Imperialismen och Mellanöstern



Jag har nu nöjet att publicera ett värdefullt gästblogginlägg av Ali Kinali, med turkiska rötter och gedigen facklig och politisk erfarenhet från hemlandet. Detta poängterar särskilt Sovjetunionens och Turkiets roll.
Sovjetunionens flagga

Efter Sovjetunionens upplösning kände imperialismen självförtroende. Nu var vägen fri för koloniala planer varför aggressiviteten och folkfientligheten blev uppenbara och mera synliga. Länder som hade motstått nationalistisk splittringspolitik och vägrat böja sig för koloniala metoder såg imperialismen som sin fiende, vilken sedan länge hade haft planer på att komma åt dessa länder.

Före Sovjetunionens upplösning hade folken i Mellanöstern, antiimperialistiska krafter och de som vägrade att acceptera kolonialisternas villkor, ett mycket vänskapligt samarbete och relationer av solidaritet med Sovjetunionen. Sovjet byggde många raffinaderier och basindustrier i Mellanöstern. Av den anledningen fanns i Mellanöstern, jämfört med länderna i väst, mycket nära vänskapsband och ett starkt förtroende för Sovjetunionen. Folk i Mellanöstern litade på Sovjet eftersom landet drev en fredspolitik i världen och var en känd och trovärdig fredsfaktor. Det är ett faktum att folken i Mellanöstern var vänner till Sovjet på grund av den solidaritetspolitik som landet visade.
ISIS trupper med flagga images

De NATO-allierade krigsmakterna och imperialisterna i väst var inte glada åt detta och hade länge väntat på att kunna hämnas. Därför provocerade de Mellanösterns underutvecklade och reaktionära massor och skapade konflikter för att få utrymme för sina koloniala planer och expansion. Planer innebärande att kunna beslagta dessa nationers naturtillgångar och att lägga deras ekonomiska resurser under sig.

Sovjetunionens militära motvikt var ett hinder som gjorde att imperialisterna misslyckades och därför försökte man att vinna över massorna genom välbetalda agenter i rollen som femtekolonnare. Dessa anhängare fungerade som imperialisternas verktyg och kunde på grund av massornas kulturella efterblivenhet vinna plats i massornas liv och skapa splittring. De kulturellt outvecklade massorna i olika länder blev imperialismens vapen i religionens gestalt.

Med hjälp av massornas reaktionära delar kunde imperialisterna nu påskynda koloniseringen av Mellanöstern och dess naturresurser samt förslavningen av regionens folk. Utöver att ge näring åt religiösa och nationalistiska motsättningar användes länder som Turkiet, Qatar och Saudiarabien för att kunna behärska hela regionen och stärka banden mellan imperialisterna och reaktionen samt de välbetalda agenterna.
Erdogan & Obama

Turkiet och de nämnda gulfmonarkierna är imperialismens trogna partner och gränsar strategiskt till de nationer som är dess målområde. Turkiet är ett av de länder som har en historisk härskarpragmatik gentemot Mellanösterns länder och har därför som främsta aktör kunnat hjälpa till att sätta imperialismens koloniala planer i verket. Det turkiska regimskiftet år 2003 som förde AKP-regeringen till makten var gynnsamt för imperialisternas planer. På grund av AKP-regeringens religiösa förbindelser med de mystiska, fundamentalistiska extremisterna gav imperialisterna premiärminister Erdogan, som brukar kallas för Mellanösterns vise president, ett uppdrag. Uppdraget fick han av George Bush. Enligt imperialisternas planer ska Erdogan som vis president för det framtida Mellanöstern-projektet binda upp de icke-imperialistvänliga länderna. På det viset knöts Turkiet än starkare till imperialismen och utnyttjades till dess fördel, inte minst som NATO-medlem och som ett grannland med historiska samband till regionen.

Allt detta har lett till det kaos som i grund och botten handlar om att kolonisera hela Mellanöstern. Irak, Libyen, Syrien och Egypten var länder som lätt kunde sättas i brand och på samma sätt opererar nu kolonisatörerna i hela regionen och spelar både domare och problemlösare.”

Irakkarta september 2013


i Andra om: , ,, , Syrien, , , , , , , , ,

Sveriges radio 20/11 Reuters 7/11 ABC 21/11 Globalresearch 30/9 Daniel Ellsberg SvD 6/10 Joe Bidens medgivande DN 11/9 Pål Steigans blogg M ChossudovskyTehran Times DN Debatt 27/8Daniel PipesIndependent 24/8Ron Pauls artikelRune Lanestrands blogg
DN 8/8 DN 13/8 Tampa Bay News 12/8 Svensson-bloggen 26/7 New York Times 27/6 2013 New York Times 27/6 DN 26/6 SvD 26/6 John Kerry i Kairo Russia Today om ISIS DN 24/6 Globalresearch 18/6 2014 Globalresearch 11/6 DN 12/6 Iraksolidaritet Mike Powers, Iraksolidaritet DN 14/4 Seymour Hersh Blogginlägg om gasattacken 5 april Daily Star Dailykos om Turkiet

  10 comments for “Imperialismen och Mellanöstern

  1. Peter Grafström
    29 november, 2014 at 11:14

    Träffsäker analys

  2. Gammal krigare
    29 november, 2014 at 17:28

    Stormaktsspelet och USA’s och EU’s sjuka roll i splittringen av Mellanösterns länder tror jag stämmer, men det kan väl inte kallas kolonisering? Med kolonisering menas väl att en stormakt helt tar över ett eller flera länders styre och installerar sina egna herrar och även befolkning från sitt egna land.
    Den islamiska Umman, ledd av Muslimska Brödraskapet håller de facto på att kolonisera Europa. Detta med hjälp av USA, EU, bankmaffian och framförallt media.

    • 29 november, 2014 at 18:06

      Kanske kan man kalla det nykolonialism. Termen etablerades strax efter Andra Världskriget, och handlar snarast om att kontrollera ett lands ekonomi och politik via en mycket beroende regering. Typexempel stöd via statskupper till nya regeringar. Se USA:s tidigare politik i Sydamerika, kriget i Irak, interventionen i Syrien, ja i Ukraina faktiskt.
      Jämfört med detta är MB mycket svagare i Europa och en nykolonialisering synes långt borta tycker jag.

      • Gammal krigare
        29 november, 2014 at 21:10

        Exakt så verkar USA agera. Men undervärdera inte Muslimska Brödraskapet och radikala muslimers planer på att ta över Europa. Sedan islam bildades så har den religionen lagt land efter land under sig. Ibland går de på bakslag men de ger aldrig upp sin dröm om världsherravälde. Det finns alltid tillräckligt många för att hålla igång vansinnet, precis som det finns maktgalna inom kapitalistiska länder och kommunistiska dito. Det är ju märkligt att folk inte kan leva ifred med varandra. Det kommer att sluta med ett världskrig till slut. Kanske inte under vår livstid men förr eller senare så kommer jordens ”intelligentaste” varelse att ta död på sig själv.

  3. Demokrat
    30 november, 2014 at 10:47

    Som om Sovjetisk imperialism skulle ha varit bättre än brittisk, fransk eller amerikansk. Ta av de röda glasögonen och se stormaktsspelet för var det är. Sovjet försökte, med sina specifika metoder, underkuva många av den tredje världens länder. Det sovjetiska imperiets fall är inget att gråta över utan något att glädjas över.

    • 30 november, 2014 at 10:57

      Intressant. Vilka länder försökte Sovjet ”underkuva”? Man försökte förstås få inflytande och bra relationer med andra länder, och det finns exempel på tveksamma ekonomiska relationer mot t.ex. Indien på 1970-talet. Men inte alls i samma utsträckning som USA & Co via IMF, Världsbanken, Paris-klubben etc. Läs gärna ”USA som värdspolis” (se högerspalt). 10 % av upplagan är osåld. Sovjetunionen stödda också Bandung-rörelsen.

      • Demokrat
        1 december, 2014 at 19:10

        ”Vilka länder försökte Sovjet underkuva?”

        Ja, inte behöver vi gå särskilt långt för att studera den sovjetiska imperialismens praktik. Baltikum annekterades, i Östeuropa tillsattes marionettregimer där bl.a. de demokratiska upproren i Ungern 1956 och Tjeckoslovakien 1968 slogs ned med vapenmakt. I tredje världen nämner du själv tveksamma ekonomiska relationer med Indien. I många fall var det i tredje världen frågan om att köpa lojalitet genom att förse tveksamma regimer med vapen . Sovjetunionen var en vidrig stat och vi skall vara glada att denna odemokratiska och repressiva statsbildning förpassats till historien. För mig är det lika oförståeligt att försvara Sovjetunionen som att försvara Hitlertyskland eller vilken annan repressiv regim som helst.

  4. Benny
    30 november, 2014 at 15:38

    Känns lite som hela havet stormar inom världspolitiken just nu. Ryssland och Turkiet träffas och kommer överens om det mesta som det verkar, medan Ryssland fortfarande är en stark allierad till Syrien, som ju Turkiet utövar subversiv verksamhet emot. Man blir lite nostalgisk när man tänker tillbaka på den okomplicerade världsbild som man i alla fall trodde fanns under kalla kriget. USA:s strävan efter en unipolär NWO-styrd värld framstår alltmer som ett löjligt påhitt av sysslolösa f.d politiker som Brezinski eller maktgalna finanshajar som Soros

  5. Zokrates
    30 november, 2014 at 15:50

    Om man vill ha en provkarta på nykolonialismen så är det bara att titta på Afrika. Kontroll av naturtillgångar och exploatering av dessa via företag och lokala kleptokratier där FN är inblandade tillsammans med en rad andra NGO. Sen har vi ju uppenbara exempel i just Mellanöstern där den ena efter den andra klientregimen (by proxy) installerats genom åren.

    Extremast är Israel med sin ”lågintensiva” kolinialisering via militanta bosättare -en tradition som pågått sedan 20-talet – även den ”gamla” kolonialpolitiken fungerade via stöttandet av lokala eliter. Först brittisk styre/kontroll [extremt invecklat] sedan systematiskt stött av USA. Israel räknas som en ”off-shore military base”. Turkiets roll är att vara den regionala supermakten.

  6. 6 december, 2014 at 13:16

    Sana rapporterade 3/12 ”Asked whether the US-led airstrikes had been helpful to him, Assad, whose army has been fighting the extremist groups for over three years, told Paris Match: ”You can’t end terrorism with aerial strikes. ”Troops on the ground that know the land and can react are essential. That is why there haven’t been any tangible results in the two months of strikes led by the coalition,” he said according to interview extracts on Paris Match’s website in English.

Comments are closed.