Dagens Nyheter skrev 17/6 ”Irak på gränsen till ett nytt inbördeskrig” i ett reportage över två sidor. Idag på radionyheterna diskuteras motsättningar mellan shia- och sunnimuslimer. Man informerar INTE om att dessa var klart mindre under den mer sekulära diktatorn Hussein i Irak, hos Gaddafi i Libyen och Assad är tydligt sekulär. Man informerar INTE om att aggressiva angriparen USA gick från början in för att splittra och stödja splittring efter religiös tillhörighet, och genomdrev att politiska poster tillsattes efter religiös tillhörighet. Den gamla härskarmodellen ”Söndra och härska” är dess motto, trots allt fagert tal. I all kritik av Iraks regering vill jag nämna att al-Maliki stängt gränsen till Syrien för att hindra al-Qaida-associerade al-Nusra och liknande grupper att komma in i Syrien och att Irak inte ställer upp på USA:s sida här.

Detta får mig att nu publicera detta andra gästblogginlägg av Arne Hjorth, som är styrelsemedlem i föreningen Iraksolidaritet. Han sammanfattar och kommenterar artiklar av Dirk Adriaensens från BRussells Tribunal på hemsidan för föreningen Iraksolidaritet (www.iraksolidaritet.se). Det ger en bra historisk bakgrund efter att drygt 10 år nu har gått sedan USA:s och Storbritanniens folkrättsvidriga invasion av Irak. Dessa artiklar är också en bra utgångspunkt för en sammanfattning av det som diplomaten Sverker Åström kallade för ”det utan tvekan allvarligaste brottet mot folkrätten och FN-stadgan efter andra världskriget”. Jag delade in inlägget i två delar på grund av dess längd. Här kommer andra delen. Första delen publicerades 9/6.

Invasionen inleddes med lögner och nu 10 år efteråt har det fortsatt med lögner, desinformation och mytbildning när det överhuvudtaget skrivs eller talas om tillståndet i Irak i media. Det mest påfallande är den nästan totala tystnaden. Dyker det upp någon liten notis i nyhetsflödet om Irak, så handlar det oftast om sprängdåd med civila offer. De som ligger bakom kan vara grupper som kom till Irak med invasionen. Det kan också vara den USA-installerade regimen själv som är inblandad. Det kan även vara rena förvrängningar eller desinformation om vad som verkligen har hänt. Det ges aldrig någon förklaring, försök till analys eller kritisk granskning.

Helt klart är att den irakiska motståndsrörelsen tar avstånd från attacker mot civila.
Dirk Adriaensens ger klara och faktabaserade belägg för att den här typen av attacker eller sprängdåd utgör en mycket liten del under dessa tio år jämfört med riktade anfall mot ockupationsstyrkorna och Maliki-regimen. Detta nämns sällan eller aldrig. Inte heller nämns de omfattande demonstrationer som ägt rum över hela Irak under 2013, då regimen Al-Maliki skjutit ihjäl demonstranter. USA och dess quislingar har inte lyckats knäcka det irakiska motståndet. Det är trots allt ett hoppingivande tecken i ett sönderslaget land. Det talas ofta om motsättningarna mellan olika grupper och även stater som ökar sitt inflytande i landet.

Men det är viktigt att komma ihåg är att det är USA och Storbritannien som medvetet har skapat eller öppnat för detta tillstånd och att det är Förenta Staterna som bär huvudansvaret för den fruktansvärda situation som nu råder i Irak.

USA:s krigspropaganda och desinformation presenteras som nyheter i västliga medier. Hur väl man har lyckats förstås av att även folk som var klart emot invasionen 2003 tror att tillstånde år 2013 är bättre än under Saddam Husseins tid vid makten.
Motsatsen bevisas av en 218-sidig rapport av FN-organet UN-Habitat: Andelen urbana sluminvånare i Irak ökade från 11 till 19 miljoner mellan åren 2003 till 2011. Dessa 19 av totalt ca 30 miljoner lever nu i en fruktansvärd misär i städer, huvudsakligen i Bagdad. Inför 10-årsdagen av invasionen publicerades ett mittuppslag i Dagens Nyheter 19 mars. Där nämns osäkerheten, terrorn och korruptionen, men inte om vem som kan tänkas vara ansvarig för detta. ”Irak är ju egentligen ett fantastiskt land med välutbildade medborgare och rika naturresurser” låter man en irakisk politiker säga. Men att de flesta av dessa välutbildade medborgare mördats eller tvingats fly, eller att de rika naturresurserna – d.v.s. oljan – olagligen stulits av internationella oljebolag som ExxonMobil, British Petroleum, Shell m.fl. – framgår naturligtvis inte i artikeln. Antalet dödsoffer som nämns i DN:s artikel är baserade på amerikanska uppgifter och utgör kanske bara en tiondel av de verkliga.

Anfallet på Irak beskrivs i media nästan genomgående som ”det amerikanska krigsäventyret”.
Vem skulle idag komma på tanken att kalla Tysklands invasion av Polen 1939 eller Norge 1940 för ett tyskt krigsäventyr? Domarna i Nürnberg efter andra världskriget fastställde att denna typ av aggression eller ”brott mot freden” är ”det allvarligaste internationella brottet därför att det innehåller i sig självt den ackumulerade ondskan av helheten”. USA ledde dessa rättegångar och signerade också dokumenten.

I debatten i FN:s Säkerhetsråd före invasionen 2003 hävdade Frankrikes utrikesminister Villepin att lagen måste respekteras och att ett anfall på Irak under rådande omständigheter inte kunde vara berättigat. ”Du tillhör det förgångna”, svarade USA:s utrikesminister Colin Powell. Men Powell hade fel. Det är USA som idag tillhör det förgångna, d.v.s. till den laglösa tiden före andra världskrigets slut.

Även om liberala ledarskribenter stegrar sig inför jämförelsen, så är vi nu folkrättsligt sett i och med invasionerna av Irak och Afghanistan m.fl. tillbaka i situationen före 1945, d.v.s. i den epok som skapade en Hitler, en Mussolini och en Franco.
USA har självsvåldigt friskrivit sig från de juridiskt bindande internationella avtalen och FN-stadgan, som de själva var pådrivande i att skapa. Under ”det amerikanska århundradet” (ett begrepp myntat av USA) har ledarna i USA tagit sig rätten att invadera länder och avsätta regimer som inte underkastar sig USA:s ekonomiska och politiska dominans av världen. De som inte samtycker till att bli ockuperade ekonomiskt och militärt stämplas som terrorister, trots att de enligt folkrätten har rätt att göra väpnat motstånd och självförsvar mot en ockupationsmakt. Även den folkliga rätten till självförsvar har USA satt sig över.

Så här skriver Dirk Adriaensens: ”USA:s de fakto ockupation av Irak är enligt internationell lag uttryckligen förbjuden att införa förändringar som syftar till att permanent ändra de fundamentala strukturerna av den irakiska staten, inklusive dess juridiska, ekonomiska, politiska och sociala organisation.” Efter invasionen 2003, som utan tvekan var illegal under internationell lag, så skapades en ny konstitution, en nationalförsamling valdes sedan kritiker mot den nya ordningen mördats eller fängslats, lagar stiftades, handelsavtal och överenskommelser stadfästes och kontrakt tecknades, irakiska företag mer eller mindre beslagtogs och statliga institutioner och industrier såldes ut. Allt detta är illegalt och varje stat som inlåter sig med en sådan regim begår en brottslig handling: ”Alla stater är förpliktade under internationell lag att inte erkänna som legal konsekvenserna av illegala handlingar av andra stater” (Dirk). Svenska regeringen bryter nu mot internationell lag när handelsministern öppnar för svenska storföretag i Irak. All form av stöd till Al-Malikis regim blir därmed ett stöd åt brott mot internationell lag.

I DN den 19 mars påstås i en vitt uppslagen rubrik (utan kommentarer) att ”amerikanerna tycker att kriget var ett stort misstag”. Det är ytterligare en av de myter eller snarare lögner om kriget i Irak, som sprids av västliga media. Anfallet var inget misstag. Det planerades redan långt före den 11 september 2001. Attacken mot World Trade Center blev bara det avgörande startskottet för invasionen. USA hade nog tänkt sig en enkel promenadseger. Säkert trodde även många inom USA:s politiska och militära ledning på att en demokratisk mönsterstat i Mellanöstern skulle kunna skapas efter amerikansk modell. Nu blev motståndet någonting helt annat än president Bush räknat med. Dirk Adriaensens citerar John Pilger som menar att det omfattande motståndet i Irak gav andra länder på USA:s lista – de s.k. ondskans axelmakter – Iran, Nordkorea, Libyen, Syrien och Kuba en andningspaus. Vi har mycket att tacka Iraks folk för, menar Pilger. De har bevisat att det är möjligt att stoppa eller åtminstone hindra USA:s framfart. Om den inte stoppas i tid kan det leda hela mänskligheten rakt ner i en avgrund.

”Visst finns det diktatorer” säger f.d. chefen för FN:s internationella organ för atomkraft, IAEA, Mohamed ElBaradei. Han syftar på Irak och fortsätter: ”men är man redo varje gång man vill göra sig av med en diktator att offra en miljon oskyldiga civila?” ElBaradei frågar sig också var i internationell lag det finns inskrivet rätten att avsätta misshagliga regimer eller diktatorer. Den rätten finns naturligtvis inte. Det är ett påhitt av USA och förkortas ”R2P”, ”Responsibility to Protect” – på svenska i betydelsen ”skydd av civilbefolkningen”. Det tillämpades i Libyen när Gadaffi avsattes och misshandlades till döds.

Avsevärt fler civila dog under Natos terrorbombningar i Libyen än under Gadaffis 42 år vid makten.
Utrikesminister Carl Bildt, som aktivt deltog för att propagera för krig mot Irak, ansåg att Gadaffi ”måste bort”. Han var långt ifrån ensam om den åsikten. Dirk Adriaensens skriver att ”Amerika har skapat ett globalt imperium där det finns två val: samtyck eller bli förintade”.

I en av artiklarna recenserar Dirk Adriaensens Christopher Dorans utmärkta bok ”Making the World Safe for Capitalism: How Iraq threatened the US Economic Empire – and had to be Destroyed”. Den finns bland bokrekommendationer på IrakSolidaritets hemsida där du kan läsa mer. Irak hotade Imperiet och måste förstöras är den slutsats Doran drar. De ledarskribenter som hävdar att USA:s invasion var ”ett misslyckande” har fel.

2013 är internationellt det år då vi kräver:

Rättvisa för Irak – ställ de skyldiga till ansvar!

Jag tillägger:

Bekämpa USA-imperialismen
Åtala Bush & Co, Obama och Blair för krigsförbrytelser!
Återkalla genast Nobelpriset från Barbar Obama!

i Andra om: Irak, olja, Obama, FN, Mellanöstern, IrakSolidaritet, demonstrationer, tortyr, Folkrätt,CIA, imperialism, kultur, sekter, USA, Politik, korruption, massmedia våld, utrikespolitik Irak al-Maliki opposition, islam krigsförbrytare, Sverige solidaritet, regeringen socialdemokraterna,

Iraksolidaritet – Arne Hjort DN 19/6 Iraksolidaritet uttalande Proletären Guardian Democracy NowKultursörens bloggPierre Gilly DN 29/3 DN 19/3SvD 19/3 DN 20/3DN 20/3 SvD 20/Ab 19/3 Expressen DN 15/3 SvD 15/3SKP-bloggen DN 18/3 SvD 19/3Iraksolidaritet DN 4/3 SvD 6/3 Aftonbladet SKP-bloggen Konflikt 16/3 BRussellstribunal 26/1 Föreningen IrakSolidaritets hemsida DN 23/1 SvD DN på stan Indiensolidaritets hemsida DN 27/10 Ab SvD Folket i Bild Kulturfront S Hersh i The New Yorker 2007 Aftonbladet – Bildts strategiråd

—————————————————————————————————————————————
Arne Hjorth, som är styrelsemedlem i föreningen Iraksolidaritet sammanfattar och kommenterar. Jag delar upp inlägget i två delar på grund av dess längd. Här kommer första delen.

Omfattningen av det irakiska motståndet missbedömdes, men avsikten var att utplåna staten Irak. Det har USA lyckats med. Redan under kriget 1991, operation ”Ökenstorm”, uttalade USA:s överbefälhavare general Schwartzkopf att Irak skulle ”bombas tillbaka till stenåldern”.

Ett av Saddam Husseins största brott ur amerikansk synpunkt bestod i att han kopplade landets olja till euron och att intäkterna från försäljningen investerades i Irak, bl.a. på utbildning och fri sjukvård. Om andra länder skulle följa detta exempel och sälja oljan i en annan valuta än dollarn och investera vinsterna i det egna landet, skulle det få mycket allvarliga konsekvenser för USA:s ekonomi och dess dominans. Dollarn skulle i praktiken avskaffas som världsvaluta. I förlängningen hade det inneburit början till slutet för det amerikanska imperiet. Saddam Hussein tecknade också oljeavtal under 1990-talet med ryska, franska och andra europeiska företag som skulle träda i kraft när sanktionerna hävdes. Wall Street Journal skrev varnande att detta ”kunde leda till ett avgörande maktskifte bort från USA:s oljeindustri”. Det var en starkt bidragande orsak till att USA – trots alltmer omfattande internationella protester – gjorde allt för att behålla sanktionerna så länge som möjligt – under hela 13 år med förödande konsekvenser. 1996 hade en halv miljon barn fått sätta livet till enligt UNICEF, FN:s barnfond. På en fråga från en journalist om sanktionerna var värda det priset svarade USA:s FN-ambassadör och senare utrikesminister, Madeleine Albright, att ”vi tror att det är värt det”. Men sanktionerna ledde inte till det allra mest önskade politiska resultatet, d.v.s. regimskifte. Detta var en av de viktigaste orsakerna till överfallet på Irak 2003, menar Christopher Doran.

Men det är inte heller så enkelt att USA anföll Irak enbart för att beslagta oljan. USA är idag världens mäktigaste stat. Militär och politisk makt fungerar inte utan en stark ekonomi. Det gäller för alla imperier. Det är här oljan fyller en viktig funktion. Att oljeministeriet skonades under den allmänna förstörelsen och plundringen av Irak var ingen tillfällighet. Kontroll över oljan innebär inte nödvändigtvis att USA konsumerar den, men att Washington håller greppet om kranen och kan därmed kontrollera andra länder som har stort behov av olja – som Europa, Kina Japan m.fl..

Det är en utmärkt sits för att utöva utpressning mot andra länder, som har svårt för att anpassa sig till ”det amerikanska århundradet”. Syftet är också att behålla oljan kopplad till dollarn, den s.k. petrodollarn. Den olja som Saudi-Arabien säljer omvandlas till dollarinnehav och uppköp av amerikanska vapen till förmånliga villkor. Den korrupta och despotiska kungaregimen spenderar i stort sett ingenting av oljeintäkterna på sitt eget folks väl och ve. En stor del av de enorma oljeinkomsterna investeras istället i USA, en mindre del på en liten klick prinsar och shejker i det egna landet. Det är en del av förklaringen till att USA kan upprätthålla sitt imperium, trots ett enormt budgetunderskott. Saudi-Arabien är den modell för världsordning som USA eftersträvar under det ”amerikanska århundradet”. Så länge dollarn är världsvaluta har USA möjligheten att vid behov trycka upp mer pengar. Inget annat land i världen kan utnyttja det privilegiet under någon längre tid.

I en av Dirk Adriaensens artiklar redogörs för den enorma stölden av Iraks ekonomiska tillgångar. ”Det största rånet i världshistorien” som någon formulerat det. 40 miljarder dollar ”fattas” från en fond som skulle skydda Iraks valuta mot utländska krav efter Gulfkriget 1991. Ockupationsmyndigheten beslagtog 21 miljarder dollar från ”olja mot mat-programmet”, som inrättades under sanktionerna 1996. Dessa medel skulle användas för att lindra den fruktansvärda nöden som förorsakats av sanktionerna mot Irak. Vart tog de pengarna vägen? Ockupationsregimen satte pengarna på ett konto (”Utvecklingsfond för Irak”) i den amerikanska centralbanken i New York. En del användes till mutor, en del till att dela ut pengar för förmånliga kontrakt på entrepenader i Irak. Amerikanska storföretag gjorde stora vinster på kontrakt utan att behöva stå till svars för sin ekonomiska brottslighet. Enligt en rapport från ”Transparency International” så talas om ”den största korruptionsskandalen i historien”, där 100-tals projekt lämnades ofärdiga i samband med tillbakadragandet av trupper 2011. Ockupationsmyndigheten stal eller förstörde medel som var avsedda för Irak.

USA har medvetet förstört Irak och bombat landet ”tillbaka till stenåldern” som general Schwartzkopf uttryckte sig. Den irakiska staten och dess institutioner och infrastruktur som skolor, universitet och sjukhus har lagts i ruiner. Kraftstationer, avloppsreningsverk och dricksvattenförsörjningen har medvetet förstörts. USA har använt uranvapen, fosfor och andra kemiska vapen vilket är ett krigsbrott. Antalet nyfödda barn med aldrig tidigare skådade missbildningar ökar lavinartat. Cancerfallen bland hela befolkningen ökar dramatiskt. Sjukvården är slagen i spillror. Bristen på rent vatten sprider sjukdomar och epidemier. Orenat avloppsvatten rinner ut på gatorna och i vattendrag. En generation av analfabeter växer upp i ett land som tidigare hade det mest utvecklade utbildningssystemet i hela regionen. 1,5 miljoner irakier har fått sätta livet till som en direkt följd av krig och sanktioner. 5 miljoner är på flykt i och utanför landet. Situationen i de irakiska fängelsehålorna är fruktansvärd med omfattande tortyr, systematiska våldtäkter på kvinnor och summariska avrättningar. Irak är idag ett totalt rättslöst land, där regimens dödspatruller – utbildade av USA – sprider skräck och terror bland befolkningen.

2003 hölls en av de största demonstrationerna någonsin i Sverige mot den planerade invasionen av Irak. Fackföreningar, politiska organisationer och folkopinionen var klart emot planerna på krig. FN:s dåvarande generalsekreterare Kofi Annan uttalade att ett anfall på Irak var ett klart brott mot folkrätten. Men svenska toppolitiker då?

Statsminister Göran Person yttrade i riksdagen att krig vore ett brott mot folkrätten. Men han sa också i en intervju att ”ett stort krig i betydelsen massivt tillslag, men kort, skulle ha en väldigt positiv effekt”. Det skulle skapa bättre ordning menade Persson vidare och förespråkade en avväpning av Irak. På en direkt fråga om han skulle kunna ställa sig bakom parollen ”Nej till krig” svarade statsministern att det var ett ”alldeles för snävt perspektiv”. Nuvarande statsminister Fredrik Reinfeldt skrev att ett anfall mot Irak inte skulle strida mot folkrätten. Det vill han inte stå för idag, utan gömmer sig bakom ”dåvarande partiledningens” ställningstagande. Känt är Carl Bildts och Folkpartiledaren Jan Björklunds direkta stöd till invasionsplanerna.

Dåvarande centerledaren Maud Olofsson däremot kallade invasionen för vad det var – ”ett illdåd”. Heders åt henne. Hon deltog också aktivt i demonstrationerna och höll tal mot kriget. Det gjorde också flera kända socialdemokratiska politiker, liksom miljöpartister och representanter för Vänsterpartiet. Idag vill nog många av dem som oreserverat var för kriget baserat på president Bushs lögner glömma bort sitt stöd till invasionen.

Ett av undantagen är folkpartisten Carl B Hamilton som menar att ”det var helt rätt” att invadera Irak och avsätta Saddam Hussein. I en debatt med Lars Ohly ironiserade han över ”folkrättarna” som ”kör den juridiska linjen”. Man måste använda sin ”moraliska kompass” och inte ”fastna i folkrättsprofessorernas stridigheter”, säger Hamilton. Allt det här kan du lyssna på i Sveriges Radios P1 morgon den 14 mars. Det är två inslag, en debatt mellan Carl B Hamilton och förre vänsterledaren Lars Ohly och ett referat om svenska politikers ställningstaganden inför invasionen. Har de som stödde invasionen 2003 lärt sig något? Det ser inte så ut. Folkrätten och FN-stadgan står idag mycket lågt i kurs. Det är anpassningen till ”det amerikanska århundradet” och ”R2P” som nu gäller.