|
Helle Klein refererar idag en undersökning man gjort om riksdagsledamöternas inställning till pressfriheten.
Det är givetvis ett tveeggat svärd. Det betyder i praktiken att personer som Lars-Erik Pettersson och hans agerande som verkställande direktör i Skandia skulle ha förblivit okänt för allmänheten om dessa riksdagsledamöter fått igenom sin vilja. Man behöver inte ha särskilt mycket fantasi för att inse att det vore ytterst skadligt för samhället, det vore att införa censur. Det är ett emempel som Helle själv tar upp i sin artikel. Men tyvärr så är mycket av misstron mot medierna i högsta grad skapad av medierna själva. I vanliga fall skulle jag ha citerat Aftonbladets konkurrent men eftersom det är just Aftonbladet som skriver om detta så väljer jag att publicera en bild på en förstasida och ett 13-årigt brottsoffer som Aftonbladet publicerade på löpsedeln, förstasidan och ett helt uppslag inne i tidningen. Det rörde en flicka i en Stockholmsförort som blivit våldtagen och knivskuren och vars bästa kamrat blivit mördad av samma gärningsman. Det är undertecknad som maskerat bilden, inte Aftonbladet. Det var det mest flagranta brott mot god publicistisk sed jag någonsin sett. Jag är dessutom helt övertygad om att Helle Klein är lika kritisk till den egna tidningens agerande som jag.
Det är förvisso sant. Men när kvällspressen förvandlas till slaskpress så blir en av bieffekterna att allmänheten inte får någon tilltro till branschens självsanerande förmåga. Jag tror mig veta att den publicering jag beskriver fick en mindre storm att bryta ut internt på Aftonbladet, men det räcker inte. |
Aftonbladets medarbetare måste ha förståelse för att folk i allmänhet, och även de som sitter i Sveriges Riksdag, är kritiska mot mycket i pressen. Som kolportör av den sortens produkter så gäller det inse var gränserna går -innan- de överskrids. Man kan inte beklaga sig för att människor reagerar och opinioner växer när det är man själv som skapar reaktionerna och lägger grunden för den opinionsbildningen.
Andra bloggar om: mediekritik, aftonbladet, pressetik, censur, helle klein, tidningar, kvällspress
[tags]mediekritik, aftonbladet, pressetik, censur, helle klein, tidningar, kvällspress[/tags] |
5 svar till “Helle Klein, journalisterna och pressfriheten”
Tyvärr har det gått så långt att det behövs skärpt lagstiftning för att skydda människor från slaskpressen. Slaskpressen har ingenting med demokrati och medborgar-upplysning att göra. Dom vill tjäna pengar på bekostnad av enskilda människor, och på köpet förråas samhällsklimatet. Slaskpressen är en fara för samhället.
Elliv skrev:
”Tyvärr har det gått så långt att det behövs skärpt lagstiftning för att skydda människor från slaskpressen. Slaskpressen har ingenting med demokrati och medborgar-upplysning att göra.”
Jag har hellre en slaskpress av den sort som finns i Storbritannien än en tyglad, lydig press. Jag accepterar paparizzifotografer i buskarna, medvetna lögner och hemma-hos-reportage om kungahuset. Bara det finns pressfrihet.
Tycker du inte om slaskpressen, så får du utnyttja din konsumentmakt och låta bli att köpa deras produkter. Gnäll på deras löpsedlar när du handlar i butiken. Skriv insändare. Blogga om eländet. Skriv protestsånger.
Visst förråar slaskpressen samhällsklimatet. Men lagstifta inte bort pressfriheten, för då lagstiftar du samtidigt bort demokratin! För mig räcker det som skäl att acceptera en aldrig så slaskig press.
/Jan Garefelt
Karl Marx skrev i Kommunistiska Manifestet att ”allt fast och beständigt förflyktigas, allt heligt profaneras” i kapitalismen.
Det gäller även demokratiska friheter. Det ska inte vara ok att bli utskyldigt dömd av en ivrig press. Jag vill inte att någon av mina bekanta ska hängas ut som något de inte är.
Det är en demokratisk princip att vänta tills straffet har lagts i en domstol innan man publicerar bilder och namn.
Men det förstår inte borgarna – de har aldrig varit förtjusta i demokrati.
Det ska stå ”oskyldigt dömd”. Ändra vänligen.
Felix skrev:
”Det är en demokratisk princip att vänta tills straffet har lagts i en domstol innan man publicerar bilder och namn.”
Nej, det är ingen demokratisk princip att vänta med publicering tills dom har fallit. I många fall är det lämpligt att vänta med att publicera namn och bild. Men det är upp till den enskilde journalisten och i sista hand den ansvarige utgivaren att avgöra.
Om Mats Lindström ljuger om Fredrik Reinfeldt så är det rätt att han får stå för det med sitt namn, även om han aldrig blir dömd för det. Eller?
Visst, en fri press kan vara obekväm och ibland direkt otäck (se Storbritannien exempelvis). Men det finns inget alternativ som jag tror på.
mvh /Jan Garefelt