Jag är övertygad om att vi är många som känner undran inför Nordkorea, uppgifterna som kommer därifrån gör åtminstone mig förundrad, när tiotusentals människor gråter hysteriskt över Kim Jong Ils bortgång så kan man ju undra hur samma sak skulle se ut i Sverige. Skulle svenskarna samlas i tusenden utanför Rosenbad?
Svaret är givet, vi har haft några statsministrar som har närmat sig begreppet folkkära, men det är trots allt mycket ovanligt. Dessutom så tvivlar jag på att vi någonsin kommer få en politiker som uppnår en sådan popularitet. Men enligt den nordkoreanska propagandan så är Kim Jong Un enastående, har lärde sig att köra bil redan som treåring, när han var åtta år så körde han säkert i 120 km/t. Som tonåring så var han duktig på fyra språk, nu studerar han ytterligare tre. Och att han är ett geni när det gäller militär strategi har sagts av många, han är helt enkelt geniernas geni.
DN: ”Nya uppgifter om Kim Jong Uns extrema begåvning kommer de närmaste månaderna sannolikt att publiceras och vandra runt i världen. I många fall kommer de av allt att döma, som från den nya tv-dokumentären, från Nordkorea. I andra fall, när det är omöjligt att avgöra källa, kan det möjligen också handla om utomstående som vill bidra till att kasta ett löjets skimmer över den slutna staten.
Det hade exempelvis varit intressant att veta varifrån uppgiften för många år sedan kom att Kim Jong Il, under sin första golfrunda, slog åtta, eller om det var sjutton, hole-in-one.”
Det är Torbjörn Petersson som ställer sig dessa frågor, och jag är böjd att hålla med honom i hans undran. Det är nog helt korrekt att man i Nordkorea gör vad man kan för att skapa en personkult kring sin nya diktator, men tänk om det faktiskt är så att många av de förlöjligande rykten som våra egna tidningar sprider är konstruerade helt och enbart för att skapa missaktning för landet och dess ledare? Propaganda har vi ju sett förr, men tänk om hälften av allt vi hör om landet är lögn?
Jag har inte en aning, men jag har hört svenskar berätta om landet, och dessa litar jag hyfsat bra på. Att det är en stenhård diktatur är självklart, att det är fattigt och att folk svälter stämmer också. Men tänk om hälften av de ”nyheter” som sprids om landet är konstruerad desinformation, påhitt för att Nordkorea ska förlöjligas, vad säger det i så fall om våra egna tidningar, radio och TV?
Själv vet jag inte, men nog skulle det vara intressant om många media skickade dit sina reportageteam för att sedan berätta för svenska läsare, lyssnare och tittare? Jag är personligen uppriktigt intresserad av frågan, är Kim Jong Un och hans företrädare så totalt korkade som de framställs?
it Andra om: Kim Jong Un, Nordkorea, Mediekritik, Propaganda, Diktatur, Ondskans axelmakt dn12 ab1 svd12 ex12
Tweet
29 svar till “Kim Jong Un kanske ÄR geniernas geni?”
In3ssant frågeställning. Kan man vara hur korkad som helst och ändå ’driva’ ett land under så många år? Kan syftet med framställningen vara dubbelt, att framstå som korkad för att på så sätt få vara ifred, samtidigt som övriga världens media låter sig luras av detta och glatt skickar budskapen vidare samtidigt som media tror sig förlöjliga landet fast det i själva verket är koreanerna som ler i mjugg åt väst blåa ögon som går på allt?!
Sedan apropå frågan om rosenbad. Visst skulle man samlas vid rosenbad och gråta, av glädje alltså…
Nja, ”driva ett land”, det är skillnad på att ”driv”a ett land framgångsrikt och att diktera hur det skall gå till. Speciellt framgångsrikt har det inte varit, milt uttryckt.
Nej inte enligt den bedömning vi gör utifrån och kanske inte heller enligt gemene mans bedömning i det aktuella fallet. Men på vilket sätt ser ledarna för landet det?
Eh, hur menar du, jag förstår faktiskt inte?
Jo jag undrar om på vilket sätt ledaren/rna för landet ser sitt land, som framgångsrikt eller som en katastrof eller någonting däremellan? Vi som ser landet utifrån bedömer det kanske inte som framgångsrikt enligt de rapporter som exv media presterat/r. Kanske inte heller gemene man inom det aktuella landet heller ser landet som så framgångsrikt, vad vet jag? Men det vet vi ju inte riktigt då inte speciellt många människor haft möjlighet att besöka och rapportera tillbaka.
Fast egentligen undrar jag vad det är du inte förstår?!
Ja, jag förstod inte riktigt det där med ledarnas syn på landet, gör det nu.
Antagligen är väl åtminstone de allra högsta i hierarkin medvetna om det, en del har ju studerat utomlands. Men då de själva lever i överflöd är dom nöjda med sakernas tillstånd.
Och då kommer vi tillbaka till den ursprungliga frågan, kan man vara hur korkad som helst och ändå driva ett land så länge? Min fundering om det är att man nog är tämligen okorkad, men däremot girig, oempatisk, egoistisk mm när man ser till att skaffa sig alla fördelar själv men låter de andra människorna klara sig bäst de kan.
Även här, liksom i en annan tråd, förefaller parallellerna till vad som händer i ankdammen just nu inte så långsökta.
Jag är personligen övertygad om att vi också är utsatta för propaganda. Att sprida löjliga skrönor om Nordkorea är ett sätt att försöka bryta ner landets psykologiska försvar. Istället bör ju blickarna riktas mot Sydkorea och allt fuffens de har för sig!
Jag tror inte en sekund på att media skulle vara objektiva om nordkorea när de inte är det om något annat öht. Nej det är snarare samma hetspropaganda som marknadens köpta media alltid har använt mot länder med planekonomi, hur lite det än må vara. ”den osynliga knytnäven”.
Nej,naturligvis inte.
Men visst pågår en demonisering av landet i gammal god stil som stormakterna alltid kört med,numera kör USA mest ”kraftfullt”, se Iran tex.
Det finns säkert fler exempel. Ryssland,Kina ”smådemoniserar” man bara.
Hur är det med Renfeltkulten i Sverige förresten? :)
Det verkar som om radarparet Reinfeldt börjar närmar sig despoten Ceausescu och hans hustru Elenas från börja höga ställning i Rumänien före deras nedgång och fall. Paret Reinfeldt anses liksom Ceausescus
vara oerhört kunniga, om man ser till den reklam som vår eminenta propagandaminister Schlingman, Timbro och näringslivet skapar i pressen.
(Samtidigt som man dissar Juholt allt vad tygen håller.)
Rajrajs minoriteteregering blir mer och mer diktatoriska och man säljer ut statliga bolag en masse, ljuger om arbetslöshetssiffrorna och ser till att utanförskapets verksamhet Fas3 bara växer och växer i takt med den arbetslösheten de skapat.
Om vi svenskar för ovanligheten man får att möjlighet titta på siffrorna över hur Sveriges befolkning betygsätter minoritetsregeringen så är de talen riktigt usla.
Men fortfarande är landssfadern rajraj och hans kumpan nörden med hästsvansen, Strängs like, otroligt populära
Hur det nu kan komma sig är för mig och många andra en gåta.
De håller ju på att sänka Sverige och helt underminera vår ekonomi och ägnar
sig åt rent olaglig nepotism, där deras likar gynnas.
Finns det föresten inte lagar för den flitiga upphandlingen som rajrajs band ägnar så flitigt sig åt?
Jag tycker ditt sätt att använda Ceausescu i din argumentation är osmakligt. Rumänien levde under ett fruktansvärt förtryck, det gör vi inte i Sverige. Tänk efter före.
Tja, förtrycket var förvisso fruktansvärt i rumänien, efter vad media rapporterat. Men, mekanismerna att makten girigt och egoistiskt skor sig på folkets bekostnad, eller åtminstone den del av folket som inte kan sko sig själva på sina medmänniskor, är ju desamma. Detta oavsett nästan vilket land det handlar om. En skillnad är ju förstås att vi exv i detta forum öppet kan diskutera problematiken, åtminstone än så länge. Annars är väl Sara Gs paralell tämligen slående?
Vårt förtryck är också svårt för en hel del, även om det syns mindre än vad det borde. Vi lever under pengarnas diktatur och dess grepp är mycket hårt och brutalt.
Jag har långåriga erfarenheter från Rumänien och vet hur det var. Men om man ser hur en del svenskar numera tvingas leva, så är det minst lika svårt här. Vi har en minoritetsregering som agerar som om de vore i majoritet och stöds helt och fullt av näringslivet och pressen. Den skakande uppgiften att 663 barn blev vräkta förra året läser man inte i borgartidningarna, inte heller att det finns minst 34 000 som är bostadslösa i i jämförels med 17 800 människor år 2006. Sju procent av dess 34 000 har arbete.
Brottsligheten och självmorden har ökat, sjukvården har blivit allt svåråtkomligare för de som inte förmår teckna privata försäkringar.
Åldringsvården är katastrofal, folk svälter och tas inte om hand på rätt sätt,
Även om inga larmrapporter just nu förekommer. Dom brukar komma i skov.
Jag föreslår att även du tänker och tar till dig verkligheten som den är
under dig.
Det går faktiskt inte att ta dig på allvar när du skriver att en del i Sverige har det lika svårt som i Ceausescus Rumänien. Vad uppnår du med denna retorik?
Trist att med en ”mångårig” erfarenhet av Rumänien vara så förblindad i sin syn på nu sittande regering att begreppsförvirringen blir total. I Sverige finns det individer som har det svårt, i Ceausescus Rumänien var det ett helt folk. Förtryckt av en diktator. Här väljer vi vår regering, inte där, då.
Vi kan tycka illa om regeringen, eller mycket illa.
Men att jämföra den, på något sätt, med Ceausecu är både osmakligt och tramsigt. Under alla förhållanden är regeringen tillsatt efter ett demokartiskt val.
Vår regering är förvisso vald men demokratin är delvis satt ur spel i Sverige genom det extremt högervridna mediasfären (inklusive SVT) som spyr ut propaganda för regeringen och mot all from av opposition.
Kanske är Sara G för drastisk enligt ditt sätt att se det. Men jag tycker nog att det finns klara paralleller, som sagt förvisso med det undantaget att vi fritt kan diskutera ämnet. Och visst har rajraj och co lyckats få folk att rösta på sig i sådan mängd att de sitter kvar. Men betänk att även den lille mannen som ställde till så mycket på 30- o 40talen i ett sydligare grannland kom till makten genom demokratiska val.
I attityderna från maktens boningar i vårt land gentemot den lilla människan finns en hel del av det som Sara G pekar på. Problemet är att tillräckligt många i detta land inte uppmärksammat det, än. När man väl kommit dithän kan det vara för sent.
Så om man förstår vad det handlar om är det inte vare sig tramsigt eller osmakligt.
Jag besökte Rumäninen, av privata skäl, en hel del under slutet av sjuttiotalet och i början av åttiotalet. Jag tycker att den anda som rådde där starkt påminner om den stämning vi nu har i vårt land..Förtvivlan, hopplöshet och inga visoner. En känsla av att ingenting kan förändras, bara bli värre.
Det fanns en hel del partitrogna som hade det bra i Rumänien, levde lyxliv .
Skillnaden mellan våra länder är bara i antalet, annars samma odemokratiska anda som drabbar de redan utarmade, svaga och sjuka. En minoritetsregering styr oss, ofta med hjälp av SD. I nio av tio fall
Sverige säljs ut till lägsta pris, många gamlingarna har det otroligt uselt och orkar och vågar inte sätta sig emot.
Vi har också gaturbarn i Sverige, för barnfamiljer vräks. Kroniskt sjuka får förnedra sig och tigga om socialbidrag, som knappt räcker till mediciner.
Brottsligheten i vissa städer är starkt på frammarsch och skrämmer den övriga befolkningen. Vi är värst i Europa när det gäller ungdomsarbetslöshet.
Och överalltihopa en överbyggnad som bara handlar om pengar, pengar. Money, money, money.
Samma sak I Rumäninen fast där gick alla pengar gick till ett sagobygge.
Vi har EU…
Alla artiklar jag läst om Nordkorea har haft Sydkoreanska tidningar som källa. Säger sig själv att dessa tidningar inte är opartiska. Problemet med ett sånt slutet land är att man inte kan lita på någon information som kommer därifrån.
Sant, det är därför jag önskar att svenska journalister åker dit och berättar vad de kommer fram till.
Hmm, det är ju riskfyllt även för svenska journalister att ta sig in i vissa länder, som vi sett den senaste tiden. Vilken syn har du på om svenska journalister av någon anledning skulle ’åka fast’ och dömas av nordkoreansk domstol därför att de ville rapportera från landet men råkat rapportera något ofördelaktigt eller på ’fel’ sätt?
De ska givetvis resa in legalt och hålla sig på avstånd från all militant opposition.
Att hålla sig ifrån militant opposition är kanske det minsta problemet, för frågan är om det öht finns någon sådan i NK?
Men vad gäller att resa in legalt så kan det uppstå vissa komplikationer vad gäller objektiviteten när man närmar sig vissa länder. Om man får tillstånd att resa in så kan det ju hända att man även ’guidas’ runt enbart där det är ljust, fint och nystädat samt slipper se det vi antar finns i de lite skummare hörnen. Det vore ju i så fall helt i linje med den bild som presenteras från den stora ledningens håll. Lite bagdadbob promotion alltså.
Jmfr med vad de journalister som agerade illegalt i burma rapporterade under den tid det egentligen inte gick att rapportera från ifrågavarande land.
Så, det är problematiskt hur man ska ställa sig till journalisters arbetssätt, vad gäller världens slutna länder. Att sedan i våra så kallat demokratiska länder tillgripa vad vi anser är illegala metoder är ju en helt annan sak.
Seriösa journalister är viktiga, tyvärr har vi ju sett alldeles för många exempel på motsatsen på nära håll den senaste tiden…
När det gäller nordkoreanernas till synes överdrivna sörjande av döda ledare drar nog vi västerlänningar fel paralleller. Jämför gärna hellre med exempelvis Michael Jacksons plötsliga död. Då reagerade många hängivna fans på ett sätt som vi andra kunde uppfatta som hysteriskt och urspårat. Men vi tillskriver inte sådant politiska dimensioner.
Det Nordkoreas diktatur lärt sig är alltså att spela på och kontrollera den sortens psykologiska inflytande som vi normalt förknippar med extremt framgångsrika artisters idolkult. Överfört på politiska ledare blir det inflytandet effektivare än alla andra förtryckarmetoder tillsammans.
Kim Jong-Uns påstådda genialitet, då? Ja, tillbaka till Michael Jackson igen! Försök gärna föreställa er honom enbart i ljuset av den bild han själv försökte förmedla. Utan de hiskeliga operationerna, utan sin trasiga uppväxt, utan övergreppsryktena, etc. Enbart den Jackson som framträdde på hitlistor, skivomslag, musikvideor och i de hängivna fansens envetna mytbildning.
Med en adderad politisk dimension får man till slut en Kim Jong-Un. ”Genialisk”, orörbar, överjordisk och ofattbart älskad. Samt komplett livsfarlig!
En mycket berättigad fråga. Kan man lita på medias bilder av olika regenter i världen? Jag reagerar ständigt på hur västmedia och journalister inte bryr sig om att kolla amerikanska nyhetsbyråers påståenden om ett antal regenter och länder. Hugo Chavez är i det närmaste galen om man få tro dom och det gör ju hans popularitet till en gåta. Likaså Kuba är ett konstigt land med en massa förtryck enligt dom dominerande nyhetsfabrikerna, trots att Castrobröderna, enligt utländska opinionsinstitut, har ett omfattande stöd. Nu demoniseras Iran och Nordkorea, om vilka jag inte har särskilt mycket kunskap men verkligen inte är någon beundrare av. Men jag är väldigt skeptisk mot det mesta som rapporteras om dessa länder som inte går i USA:s ledband. Och det är häpnadsväckande hur man okritiskt kan vidareförmedla USA:s uppgifter om Irans anrikning av uran efter dess omfattande lögner om Iraks innehav av massförstörelsevapen.
Säkert är det så att Väst media överdriver och tacksamt tar emot underättelse material från olika organ som hävdar att man har insyn. Korea är också tacksamt för ett så slutet samhälle och fan kan begripa språket.
Men att det är en personkult råder ingen tvekan om och säkerlgen var det en hel del folk utkommenderade som gråterskor (tare), men faktum kvarstår, en maktelit försvarar sina förmåner och då behöver man en front figur och den stackars grabben som är det nu, har inte mycket att välja på. Gör som militären säger eller så får du hjärtinfarkt, eller stroke, eller nåt annat, och nästa figur kommer på plats.
Hur man leder ett land som detta mot demokrati kommer kosta blod och tårar men det är anske så det funkar till slut.
[…] är så intressant att jag tycker att var och en ska läsa den. Jag var inne lite på ämnet igår då jag skrev om Nordkorea och informationen om Kim Jong […]