Shimon Peres har vid några tillfällen talat om att bilda ”the New Middle East” och jag håller med honom.. Vi är många som bryr oss om palestiniernas situation på Västbanken, Gaza och i flyktinglägren. Det är en folkgrupp som dessutom nu finns spridd över hela världen som flyktingar precis som judarna, och det av samma skäl. De som gav Israel rätt att utropa sig som en egen stat gjorde det på felaktiga grunder, för FN hade inte den rätten. Redan under förhandlingsarbetet i FN fanns det en betydande grupp människor som hävdade att Israel borde vara en binationell sekulär stat, något som jag tycker låter alltmer vettigt. Den som förväntar sig att Israel ska återgå till 1967 års gränser och dra tillbaka sina olagliga bosättningar får vänta. Situationen är helt konserverad vilket särskilt under-stryks av de val som varit nu i Israel och Palestina. Jag lutar alltmer åt att man bör koncentrera krafterna till att förmå FN att rätta till sitt felaktiga beslut. Den enda framkomliga vägen är sannolikt att helt slå ihop palestiniernas områden |
med det nuvarande Israel och låta statsbildningen bli binationell och sekulär. Något att låta FN sätta tänderna i och hoppas att det går bättre nu efter 60 år.. Andra bloggar om: politik, israel, palestina, mellanöstern, judar, muslimer, binationell [tags]politik, israel, palestina, mellanöstern, judar, muslimer, binationell[/tags] |
14 svar till “Gör om Israel”
Tjae, det vore väl en ideologiskt trevligare lösning, onekligen. Dock förstår jag inte hur du kan säga att en återgång till 1967 års gränser är orealistisk för att sedan argumentera för en oändligt mycket mer orealistisk lösning. Man kan tycka FN:s beslut var fel, men att tro att FN idag skulle kunna besluta om att ”upplösa” staten Israel är mer än lovligt naivt. Jag skulle mycket gärna se en förklaring till hur det skulle vara mer troligt att dessa två folk, som onekligen hatar varandra så mycket som två folk kan, skulle kunna leva fredligt tillsammans i en stat än att de skulle kunna leva som grannar i två självständiga stater.
Historien har ju igen och igen visat att det inte bara går att slänga ihop folk där den ena gruppen har en lång historia av förtryck av den andra i en ”sekulär stat” och tro att det ska fungera. Titta på Jugoslavien som bröt samman i inbördeskrig när det inte fanns en diktatur som höll samman staten. Eller Irak som nu när Saddam är borta är på randen till inbördeskrig.
Vad jag försöker säga är att det naturligtvis är bättre med stater som är baserade på medborgarskap istället för etnicitet men det kan ju aldrig vara ett självändamål att slänga in två grupper som uppenbarligen skulle ha mycket svårt att leva tillsammans utan blodsspillan i en stat bara för principens skull. Jag skulle också vilja säga att det är att göra palestinierna en otjänst att argumentera för detta utopiska mål istället för det något mer verklighetsnära (1967 års gränser, kompensation för flyktingarna osv) som de facto kan förbättra deras situation.
67 års gränser kan vi nog glömma helt. Israel kommer aldrig gå med på något sådant. Att det är en svår sak att göra en ny statsbildning inser ju alla, men vad ska man göra? Slänga ut Israel ur FN? Visst..
Nähä, men de skulle gå med på att upplösa staten Israel? Låter lite som om du argumenterar för att nötallergikern som säger nej till en Snickers nog skulle säga ja till en påse salta jordnötter…
:-) Ja, jag är så djävla trött på det där landets agerande så jag hoppas att landet blir nötallergiskt. Då ska jag skicka varenda nöt jag får tag i dit.. :)
Nja, jag skrev faktiskt en tydligare text än det där, nackdelen med den var att den förmotligen skulle retat upp många redan efter 5-6 rader så att folk slutade läsa. Den var föör tydlig..
Men jag kommer givetvis att återkomma i ämnet..
Det enda rationella är att acceptera fait accompli. Separation och ungefär två decennier av avkylning innan mera normala relationer kan uppstå inom ramen för en tvåstatslösning. Det är vare sig vackert eller fint eller idealt, men det är nog enda lösningen. Alternativet är mera blodspillan på båda sidor, och mera av den här evinnerliga konflikten. Separation, avkylning, och så kanske båda sidor får chans att besinna sig.
Jag håller med om att en enstatslösning är det enda rimliga, förnuftiga. Tyvärr är det väl som flera redan påpekat rätt så orealistiskt mycket beroende på de övergrepp som begåtts mot palestinier i den israeliska statens namn.
Tyvärr är det ju så attt varje vettig lösning på konflikten är orealistisk. Varje form av gränsdragning mellan de två staterna kommer att lämna kvar känslan av att resurser fördelats orättvist, att människor tvingats överge sina hem etc.
Kunde man förmå männsikor i området att se sig som medborgare i samma land (eller vilja att bli det) skulle en demokratiskt uppbyggd sekulär statsbildning vara möjlig – vet inte hur det skulle gå till dock.
Ja Peter. Ett stort krux är barnafödandet. Skulle palestinier tillåtas återvända skulle de vara i majoritet inom några år. Judarnas rädsla för förföljelse är ju grunden för staten och dess armé. Har de inte längre majoritet så..
Muslimerna säger att judarna är ”bokens folk” och är därmed garanterade skydd. Men konflikten är så förbannat inpyrd av mångåriga trakasserier så risken för att judar skulle behandlas illa är ändå stor.
FN-trupp av mycket stort format vore en lösning förstås. För det fungerar utmärkt för många religioner att bo grannar. De judar som ändå inte skulle vilja bo krav där får väl resa till andra länder då kan man tycka. Här i Sverige så löper judar knappast risk för förföljelse (Trots vad Bachner & Co säger) så hit skulle en bra bunt kunna flytta..
Ett av problemen är väl tillgången till land, bostäder m.m. Det är ju t.ex. svårt att hantera att mark som tidigare ägts av palestinier numera bebos av israeler. När upphör en historisk rätt till egendom (om någonsin) och hur hanterar men att någon annan har bebott/brukat en egendom i generationer?
En lösning med bara ett land skulle ju dock bli ekonomiskt rätt bärkraftig. Det finns stor kompetens ibland de båda folken och stor mängd arbetskraft. Hittade man formeln för att fredlig samexistens mellan muslimer och judar inom ramen för en sekulariserad demokrati skulle den kunna vara ett föredöme för andra länder i regionen.
Peter, I fallet med Tysklands återförening var det många östtyskar som förlorade sin egendom eftersom den fortfarande ansågs tillhöra folk som flytt till väst. Detta trots att deras legala sits borde varit bättre än de som sitter på mark som ägts av palestinier som aktivt drivits bort snarare än flytt på egen hand.
Anders, det stör mig lite att du så självklart förutsätter att israeler och palestinier hatar varandra. Du jämställer ju bödel och offer. I de opinionsundersökningar jag sett visar det sig att 70% av palestinerna vill ha fred med Israel, och de verkar vara beredda att avstå ganska mycket för det. Men när de inte får något gensvar från israelerna utan bara förnedring, fånglägerliknande framtidsutsikter och ekonomiskt röveri så ser läget mörkt ut. Men palestiniernas utsatta position måste inte vara för evigt. Kanske kan det på lång sikt visa sig att israelerna blir de stora förlorarna om de inte ändrar sig.
Well, det stör mig lite att du tror att jag jämställer palestinierna och deras ockupanter. Det faktum att det är Israel som är ansvarig för situationen ändrar ju inte att båda folken kommer att ha väldigt svårt att leva tillsammans i fred i en stat. Hela generationer har inte levt med annat än ständig konflikt, sådant suddar man inte ut i en handvändning.
Aimo! Läs Jan Guillous kolumn idag (2/4) i Aftonbladet.
Anders, jag inser förstås svårigheten med ett land för alla i området. Vad jag vänder mig emot är att så många, även de som är för en rättvis lösning, tycks utgå från att palestinier och israeler hatar varandra. Palestinierna har orsak till hat. Vad jag nu vill peka på är att undersökningar bland både palestinier och israeler visar att över 80% är för en förlikning/försoning.
För övrigt lär det inte gå att skilja via dna på araber och judar, fast där är jag väldigt okunnig.
Jinge, Jan G är favorit sedan många år tillbaka. Det är alltid intressant att läsa hans inlägg.
Visst, palestinierna har orsak att hata sina ockupanter, Israeler har väl också ”orsak” i den meningen att det är nödvändigt att bygga upp en rasistisk och hatisk bild av den grupp ens land förtrycker för att rationalisera förtrycket. Jag tror säkert en stor majoritet vill ha fred, det är ju knappast så att någondera sidan strider för själva ”stridens skull”. Däremot har vi ju flera historiska exempel på att folkgrupper med konflikter som kan tyckas vara mindre eller ligga längre tillbaka i tiden än den isrealisk/palestinska inte kan slängas in i en gemensam stat utan våld eller inbördeskrig som följd.