Från Jugoslavien till Ukraina och Irak – repris och svar


Detta inlägg är en kommentar och i övrigt väsentligen en repris som utgår från ett blogginlägg av Tom Jensen som ofta skriver mycket kritiska kommentarer här – idag angående inlägget om splittringen av Irak 8/8 i Sigyn Meders gästblogginlägg. Han bemöter inte hennes faktarika, analyserande inlägg direkt utan skriver ”Samma sak gäller Jugoslavien. Jag har läst mängder med litteratur gällande landets splittring där många olika teorier om splittringen har förts fram. Hör och häpna Anders, men inte någonstans har jag stött på någon som seriöst har påstått att det är USA som är skyldig till att landet splittrades och att utan USAs göranden och låtanden hade serberna, kroaterna, bosnierna, makedonierna, slovenerna och kosovoalbanerna i dag levt lyckliga under Slobodan Milosevics diktatur. Det vi såg i Jugoslavien är knappast unikt. Historien är full av exempel på olika folkslag/grupper som har önskat sig en egen nation”.

Mitt blogginlägg här 8/7.
Dagens Nyheters söndagskrönika 9/3 av Peter Wolodarski bar titeln ”Farligt schackspel med Vladimir Putin”. Något kan hålla man hålla med om, men Wolodarski undanhåller eller förvanskar också centrala förhållanden i sin krönika. Därigenom kan man litet tillspetsat säga att Wolodarski bedriver ett farligt (scack)spel med den allmänna opinionen. Jag har kommenterat artikeln i gårdagens blogginlägg.

Han skriver i inledningen ”På mindre än två veckor har Ryssland kastat tillbaka Europa ett par decennier i tiden, till åren då det fanns en risk att krig kunde bryta ut på kontinenten.” Han ”glömmer” USA:s och EU-länders blodiga intervention i Jugoslavien. Detta är en central fråga som behandlas i detta inlägg, där föredrag av Christer Lundgren och Lars-Gunnar Liljestrand har varit viktiga underlag.

USA:s och Västs intervention i forna Jugoslavien var ett betydligt värre brott mot folkrätten än vad Rysslands intervention varit, åtminstone hittills. Det finns olika grader av brott, inklusive brott mot folkrätten och olika acceptans för sådana.

Det finns paralleller med Krimfrågan. I båda fallen handlar det om befolkningsgrupper som vill ha självständighet. I jugoslavien-fallet ledde detta till krig med kanske uppemot 100 000 dödade och insatser av NATO:s stridskrafter, medan man talar om 2-3 dödsfall på Krim.

Ur Putins tal.
Jag är ingen särskild anhängnare av Putin, men kan konstatera att Ryssland under hans tid fört en mycket fredligare utrikespolitik än USA, och jag anser att han i denna fråga har flera synpunkter som man ha förstående för.
Putin sa att Kosovos självständighet utropades efter en lång blodig konflikt, i motsats till i fallet Krim, innebär inte att Kosovo skulle vara ett ”specialfall”. I så fall blir en blodsutgjutelse en förutsättning för självständighet vilket enligt Putin vore en ”förfärande primitiv och enkelspårig cynism”.

Jugslavien och Ukraina.
Jugoslavien var inte ett homogent land utan en federation med stor självständighet för delrepublikerna och betydande inslag av marknadsekonomi. Där rådde olika krig under 1990-talet, egentligen fyra krig, vart och ett med sin särskilda bakgrund och historia. Från Sloveniens och Kroatiens ensidiga självständighetsförklaringar 1991, som följdes av Bosnien-Hercegovina 1992, och fram till Natos 79 dagar långa bombkrig mot Serbien – det vill säga mot Federala Republiken Jugoslavien – våren och sommaren 1999, vilket ledde till västmakternas annektering av Kosovo, som senare följdes av Kosovos ensidiga självständighetsförklaring i februari 2008. Där har nu USA en mycket stor militärbas Bond Steel, en del av den ökande inringningen av Ryssland.

Jugoslaviens karta untitled

Först ut gick Slovenien, som förklarade sig självständigt 25 juni 1991 utan några försök till förhandlingar. Lokala styrkor ur det slovenska Territorialförsvaret, som i flera månader olagligen hade beväpnats från utlandet, angrep jugoslaviska gränsposteringar. Under tio dagars skärmytslingar dödades 40 jugoslaviska soldater och ett dussin slovener. Överdrivna slovenska rapporter till omvärlden målade upp striderna som ”storserbiska” övergrepp och så rapporterade också internationella media. Slovenien var en delstat med tämligen homogen befolkning och utan egentliga gränsproblem

Kraven på utbrytning och självständighet skulle ha kunnat hanteras enkelt – om de hade förhandlats fram, och om de inte hade varit prejudicerande och i USA:s och EU:s intresse. USA sökte en förstärkt roll i Europa som kunde legitimera både den fortsatta amerikanska närvaron och NATO:s berättigande som militärallians efter Warszawapaktens upplösning. Tysklands och USA:s politik riktade sig mot Serbien och de krafter som försökte hålla ihop Jugoslavien.
Lagen mot krig lagen_omsl_2
Utbrytningen hängde nära samman med Kroatiens anspråk på självständighet, som var betydligt mer komplicerat. Kroatien var under andra världskriget en formellt självständig vasallstat till Hitlertyskland, med omstridd gräns till delrepublibken Serbien var omstridd. Det stor klart att en kroatisk utbrytning skulle följas av Bosnien-Hercegovina, med sin etniska mosaik och att detta med all sannolikhet skulle bli både blodig och destruktiv.

I detta läge drev Tyskland på EU för ett snabbt erkännande av Sloveniens och Kroatiens självständighet – i strid med vedertagna folkrättsliga principer och utan förhandlingar om ekonomisk bodelning efter federationens upplösning, om olösta gränsfrågor, minoritetsrättigheter och förutsebara problem kring en separat bosnisk statsbildning.

Lord Carrington som var ordförande i den av EG initierade Fredskonferensen för Jugoslavien konstaterade att ett för tidigt erkännande av Kroatien som stat kunde vara gnistan som sätter eld på Bosnien-Hercegovina. Tyskland ignorerade dessa varningar och tvingade med sig övriga EG-stater till att erkänna Kroatien och Slovenien som stater. Lord Carrington förklarade ”Jag sade mycket tydligt att jag kände att tidpunkten var fel. Jag underströk att det tidiga erkännandet skulle torpedera fredskonferensen. Det fanns ingen möjlighet att fortsätta fredskonferensen efter detta. Det skulle inte vara någon mening alls med konferensen. Om de erkände Kroatien och Slovenien skulle de bli tvungna att fråga alla övriga delstater om de önskade oberoende. Och om man frågade bosnierna om de ville ha oberoende skulle de oundvikligen tvingas säga ja, och det skulle medföra ett inbördeskrig i Bosnien. Jag lägger fram detta för er så starkt jag bara kan.”

Det internationella erkännandet av Slovenien och Kroatien innebar att det som dittills varit en jugoslavisk inbördeskonflikt internationaliserades, och öppnade vägen för utländsk militär inblandning.EU drev sedan Bosnien-Hercegovina till utträde – och krig – genom att kalla till folkomröstning om oberoende – i strid mot delrepublikens konstitution. Västmakterna erkände sedan Bosnien-Hercegovina som en självständig stat, fastän det var mycket långt från att leva upp till de främsta traditionella kriterierna för ett sådant erkännande: en central regering med kontroll över sitt territorium och accepterad av invånarna.

Å andra sidan erkändes inte den centrala delen av Jugoslavien, som helt klart var en stat, den del som inte velat upplösas och fortfarande kallade sig Jugoslavien. Federala Republiken Jugoslavien fick inte behålla den plats i Förenta Nationerna som tidigare innehafts av Socialistiska Federala Republiken Jugoslavien.

Då Bosnien-Hercegovina på grund av den EU-stödda folkomröstningen stod på randen till ett omfattande inbördeskrig, lyckades faktiskt EU förhandla fram en fredsuppgörelse, ”Lissabonöverenskommelsen”, en kompromiss som accepterades av alla parter.

Men uppmuntrad av USA drog den fundamentalistiske bosnienmuslimske ledaren Alia Izetbegovic tillbaka sitt stöd, vilket resulterade i fyra och ett halvt år av krig. I västra Bosnien genomfördes 1995 en stor bosnien-kroatisk offensiv mot serbiska områden, som avslutades med vapenvilan i oktober. Natos bombningar av bosnienserbiska ställningar blev avgörande och i det med av USA framförhandlade Daytonavtalet – som var mindre fördelaktigt för muslimerna än Lissabonöverenskommelsen, men som gav USA inflytande på EU:s bekostnad. I Izetbegovic och hans muslimska parti hade USA:s regering funnit sin egen aktör (eller schackpjäs) att stödja i den tysta rivaliteten mellan västmakterna. Om Tyskland hade sin egen aktör, Kroatien, så hade USA nu fått en själv.

I Bosnien-Hercegovina upprättade USA en antiserbisk allians mellan muslimer och kroater, som fick stöd av Natos flyg. Att bosnienserbiska styrkor dödade flera tusen bosnienmuslimer i Srebrenica 1993 är mest känt, men samtliga militära grupperingar begick grova övergrepp mot civilbefolkningarna i det inbördeskrig som rasade.

Parallellt med kriget i Bosnien genomfördes fördrivningen av serber från Kroatien. Invasionen i det huvudsakligen av serber bebodda Krajina var den största militära operationen efter andra världskriget.
Kroatien angrep med 100 000 man och krossade allt militärt motstånd i en blixtoffensiv. Med systematik och uthållighet brände man serbiska byar i område efter område. Det var en etnisk rensning bedriven av en relativt välutrustad modern armé – med stöd av USA.

Även Sverige som då ej var medlem i EG anslöt sig till EG:s linje och regeringen Bildt med utrikesminister Margareta af Ugglas erkände Kroatien den 16 januari 1992. Därmed bröt regeringen mot den traditionella svenska politiken att endast erkänna stater som uppfyllde tre kriterier: en regim som har kontrollen över territoriet eller större delen därav (Kroatiens ledare Tudjman hade inte kontroll över det som sades vara den nya statens territorium),ett folk (serber i området var emot utbrytningen) och klara gränser för den nya staten (gränserna var inte definierade för Kroatien).

Serberna hade utsatts för etnisk rensning och fördrivits från vidsträckta områden i Bosnien och Kroatien. Den utvecklingen skulle sedan fortsätta i den serbiska provinsen Kosovo.Serbien värnade om det alliansfria och multietniska Jugoslavien, de motsatte sig etnisk rensning, däribland förföljelser i Kosovo av den serbiska minoriteten och andra minoriteter samt av albaner som motsatte sig UÇK, Kroatiens militanta, etniskt nationalistiska och separatistiska rörelserna. Striderna mellan UÇK och de federala styrkorna framställdes i propagandan som grova övergrepp mot den albanska civilbefolkningen.

En verklig konfliktlösning skulle ha krävt anpassningar från bägge sidor och åtgärder för att skydda serberna och andra minoriteter (och även albaner) som upplevde sig som hotade av den militanta och reaktionära albanska nationalismen. Det som öppnade vägen för våldet var vissa västmakters aktiva stöd åt UÇK – med kommunikationsutrustning, militär träning, finansiering och inte minst politiskt stöd.
NATO untitled

Avgörande blev Natos krig mot Jugoslavien – ett öppet angreppskrig mot en självständig stat, klart i strid med FN-stadgans grundprincip om fredliga relationer länder emellan. Det blev sedan prejudicerande för kommande angreppskrig – mot Irak, Afghanistan, Libyen m.fl.Det var Nato som ”befriade”– eller erövrade – Kosovo, bland annat för att USA skulle kunna bygga en stor militärbas i detta tidigare alliansfria område och därigenom flytta fram sina militära positioner i Östeuropa.

NATO tog ledningen i kriget 1995, då alliansen manövrerade bort FN. Det var resultatet av en bitter strid mellan FN:s dåvarande generalsekreterare Boutros Boutros-Ghali och USA-administrationen om befälet över styrkorna. Boutros-Ghali förlorade och tvingades avgå efter endast en mandatperiod genom USA:s veto mot honom i säkerhetsrådet 1996. Enligt Kofi Annan, som tillträdde som ny generalsekreterare, var en orsak att Boutros-Ghali gick emot ”USA:s ständiga intolerans mot varje ledare inom FN som agerade oberoende” och att han ”verkade obstruera den alltmera robusta position som USA intog beträffande det balkanska kriget” (Annan 2011).

Ordföranden i det norska stortingets kommitté för Nobels fredspris, Francis Sejersted, motiverade i Aftenposten han varför han undertecknat ett upprop mot det nya Nato. Han påpekade att han själv var gammal Natoanhängare, men framhöll:
”Den stora skillnaden är att medan det gamla Nato hade en väl definierad fiende och ett väl definierat hot, har det nya Nato ingendera… Ironin är att strategin utformades i efterhand, medan bomberna föll över Serbien. Den har därigenom fått prägel av att rationalisera utförda handlingar, ett slags försök att legitimera vad som redan gjorts. För framtiden är detta olyckligt.”
Srebenica images

Fortfarande begränsar sig media till ”folkmordet i Srebrenica” som det mest förfärliga brottet i Europa sedan andra världskriget, medan man sällan hör talas om vem som bar ansvar för det fyra och ett halvt år långa kriget i Bosnien-Hercegovina, eller om fördrivningen av den serbiska befolkningen i Kroatien eller motsvarande övergrepp från andra akörer. Och i Internationella domstolen prövades sedan enbart Milosevics och andra (bosnien)serbiska ledare, inte också representanter för NATO, USA och EU-länder.

Är det en överdrift att påstå att Rysslands påstådda intervention i Krim (förutom den legala närvaron på militärbasen) utan något dödsfall är en mild västanfläkt jämfört USA,Tysklands och Natos brutala intervention i före detta Jugoslavien? Att västledares och massmedias tigande om detta är hyckleri i kvadrat?Vad bör göras i Ukraina?
* Håll fast vid överenskommelsen från 21/2 mellan demokratiskt valda partier. Detta banar vägen för minskad spänning, ett enat Ukraina, ekonomiskt stöd från Ryssland som är vida bättre än EU:s och IMF:s aktuella bud, samt ger ökat stöd för att USA och EU kan respektera demokrain. Minskar också utrymmet för högerextrema rörelser i Ukraina och runtom i Europa.
* Kräv att Ryssland genast drar tillbaka alla sin trupper, utom de som de har rätt att ha på sin flottbas enligt avtal.
* Låt befolkningen på Krim genomföra en folkomröstning.
* Arbeta på att minska oligarkernas ökande makt (DN Debatt 7/3)


intressant.se Ukraina, , , , , , , , , , , ,, , , , , , , , , , ,

Kosovo som modell för folkrättsvidrigt USA-anfall mot SyrienNew York Times 24/8
SvD 11/7 Expressen 13/7 DN 26/5 2012 Obama och Ukraina Globalresearch
DN 3/3 DN 2/3 Guardian 2/3 Guardian 3/3 Annarkia SvD 1/3 Z-net DN 28/2 Synpunkt på anti-ukraina propaganda DN 1/3 Svenssonbloggen 1/3 Protester mot polisbrutalitet i USA Polis mot OWS
DN:s ledare 22/2 Expo Nuland om USA:s stöd DN 23/2
DN 19/2 SvD 19/2 Moscow Times Youtube-klipp Artikel med bild av Nuland och oppositionsledaren Globalresearch DN 23/1 Nyhetsbanken 26/1 DN 25/1 Kildén & Åsman Infowars 23/1 AB-intervju med Bildt omkring 25/1 DN 19/12 2013 Globalresearch Nyhetsbanken 5/12 Nyhetsbanken 11/12 Proletären 20/12 SvD 5/1 2014 Sveriges Radio 17/12

  7 comments for “Från Jugoslavien till Ukraina och Irak – repris och svar

  1. Tom Jensen
    10 augusti, 2014 at 18:09

    Anders, det är i diskussioner som denna om Irak och Jugoslavien som det du kallar USA kritik övergår i anti amerikansk hatpropaganda. Det är möjligt man kan kritisera USA för att inte ha gjort mer för att förhindra den etniska splittringen i Irak/Jugoslavien men att skylla den på USA är inget annat än hatpropaganda riktat mot USA. De religiösa/etniska spänningarna som finns/fanns i dessa bägge länder har/hade funnits där oerhört länge och var knappast något som USA hade skapat. Om du hade brytt dig om att läsa något som någon seriös forskare hade skrivit om Jugoslavien (Diana Johnstone, som förnekar det mycket väl belagda folkmordet i Srebrenica, räknas inte som en seriös forskare) hade du förstått att den Jugoslaviska federationen inte hade någon framtid 1990. När kommunismen föll gav det äntligen frihet och demokrati till Östeuropa. Den Jugoslaviska federationen däremot gav varken frihet eller demokrati åt slovenerna, kroaterna, bosnierna eller makedonierna utan enbart en diktatur under serbiskt styre. Att dessa folk därmed av egen fri vilja valde att lämna den jugoslaviska federationen, är knappast förvånande. Det råder heller inget tvivel om att det fanns mycket stort stöd bland befolkningen i Slovenien, Kroatien, Bosnien och Makedonien för självständighet.

    Det är visserligen möjligt, om än kanske inte troligt, att ett icke ingripande från omvärlden hade inneburit att de serbiska styrkorna hade besegrat den kroatiska och bosniska armén och där igenom kunnat tvinga bosnierna och kroaterna kvar i den jugoslaviska federationen under den serbiske diktatorn Slobodan Milosovici mot deras vilja. Men Anders du tycker kanske att detta hade varit ett bättre utfall än vad som nu skedde?

    När det gäller Irak så hyllar du det inlägget för att vara “väl underbyggt” trots att författaren skriver ”Iraks folk med sina många etniska och religiösa grupper har levt i god sämja under århundraden”. När jag och många med mig sedan påpekar att detta påstående är helt felaktigt och att Irak har en oerhört lång historia av etniska motsättningar så skriver du i en kommentar ”Att det fanns etniska motsättningar i Irak tidigare är klart”, vilket går stick i stäv med det “väl underbyggda” blogginlägget.

    Sedan skriver du ”Att det fanns etniska motsättningar i Irak tidigare är klart. ”Men Hussein försökte hålla dem tillbaka”

    Sant, han försökte hålla dem tillbaka genom terror och förtryck. Under Saddam Hussains regeringstid fängslades och mördades hundratusentals kurder och shiamuslimer. Bland annat använde den sunnimuslimska diktaturen stridsgas mot den kurdiska befolkningen.

    http://en.wikipedia.org/wiki/Halabja_chemical_attack

    Personligen så tycker jag att ett land som lider av så svåra etniska motsättningar att regimen tvingas ta till stridsgas för att hålla ihop landet. Då borde landet istället delas i mindre delar, även om detta är ”bra” för USA, men där är du tydligen av en annan uppfattning.

    • Нешко
      12 augusti, 2014 at 22:44

      Tom Jensen, ovan bevisar du verkligen hur okunnig du är. Dina påstående om förhållandena i forna SFRJ är minst sagt felaktiga. Frågan är bara om du medvetet häver ur dig fullständigt grundlösa påståenden eller om du på allvar tror på det du skriver.
      Bara en liten sak: Slovenien och numera Kroatien hade för det mesta större (konstitutionella) befogenheter inom SFRJ än vad de har idag inom EU.

    • Нешко
      12 augusti, 2014 at 22:51

      Bara en sak till: Att kalla Milosevic för diktator är inget annat än ren och skär lögn.
      Man kan påstå mycket om om honom men att kalla honom för diktator är en intellektuell prostitution.
      Han var faktiskt den första demokratiskt valda presidenten (1989) inom det område som en gång i tiden var SFRJ och detta faktum kan ingen, inte ens en Tom Janson, motbevisa vilken källor man än väljer att åberopa.

  2. Peter Grafström
    10 augusti, 2014 at 18:20

    Anders redogörelser är som ett klart källsprång jämfört med Tom som påminner om Fox News, korta kärnfulla och missledande utspel. Problemet är att de som inte läser noga utan mer letar efter just såna lättsmälta effekter kan förledas att tro att Fox News och Tom vinner debatten mot de mer detaljrika analyserna. Det är därför jag känner mig manad att peka på bristande hyfs som, när det tolereras kan få enklare själar att tro att det avspeglar säker kännedom om fakta. Med fräckhet kan man komma långt heter det ju. Det skadar inte att göra dem lite spakare, få ner dem från sina höga hästar genom att slipa ner gifttänderna.
    Vidare
    Jag känner igen beskrivningen av Tysklands roll beträffande Jugoslavien men jag har sett en kommentar av en centralt placerad tysk politiker vid den tiden det gäller som hävdar att han blev djupt chockerad över hur USA bakom kulisserna på ett kuppartat sätt tvingade igenom besluten om att skrida till handling utan någon debatt. Detaljerna behöver naturligtvis redovisas noggrannare än jag gör här men det skadar inte att väcka uppmärksamhet kring detta alltför vanliga fenomen att det i realiteten är USA bakom allt.

  3. Benny H
    11 augusti, 2014 at 18:27

    Jaha, nu är Fogh Rasmussen ute och ljuger igen, även denna gång med fulmedia som megafoner igen. Han påstår att det bara är en tidsfråga innan Ryssland invaderar Ukraina. Givetvis är detta ju en ursäkt att sätta in Nato-styrkor för att stötta den vacklande Poroshenko och kriget som går minst sagt dåligt för Ukraina. Och AB är ute med ”nyheten” att Rysslands sanktioner minsann kommer att straffa Putins löften…vilka nu det är? Även om Nato lyckas provocera en intervention (ja man skjuter in granater på ryskt territorium) i östra Ukraina från Rysslands sida så har ju ukrainarna närmast tiggt om att få på skallen ett bra tag nu. Fattar inte propgandamakarna på AB att Ryssland kan köpa allt de vill från annat håll t ex världens största industrination Kina? Ryska sanktioner drabbar bara EU och Japan i stort sett det har man i USA nogsamt sett till helt enligt strategin.

  4. Нешко
    11 augusti, 2014 at 22:31

    Svenska prestitutes (och självklart EU-politiker) tänker inte försvara följande människors mänskliga rättigheter för de gör inte konserter i ortodoxa kyrkor där man sjunger om Putin.
    http://www.strategic-culture.org/news/2014/08/10/kharkiv-place-where-police-terror-reins-supreme.html
    Ja, är man likgiltig till massaker av civila finns det ingen anledning till att bry sig om de som är emot hunta.

    Kina annars håller på och upprätthåller två enorma (70.000 kvm) stormarknadsplatser med kylbyggnader vid gränsen till Ryssland och har precis stiftat ett nytt lag som tillåter utfärdandet av expressexporttillstånd (24 timmar) enligt en förenklad procedur för att underlätta export av färska matvaror till Ryssland. Tyvärr hittar inte länken till artikeln nu men återkommer i fall jag snubblar över den igen.
    Men här är en annan om Brasilien:
    http://www.themoscowtimes.com/business/article/russia-s-ban-against-eu-u-s-food-imports-provides-huge-opportunity-for-brazil/504783.html
    Ja, hunger kommer snart till Ryssland eller hur?

    • Нешко
      12 augusti, 2014 at 17:15

      Ytterligare ett exempel på hur Ryssland (tillsammans med Argentina) kommer klara av importförbud från fientliga länder: http://youtu.be/6Er6rRY_GrQ
      … medan prestitutes undrar hur länge Ryssland kommer klara sig tills det blir hunger.

Comments are closed.