Som bekant är jag ingen större beundrare av vår statsminister Göran Persson.

Samtidigt så måste jag medge att jag är förundrad över hur mannen överlevt så länge som statsminister som han faktiskt har gjort.

Nu senast handlar det som bekant om det förarlösa flygplanet Neuron, ni vet, planet som vi inte ska ha men ändå ska betala för..

En av landets socialbidragsmottagare..

Leni Björklund lyckades schabbla med detta socialbidragsavtal till familjen Wallenberg (et consorties) genom att i sista stund försöka få igenom det i försvars-utskottet.

Men se där sprang hon på pumpen.

De borgerliga ville inte alls bidra till Wallenberg och Saabs försörjning genom att handla flygplan för 750 Mkr som vi inte ska ha, bara betala för.

Rimligt och vällovligt agerande från borgarna.

Samarbetspartierna (v) + (mp) reagerade likadant glädjande nog och plötsligen framstod affären som mer eller mindre stoppad.

Vad händer då?

Jo Saab blir kontaktade av folk från statsrådsberedningen och får veta att det är grönt, men att det politiska beslutet drar ut några veckor på tiden.

(Och Saab är ofina nog att berätta detta för media..)

Persson går ut till media och berättar, lätt småskrattande, att skälet till att man gick på pumpen är att borgarna inte fått riktigt klart för sig vad saken handlade om.

Så fort de förstått det så skulle det inte vara några problem. Sa Persson..

Det är lite av socialdemokraternas problem i ett nötskal. Persson har genom åren fått diverse öknamn, HSB (Han Som Be-stämmer), Storpotäten och liknande epitet. Problemet, som han inte själv tycks vara medveten om, är att han inte accepterar att folk har en avvikande uppfattning.

Det senast aktuella är situationen då Frankrike och Nederländerna röstat nej till konstitutionen. Tony Blair lät meddela att Englands folkomröstning sköts på framtiden, och vad gör Persson då?

Jo han låter meddela att riksdagen ska fatta beslut om konstitutionen precis som planerat i december månad..

Flyger, flyger ej..?

I samband med tsunamikatastrofen skrev jag att Sverige var som ett herrelöst skepp. Landet är helt beslutsförlamat innan allt är godkänt av Persson. Ingenting händer, ingen minister törs peka med hela handen innan Persson spjälkat vederbörandes arm.

Landet känns som en supertanker med en bromssträcka på hundratals sjömil och en vändradie tiofalt det.

Nu ser vi resultatet i form av hårdare drabbade tsunamioffer än vad som skulle ha varit nödvändigt.

Vi ser också att föraktet mot politiker ökar när regeringen inte vågar säga som det är om EU:s nya konstitution.

Det är dessutom uppenbart att vi ska delta i utvecklingen av ett förarlöst bombplan som landet vare sig behöver eller ska köpa in.

När och Hur blir vi av med Persson?