Ingmar Bergman, än sen då?

Så har Ingmar Bergman gått ur tiden och media skriver – spaltmil. Jag har inga invändningar alls inför detta faktum.

Men för egen del konstaterar jag att jag aldrig förstått IB:s storhet. Jag inser att han måste varit något alldeles särskilt utöver det vanliga, men jag kom aldrig på vad det var. Min bild är att han var duktig på att skildra borgarklassens problem, så långt var väl allt gott och väl. Men ska jag nämna något han gjort som gjort djupt intryck på mig så blir jag svarslös.

Givetvis kan jag en massa filmtitlar och även pjäser som han var ansvarig för, allt annat vore väl konstigt. Men när nu kultureliten drabbas av jättefnatt så kan jag bara konstatera att jag tycker att det är synd att han är död. Precis på samma sätt som det är synd att alla måste dö förr eller senare.

Det är inte brist på respekt. Jag inser att IB har varit en oerhört betydelsefull individ inom dramatiken och filmen. Jag tvivlar inte ett ögonblick på att hans beundrare och tillbedjare har rätt till hundra procent. Det jag säger är bara att jag aldrig begrep varför folk ansåg att han var så speciell. Visst, jag minns några Tv-dramer som jag sett, jag kanske till och med har sett någon av hans filmer. Men själv är jag antagligen en person som inte begriper mig på den sortens kultur.

Mina främsta minnen av IB är att han blev utsatt för imitatörer, folk som härmade hans tämligen unika sätt att verka förvirrad. Ofta på


ett både bra och roligt sätt. Jag har också för mig att jag lyssnat på ett sommarprogram med honom med viss behållning.

Men mitt engagemang för IB sträcker sig inte längre än att jag samlat ihop en bunt länkar till tidningarnas förproducerade artiklar om honom. Dessutom är det förstås, precis som alltid, synd om barn, före detta fruar, annan släkt och vänner.

Förproducerade artiklar: DN DN1 DN2 DN3 SvD SvD1 SvD2 SvD3 SvD4 SvD5 SvD6 SvD7 SvD8

Andra bloggar om: , , , ,

[tags]Ingmar Bergman, Kultur, Film, Drama, Mediekritik[/tags]

  47 comments for “Ingmar Bergman, än sen då?

  1. Micke
    30 juli, 2007 at 12:51

    ”Jag inser att han måste varit något alldeles särskilt utöver det vanliga, men jag kom aldrig på vad det var.”

    Jag har inget annat att tillföra än att jag instämmer. Kanske ”Amen, brother” lägger ribban?

    Visst, han har gjort ”smala” filmer som ”förståsigpåare” tydligen gillat. Jag menar, när ”Hej, jag är döden. Nu ska vi spela schack” tolkas som en parodi på något som tydligen ses som ett mästerverk, då måste karl’n gjort något ganska stort.

    Kanske jag är för liten för att förstå denna storhet…

  2. mL
    30 juli, 2007 at 13:03

    Storheten ligger i hur han gång på gång kunde skapa utmanande filmer och bryta konventioner, och behandla tabubelagda områden som kvinnlig sexualitet, sinnesjukdom, religiöst & det konstnärliga hyckleriet och så klart en rädsla inför döden. Ex ’Sommaren med Monika’, ’Tystnaden’, ’Nattvardsgästerna’ & ’Viskningar och rop’.

    Samt att han kunde hantera både minimalistiska filmer (Nattvardsgästerna, Tystnaden, etc) och stora svulstiga filmer som ’Fanny och Alexander’.

    Samma inom teatern, där jag tyvärr inte sett särskilt mycket peronsligen. Men en bekant som var trasigt bakfull med biljetter till hans uppsättning av ’King Lear’ tänkte stanna hemma, vem pallar teater när bakfyllan är som värst. Isätllet satt hna med ögonen O_O och vart helt trollbunden av en teater helt utan scenograif, där skådespelarna agerade scenografi när behovet funns, ex bilda enmänsklig stol för någon att sitta på osv.

    Bara en del av de saker som gör att jag har stor respekt för honom. Plus att nattvardsgästerna är en av mina absoluta favoritfilmer. Det är regissör som Bergman, Polanski, Hitchcock, mfl som visar att filmen går att göra stor, även om budgeten är liten. (Nattvardsgästerna, Repulsion & Psycho).

  3. Anders
    30 juli, 2007 at 13:07

    jag fattar inte heller. Jag tvivlar inte på att han var ett geni, men jag förstod aldrig varför.

  4. Sara G
    30 juli, 2007 at 13:59

    Samma här, trots att jag hade liknande bakgrund och borde ha gått igenom ett antal religiösa kriser…

  5. Björn
    30 juli, 2007 at 14:00

    Alltså, se några av hans filmer. De är faktiskt riktigt bra och inte så svåråtkomliga egentligen. Dessutom så var han ju en av de allra största filmresigörerna genom tiderna internationellt sett.

  6. 30 juli, 2007 at 14:35

    Bergman var ett geni enligt mig. De filmer jag sett av honom befinner sig på en helt annan nivå än vad Hollywood någonsin kan drömma om. Det är konstnärligt visst och det måste få vara det. Hollywood har en så pass stark hegemoni över filmbegreppet att alla tror att en film måste innehålla en hjälte, ett problem och en lösning för att kunna kallas film. Bergman går bortom detta. Men Bergman gjorde även komedier vilket sällan uppmärksammas. De är svårt att förklara vad exakt det är som gör Bergman så bra, men se Bergman, det är min uppmaning. Han förtjänar det.
    Fyfan va jag hatar förproducerade dödsartiklar, det märks så tydligt att de är de. Dyker upp flera spaltmetrar hyllningar 5min efter dödsbeskedet. Smaklöst.

  7. Micke
    30 juli, 2007 at 15:14

    mL: You make some good points.

    Jag hade ens inte tänkt på dessa tabu på hans tid. I dag finns det ett – rita bild av muslimernas härskare och skapa krig. :-(

    Fy fan för religiös fanatism.

  8. K.
    30 juli, 2007 at 16:45

    Französke: det finns inget motsatsförhållande mellan Bergman och Hollywood, tvärtom. Bergman älskade själv Hollywood (ingen som kan sin filmhistoria, och älskar den, kan ha missat dess betydelse för filmhistorien) och hans största marknad var ju tveklöst USA, där hans filmer uppskattades långt mer än här i Sverige och fick långt större inflytande på mängder av amerikanska regissörer än vad han fick på kolleger i Sverige.

  9. 30 juli, 2007 at 17:11

    Håller inte heller med om Ingmar Bergmans storhet. Filmerna speglar hans högborgerliga bakgrund – detta med sträng prästfar, sexuellt och patriakalt förtryck och dödsskräck. Men behandlat från borgarbarns el borgarynglings perspektiv. han var säkert förtryckt som barn-yngling och försökte frigöra sig som konstnär. Var nazist i ungdomen o brydde sig aldrig om fötryck och krig i sin samtid. Bara om sin egen själ. Enl en röst hade han som 89-åring övervunnit sin dödsskräck och såg lugnt fram mot att dö då han skulle få träffa sin sista fru!
    Tror att det som är intressant i filmerna beror mycket på de begåvade filmfotograferna som jobbade för honom. Annars står han väl sig inte alls i jämförelse med de stora italienska, ryska, franska, engelska och naturligtvis även de amerikanska!

  10. nature
    30 juli, 2007 at 17:14

    Måste få berätta att jag, från det at jag var 6 år tills jga blev 11, tillsammans med min mamma brukande sitta som nitade framför burken när IB-filmer visades i TV! Mins att jag tycket de var magiska! Jag trodde mig förstå precis vilka känslor han ville förmedla! Har grubblat ända sedan dess på detta om jag var bråd mogen? Nu när jag nära på har passerat 45-strecket så insåg jag att det inte finns något rätt eller fel i hur man tolkar kultur!

    Det av allt!

  11. Christer W
    30 juli, 2007 at 17:22

    Vaa!! Nästan varenda jäkel snodde ju hans bildspråk. Det mångautsocknes beundrade var inte storyn utan framförandet, det är där det geniala ligger.
    Glöm inte Nykvist, de var filmvärldens verkliga radarpar.

  12. Christer W
    30 juli, 2007 at 17:26

    Säg som det är Then französke-kocken och pasteybakaren. Vetskapen om att det inte finns förproducerade dödsartiklar som ligger och väntar på din egen hädangång gör dig besviken och uppbragt ;)

  13. mL
    30 juli, 2007 at 17:46

    Ruggigt bra intervju, om inspelningen av Nattvardsgästerna, av Vilgot Sjöman med Ingmar.. Kanske mycket pga att jag är så sjukt förtjust i den filmen. Men den är så bra, Björnstrand som prästen som tappar tron, von Sydow som arbetaren/mannen, som tappar tron. Allt är så mörkt i en så ljus film.

  14. Christer
    30 juli, 2007 at 19:36

    Ingemar Bergman var tydligen en riktig kvinnokarl. Som det anstår ett geni och en mästare!

  15. 30 juli, 2007 at 21:14

    Jag håller delvis med Jinge. Några filmer är stora föregångare. Hets som tog upp mobbning som tema, Smultronstället som var världens första roadmovie och Sommaren med Monica som var en inspiration till hela den franska vågen.
    Men det finns en snobbiism kring Bergman, en tankens likformighet där hans medelklassiga betraktelsesätt så långt från vanligt folks liv inte uppmärksammas.
    Bergman var en mästare på att beskriva den neurotiska med dödsskräck plågade och av religiösa grublerier levande medelklassen.

  16. benkebus
    30 juli, 2007 at 22:16

    När jag såg hans version av Trollflöjten på TV blev jag såld. Jag vet inte vad han gjorde men det blev plötsligt intressant och underbart med opera.

  17. 30 juli, 2007 at 23:49

    Ingemar
    (Så möts vi igen :-).)
    Jag visste inte att det var IB som inspirerade till den franska vågen – som jag för övrigt också tyckte var urtråkig (fast jag tyckte inte att ”Sommaren med Monika” var tråkig) jag trodde det var tvärtom, så man lär så länge man lever.
    Minns att jag såg en av de verkligt omtalade franska filmerna i den genren, ”I fjol i Marienbad”, som jag kommer ihåg som så tråkig att jag tänkte lämna lokalen.
    Men – jag lärde mig spela Marienbadspelet till fulländning, och så att jag var omöjlig att slå, utom av en som var lika bra i spelet som jag (träffade en sådan tror jag) och då vann den av oss som fick börja, då avgjorde lotten om första draget hela spelet med andra ord :-). Det var kul att vara,och att ha varit oövervinnlig i något, så en viss tacksamhet hyste jag då gentemot den franska vågens filmare. Så kommer du och klargör för mig att det var Ingmar Bergman jag skulla ha varit tacksam gentemot. Att han skulle hinna gå bort innan jag fick den saken klar för mig! Man lever dock så länge man lär.

  18. mL
    31 juli, 2007 at 00:30

    Löjligt. Se om Bergmans filmer från 60talet, där finns inflikat en hel del kommentarer om rådande internationella konflikter. De tä rinte fråga om några förvirrade ”pöolitiska” Godard-filmer från slutet av 60, början på 70talet som i dag framstår som något för.. underliga och självupptagna, utan snarare en mycker mer subtil och finstilt okmmentar. Ex i Nattvardsgästerna där Max von Sydows karaktär helt tappar sin tro på livet och mänskligheten, mycket pga av han nyvunna vetskap om alla ”kineserna” som dör. Eller som i Skammen, där von Sydow och Liv Ullman under den plötsliga invasionen på svensk mark med rebellgrupperingar osv, tar plats med de uppoffringar och moraliska åsidosättningar man måste göra i den typen av situation. Eller varför inte se på Tystnaden igen, där tåget rulla rin i icke namngivet land i ”öst” där stridsvagnar och ruiner bildar den fond som de två systrarnas liv utspelas mot. Det fins där, om man nu bara behagar se efter. och Inte lever med fördefinierade mallar om hur en politisk film ska se ut.

  19. Ingrid
    31 juli, 2007 at 00:50

    Jag anser att Bergman är en utav de allra bästa. I en klass för sig själv. Jämför bara med all super kommersiellt amerikanskt trams som producerats och produceras.

  20. mL
    31 juli, 2007 at 02:00

    Jag glömde så klart ’The Serpents Egg’, med David Carradine i huvudrollen. Kanske inte den mest lyckade rolbesättningen men en helt ok film. En av Bergmans filmer som mest explicit behandlar rasbiologiska experiment, koncentrationsläger, med mera. Carradine spelar den arbetslöse cirkusartisten vars bror tagit livet av sig, och lyckas hamna i en härva av fattigdom och konspiration, mord och sjuka (nazistiska) experiment. En psykotisk historia om övervakning, psykologiska och biologiska experiment, om fattigdom och ett samhälle på totalt glid nedåt. Inte en av hans bättre filmer, men absolut en intressant film om en intressantperiod i historien.

    Och för den som fortfarande fått för sig att stränga präster, sexuellt och patriakalt förtryck och dödsskräck är något som hör hemma i medelklassen, kanske kan ta och plocka upp en och annan klassiker av arbetarförfattarna, så kan vi se om vi kanske kan hitta denna tematik i dessa böcker också…

  21. ser
    31 juli, 2007 at 02:26

    ni är kanske för dumma för att förstå bergman-filmerna.

  22. 31 juli, 2007 at 06:34

    Ju mer jag ser av medias skriverier om Bergman ju mer kritisk känner jag mig. Bergman var säkert en mycket stor konstnär, men det vi nu beskådar är en hype utan like. Det blir väääldigt provinsiellt för nu verkar det som om lilla Sverige finns i världens centrum. Så är det inte. En gammal man har dött och han har utmärkt sig som hyfsad konstnär. Thats it. Knappast något att fylla media med…

  23. Sara G
    31 juli, 2007 at 07:59

    Efter att igår kväll sett om Smultronstället inser jag att jag var på tok för ung när jag bildade min uppfattning om Ingemar Bergman.
    Smultronstället är en fantastisk film om en gammal man, Viktor Sjöström, som ser tillbaka på sitt liv och genom fragmentariska bilder och drömmar ser hur känslokyla
    format och andligen snöpt honom.

  24. 31 juli, 2007 at 09:12

    K: Jag tvivlar inte på att Bergman gillade Hollywood. Jag gillar även själv en del Hollywoodfilmer, men jag menar ändå att det är långt mellan Hollywoodmainstreamen och Bergmans verk. Enligt mig ställer Bergman frågor till publiken, ofta existentiella. Bergman vill kommunicera med publiken utöver att berätta en historia. Visst var Bergman större utomlands än i Sverige och det förstår man ju av några av kommentarerna här, vilka på ett något typiskt svenskt maner vill läsa in klassbegreppet i Bergmans verk?! Många Svenskar hatar väl Strindberg av samma anledning vilket är minst lika fånigt. Enligt mig är frågorna och de teman som Bergman tar upp bortom klass, de riktar sig till alla människor som är villiga att ta dem till sig. Varför skulle bara borgarklassen vara intresserad av de existensiella frågorna, eller varför skulle arbetarklassen inte vara intresserad av dem?
    Mina Bergmanfavoriter är: Persona, Riten, Vargtimmen och Nattvardsgästerna.

  25. Sara G
    31 juli, 2007 at 09:55

    Borglig eller ej, alla aspekter och tillstånd av livet ska tvunget redovisas. Bergman beskriver det han har upplevt och det han kan och det han är bäst på. Man väljer inte sin bakgrund.

  26. 31 juli, 2007 at 10:23

    Jag skrev: Men behandlat från borgarbarns el borgarynglings perspektiv…
    Det är alltså inte fel på hans teman, men jag känner mer för dem när de behandlas av arbetarförfattare eller i filmer, som kan vara gjorda i England, Tyskland eller USA.
    Hörde en prof emer kvinna som sa att en annan kvinna, journalisten Marianne Höök en gång sa att IBs tidiga filmer tog upp problemen som hennes far – och morföräldrar skulle sett på det. Men sekulariseringen hade gått så snabbt och långt i Sverige att de flesta var oförstående här, däremot inte i vissa länder (läs speciellt katolska! mitt tillägg).

  27. Sara G
    31 juli, 2007 at 11:07

    Existentiella frågor om döden, guds existens och kärleken ställs alla människor någon gång i livet inför. Känslokyla finns i klasser. Men är kanske mera dold i borgarklassen bakom raffinerade maner och tomma fraser.
    Det där man brukar kalla borgarklassens diskreta charm, som Ingemar Bergman var en mästare i att skildra.

  28. nature
    31 juli, 2007 at 11:22

    Jinge, (kommentera 22)

    Det jag tror du vänder dig i mot (förutom den provokatör du är : -) är den falska svenskheten i dessa hyllningar; Först så hånades han för att inte vara politisk nog, sedan hyllades han. Sedan jagade man ut honom ut landet med anklagelser om det värsta av de svenska brott som man kan begå nämligen skattebrott, (han var naturligtvis oskyldig visa det sig senare) sedan hyllande man honom igen! Nu när han är död, så blev han en gud!

    Jinge, skit i dessa medelmåttor till kritiker och journalister som gärna själv kan försöka sig på att gör en film, så får de se hur FÖRTVIVLAT svårt det är. Nej, Bergmans storhet, som jag ser den, är han naturligtvis hans MANUS så klart! Jag har fler av hans originalutgåvor hämma. Ett riktigt bra manus går att läsa som mycket bra romaner. Hans manus är extra ordinära. Verkligen. Läs dem. Det är hyperbra skrivna. Läs gärna med fördel manuset till Scener ut ett äktenskap. Håret reser sig på kroppen i denna detonation av den fruktansvärda sanningen som ligger dold under ytan hela tiden. Återigen så har det kassiska grekiska dramat Oidipus ett finger med i spelet – för det värsta av alla brott, i många kulturer har ju redan inträffat, från Johans sida, och resten av filmen handlar om Mariannes försök att förhindra just detta, och när det uppdagas så kommer de värsta av alla mänsklig känslor fram, som vi inte har en chans att värja oss emot – känslor av SVEK, från den man älskar och det HAT och SVARTSJUKA som de förd -e mot just den man älskar och litar på och vill väl! Sedan sjunker filmen bara länge och längre ner i moraset och sista scenen när träffas igen och är otrogna mot sina nya partners är spiken i kistan. SANNINGEN var IB inte rädd för. Att våga skåda ner i sig själv och gestalta detta var han inte rädd för heller! Hans storhet är att kunna skriva om detta – på ett genialt sätt. Det var bara en sida av hans storhet, nämligen den litterära – och den är den ända sida som jag ha kompetens för att kunna bedöma! Andra får prata om hans filmer! Glöm bara inte att det är omöjligt att gör en bra film av ett dåligt manus, och nästa intill omöjligt att göra en bra film på ett mästermanus!
    Tack! IB för att du hjälpte mig genom alla mina skilsmässor, med hedern i behåll!

  29. Sara G
    31 juli, 2007 at 11:43

    Alex, det blev litet goddag yxskaft av mina inlägg och det beror på att jag hade bråttom just då och inte hann läsa det du skrev för jag var på språng. Nu har jag tid och läst – och håller med…
    Jag var bara lite trött på de som kritiserar Bergman ur enbart klassynpunkt. Det är lika dumt som att säga Ivar Lo och Moa Martinsson bara skriver om arbetarklassen och är därför ointressanta.
    Vi har stora klasskildringar och som alla säkert noterat så ökar klassklyftona i våldsam takt.

  30. mL
    31 juli, 2007 at 12:03

    ”Tack! IB för att du hjälpte mig genom alla mina skilsmässor, med hedern i behåll!”

    Tror jag spar den där i min hjärnbank, mycket bra fras.

    Det sägs ju för övrigt att skillsmässorna ökade i Sverige efter att Enskilda samtal visades på TV. :)

  31. nature
    31 juli, 2007 at 12:14

    Japp, I dammark (småborglightens mecka) steg de med inte mindre än 60% ett att scener ur ett äktenskap visades. Visst var Bergman expert på att berätta om den småborliga medelklassens förjugenhet. Så klart att inte en från arbetarklassen, kan gröa det – från de tid de IB var veksam!

  32. mL
    31 juli, 2007 at 13:46

    Näste man till rakning: Michelangelo Antonioni

    Han avled i dag tydligen. Kanske väntade han ut Ingmar. Antonio vart 94 år.

  33. mL
    31 juli, 2007 at 13:51

    Ok, han avled tydligen samma dag till och med, igår.

  34. 31 juli, 2007 at 16:52

    Exakt de orden sa jag idag när jag såg löpsedlarna.

    Mitt största minne av honom var när jag som trettonåring, var tvungen att genomlida ”Det sjunde inseglet” i skolan…. hälften av klassen sov.

  35. nature
    31 juli, 2007 at 17:15

    Mamselamsen,
    I bland har bibeln ganska träffande liknelser:

    Släng inte pälor för svin :- )

  36. Waldemar
    31 juli, 2007 at 22:44

    ”En gammal man har dött och han har utmärkt sig som hyfsad konstnär. Thats it. Knappast något att fylla media med…”

    Men Jinge om en man, som i ditt tycke är en huyfsad konstnär, dör så borde i sanning inte upphetsningen bli så stor. Men när New York Times, Washington Post, Time magazine, Le Figaro, El Pais, La Repubblica och i stort sett alla större tidningar i större delen av VÄRLDEN uppmärksammar Ingmar Bergmans död, då borde även du inse att den mannen har något som inte når dig men som nått fram till miljarder andra.

  37. 1 augusti, 2007 at 03:41

    Ja med Waldemar!

    Jag SKRIVER ju det oxo! Fast du behöver väl inte överdriva till den grad att livstycket spricker?

    ”Miljarder”… :)

    Hur många miljoner som vet vem han var vet jag inte, men ska man tro svenska tidningar så…

  38. Bosse Aphran
    1 augusti, 2007 at 05:10

    Ingmar Bergman blev väl känd först i och med att han filmatiserade IB-affären? (Därav namnet.)

  39. Garm
    1 augusti, 2007 at 12:44

    ”ni är kanske för dumma för att förstå bergman-filmerna.”

    Jag tror att mycket handlar om att folk är livrädda att verka obildade, okultiverade eller dumma, om de säger att de inte förstår Bergman. Därmed uppstår en masspsykos, där folk tävlar i att tala om hans betydelse.

    Jag koketterar gärna med min oförståelse. Jag kan inte alls relatera till hans ”allmängiltiga, mänskliga” teman. Hans skrönor om olyckliga människor i överklassmiljöer känns för mig oerhört främmande.

    Var Bergman ”den störste” som tidningarna skriver? Revolutionerade han Hollywood som påstås? I indexet till min filmhistoriska bok hemma i bokhyllan, nämns endast en Bergman i indexet, Ingrid. Hitchcock har 13 omnämnanden, Billy Wilder 11, Spielberg 9. Chaplin har ett eget kapitel. Dessa regissörer fick vanligt folk att skratta, tänka, rysa och förundras, till skillnad från Bergman som var reserverat för en självutnämnd elit.

  40. mL
    1 augusti, 2007 at 14:26

    \’skratta, tänka, rysa och förundras\’ är det många som gjort till Bergmans filmer också, bara för att du inte har det betyder inte att ingen annan har det.

    Och sen när är cirkusartist, ett yrke som kan räknas som borgerligt? Et yrke som flitigt representerats i flera av hans filmer. Gycklarnas afton bara skriker av borgerlighet, ni har så rätt, likaså Ormens ägg, arbetslös cirkusartist i tyskland, ja, fy tusan vilket borgarpack. Nils Poppe i Sjunde inseglet, ja hugaligen, en sån borgare, att han ens får synas på film.

    Ska också flytta ut på en stenhög i vattnet, det lär ju vara mer inspirerande än mycket annat i dag.

    \’I have always admired him, and I wish I could be a equally good filmaker as he is, but it will never happen. His love for the cinema almost gives me a guilty conscience.\’
    Steven Spielberg om Ingmar Bergman

  41. mL
    1 augusti, 2007 at 14:31

    Vet int evart det tog vägen, men skulle göra reklam för Mai Zetterling och hennes filmer, som på många sätt är söttre än Bergmans filmer. Tyvärr han hon inte med så många, speciellt inte i Sverige. Som vanligt när det gäller svensk kultir är det USA vi måste vända oss til lför att få tag på dessa, eftersom man i Sverige inte anser det intressant nog att göra de tillgängliga. (Kanske för att folk/marknanden verkar hysa en slags jante mot svenska kulturartefakter och dess upphovspersoner..) Zetterling filmade med flera av de skådisar vi käner igen från Bergmans filmer, och ja, en hel del diskret småborgerlig ”charm” sågas vid fotanklarna i hennes filmer också. Rekommenderas varmt.

    Bara för man gör filmer i en borgerlig imljö, så är inte det ett tecken på att man stödjer den miljön och dess negativa aspekter, som vissa verkar få för sig här.

  42. St Just
    1 augusti, 2007 at 14:58

    mL, instämmer till fullo i dina kommentarer. En del verkar tycka det vara jätteradikalt att skälla på Bergmans miljöer och teman, andra ylar så gärna med i ”usch-vad tråkit”-kören.
    Lätt spatt får man när man läser kommentaren från Mamselmamsen ”Mitt största minne av honom var när jag som trettonåring, var tvungen att genomlida “Det sjunde inseglet” i skolan…. hälften av klassen sov.”
    Men det är klart, fyller man sin egen blogg med väsentligheter som gosedjur, drinksurr och blommiga morgonrockar – antar jag att Mamsen tillhörde just den sovande halvan.
    Var Balzac, Tolstoy, Söderberg, Lagerlöf, Strindberg eller Ibsen stora författare? Svarar man ja – lär man nog få säga detsamma om Bergman såväl som Sjöström, Sjöberg, Widerberg m.fl oavsett vilka miljöer eller teman de valt att skildra.
    Men det är klart vill man ha färdigtuggad kultur är det bara att knäppa på Radio RIX eller någon av hundratals slaskkanaler på TV.

  43. 1 augusti, 2007 at 18:56

    Ingmar inte Ingemar. Tycker gubben är värd en korrekt stavning i alla fall.

  44. 1 augusti, 2007 at 19:01

    Det har du förstås rätt i David..

  45. Britta
    2 augusti, 2007 at 11:06

    Hej Jinge

    Läs dagens ledare 2 augusti

    http://www.efterarbetet.nu/

    med titel: Bergman, demonerna och folkhemmet

    Hoppas du får en mer nyanserad syn på saken.

Comments are closed.