|
Nu på morgonen sände Ekot ett inslag om hur man räknar tigrar i Sunderbans i Indien. Det rör sig om Bengalisk Tiger, en kissemiss som kan väga upp till 300 kilo ungefär. Ekot: Det är ett farligt jobb att räkna tigrar. Atanu Raha beskriver hur tigrarna i oländiga Sunderbans, till skillnad från andra reservat i Indien, inte fruktar människor, utan gärna inkluderar dem i sin diet. Jag kommer förstås att tänka på de svenska jägare, som trots sin beväpning är väldigt oroliga för att våra drygt hundratal vargar ska äta upp deras lösspringande hundar, svampplockare och andra som rör sig i naturen. Om vargen bevisligen anföll människor vore det kanske naturligt, men nu gör den inte det. Tigern däremot, den käkar upp ca 80 människor om året i den del av Indien där man nu försöker räkna dessa katter. |
Men folk på platsen försöker ändå bevara detta rovdjur. Är möjligen indier en annan sorts folk än vår harhjärtade svenska jägarkår? |
Ett svar till “Här ska de komma och gnälla om några vargar..”
Tur att det inte är avskjutning på tigrar i Sverige :). På tal om vargar, det finns hur många som helst i vissa länder i mellaneuropa men där är folk inte alls lika hysteriska och ropar på att stammarna ska utrotas. Det är ju lite underligt, vargar som vargar. Jag tycker att de svenska varghatarna ska försöka ha detta i åtanke, att vargen faktiskt tillhör vår fauna och har så alltid gjort.
Annica