|
Fraktionen bakom Vägval Vänster har hävdat att de är mer pragmatiska än vänsterpartiets ledning. Genom att formulera sig så blir det lite guilt by association, man får det att låta som om det finns ett stort avstånd mellan ledningen i partiet och de s.k. gräsrötterna. Själv tror jag tvärtom att gräsrötterna anser att partiets ledning är alltför pragmatisk och kompromissvillig. Ali Esbati skrev i en kommentar här på min blogg att ”en större tydlighet i vänsterprofilen både skulle vara politiskt bra och opinionsmässigt lyckosamt” och det tror jag är helt korrekt. Men jag vill gå ett steg längre för jag anser att vänsterpartiet förstör för sig själva i och med samarbetet med socialdemokraterna. Många frågar givetvis då om det inte är bättre med en socialdemokratisk regering än en borgerlig. Det tycker jag är en felaktigt ställd fråga. Socialdemokraterna är i högsta grad ett borgerligt parti, det är det ena. Det andra är att vi faktiskt har demokrati. Vill inte folk att vi ska ha en borgerlig regering så är de själva stora nog att välja rätt färg på röstsedeln. Vänsterpartiet bör inte vara den grupp, som tillsammans med miljöpartiet räddar kvar Göran Persson som statsminister. Att befolkningen i landet har ett mycket lågt förtroende för Göran Persson är något som nu spiller över på Vänsterpartiet. |
Partiet och dess ledning ses, med all rätt dessutom, som en garant för fortsatt socialdemokratiskt styre. Dessutom har partiet haft ett antal chanser att driva sin egen linje och göra det så kraftfullt att vi hade fått nyval. Men det har man avstått ifrån i god pragmatisk anda. Jag tror att många väljare innerst inne är besvikna på ledningen. Inte därför att Ohly var så politiskt inkorrekt att han bejakade ordet ”kommunist”, utan därför att (v) upplevs som lite lagom kommunalgrå. Det parti jag gick med i i början av 70-talet var ett som höll de röda fanorna högt. Några elakingar har kallat mig för ”gammal proggare” eller ”68-vänster” men det är sådant man får ta.. Men visst hoppas jag innerligt att Vänsterpartiet ska vara socialistiskt till 100% och inte pragmatiskt till 100%.. |
7 svar till “Har vänsterpartiet blivit alltför pragmatiskt?”
Du nämner att Göran Persson dåliga image spiller över på vänsterpartiet, men ta en titt på vänsterns egen partiledare så ser du att det inte behövs något överspill.
Jag tycker att han är helt ok. Inte lika bra i TV som Gudrun, men hon var verkligen speciell..
Jag har personligen svårt att se Vänsterpartiet som ett socialistiskt parti på grund av den numera förhärskande allmänna synen på höger-vänsterskalan. Mer statlig reglering och ökande skattetryck uppfattas som vänster – en i sanning märklig utveckling. De av våra föregångare inom såväl (s) som (v) som slogs för arbetarklassens rättigheter såg nog också ökad frihet på det individuella planet som viktigt. Numera är det t.ex. ”radikalt” att kräva lagar som reglerar arbetsfördelningen i hemmet istället för att tillerkänna människor med (i förhållande till för kanske 60-70 år sedan) relativt god utbildning rätten att själva forma sina liv.
Politiken bör handla om makt – men inte i första hand politikernas (de valdas) makt utan människornas makt över arbete, fritid etc. Det var det som var den ursprungliga socialistiska visionen.
Ok Peter. Tyvärr så tenderar det politiska toppskiktet att vara rejält fjärmat från väljarna ekonomiskt. Jag pekade på att Reinfeldts tjänar 2 miljoner om året, och Persson-Steen tjänar tre millar om året. Det innebär att politikerna själva bildar en egen politikerklass, en bourgeoisie. Härom dagen skrev en av slasktidningarna att Persson-Steen kommer att få 40 millar i pension. Stämmer det så tror jag att vanligt folk upplever det som ett hån. Visst ska de ha en rejäl pension, men de får väl klara sig med den dubbla folkpensionen eller liknande.. Nu känner jag mig djäkligt populistisk.. :)
Riktigt populistisk – ja. Själv tycker jag oftast att den frågan( ledande politikers ersättningsnivå) är rätt ointressant. De männsikor som uppbär dessa ersättningar är ju i allmänhet valda av partier vars medlemmar sanolikt har mer normala inkomster. Den politik de driver bör ju över tid vara rimligt förenlig med partiernas annars torde de ersättas.
Håller dock med om att det i enstaka fall verkar finnas ett glapp mellan deras verklighetsuppfattning och vanliga människors motsvarande. Herr Perssons uttalande om att bensinpriset inte upprör folk är ett exempel på detta.
Rent generellt tycker jag dock att det är rimligt att pensioner i någon mån motsvarar den inkomst man haft, sen kan vi diskutera vilka ersättningsnivåer som är rimliga för olika typer av jobb/uppdrag.
Att Persson inte reagerar beror väl på att staten betalar hans bil och resor. Han ser helt enkelt inte hur illa prishöjningarna drabbar. Och det är lite där jag känner att jag närmar mig ngn form av populism. Självklart ska de folkvalda ha vettig ersättning, men är 40 miljoner i pension vettigt? Jag tvivlar på att väljare i gemen anser det. Har man haft en hög inkomst som Persson ska pensionen väl stå i relation till den, men vem behöver en statsrådspension på närmare 90 000.- i månaden? Ytterst få löntagare kommer upp i den inkomsten med max övertid och extraarbete.
Som sagt – så länge vi har statsrådslöner i den nivån så är det helt rimligt att han får pension i paritet med den, enligt min uppfattning.
Håller dock med om att den nivån är rätt orimlig men det gäller ju inte bara förtroendevalda statsråd utan också en rad ”ansvarstyngda” befattninger i näringslivet (från vilket man också tagit nivåer till statliga bolag).
För alla blir ju dock den samlade pension man kan tänkas få ut rätt mycket pengar:-)