Den här artiklen om Ingvar Kamprads insatser tycker jag ger en bra och balanserad bild av den framgångsrike företagaren, smålänning liksom jag (född där). Den är skriven av August Eliasson på tidningen Proletären. Proletären
I kväll visar public service TV ett program om Ingvar Kaprads liv. Jag har inte sett programmet, men tror att den här artikeln innehåller viktig kompletterande information.
Artikeln.
Ingvar Kamprad var kapitalisten som skapade sin förmögenhet från noll. En fin historia om en småländsk grabb som gick från att sälja tändstickor till granngårdarna till att förse hela svenska folket med billiga och praktiska möbler.
Han var också en småländsk grabb som växte upp i traktens största gård, med 450 hektar mark. Släkten på faderns sida var rika godsägare från Tyskland. Hans mor var dotter till ägaren av en stor diversehandel i Älmhult. Inga miljardärer kanske, men nog hade Ingvar Kamprad hyfsade förutsättningar.
Ingvar Kamprad beskrivs som ödmjuk och generös. Han var också nazist, allt enligt tysk överklasstradition. Engagemanget fortsatte även efter andra världskrigets slut och nazisternas hemska brott blivit kända. På äldre dagar uttalade han fortfarande uppskattning för fascisten Per Engdahl.
Han var kapitalisten som tycktes vara en integrerad del av det svenska socialdemokratiska folkhemsbygget. En miljon nybyggda arbetarhem gav säkra inkomster åt möbeltillverkaren Ikea när folkhemmet skulle inredas. Sällan har väl en kapitalist haft ett statligt bostadsprogram så mycket att tacka för!
Ingvar Kamprad tackade genom att flytta till Schweiz för att slippa betala skatt i Sverige. Han tackade också genom att låta sitt hyresbolag, Ikano Bostad, köpa upp miljonprogrammets bostäder i Hagsätra, Stockholm, och renovräka hyresgästerna genom att höja hyrorna med 63 procent.
Han var kapitalisten som levde i enkelhet, körde en begagnad Volvo 245 och inte lät rikedomarna stiga honom åt huvudet. Han var också kapitalisten som ägde en vingård i Frankrike, en lyxvilla i Schweiz och en herrgård i Sverige.
Ingvar Kamprad var kapitalisten som alltid hälsade på sina anställda och gav alla den uppmärksamhet de förtjänade. Som såg till att arbetarna behandlades bra och delade ut generösa bonusar lagom till jul.
Han var också kapitalisten vars företag slagit sönder fackföreningar i USA, och vars östeuropeiska underleverantörer tvingas bo i sina lastbilar för att frakta de billiga möblerna till varuhusen i väst.
Ingvar Kamprad var en ovanlig kapitalist, som lyckades odla myten om sig själv som en sparsam, ödmjuk, strävsam och ansvarstagande företagsledare.
Han var också en helt vanlig kapitalist, som tjänade ihop sina rikedomar på det arbete som hundratusentals arbetare lagt ner på att tillverka, frakta och sälja möbler.
Ingvar Kamprad var pionjär i det som kommit att bli allt vanligare bland kapitalister, att skapa en myt kring ett varumärke eller en person. Vi svär åt korrupta politiker, men mer sällan svär vi åt de verkliga makthavarna i samhället, den promille av ultrarika kapitalister som genom sitt ägande kontrollerar det mesta runtomkring oss.
Ingvar Kamprad var den ansvartagande kapitalisten personifierad. Alla liberalers vackraste mytbild av en kapitalist som skapade sina egna rikedomar och bidrog till samhällets gemensamma bästa. En mytbild så välodlad att inte ens naziststämpeln fungerade.
Men myten om den ansvarstagande kapitalisten är just en myt. En kapitalist kan bara ta ansvar för en sak, och det är att se till att kapitalet förmeras, att vinsterna ökar. En kapitalist som inte sätter detta ansvar före allt annat är ingen bra kapitalist.
EN KAPITALIST KAN BARA TA ANSVAR FÖR EN SAK, OCH DET ÄR ATT SE TILL ATT KAPITALET FÖRMERAS, ATT VINSTERNA ÖKAR.
Det spelar egentligen ingen roll om Ingvar Kamprad var omtänksam, snäll, snål, girig eller nazist. Det är det kapitalistiska systemet som måste bekämpas.
Ett första steg vore att begrava myten om den ansvarstagande kapitalisten tillsammans med Kamprad.
Läs gärna även Stor framgång för kapitalismen! Tre miljardärer äger mer än USA:s halva befolkning (160 000 000 personer)
intressant.se, orättvisor, politik, kapitalism,Kamprad, fattigdom,IKEA, rikedom, jämlikhet,ojämlikhet, ekonomi, demokrati, socialism, socialt, USA, miljardär, skatteparadis, Sverige
19 svar till “Ingvar Kamprad är död med myten om den ansvarstagande kapitalisten lever vidare”
Tack. Jag läste med stort intresse. Fenomenet Kamprad förtjänas att uppmärksammas och det kan förstås göras ur olika perspektiv. Det kanske är så tacksamt att göra så Ung Vänster inte kunde motstå?
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/ung-vanster-star-fast-vid-kritiserat-kamprad-utspel
Snyfterskornas snyftande på nätet över kapitalisten Kamprads död är löjeväckande. Kamprad var en duktig kapitalist som deltog flitigt i EU:s race mot bottnen genom att utnyttja de lagliga skatteparadisen och kapitalets fria rörlighet och inte betala mer än han behövde för någonting på EU:s fria marknad. Punkt.
Hej
Så stora företag styrs många människor som är avlönade i någon form, antingen anställda eller via uppdrag. Går man sedan ner till microföretagaren, där möjligen min personliga kännedom kan finnas, så är det oftast revisionsbyrån som rekommenderar företagaren lämpliga åtgärder i enlighet med det skatteregelsystem som politikerna har satt upp. Min åsikt är att i kommunistens ögon får i det här fallet Kamprad stå som syndabock för ett ekonomiskt samhällssystem som inte är önskvärt och vill ha utbytt mot sitt eget. Själva är dock kommunisterna helt maktlösa att göra det och i ett sådant här fall där arbetaren kan ha större förtroende för sin arbetsköpare än för den politiska representant som säjer sig vilja hjälpa arbetaren till ett bättre liv så blir så klart den kapitalisten extra hatad om han vunnit arbetarens gunst.
Kamprad arbetar enligt kapitalismens lagar, oavsett om han gillar det eller ej. Om han var någon slags socialist kunde han låta de anställda, som arbetat ihop vinsten, få dela på en stor del av den på något sätt.
Han lär ha tagit tre %. Genom den jättebufferten som byggts upp därifrån har han sannolikt sluppit dra på företaget skuldsättning till hegemonens bankkartell. Inget tyder på att du har rätt i att det hade blivit bättre för de anställda. Han skiljer sig helt från de vanliga entreprenörernas tänkande. Hans mål var hög volym och liten vinst. Det resulterade i mängder av jobb i många länder och en värdefull utmaning för underleverantörerna att bli skickligare och höja kvaliteten. I Tyskland är det tänket(volym o liten vinst) inskrivet i företagens stiftelser därför har de tyska företagen stått sig bättre än de svenska. I Sverige har finansfiffleri av anglosaxisk typ brett ut sig. Man manipulerar temporärt aktiekurser och gör klipp istf sånt som ger långsiktig verkan. Man har heller ingen lojalitet för Sverige. Lägg märke till annonser med texten ’emigrera medans du kan’. Nazisterna här bryr sig iaf om hur det är här. (Jag försvarar dem inte generellt)
Trump vill ha norska gener till Usa. Usa saboterar Europa och hoppas plocka åt sig dess ursprungliga genotyp samtidigt som den försvinner här.
Synd att de vänsterfolk du citerar biter sig fast i sitt förgrämda tyskhat som skadat Europa så mkt tidigare, när mer sansade politiker stöttes bort genom radikalernas envig.
Min kommentar tycks inte ha sluppit igenom där jag påminde om vilka som verkligen låg bakom nazismen.
Att kalla nazismen för en tradition när Bismarck 1869 emanciperade judarna är missledande. Tyskland föll offer för en Brittisk Hegeliansk komplott på det viset kan man ironiskt skylla på Tyskland. Men Bolshevism och nazism var båda påförda utifrån för att försvåra en allians mellan Englands rivaler.
Din kommentar låg i SPAM-filtret av något skäl. Du menar att det är britternas fel att nazismen fick stark ställning i Tyskland. Så konspiratoriskt och så mot olika historiska fakta att jag tvekar att publicera.
Hur förklara Anders att Goebbels i berömmande avsikt beskrev Houston Chamberlain som nazismens banbrytare och visionär, om du hävdar att det strider mot Historiska fakta. Och långt fler individer och detaljer som står i god överensstämmelse med Britterna som nazismens upphovsmän har jag nämnt flera gånger utan att du kunnat bemöta det.
Britterna hade starka själviska motiv för att förhindra judarnas samarbete med andra folk. Britternas dominans inom finansvärlden var allvarligt hotad om Tyskland och Britternas andra rivaler tilläts agera i egenintresse. Ett brohuvud för imperialismen i MÖ befolkat av judar som tvingats bli zionister däremot lågt helt i Britternas intresse. Det är en allmänt känd uppfattning att Britterna bedriver sk jämviktspolitik gentemot sina rivaler. Tillämpa detta även på judarna så faller bitarna på plats.
Han påverkade nazismen ”Chamberlain skrev flera skrifter, av vilken Die Grundlagen des 19. Jahrhunderts, ett arbete på ca 1 200 sidor i två volymer, väckte stort uppseende. Den fick Wilhelm II att falla i hänryckning och gav nazisterna deras rasidéer. Chamberlain skrev det på 19 månader mellan den 1 april 1897 och den 31 oktober 1898 i Wien. Verket utgavs 1899. Efter tio år hade verket tryckts i åtta upplagor och sålts i 60.000 exemplar. Det var enligt filosofiestudenten C.G. Thomasson ett starkt förhärligande av den ”arisk-västerländska” kulturen.”…”Chamberlain försökte bli mer tysk än de infödda tyskarna. År 1916 blev han tysk medborgare. Under första världskriget anslöt han sig till Alltyska förbundet och förde en hätsk propaganda mot England. Han erhöll Järnkorset för sin insats. Icke desto mindre tog han offentligt avstånd från Ernst Lissauers ”Hassgesang gegen England”. Ett urval av hans brev publicerades 1928.
Chamberlain var en av de första som trodde att Hitler hade en stor framtid och att tyskarna skulle få nya möjligheter om de följde honom. De träffades i Bayreuth 1923. Med undantag för en prins som representerade Wilhelm II (kejsaren fick ej återvända till Tyskland) var Hitler den enda offentligt kända personen vid Chamberlains begravning.[6]”[2] (Wikipedia).
Skulle Kampfrad ha varit socialist hade han rimligen inte varit monopolkapitalist. Frågan är således meningslös.
Hej Martin
Nu är jag inte beläst eller akademiker som du kanske är men även en vanlig arbetare kan få erfarenheter.
Kapitalister, eller finansmän som bara är ett annat ord med samma betydelse fastän mindre utpekande och nedlåtande, kan också ha politiska åskådningar åt det socialistiska hållet. Bankiren Aschberg var en sådan och som har släktingar i rakt nedstigande led som är vänsteraktivister idag. Åtminstone en av dem kan man påstå. Bankiren Aschberg hjälpte strejkande arbetare att starta ett eget företag i samma bransch för kanske hundra år sedan. Det företaget blev mycket framgångsrikt genom sina kvalitetsprodukter och överlevde konkurrensen länge innan de blev uppköpta. Själva företagets namn finns fortfarande som namn på en mekanisk verkstad i Stockholmsområdet. Alla företagen i den här branschen fanns i Stockholm eller däromkring och produkterna både fanns och finns över hela världen. Ett av företagen producerar fortfarande men här flyttat till Nässjö i Småland tror jag. Själv har jag en produkt från företaget som startades av de strejkande arbetarna. Den ligger i en rödmålad plåtlåda med femuddig stjärna på locket. Det är inte utan lådan utstrålar kommunism när man tittar på den.
Den röde bankiren
https://sv.wikipedia.org/wiki/Olof_Aschberg
hjälpte strejkande arbetare från BA Hjort & Co och deras tillverkning av Primusköket att starta en konkurrerande tillverkning som gav arbete och utkomst till de strejkande som hade kunskapen om tillverkningen. Företaget gavs namnet AB Radius men huruvida i vilken omfattning företaget blev ”arbetarstyrt” vet jag mindre om men det var en mycket lyckad satsning.
Hur skulle de strejkande arbetarna klarat det här utan kapitalisten?
Vid arbetarrörelsens framväxt fanns ett antal uppfinnare vars idéer förverkligades eller såldes till kapitalister. I Sverige fanns en icke obetydlig del av de här och som satte vårt land på den industriella världskartan. SKF, Svenska Kullagerfabriken är ett lysande exempel. Utan kullagertekniken från Sverige hade de brittiska jakt- och bombplanen inte kunnat lyfta från marken under Andra världskriget. Annat exempel är världens första dieselfartyg som var svenskt och gjorde en lyckad jungfruresa till Nordpolen. I inlägget ovan finns en länk till vilken av kapitalisterna det rörde sig om. I vart fall vilken familj. En kapitalist som under min tid alltid varit hatad av kommunister. Det som brukar kallas för klasshatet. Men jag vill nog mena att det är just det här som ligger bakom välståndet i Sverige och som på ett mer rättvist sätt fördelades genom arbetarrörelsen. Det socialdemokratiska partiet har alltid stått nära kapitalisterna och det finns en anledning till det. I början kunde det krisa sig men sedan Saltsjöbadsavtalet kom till så levde arbetarna och kapitalisterna i någon form av symbios.
Med internationaliseringen har allt förändrats. Företag och kapitalägare tillhör inte längre nationerna utan verkar istället internationellt. Med det har politikerna både tappat kontakten och greppet med näringsliv och måste istället handla på deras villkor. Företag har blivit starkare än stater. Man kan verkligen undra varför det blev så här?
Början på denna utveckling beskrevs för över 100 år sedan av liberale ekonomen Hobson, socialdemokraten Hilferding och Lenin. Kapitalismen innebär att det inte finns någon demokratisk kontroll över det kansek viktigaste av allt – jordens resurser och produktionsförhållanden. Ett mycket orättvist och primitivt system åtföljt av stor a krig om kontroll och utan förmåga att hantera klimatkatastrofen förstås. Aktörerna är fångar i nödvändig profitmaximering.
”utan förmåga att hantera klimatkatastrofen”
För mig verkar det som du har en kristallkula framför dig där du kan se världens undergång.
Beklagar, men jag har inte alls den vetskapen och har heller inte hört talas om någon kommande klimatkatastrof.
”Kapitalismens lagar” gäller i alla samhällen, även socialismen går under när näringslivet permanent har större utgifter än inkomster, det var det som hände sovjetunionen. Den felaktiga tanken att man unkommer resursbristens konsekvenser genom att allt är statligt borde ha trängt in i de tjockaste av skallar vid det här laget. Det finns inget fungerande socialistiskt alternativ i verkligheten, socialism är en fantasiprodukt som genast blir mardröm när man försöker sig på den i verkligheten.
Kamprad var en helt vanlig företagare, såna måste gå med vinst åtminstone delar av tiden, även om det visat sig att Saabs bilar bara gjorde vinst något enstaka år. Så är Saab också nerlagt.
Men vad tjänade Kamprad pengarna på, och var? Han tjänade pengar på att kunderna skruvade ihop möblerna, de tog liten plats på lagret som platta paket. Ikeas möbler var tänkta att bytas ut regelbundet, sånt som kallas slitåsläng. Nästan alla Ikea finns utanför Sverige, och det fanns ingen som helst anledning att ta vinsten till Sverige.
Vänsterpartiet pratar som alltid om fantasier. Man ska inte blanda ihop fantasi och verklighet, det är två olika saker.
Kapitalismen har medfört stor tillväxt men också världskrig och många andra krig. Ledande kapitalisstaten USA är också helt ledande i krig för att få kontroll över jordens resurser. Nu medför kapitalismen ökad ojämlikhet, har helt onödig fattigdom och visar oförmåga att hantera klimatfrågan. Kontrolleras av långt mimndre än 1 promille av världens befolkning enligt officiella uppgifter. Beslut fattas utan demokratisk insyn och med profitmaximering som främsta princip – inte mänsklighetens behov. Hög tid att den ersätta med ett betydligt mer demokratiskt system. Påminnelse om försök i 2 länder med mycket sämre utgångsläge:
1) Sovjet utvecklades från ett fattigt, föga industrialiserat land 1917 till Världens andra supermakt omkring 1950, trots att man förlorade 20 miljoner invånare i Andra Världskriget, där Sovjet var huvudkraften i besegrandet av Hitler-Tyskland. Och trots egna fel och övergepp.
2) Kina och Indien var på ungefär samma nivå 1949. 1980 kunde socialistiska Kina visa en betydligt bättre utveckling.
Under Maos tid som Kinas ledare 1949-1976:
nästan fördubblades Kinas befolkning från 542 till 956 miljoner
• fördubblades livslängden
• fördubblades kaloriintaget
• femdubblades BNP
• fyrdubblades läskunnigheten
• ökade spannmålsproduktion tre hundra procent
• ökade bruttoindustriproduktionen fyrtio gånger
• ökade tungindustrin nittio gånger.Fin utveckling i Kina under Mao
* Tillväxten i Kina var mycket god under Maos tid, tidvis omkring 6-10 % per år, dvs. lika bra som nu, enligt uppgifter jag sett. Enligt uppgifter från Världsbanken var medellivslängden i Kina 36,3 år 1960 , 66,8 år 1980, 70,3 år 2000. Motsvarande siffror i Indien var 44,3 år, 54,2 år och 62,9 år. Medan medellivslängden i Kina ökade med 30,5 år mellan 1960 och 1980, en period då Maos politik i stort sett tillämpades uppgick ökningen i demokratiska, kapitalistiska Indien till 9,8 år. Källa: Världsbanken. World Development Indicators online. I Minqi Li. The rise of China and the demise of the capitalist world economy. New York:Monthly Review Press, 2008). Vad finns att lära av Kulturrevolutionen
Hade den insiktsfulle reformatören (och revolutionären) Sun Yat Sen fått vara ifred för angloamerikas interfererande hade nog Kina utvecklats snabbare. Det var Dengs reformer bort från Maoismen som verkligen ledde till imponerande resultat. Kulturrevolutionen liksom den Franska var till för att förstöra landets utveckling. I båda fallen var uttalad antivetenskap ett element. Och i båda fallen härrörde ideerna från Britternas eliter.
Det var helt olikt den tidigare kinesiska kulturen som möjliggjort stor stabilitet.
Kon Fu Tse är tillbaka. Jag läste på Chinascope, som väl är västkontrollerad men ändå rätt sober, om begreppet wenhua som var ett kulturellt fenomen med moral som en viktig del, som tillskrevs den stabilitet dom Kina uppvisat historiskt. Detta jämfördes med ’den politiska staten’ dvs ung som i väst och ’partistaten’ dvs ung som i Sovjet och under Mao. Författaren menade kanske även den nuvarande modellen men det framgick inte. Min uppfattning är att Kina nu befinner sig i en dynamisk övergångsperiod och kanske blir en förebild för andra så småningom.
Fakta visar att en bra ekonomisk utveckling ÄVEN skedde unde Maos tid.
Maos katastrof?
Kina och Indien var på ungefär samma nivå 1949. 1980 kunde socialistiska Kina visa en betydligt bättre utveckling.
Under Maos tid som Kinas ledare 1949-1976:
nästan fördubblades Kinas befolkning från 542 till 956 miljoner
• fördubblades livslängden
• fördubblades kaloriintaget
• femdubblades BNP
• fyrdubblades läskunnigheten
• ökade spannmålsproduktion tre hundra procent
• ökade bruttoindustriproduktionen fyrtio gånger
• ökade tungindustrin nittio gånger.Fin utveckling i Kina under Mao
* Tillväxten i Kina var ofta mycket god under Maos tid, tidvis över 6 % per år. Enligt uppgifter från Världsbanken var medellivslängden i Kina 36,3 år 1960 , 66,8 år 1980, 70,3 år 2000. Motsvarande siffror i Indien var 44,3 år, 54,2 år och 62,9 år. Medan medellivslängden i Kina ökade med 30,5 år mellan 1960 och 1980, en period då Maos politik i stort sett tillämpades uppgick ökningen i demokratiska, kapitalistiska Indien till 9,8 år. Källa: Världsbanken. World Development Indicators online. I Minqi Li. The rise of China and the demise of the capitalist world economy. New York:Monthly Review Press, 2008).
Artikeln Anders refererar till har en hel del sanningar men mycket saknas som Proletären mycket väl borde känna till.
Kapitalisten Kamprad fungerade mycket bra tillsammans med de diktaturer som existerade i Öst- och centraleuropa fram till 1989. Det är kapitalisten Kamprad som har utvecklat största delen av möbelindustrin där sedan 1960-talet.
Kamprad är förmodligen den enda kapitalist som indirekt har stöttat SKP finansiellt. Regimen i DDR krävde att alla möbelinköp från Ikea skulle gå via deras agent i Sverige, Tell-Impex (Ägt av Knut Tell).
Tell-Impex fick 5% och större delen av dessa pengar slussades vidare till SKP, senare VPK.
1979 sänktes provisionen till 3% och den upphörde helt 1983.
Även KF tvingades använda Tell-Impex för sina inköp från DDR.
Kommunisten Knut Tell gjorde sig en förmögenhet på dessa affärer.
Källa: Boken IKEA. På väg mot framtiden och Inte bara Stasi av Birgitta Almgren
Det mycket vanligt inom det proletära avantgardet att företagare och kapitalägare anklagas för att ”skatteplanera” till sig större vinster. Komma undan skatt, lagligt eller mindre lagligt är en sådan väg. Men i ett land där subventioner tillhör den vardagliga ekonomiska politiken är att tillförskanska sig ekonomiska bidrag från skattebetalarna en annan väg till att förbättra ekonomi och resultat. Vänstertidningen ETC är ett sådant företag där man genom planering skaffat sig omfattande bidrag från skattebetalarna. Det gick till på det sättet att man startade ett antal ”lokaltidningar” där man kunde suga upp statligt presstöd. Men jag har ett minne av den planeringen sket sig för vänstertidningen ETC då lokaltidningarna inte gick att sälja och den verksamheten fick läggas ned. I dag tror jag det går ganska dåligt för vänstertidningen ETC trots de uppbär statliga bidrag. Något bättre går det för den alternativa högerns tidningar trots de inte uppbär några statliga subventioner alls utom möjligen en av dem som har pappersupplaga. Här kan man tydligt se att i en sund ekonomi är det efterfrågan som styr tillgången.