Högerns manifest en massa spinn


Jag har ögnat igenom beskrivningarna av det manifest som utgör dagens dragplåster inom den del av medielandskapet som återfinns på nätet.

Många konstaterar att kristdemokraterna kommit bort i den gemensamma valplattform som högern skulle presentera. Det förvånar mig inte alls, skulle kristdemokraterna få ett större inflytande över högeralliansens politik skulle opinionssiffrorna falla som en gråsten. Det som däremot förvånar mig är deras devis – Det här är ett jobbmanifest!

Redan under gårdagen presenterade SCB sina siffror som visar att rekordmånga är sysselsatta i landet för närvarande. Siffrorna har aldrig varit så höga som idag under 2000-talet, hur det ser ut bakåt i tiden framgår inte av redovisningen i Dina Pengar.

Men ska man jämföra med resten av EU-länderna så är sannolikt Sverige den nation som har flest människor i förvärvsarbete procentuellt sett.

Det är därför jag använder ordet spinn i rubriken.

För det är precis det som den borgerliga taktiken går ut på. Högern vill få landets väljare att tro att landet är fyllt av fuskare, arbetslösa som har svart arbete, sjukpensionärer som är helt friska och vissa går till och med så långt att de påstår att det är fullt möjligt att avstå från att söka arbete och leva på olika bidrag. Ska man göra det så vill det nog till att vara ett födgeni av stora mått. Kanske kan man lura en läkare till några månaders sjukskrivning, liksom stämpla A-kassa en kort period utan att söka arbete. Men ska man leva ett år på sina tillfuskade intäkter så tarvas det att man är en sann levnadskonstnär.

Jag ser högeralliansen som en högst krystad skapelse med enbart en sak gemensam. De är alla besjälade av att komma åt makt. Bortsett från det har de ytterst lite innehåll i den ideologi som de försöker uppvisa. Att gnälla på socialdemokraterna är lätt, men är det rätt? Jo visst, sossarna har under de senaste åren devalverats på många sätt. Men är de borgerliga ett alternativ när den enda gemensamma nämnaren är kverulans mot den förda politiken?

I morse lyssnade jag på Maria Wetterstrand i P1-morgons politikerintervju. Jag blev tämligen besviken faktiskt. Hon påminde en hel del om Maud Olofsson i sina svävande svar. Den enda fråga hon gav ett rejält svar på var frågan om platser i en kommande regering.

Där sade hon att miljöpartiet inte kommer att stödja en regering som de inte får sitta med i. Ett ultimativt krav med andra ord. Hon hade lika gärna kunnat svara att hon inte för den sortens förhandlingar i radio och kommit undan med det. Nu kommer vare sig hon eller (mp) undan.

Hon borde ha lyssnat på motsvarande intervju med Lars Ohly. Synd att hon inte gjorde det för slår det inte tillbaka på (mp) i detta val så kommer alla journalister att fråga henne om det i nästa. Gång på gång…

Hennes resonemang kändes i övrigt utslätat och tillrättalagt precis som bilden på Maria som återfinns på miljöpartiets hemsida.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

[tags]politik, Maria Wetterstrand, miljöpartiet, högeralliansen, manifestet, sysselsättningen, val2006, p1-morgon, politikerintervju, spinn[/tags]


9 svar till “Högerns manifest en massa spinn”

  1. Jag har varit borgerlig under en väldigt lång tid, men idag bestämde jag mig för att rösta på sossarna i höstens val… tyvärr tror jag ändå att det blir maktskifte om inte något sker.

  2. Socialdemokraterna är i högsta grad ett borgerligt parti som är klart marknadsliberala. Men deras väljarbas och deras traditioner hindrar dem från att ramla ännu längre ut på högerkanten. En annan ledning i (s) och de skulle bli ett mycket vettigare parti.

    Men med högeralliansen så kommer det mesta att privatiseras vilket folk definitivt inte skulle gilla.

    På ett generellt plan så gillar folk att gå till en doktor anställd av landstinget..

    Jo nu kommer somliga att tjafsa, men jag ska blogga om det endera dagen och spara tjafset till då ni i tokhögern!

  3. Du skriver att alliansen bara vill ha makt. Vill inte alla politiker på central nivå ha makt? Hur är det med självaste Göran Persson – vill han inte ha makt?

    Nej, det var ett mycket dåligt argument för ett eventuellt regeringsskifte.

    Det jag undrar över, när jag läser vad de som har makten nu vill göra (de har suttit i 12 år, tror jag det är) är att komma till rätta med problemen inom skola, vård och omsorg – politikens kärnområden. Men varför har de inte fixat detta tidigare?

    En annan sak som förvånar mig är attityden ”det där med jobben och arbete åt alla – det fixar sig”. I stället är det alliansen som rycker till sig initiativet och kallar sitt program för ”jobbmanifest”. Det må vara sant eller inte – men de pratar i alla fall om jobbens betydelse. Varför socialdemokraterna inte gör detta är för mig en gåta? Men det måste säkerligen ligga något bakom detta, som i alla fall är obegripligt för mig.

    Det skulle vara intressant att höra dina kommentarer, eftersom du verkar vara verbal och insatt i detta.

    Jag kan bara nämna att du och jag haft en mycket intressant diskussion vid sidan om, men tyvärr vågade du inte publicera det jag hade att informera dig om, men det kommer i en eller flera tidningar endera dagen.

  4. Det var inte snällt att använda det virtuella fotot på miljöpartisten. Jag hoppas att jag rätt. Det finns ett på Göran Persson också. Varför tar du inte det?

  5. Har du förväntat dig att hamna på en blogg med en SNÄLL bloggare så har du definitivt kommit fel.. :-)

    Bilden på Maria valde jag därför att den låg på deras hemsida och – inte minst viktigt – för att jag skrev om henne..

  6. Rent löjligt att hävda att borgarna ljuger om bristen på jobb.
    Åtgärder är inte samma sak som jobb och de genererar inget positivt kling i kassan.

  7. ”Hennes resonemang kändes i övrigt utslätat och tillrättalagt…”

    Dylika påståenden betyder nada om du inte kan backa upp dem med argument.

  8. Mja, det var precis så det kändes. Lite Maud Olofsson över henne. Hon var mångordig och talade väl men innehållet kände jag mig tveksam inför. Jag hade sett fram mot den intervjun för jag har tyckt att hon förut varit klar och redig och uttryckt sig väl, men nää…

    Jag kommer knappt ihåg något av vad hon sade efteråt när jag diskuterade intervjun med en kamrat. Han reagerade likadant och mindes oxo bara en sak.

    Och jag överlever nog att mitt uttalande betyder nada.