternativ till förlusten av arbeten genom framtida automatisering, men också den mycket mer progressiva idén om Generella Bastjänster, där offentliga tjänster som hälsa, social omsorg, undervisning, transporter och kommunikationer tillhandahålls fritt där de utnyttjas – vad vi ekonomer kallar ’publika varor’. om Generella Bastjänster, där offentliga tjänster som hälsa, social omsorg, undervisning, transporter och kommunikationer tillhandahålls fritt där de utnyttjas
För mig åyterstår dock de frågor kvar som jag först reste när jag övervägde ’Corbynomics’ när Jeremy Corbyn först vann ledarskapet för Labourpartiet 2015. CorbynomicsOm offentligt ägande begränsas till bara de så kallade naturliga monopolen eller nyttigheterna och inte utvidgas till bankerna och finanssektorn och till viktiga strategiska branscher ( ekononomins ’kommandohöjder’) kommer kapitalismen att fortsätta dominera investeringar och anställningar, och lagen om värde och marknad kommer att fortsätta styra.

Labours plan på en statlig investeringsbank och statsstödda eller -skötta investeringar skulle lägga till omkring 1-2% av totala investeringarna till BNP i UK. Labours plan på en statlig investeringsbank och statsstödd eller -skött investeringar skulle lägga till omkring 1-2% av totala investeringarna i förhållande till BNP i UK. Men den kapitalistiska sektorn investerar närmare 12-15% och skulle fortsätta vara dominerande genom sina banker, läkemedel, rymd-flyg, teknik och affärstjänstekonglomerat.

Det talades inte om att ta över dessa sektorer på konferensen. Det var inte ens tal om ta över de fem stora bankerna – något jag har tagit upp tidigare på denna blogg (Michael Roberts blogg), och jag har hjälpt till att skriva en studie på brittiska brandmannafackets vägnar (och vilket var brittiska LO:s linje tidigare). Hjälpte till att skriva en studie på brittiska brandmannafackets vägnar Utan kontroll över finanserna och de strategiska sektorerna i den brittiska ekonomin kommer en Labourregering antingen att hindras i sina försök att förbättra villkoren ”för de många, inte de få” (Labours valparoll), eller ännu värre, möta verkningarna av ännu en global recession utan några skydd från marknadens nycker eller värdelagen.

Björn Nilssons slutfunderingar:
kommunistiska manifestet
I Kommunistiska Manifestet skrev Karl Marx att kapitalisterna försöker göra om samhället helt för egna behov (vilket ju som bekant är att utvinna allt större profit). I Manifestets bibelinspirerade språk blir det: ” … bourgeoisin skapar sig en värld efter sitt eget beläte”. Inget konstigt i det: alla härskande klasser bygger samhällen som bäst passar deras behov. Kapitalisterna/bourgeoisin bygger sitt projekt på ruinerna av äldre samhällsformer. Hela samhället skall var som en maskin som skapar vinst åt dem.

En annan Karl, nämligen Polanyi, hävdade senare att det kapitalistiska genombrottet innebär att ekonomin skiljs från samhället, så att samhället tvingas tjäna ekonomin i stället för att ekonomin tjänar samhället. Det beläte som kapitalismen skapat svävar utanför, formellt en oåtkomlig guddom, även känd som ”Marknaden”, som ensam måste tillbedjas (”Du skall inga gudar hava jämte mig”) och bringas allt större offer. I den låt oss säga ’snälla versionen’ är det högre vinster som erbjuds, men mer realistiskt sker människooffer på Marknadens altare också. Många sådana. Man kan i förfäran ropa ”Molok, Molok!” I förlängningen hotas den mänskliga civilisationen av jättekrascher i och med att Marknadens profitsug, värre än giftsuget för den värsta narkoman, sätts före mänsklighetens och hela planetens intressen av överlevnad och drägliga liv. Molok
Molok
Sista stycket i Roberts artikel (och möjligen en parentes i det andra) sätter ljuset på det tunga problemet. Socialdemokrati. Nu ser vi hur aktivister i ett stort parti i ett gammalt industriland åter reser frågor om att omvandla samhället efter det moderna proletariatets behov, att bygga nytt på kapitalismens misslyckade försök. Åtminstone ’litegrann’ nybygge, för det kapitalistiska rövartåget inom den offentliga sektorn har inte varit så lyckat och måste åtgärdas. (En svensk kanske nu tänker på ett visst sjukhusbygge i Solna.)

Men ’litegrann’ duger inte. Att bara ta tillbaka privatiserade enheter räcker inte. Det ger inte den kontroll som krävs om man verkligen vill att Molok skall drivas bort och inte ges möjlighet att hämndlysten komma tillbaka. Låter man Marknaden sitta kvar på styrpositioner i samhället kommer det att utnyttjas. Tillåts bankerna fortsätta som förut blir de åter vrak som måste räddas i framtida kriser medan folket utanför slängs i Moloks ugn. Det är den nödvändiga uppstädningen som socialdemokraternas ledningar inte vill vara med om, de är sammangjutna med kapitalistklassen, det är där deras karriärer finns.
Finns det anledning att tro att Corbyns parti är bättre? – Det vill jag se innan jag tror.

intressant.se, , , , , ,, ,, , ,, , , , ,

  4 comments for “Innovativa modeller för offentligt ägande, nationalisering och minskad privatisering

  1. Det handlar om detta
    15 februari, 2018 at 07:31

    Precis. Så länge vampyrbankir sektorn tillåts skapa pengar från luften, spekulera och berika bankirvampyr klassen, betyder alla innovativa modeller noll och intet.

    https://www.counterpunch.org/2018/02/13/a-stock-market-primer-in-six-easy-steps/

  2. arbetarklass
    15 februari, 2018 at 16:40

    I USA är Posten, kallas US Mail där, nationaliserad och har alltid varit det vad jag vet. Jag tror det fortfarande är billigt att skicka brev där och att folket är nöjda med sin US Mail. Hos oss här i Sverige avreglerades Posten tidigt och det dök upp små privata företag som skulle konkurrera men dom försvann ganska snabbt. Idag är vår Post, heter Post Nord numera, ett företag ägt av svenska och danska staten. Det senaste året har det varit mycket klagomål på det statligt ägda postbolaget.

    Idag har jag en kluven inställning till nationaliseringar och privatiseringar. Tycker inte något av alternativen är något självändamål och för det måste man nog ha en särpräglad politisk övertygelse. Nationalisera alla verksamheter är detsamma som proletariatets diktatur och privatisera alla verksamheter är detsamma som extrem nyliberalism. Jag tror en väl avvägd blandning är det bästa. Förr talades det ofta om vi levde i en blandekonomi men jag hör aldrig det ordet längre. Lite tråkigt tycker jag.

  3. 15 februari, 2018 at 18:49

    När jag hör ”åtminstone ‘litegrann’ nybygge, för det kapitalistiska rövartåget inom den offentliga sektorn har inte varit så lyckat och måste åtgärdas” så tänker jag på Vänsterpartiets ”begränsade vinster i välfärden”.

    Vänsterpartiet, om det var ett ”vänsterparti” borde fokusera på Ut ur EU och beskatta tillbaka den offentliga sektorn i folkets ägo, där den var tidigare, innan monopolkapitalets mord på Olof Palme och det rövartåg som gått fram sedan dess.

    Högerpartiet SD är nu det enda partiet i riksdagen som driver en folkomröstning om EU litegrann. Det är sannerligen förbluffande.

  4. arbetarklass
    15 februari, 2018 at 22:04

    Där jag bor har vänstermajoriteten i kommunen genomdrivit flera privatiseringar och för att övertyga har man framfört en rad olika argument. Något motstånd från den borgerliga oppositionen har självfallet inte synts till. En eller annan protesterande kommunmedborgare vem bryr sig om det? Precis så smidigt och enkelt förändrades ägarförhållandena på vissa av kommunens offentliga verksamheter.
    En av mina senvunna politiska erfarenheter är att många viktiga beslut sker i det tysta medan mindre viktiga politiska beslut kan ske under buller, bång och stor uppståndelse. Sammanfattningsvis beror det på vad politikerna har för ambitioner. Så tror jag det är.

Comments are closed.