Ulf Karlström har skrivit detta gästblogginlägg. Ulf har tidigare publicerat värdefulla inlägg här om miljö och ekonomi, om så kallad ”humanitär intervention”, ”Är du teknikberoende min vän?” samt om EU. Han är fil dr, miljöexpert (Macoma Miljöutredningar), skriver facklitteratur och var ordförande i De Förenade FNL-Grupperna (DFFG) 1968-70, efter Sköld Peter Matthis.
Han är också med i styrelsen för ”Folkrörelsen Nej till EU”.

Inlägget följer nedan:
”Anders Borg presenterade schwungfullt sin budgetproposition för 2013. Det var knappast förvånande då Borg är en god talare och retoriker (dock utan eleganta metaforer). Det som var anmärkningsvärt var den linje oppositionen, i första replikskiftet, genom Fredrik Olofsson (s) och Per Boman (mp) drev. De angrep regeringen för stora utgifter och en underfinansierad budget i ekonomisk kristid och oklara prognoser om kommande ekonomisk utveckling.

Och detta får man höra från (s)! Med undantag för den stora sänkningen av bolagsskatten på 16 miljarder kan man lite försiktig beteckna Borgs budget som keynesiansk. Ulla Andersson (vp) valde en klokare ingång och angrepp regeringen på ideologiska grunder för dess satsning på vinst inom välfärden.

Anders Borg fick en lätt match med en sådan (s+mp)-opposition. Både ironiskt och retoriskt frågade han dem om de oroade sig så mycket för prognoserna för ekonomin, varför ville de då strypa satsningarna i budgeten?

I förhållande till Ulla Andersson (vp) fick Borg falla tillbaka till den moderata fästningen och fyra av rökgranater med floskler om valfrihet, hyllningar till privatiseringar, försvar för profit inom välfärden och groteska påståenden om ökad sysselsättning genom låg bemanning inom vården. Siffan 8 miljarder kr i vinster till riskkapitalbolag låtsades han inte om.

I den efterföljande debatten breddade Olofsson (s) kritiken bl a mot återvändsgränden fas 3, hög ungdomsarbetslöshet och de totalt 400 000 arbetslösa. Det var utmärkt, men frågan är om (s) verkligen har något att komma med? Efter krisen 1991 och den djupt lögnaktiga kampanjen för att ansluta Sverige till EU 1994 har svensk arbetslöshet successivt närmat sig en hög EU-nivå. Avregleringen av finansmarknaden under (s) avhände politiken viktiga redskap. Och privatiseringen har aktivt drivits av (s)-regeringar.

Idag sker en stark debatt inom (s) vad gäller frågan om profit i välfärden. Det sticker naturligtvis många inom (s) i ögon att riskkapitalbolag plockade ut cirka 8 miljarder kr av skattemedel till profit, samt att koncentrationen till ett fåtal bolag slår hål på retoriken om valfrihet. Vad gäller kvalitet så har väl Carema angivit den nivå som tycks vara comme il-faut inom riskkapitalbranschen.
Malmö arbetarkommun har nyligen ställt krav på att gå ifrån linjen om vinst inom välfärden. Troligen satte Stefan Löfvén och Magdalena Andersson morgonkaffet i halsen när de läste om beslutet. Det torde bli något av långa knivarnas natt när (s)-kongressen skall gå till beslut ifrågan till våren.

Parollen ”Ingen vinst inom välfärden” verkar ha sprängkraft. SvD:s ledarskribent Maria Ludvigsson (20/9) vet inte till sig i sin upphetsning; det är ”vår tids löntagarfondstrid”.
Ja, varför inte. Det är en bra fråga att ta strid om. Offentlig välfärd handlar ju inte om småpengar precis. Frågan är om (s) törs ta strid i den frågan? Det är tveksamt. Partihögern med Löfvén-Andersson i spetsen är stark.

Om 2 veckor får vi läsa (s)´ skuggbudget. Jag har svårt att tro att den innehåller något substantiellt. Borg verkar ju ha gjort flera (s)-förslag till sina. Tala om att desarmera det stora oppositionspartiet.

i budget, arbetslöshet, bankunion, Anders Borg, Sverige, politik, ekonomi, oppositionen, Löfven, socialism, kapitalism, massmedia,

DN 22/9 Pagrotskys förslag DN 21/9 Pagrotskys förslagAftonbladet 22/9 Pagrotskys förslag
DN ledare 21/9
SvD 21/9
Aftonbladet 21/9
Expressen 21/9 SvT 20/9
Sveriges Radio 20/9