Gör Obama för litet i Syrien? – Kommentar till Lennart Frantzells USA-blogg




Lennart Frantzell hade igår ett inlägg på sin blogg, http://www.usabloggen.se/2012/08/30/inbordeskriget-i-syrien-trender-och-nya-aktorer-nar-faller-assad-regimen/#more-34595) med titeln ”Inbördeskriget i Syrien, trender och nya aktörer, när faller Assad-regimen?” Han efterlyser ett mer aktivt stöd från USA till ”rebellerna” och kritiserar Obama för passivitet. Han skriver:
”Man behöver inte vara amerikansk republikan för att inse att Obamas Syrienpolitik har varit ett komplett fiasko. Istället för att från allra första början stödja demokratirörelsen för fulla cylindrar så har Obama hela tiden agerat ut av rädsla för att få ett nytt Irak på halsen. Något som både Assad och hans beskyddare i Iran och Ryssland länge har insett. Visst, Hillary Clinton har jobbat med att bygga upp en allians mot Assad, men mycket längre än så har man inte gått. Rebellerna får viss begränsad vapenhjälp från Qatar och Saudi Arabien..”

Min modesta kommentar blev efter något dygn införd på hans blogg och kommer även här: (”Du förefaller underskatta och underrapportera den utländska inblandningen i Syriens angelägenheter. Den brittiska tidningen Daily Star 26/8 har skrivit i artikeln, ”SAS jagar biologiska vapen” att ”nästan 200 elittrupper (SAS och SBS trupper) i eller nära Syrien är på jakt efter massförstörelsevapen.” Daily Star hävdar också att dessa elittrupper (SAS) åtföljs av personer från underrättelseorganisationerna MI6 och CIA, och av franska och amerikanska soldater. Detta har skett efter det att Obama uppgav att USA skulle ingripa militärt om Syrien så mycket som ”flyttar dem [obekräftade massförstörelsevapen] på ett hotande sätt.”

Nyhetsbyrån Sana visade i söndags ett inslag där en libyer ingående beskriver hur han och andra jihadister från andra länder utbildats av organisationer som finansieras av arabiska Gulfstaterna och är anslutna till al-Qaida tränar terrorister i Libyen och sedan skickar dem till Syrien via Turkiet. Sedan har de skickats in och stridit med ”Fria syriska armén.

Charlie Skelton i the Guardian har ingående kunnat beskriva SNC:s starka koppling till USA och Sunday Times har ingående beskrivit hur Storbritanniens underrättelsetjänst utbildat utländska jihadister för strid i Syrien som ”rebeller”. Skelton har också väl skildrat hur talesmän för SNC som regel har bott utomlands i många år och med koppling till USA, dess underrättelsetjänst eller närstående organisationer. Många andra exempel finns. Se inlägg på min blogg.”


i Andra om: , ,, , , , , , ,

Sunday Times 19/8 Sana 26/8 DN 19/8 SvD 19/8 Aftonbladet 19/8 Expressen 19/8 New York Times 3/8 DN 11/8
NY Times 4/8 SvT DN SvD Aftonbladet Expressen DN ledare 3/8 DN Croneman 31/7 DN 2/8 DN2 2/8 Skelton i the Guardian 12 juli DN 1/8 Aftonbladet 2/8 DN huvudledare 31/7 SvD 1/8 DN ledare 31/7 DN Joscha Fischers kolumn 30/7


4 svar till “Gör Obama för litet i Syrien? – Kommentar till Lennart Frantzells USA-blogg”

  1. Det kanske är knepigt för Frantzell att inta en annan ståndpunkt eftersom han är anställd av ett amerikanskt multinationellt dataföretag, världens största, med säte i Kalifornien. Tidigare så har jag uppfattat honom som något slags radikal när det gäller landets ut- och inrikespolitik men idag så vet jag inte var han står. Men som sagt, alla förändras, han kanske kommer ut som republikan snart.. :-)

    • Ja, ens ”samhälleliga vara” (Marx) för att använda en kanske onödigt krånglig fras har ofta samband med vad en person tycker. Men förra veckan var han inte republikan i alla fall.
      Han skriver i ett blogginlägg ”Republikanerna i Tampa: lögner, sex, kristna fundamentalister, vapengalningar, rasister, tepåsar och Paul Ryan” mycket kritiskt om republikanerna

      ”Att omkring hälften av alla amerikaner är kristna fundamentalister, vapengalningar, rasister och tepåsar med allvarliga sexuella störningar är kanske inte den självbild som de flesta stormakter skulle vilja visa upp inför omvärlden.
      Men så är det, och så kommer det säkert att förbli i rätt lång tid framöver.
      Det är heller inte konstigt att Mitt Romneys kandidat till posten som Vicepresident använder Joseph Goebbels gamla beprövade metod att gå ut med direkta lögner i sina attacker på president Obama, lögner som sen förvandlas till sanningar om dom bara upprepas tillräckligt ofta.”

      Smutskastning, liksom beroende av stora pengar för TV-reklam, har blivit alltmer framträdande i USA-val (se mitt blogginlägg ”The making of a president” förra veckan). Lennart Frantzell faller mycket väl in i denna smutskastningstrend!

      Då Frantzell skriver ”att gå ut med direkta lögner .. som sen förvandlas till sanningar om dom bara upprepas tillräckligt ofta” tänker man inte bara på Paul Ryan. Så gjorde ju Bush & Co om Iraks obefintliga kärnvapen och så gör ju Obama & Co om Irans kärnvapenprogram och Syrien idag.
      Är mänskligheten betjänst av den enda supermaktens politik?

  2. Propaganda är effektivt. Under hela mitt tidigare liv har jag funderat över hur Hitler kunde få så mycket folk med sig. Idag undrar jag inte längre. Idag vet jag varför.
    Man brukar dessutom hävda att tyskarna visste. Det trodde jag också tidigare. Idag är jag mycket mer tveksam om detta, just med tanke på hur lite de flesta i Väst vet om och känner till om vad som händer i världen idag, ex i MÖ. Men, det hände ju i deras eget land. Visst, men propagandans makt kan inte underskattas. De flesta tenderar att se det propagandan pekar på och att inte se det som samtidigt händer under deras ögon. Vi kan bara tänka på Nato-övningar i norra Sverige idag. Jag är ganska säker på att de flesta svenskar inte är medvetna om dessa, även om de läst någon liten överskylande artikel om saken någon gång och vad nästan inga svenskar förstår, är de vidare implikationerna av dessa övningar.

  3. Kloka ord – tyvärr. Det finns säkert en hel del vetenskapliga studier inom området (vissa sannolikt hemliga), som propagandamakare och deras konsulter använder.
    Massmedia spelar en väldig roll. Den har tidigare för USA analyserats av Herman & Chomsky och nyligen av DiMaggio. Men vad analyserar lärare och elever på våra journalisthögskolor?