Repris och svar Från Jugoslavien till Ukraina – en uppvisning i hyckleri


Dagens Nyheters söndagskrönika 9/3 av Peter Wolodarski bar titeln ”Farligt schackspel med Vladimir Putin”. Något kan hålla man hålla med om, men Wolodarski undanhåller eller förvanskar också centrala förhållanden i sin krönika. Därigenom kan man litet tillspetsat säga att Wolodarski bedriver ett farligt (scack)spel med den allmänna opinionen. Jag har kommenterat artikeln i gårdagens blogginlägg.

Han skriver i inledningen ”På mindre än två veckor har Ryssland kastat tillbaka Europa ett par decennier i tiden, till åren då det fanns en risk att krig kunde bryta ut på kontinenten.” Han ”glömmer” USA:s och EU-länders blodiga intervention i Jugoslavien. Detta är en central fråga som behandlas i detta inlägg, där föredrag av Christer Lundgren och Lars-Gunnar Liljestrand har varit viktiga underlag.

USA:s och Västs intervention i forna Jugoslavien var ett betydligt värre brott mot folkrätten än vad Rysslands intervention varit, åtminstone hittills. Det finns olika grader av brott, inklusive brott mot folkrätten och olika acceptans för sådana.

Det finns paralleller med Krimfrågan. I båda fallen handlar det om befolkningsgrupper som vill ha självständighet. I jugoslavien-fallet ledde detta till krig med kanske uppemot 100 000 dödade och insatser av NATO:s stridskrafter, medan man talar om 2-3 dödsfall på Krim.

Ur Putins tal.
Jag är ingen särskild anhängnare av Putin, men kan konstatera att Ryssland under hans tid fört en mycket fredligare utrikespolitik än USA, och jag anser att han i denna fråga har flera synpunkter som man ha förstående för.
Putin sa att Kosovos självständighet utropades efter en lång blodig konflikt, i motsats till i fallet Krim, innebär inte att Kosovo skulle vara ett ”specialfall”. I så fall blir en blodsutgjutelse en förutsättning för självständighet vilket enligt Putin vore en ”förfärande primitiv och enkelspårig cynism”.

Jugslavien och Ukraina.
Jugoslavien var inte ett homogent land utan en federation med stor självständighet för delrepublikerna och betydande inslag av marknadsekonomi. Där rådde olika krig under 1990-talet, egentligen fyra krig, vart och ett med sin särskilda bakgrund och historia. Från Sloveniens och Kroatiens ensidiga självständighetsförklaringar 1991, som följdes av Bosnien-Hercegovina 1992, och fram till Natos 79 dagar långa bombkrig mot Serbien – det vill säga mot Federala Republiken Jugoslavien – våren och sommaren 1999, vilket ledde till västmakternas annektering av Kosovo, som senare följdes av Kosovos ensidiga självständighetsförklaring i februari 2008. Där har nu USA en mycket stor militärbas Bond Steel, en del av den ökande inringningen av Ryssland.

Jugoslaviens karta untitled

Först ut gick Slovenien, som förklarade sig självständigt 25 juni 1991 utan några försök till förhandlingar. Lokala styrkor ur det slovenska Territorialförsvaret, som i flera månader olagligen hade beväpnats från utlandet, angrep jugoslaviska gränsposteringar. Under tio dagars skärmytslingar dödades 40 jugoslaviska soldater och ett dussin slovener. Överdrivna slovenska rapporter till omvärlden målade upp striderna som ”storserbiska” övergrepp och så rapporterade också internationella media. Slovenien var en delstat med tämligen homogen befolkning och utan egentliga gränsproblem

Kraven på utbrytning och självständighet skulle ha kunnat hanteras enkelt – om de hade förhandlats fram, och om de inte hade varit prejudicerande och i USA:s och EU:s intresse. USA sökte en förstärkt roll i Europa som kunde legitimera både den fortsatta amerikanska närvaron och NATO:s berättigande som militärallians efter Warszawapaktens upplösning. Tysklands och USA:s politik riktade sig mot Serbien och de krafter som försökte hålla ihop Jugoslavien.
Lagen mot krig lagen_omsl_2
Utbrytningen hängde nära samman med Kroatiens anspråk på självständighet, som var betydligt mer komplicerat. Kroatien var under andra världskriget en formellt självständig vasallstat till Hitlertyskland, med omstridd gräns till delrepublibken Serbien var omstridd. Det stor klart att en kroatisk utbrytning skulle följas av Bosnien-Hercegovina, med sin etniska mosaik och att detta med all sannolikhet skulle bli både blodig och destruktiv.

I detta läge drev Tyskland på EU för ett snabbt erkännande av Sloveniens och Kroatiens självständighet – i strid med vedertagna folkrättsliga principer och utan förhandlingar om ekonomisk bodelning efter federationens upplösning, om olösta gränsfrågor, minoritetsrättigheter och förutsebara problem kring en separat bosnisk statsbildning.

Lord Carrington som var ordförande i den av EG initierade Fredskonferensen för Jugoslavien konstaterade att ett för tidigt erkännande av Kroatien som stat kunde vara gnistan som sätter eld på Bosnien-Hercegovina. Tyskland ignorerade dessa varningar och tvingade med sig övriga EG-stater till att erkänna Kroatien och Slovenien som stater. Lord Carrington förklarade ”Jag sade mycket tydligt att jag kände att tidpunkten var fel. Jag underströk att det tidiga erkännandet skulle torpedera fredskonferensen. Det fanns ingen möjlighet att fortsätta fredskonferensen efter detta. Det skulle inte vara någon mening alls med konferensen. Om de erkände Kroatien och Slovenien skulle de bli tvungna att fråga alla övriga delstater om de önskade oberoende. Och om man frågade bosnierna om de ville ha oberoende skulle de oundvikligen tvingas säga ja, och det skulle medföra ett inbördeskrig i Bosnien. Jag lägger fram detta för er så starkt jag bara kan.”

Det internationella erkännandet av Slovenien och Kroatien innebar att det som dittills varit en jugoslavisk inbördeskonflikt internationaliserades, och öppnade vägen för utländsk militär inblandning.EU drev sedan Bosnien-Hercegovina till utträde – och krig – genom att kalla till folkomröstning om oberoende – i strid mot delrepublikens konstitution. Västmakterna erkände sedan Bosnien-Hercegovina som en självständig stat, fastän det var mycket långt från att leva upp till de främsta traditionella kriterierna för ett sådant erkännande: en central regering med kontroll över sitt territorium och accepterad av invånarna.

Å andra sidan erkändes inte den centrala delen av Jugoslavien, som helt klart var en stat, den del som inte velat upplösas och fortfarande kallade sig Jugoslavien. Federala Republiken Jugoslavien fick inte behålla den plats i Förenta Nationerna som tidigare innehafts av Socialistiska Federala Republiken Jugoslavien.

Då Bosnien-Hercegovina på grund av den EU-stödda folkomröstningen stod på randen till ett omfattande inbördeskrig, lyckades faktiskt EU förhandla fram en fredsuppgörelse, ”Lissabonöverenskommelsen”, en kompromiss som accepterades av alla parter.

Men uppmuntrad av USA drog den fundamentalistiske bosnienmuslimske ledaren Alia Izetbegovic tillbaka sitt stöd, vilket resulterade i fyra och ett halvt år av krig. I västra Bosnien genomfördes 1995 en stor bosnien-kroatisk offensiv mot serbiska områden, som avslutades med vapenvilan i oktober. Natos bombningar av bosnienserbiska ställningar blev avgörande och i det med av USA framförhandlade Daytonavtalet – som var mindre fördelaktigt för muslimerna än Lissabonöverenskommelsen, men som gav USA inflytande på EU:s bekostnad. I Izetbegovic och hans muslimska parti hade USA:s regering funnit sin egen aktör (eller schackpjäs) att stödja i den tysta rivaliteten mellan västmakterna. Om Tyskland hade sin egen aktör, Kroatien, så hade USA nu fått en själv.

I Bosnien-Hercegovina upprättade USA en antiserbisk allians mellan muslimer och kroater, som fick stöd av Natos flyg. Att bosnienserbiska styrkor dödade flera tusen bosnienmuslimer i Srebrenica 1993 är mest känt, men samtliga militära grupperingar begick grova övergrepp mot civilbefolkningarna i det inbördeskrig som rasade.

Parallellt med kriget i Bosnien genomfördes fördrivningen av serber från Kroatien. Invasionen i det huvudsakligen av serber bebodda Krajina var den största militära operationen efter andra världskriget.
Kroatien angrep med 100 000 man och krossade allt militärt motstånd i en blixtoffensiv. Med systematik och uthållighet brände man serbiska byar i område efter område. Det var en etnisk rensning bedriven av en relativt välutrustad modern armé – med stöd av USA.

Även Sverige som då ej var medlem i EG anslöt sig till EG:s linje och regeringen Bildt med utrikesminister Margareta af Ugglas erkände Kroatien den 16 januari 1992. Därmed bröt regeringen mot den traditionella svenska politiken att endast erkänna stater som uppfyllde tre kriterier: en regim som har kontrollen över territoriet eller större delen därav (Kroatiens ledare Tudjman hade inte kontroll över det som sades vara den nya statens territorium),ett folk (serber i området var emot utbrytningen) och klara gränser för den nya staten (gränserna var inte definierade för Kroatien).

Serberna hade utsatts för etnisk rensning och fördrivits från vidsträckta områden i Bosnien och Kroatien. Den utvecklingen skulle sedan fortsätta i den serbiska provinsen Kosovo.Serbien värnade om det alliansfria och multietniska Jugoslavien, de motsatte sig etnisk rensning, däribland förföljelser i Kosovo av den serbiska minoriteten och andra minoriteter samt av albaner som motsatte sig UÇK, Kroatiens militanta, etniskt nationalistiska och separatistiska rörelserna. Striderna mellan UÇK och de federala styrkorna framställdes i propagandan som grova övergrepp mot den albanska civilbefolkningen.

En verklig konfliktlösning skulle ha krävt anpassningar från bägge sidor och åtgärder för att skydda serberna och andra minoriteter (och även albaner) som upplevde sig som hotade av den militanta och reaktionära albanska nationalismen. Det som öppnade vägen för våldet var vissa västmakters aktiva stöd åt UÇK – med kommunikationsutrustning, militär träning, finansiering och inte minst politiskt stöd.
NATO untitled

Avgörande blev Natos krig mot Jugoslavien – ett öppet angreppskrig mot en självständig stat, klart i strid med FN-stadgans grundprincip om fredliga relationer länder emellan. Det blev sedan prejudicerande för kommande angreppskrig – mot Irak, Afghanistan, Libyen m.fl.Det var Nato som ”befriade”– eller erövrade – Kosovo, bland annat för att USA skulle kunna bygga en stor militärbas i detta tidigare alliansfria område och därigenom flytta fram sina militära positioner i Östeuropa.

NATO tog ledningen i kriget 1995, då alliansen manövrerade bort FN. Det var resultatet av en bitter strid mellan FN:s dåvarande generalsekreterare Boutros Boutros-Ghali och USA-administrationen om befälet över styrkorna. Boutros-Ghali förlorade och tvingades avgå efter endast en mandatperiod genom USA:s veto mot honom i säkerhetsrådet 1996. Enligt Kofi Annan, som tillträdde som ny generalsekreterare, var en orsak att Boutros-Ghali gick emot ”USA:s ständiga intolerans mot varje ledare inom FN som agerade oberoende” och att han ”verkade obstruera den alltmera robusta position som USA intog beträffande det balkanska kriget” (Annan 2011).

Ordföranden i det norska stortingets kommitté för Nobels fredspris, Francis Sejersted, motiverade i Aftenposten han varför han undertecknat ett upprop mot det nya Nato. Han påpekade att han själv var gammal Natoanhängare, men framhöll:
”Den stora skillnaden är att medan det gamla Nato hade en väl definierad fiende och ett väl definierat hot, har det nya Nato ingendera… Ironin är att strategin utformades i efterhand, medan bomberna föll över Serbien. Den har därigenom fått prägel av att rationalisera utförda handlingar, ett slags försök att legitimera vad som redan gjorts. För framtiden är detta olyckligt.”
Srebenica images

Fortfarande begränsar sig media till ”folkmordet i Srebrenica” som det mest förfärliga brottet i Europa sedan andra världskriget, medan man sällan hör talas om vem som bar ansvar för det fyra och ett halvt år långa kriget i Bosnien-Hercegovina, eller om fördrivningen av den serbiska befolkningen i Kroatien eller motsvarande övergrepp från andra akörer. Och i Internationella domsolen prövades sedan enbart Milosevics och andra (bosnien)serbiska lddare, inte också representanter för NATO, USA och EU-länder.

Är det en överdrift att påstå att Rysslands påstådda intervention i Krim (förutom den legala närvaron på militärbasen) utan något dödsfall är en mild västanfläkt jämfört USA,Tysklands och Natos brutala intervention i före detta Jugoslavien? Att västledares och massmedias tigande om detta är hyckleri i kvadrat?Vad bör göras i Ukraina?
* Håll fast vid överenskommelsen från 21/2 mellan demokratiskt valda partier. Detta banar vägen för minskad spänning, ett enat Ukraina, ekonomiskt stöd från Ryssland som är vida bättre än EU:s och IMF:s aktuella bud, samt ger ökat stöd för att USA och EU kan respektera demokrain. Minskar också utrymmet för högerextrema rörelser i Ukraina och runtom i Europa.
* Kräv att Ryssland genast drar tillbaka alla sin trupper, utom de som de har rätt att ha på sin flottbas enligt avtal.
* Låt befolkningen på Krim genomföra en folkomröstning.
* Arbeta på att minska oligarkernas ökande makt (DN Debatt 7/3)


intressant.se Ukraina, , , , , , , , , , , ,, , , , , , , , , , ,

Kosovo som modell för folkrättsvidrigt USA-anfall mot SyrienNew York Times 24/8
SvD 11/7 Expressen 13/7 DN 26/5 2012 Obama och Ukraina Globalresearch
DN 3/3 DN 2/3 Guardian 2/3 Guardian 3/3 Annarkia SvD 1/3 Z-net DN 28/2 Synpunkt på anti-ukraina propaganda DN 1/3 Svenssonbloggen 1/3 Protester mot polisbrutalitet i USA Polis mot OWS
DN:s ledare 22/2 Expo Nuland om USA:s stöd DN 23/2
DN 19/2 SvD 19/2 Moscow Times Youtube-klipp Artikel med bild av Nuland och oppositionsledaren Globalresearch DN 23/1 Nyhetsbanken 26/1 DN 25/1 Kildén & Åsman Infowars 23/1 AB-intervju med Bildt omkring 25/1 DN 19/12 2013 Globalresearch Nyhetsbanken 5/12 Nyhetsbanken 11/12 Proletären 20/12 SvD 5/1 2014 Sveriges Radio 17/12

  41 comments for “Repris och svar Från Jugoslavien till Ukraina – en uppvisning i hyckleri

  1. Gammal krigare
    10 mars, 2014 at 13:50

    Som gammal FN-soldat och därefter under NATO-befäl i forna Jugoslavien med 2 missioner i Kroatien, 3 i Bosnien och 1 i Kosovo tackar jag för denna artikeln. Kan också tillägga att Operation Storm 1995 när Kroatiens arme’ fördrev serberna från Krajina leddes, eller övervakades av amerikanska militära contractors från MPRI. De utbildade även BiH (Bosnisk-muslimska arme’n). !991-1992 såg jag också militära konvojer i Tyskland på väg till Kroatien. Kroatiska flygvapnet hade 2st MIG 21 våren 1993 men det tog inte lång tid innan antalet ökade, trots vapenembargo. Mujahideen och andra islamiska fanatiker flög under 1993 in till Zagreb för att sen ta sig ner till Bosnien men trafiken den vägen upphörde när kroaterna och muslimerna rök ihop. Under 1994 observerade vi flygplan (C-130 Hercules) som nattetid landade i muslimska områden för att lossa last (vapen). Misstänker att flygplanen tillhörde CIA eller Saudi. Det var officiellt flygförbud i Bosnien. Bosnisk-muslimska förband målade fordon med automatkanoner/lv-pjäser på i vitt med UN på sidan och körde sen upp jämte svenska posteringar och öppnade eld mot serberna, som svarade med att beskjuta oss. Jag har foto på det och FN förnekar det. Pakistanska (muslimska) FN-soldater understödde BiH i minst en offensiv i Sapna-fingret och de försåg även BiH med pansarfordon, vapen, ammunition och främst bränsle. Detta har jag personligen rapporterat och efteråt blivit intervjuad av en fransk och en brittisk officer (Majorer). Hörde aldrig nåt mera av det. Jag tycker det är otroligt mycket fulspel som pågår överallt. Om inget görs så har vi snart kriget över oss på hemmaplan också. Jag tror att i Sverige så kommer vänsterextremister att ryka ihop på allvar med högerextremister och islamister kommer att börja mörda folk i stor skala som de nu gör överallt annars här i världen. Bakom dagens radikala islam står Muslimska Brödraskapet och Saudiarabien. Iran håller också på med en del jävelskap. Vi hittade EFP-bomber i Irak som var fabriksgjorda i Iran med serienummer och allt. Kina är också inblandat med vapenexport, främst 107mm 0ch 120mm raketer.
    Det är bara att konstatera att världen styrs av dårar.

    • 10 mars, 2014 at 16:02

      Tack för denna mycket intressanta information och ögonvittnesskildring.

      • Gammal krigare
        10 mars, 2014 at 16:41

        Det är jag som ska tacka för era utmärkta artiklar. Sanningar som borde sagts för länge sen. Jag vet att vi står på olika sidor på den politiska skalan men jag respekterar era åsikter och det arbete ni lägger ner för att åskådliggöra dagens vansinniga politik som förs från alla håll. Jag tycker fortfarande det är förbannat synd att inte fler läser dina/era artiklar här. De håller en mycket hög standard. Något liknande finns inte i svensk media idag.

    • Peter Grafström
      11 mars, 2014 at 00:34

      ”Bakom dagens radikala Islam står Muslimska brödraskapet…”
      Instämmer men för de läsare av bloggen som inte känner till förhistorien vill jag nämna att brödraskapet uppstod som en reaktion mot de brittiska imperialisterna. Snart började britterna med senvanlig list att konspirera ihop med dem och finansiera dem. Syftet var att hindra den mer sekuläre Nassers jordreformer och allt som hade förutsättningar att göra arabvärlden modern och konkurrenskraftig. Något som för de ondskefulla britterna var en styggelse. Den vedervärdige Winston Churchills agenter sökte iscensätta flera mordförsök på Nasser men skickade honom hycklande lyckönskningstelegram när han lyckades överleva. Även saudiarabiens form av Islam som av många anses vara en avart kan ses som orsakad av brittisk inblandning under tidigare skeden. Motivet för britterna var att splittra och försvaga regionen för att lättare kunna suga ut den och dominera den.
      Så när Gammal Krigare förutskickar ondska från radikala islamister även i Sverige så är ursprunget angloamerikansk imperialism.
      Många vet inte det och det ökar spänningarna och splittringen överallt (även här) vilket är vad skurkstaterna England och Usa vill uppnå. Därför kommer jag gång på gång tillbaka till det. Jag vill understryka att det är rent farligt att vara otydlig med orsakssammanhanget och underlättar för att angloamerikanerna får med sig den okunniga massan på sin sida överallt.
      En författare: Mark Curtis, Secret affairs, Britains collusion with radical Islam( 2012)
      Web of deceit: Britains real role in the world(2003)
      Författaren kan sägas vara en insider eftersom han tillhört RIIA (Chatham House)

      • Peter Grafström
        11 mars, 2014 at 03:12

        Tillägg
        När jag nu tar mig tid att öppna Stephen Dorrils MI6, ’Inside the covert world of her majesty’s secret intelligence service'(2002) s622 finner jag uppgiften att Muslimska brödraskapet INSTIFTADES före kriget av författaren, resenären och medlemmen av MI6’s förkrigssection D, Freya Stark. Dorril citerar W Scott Lucas ’Divided we stand, Britain, the US and the Suez crisis’ s130-1 (1991)

  2. Ola
    10 mars, 2014 at 17:26

    Det är ju för tur att det finns sidan jinge.se där det sprids ”sanningar”
    ;-) och att det inte glöms något.

    Men Serbiens övertagande av Vojvodina, Kosovo och Montenegro som startade
    1986 var början till slutet för gamla Jugoslavien. Det borde väl vara med
    din historiebeskrivning?

    Har du glömt – Oh Serbien i tre delar, snart skall du var enat igen?

    Samma taktik planerades mot Slovenien i slutet av 1989 men den misslyckades
    och ledde så småningom till Sloveniens självständighet.

    Medveten historieförfalskning eller bara ”bortglömda” fakta?

    • 10 mars, 2014 at 17:33

      Tack för informationen. Kände ej till detta, och hinner ej sätta mig in denna fråga just nu.

      • Dan
        13 mars, 2014 at 12:34

        Nej men det var väl ett bekvämt svar! Tycker absolut att du läser talet som Milosevic höll på trastfältet innan kriget utbröt och när du sedan gjort det kan du börja revidera din ”sanning” för det du skrivit är riktigt okunnigt och alldeles för vinklat för att kunna tas på allvar. Förstår att du inte gillar USA och Nato men du kan inte bete dig likadant som de högervridna SvP och SD och hålla på med historierevision för när du gör det är du precis likadan som dom!

        • 13 mars, 2014 at 13:23

          Känner inte till det. Mina kunskaper om Jugoslavien har sina klara begränsningar. Återkom gärna med referenser, och uppgift om varför jag ska läsa det talet.

        • yugo45
          14 mars, 2014 at 14:40

          Kan inte annat än hålla med om det du skriver. Om man ej orkar sätta sig i och läsa på – vad vill man uppnå genom att med svepande drag anpassa händelseförlopp så att dessa platsar in i ens världsbild på ett bättre sätt?

          I första hand missar man själv förståelse om hur imperier använder en konfys situation som sedan styrs upp på ett sätt som gynnar dess intressen. För det andra missar man den enorma komplexitet som måste hanteras om man vill förstå en konflikt samt faktorer som påverkar sådana.

        • Peter Grafström
          15 mars, 2014 at 02:35

          Dan
          Amerikaner som inte är hjärntvättade av msm tycks anse efter att ha fått mer info att Usas och Natos ingripande i Jugoslavien var ett brott i stil med andra i den långa serien av imperialistiska illdåd.
          Usa utnyttjade inte bara en befintlig konflikt, de initierade och förstärkte den med hjälp av betalda uppviglingar som de har för vana.
          Talet på trastfältet med hänvisning till gamla historiska händelser bevisar inte att Serberna saknade skäl att se med oro på sin situation.
          Om du överhuvudtaget har någon sakkunskap i ämnet så berätta. Att bara häckla Anders utan ett enda substantiellt argument gör oss inte klokare.

          • yugo45
            15 mars, 2014 at 15:02

            Att USA utnyttjade konflikten för sina syften är ingen hemlighet. Detsamma gäller för flertalet andra aktörer. Tyskland verkar ha haft en egen agenda t ex. Dessutom hade Frankrike intressen som till viss del var diametralt olika USAs. På sätt och vis var kriget i fd Jugoslavien en kamp om inflytande över Europa, dvs USAs strävan efter att ställa europeerna i sitt led. Efter berlinmurens fall behövdes skäl att bevara NATO, USAs baser i Europa och därigenom USAs fortsatta dominans på kontinenten. Frankrike däremot försökte mota bort USA och etablera ett nytt paneuropeiskt stormakt företrädesvis under fransk ledning. Frankrike har gång på gång tvingats backa, revidera till att nu har ganska lite att säga till om. Drömmen om europeisk självständighet känns rätt så avlägsen just nu…

    • Gammal krigare
      10 mars, 2014 at 18:16

      Jag tillbringade en del tid i Vojvodina 1993. Kommer inte ihåg vad staden hette som vi var i. Genom åren i forna Jugoslavien träffade jag en hel del från Vojvodina men jag fick aldrig uppfattningen att de var avoga mot serberna, snarare tvärtom. Var det inte i Vojvodina som Mladic påträffades? Montenegriner anmälde sig ofta som frivilliga på Republika Srpska’s sida i kriget. Jag vet att det finns många ungrare kvar i Vojvodina sedan det tillföll Jugoslavien efter Första Världskriget när Stormakten Österrike-Ungern föll. Vet inte hur de ser på politiken som fördes på 80 och 90-talet. Jag har som sagt tillbringat en hel del tid i området och läser också mycket historia och även allt som skrivs idag i olika tidningar (The Economist, The Times, Agence France Presse, i stort sett allt jag kommer över på de språk jag kan läsa). Men jag inser att man kan bli blind oavsett. Ingen kan veta allt. Jag försöker iallafall hålla mig ajour med vad som pågår och försöker förstå varför alla vansinniga beslut tas här i världen.

    • Нешко
      10 mars, 2014 at 20:14

      Du ”skämtar” väl? 1986!?
      Du har tydligen absolut ingen aning vad du skriver om.
      Serbiens övertagande av Vojvodina?! Namnet påhittat under kommunisterna för ett område aldrig funnits tidigare på samma sätt som man hittat på Ukraina under Sovjet, annars fanns ett annat känt namn för ett område som ingår i det som idag administrativt heter ”Vojvodina”: Srpsko Vojvodstvo dvs. serbisk furstendöme skapad inom Österike-Ungers monarki där serber fick autonomi för att skydda kungadöme från ottomanerna/turkar. Vojvodina är ett autonomt område inom Serbien. Dessutom är serber i Vojvodina i absolut majoritet (65%). Så Serbien tog över sig självt?

      Montenegro har historiskt alltid varit en serbisk stat och blev separerat från resten av serberna under ottomanerna eftersom det var det enda område som aldrig erövrades helt av ottomanerna utan det var hela tiden åtminstone små delar som hade självständighet (på grund av höga berg var området mycket lättare att försvara). Samtliga ”kungliga” ätten i Montenegro har betraktat sig själv som serber med den mest kända Vladika Petar II Petrovic Njegos (prins samt överhuvud för den serbiska ortodoxa kyrkan, känd författare).
      http://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_%C3%B6ver_Montenegros_regenter
      I Montenegro har enda fram till mitten av 1990-talet nästan 90% av befolkningen deklarerat sig som serber.
      Numera trots en starkt antiserbisk politik och forcerat byggande av en ny nation (man fortfarande håller på och hittar på ett nytt språk) deklarerar sig 33% som serber och nästan 70% deklarerar att ha serbiska som modersmål. Trots det har serber förbjudits att tala sitt språk och det är inte tillåtet att läsa serbiska i skolan. Serber har väldigt svårt att få jobb i den offentliga sektorn och där finns majoritet av jobben i Montenegro.
      Så det enda som hänt med Montenegro var att olika kommunistiska fraktioner ”stred” mot varandra där den ena som segrat hade stöd från Milosevic (också en gammal kommunist). Sedan vände dessa ryggen åt Milosevic efter USAs påtryckningar.
      Likadant skedde även i Vojvodina fast skillnaden är att Montenegro inte var en del av Serbien.
      Kuriosa är att EU ”medlade” under tiden Montenegro skulle rösta om självständighet fast man tillät inte sina medborgare som var bosatta och arbetade i Serbien (under Jugoslavien flyttade många efter jobben och utbildningen till den rikare Serbien) och det handlade om ett par hundra tusen människor. Observera att det finns ca. 635.000 invånare i Montenegro. Däremot tillät man de som var bosatta i resten av värden att delta i folkomröstningen samtidigt som ”separatister” betalade för resekostnader för de som skulle komma hem för att rösta.
      Det märkliga var också att EU’s bestämda kvot för att folkomröstning skulle vara giltig var 55% av de som röstade och det var 55,5% majoritet. Det är mycket troligt att om gränsen hade varit satt på 58% skulle det ha varit 58,5% osv. Annars är det brukligt att för sådana stora beslut kräva 2/3 delars majoritet av röstberättigade och inte de som medverkar i valet.
      Och Kosovo … det krävs en bok att förklara allt som hänt där.

      Under kommunisterna har man haft ledmotiv ”svaga Serbien – starka Jugoslavien”. Trots folkmord på serber i båda världskrigen valde man efter andra världskriget att enbart i Serbien bilda två autonoma områden (Vojvodina samt Kosovo och Metohija) som 1974 av kommunisterna fick i konstitutionen nästan större rättigheter än resten av Serbien. Exempelvis kunde presidenter av dessa autonoma områden blockera varje beslut av Serbisk president men inte tvärtom osv.
      Serber i Kroatien och Bosnien som genomled folkmord fick under kroaten Tito ingen autonomi trots att de hade det även under Österike-Ungern av samma anledning som serber i Serbisk furstendöme (Srpsko Vojvodstvo) dvs. för att de var skickliga krigare och de skulle försvara Kungariket mot ottomanerna. Det område fick namnet Vojna krajina (Militärt område) där även under långa perioder också rådde militära lagar (en sorts undantagstillstånd) för att under lugnare perioder serberna fick minskat inflytande (från förbud att tala och skriva på serbiska, förbud att utöva den ortodoxa religion, serbiska ortodoxa präster fängslades och i bästa fall sattes på straffbåtar om de inte gick med att konvertera till katolicism men i värsta fall torterades till döds), då exempelvis Kejsarinnan var rädd för den serbiska upproriska andan och stark militär tradition samt en lång historia med olika serbiska kungar/furstar/statsbildningar sedan romarnas tid men även tidigare.
      I samma område under andra världskriget fanns en av de värsta koncentrationsläger (förintelseläger) i världen (Jasenovac) http://sv.wikipedia.org/wiki/Koncentrationsl%C3%A4gret_Jasenovac med kanske det enda barnlägret i världen. Innan Jasenovac fanns ett annat lägerkomplex ökänt under namnet Jadovno:
      http://en.wikipedia.org/wiki/Jadovno_concentration_camp
      Detta är bara en bråkdel av den gömda sanningen om den tragiska serbiska historien. Tyvärr är serber inte i närheten av de andra nationerna som skickligt marknadsför sitt lidande (jag menar inget illa med det, bara konstaterar). Så Olas inlägg är inte bara falsk utan även löjlig.
      Serbien hade inga som helst pretentioner mot Slovenien och om kommunisterna försvarade konstitutionen skulle Sloveniens självständighetsrörelse ha krossats på en vecka. Trots den icke organiserade jugoslaviska armén blev de till slut ändå framgångsrika att hela slovenska statsledningen packade och var på flygplatsen beredd att fly då Jugoslaviens ledning fattade beslut att dra tillbaka samtliga militära styrkor från Slovenien (på grund av påtryckningar från väst).

      • Нешко
        11 mars, 2014 at 00:32

        Ytterligare en intressant sak:
        Under kejsarinnan Maria Teresia (katolik) av Österrike
        http://sv.wikipedia.org/wiki/Maria_Teresia_av_%C3%96sterrike
        blev förföljelsen av serber i Österike-Ungern så pass stor att stora grupper serber (med familj och ledare) fick lov av ryska Tsaren att flytta till dåvarande södra Ryssland (numera en del av Ukraina) och det område blev känt som ett autonomt område Nya Serbien (Nova Srbija). På grund av sin krigarkonst och stor tapperhet fick de land och blev tillsammans med Dons Kosacker första linjeförsvar mot ottomaner. Efter att Ryssland kastat ut ottomanerna, befriat Krim och flyttat gränserna långt söderut förlorade det område sitt militära betydelse och så småningom förlorade autonomi medan serber blev integrerade in i den ryska kulturen och nationen. I rysk historia finns många (er)kända serber som bidragit till bl.a. försvaret och bildandet av imperiet. Den största anledningen att serberna överlevde som nation under 300-450 år ottomansk styre (vissa delar låg under Österike-Ungern och Republiken Venedig) var ryska tsarens beskydd samt kulturellt utbyte. Likadant var med Montenegro som överlevt tack vare tsarens ekonomiska, kulturella, militära och inte minst andliga hjälp. Anledningen att Ryssland gick in i första världskriget och sedermera föll under kommunisternas (van)styre var att försvara Serbien för Ryssland varnade Österike-Ungern (som olagligt annekterat dåtida Bosnien med serbisk majoritet) att om den anfaller Serbien kommer Ryssland gå in i kriget. Varken Tyskland eller Ryssland var beredda att gå i krig och hade en överenskommelse om att inte anfalla varandra men efter att Ryssland gick in på serbernas sida gick Tyskland på den Österike-Ungersk sida. Och bakom låg England som såg tysk-rysk allians som det största hotet mot sitt imperium.

        Hur som helst förbjöd kejsarinnan serberna att flytta till Ryssland för detta skulle drastiskt försvaga kejsardöme och straffade hårt (avrättade) alla som blev fast under flytten. Men förföljelsen under henne blev så pass stor att serberna kände sig tvungna att göra något. Den delen som stannade kvar hotade att byta sida och ställa sig på ottomanernas sida om förföljelsen inte stoppades och till slut blev det lättnader (igen) men som vanligt blev dessa relativt kortvariga.

        Det är välkänt blad slaviska folken att Serbien och serberna straffas för att de av väst betraktas som lillryssar. Kommer man inte åt Ryssland brukar man straffa serberna. Dessutom innan man börjar krig mot Ryssland brukar man först slå ut Serbien. Serberna är nu stolta för att för första gången i historien kunnat hjälpa de ryska bröderna för att de har genom krigen under 90-talet köpt tiden åt Ryssland då den var som svagast och nära kollaps. Just västs agerande mot serberna har förberett Ryssland för sin politik idag för USA/NATO har tydligt visat att inga principer eller lagar gäller för de som anser stå på motsatt sida och därför ser ryska politiker och folket bara med förakt på de olika västs politikers klagomål över Rysslands agerande i exempelvis Ryssland.

      • Peter Grafström
        11 mars, 2014 at 00:53

        Hewko säger ”tyvärr är Serber inte i närheten av andra när det gäller att marknadsföra sitt lidande…”
        Det är, vid sidan av din utmärkta kommentar, ett viktigt påpekande och kan även sägas stämma in på ryssarna. Jag misstänker att orsaken inte bara är oförmåga utan också en sedan länge förekommande utländsk styrning av alla områden som är viktiga för opinionsbildning. Ryssarna hade åtminstone för inte så länge sedan historieböcker till sina skolbarn som till innehållet kontrollerades av väst.
        I östeuropa har tex (kronagenten?) George Soros stiftelse Open Society övat ett stort inflytande över akademisk verksamhet och sannolikt producerat formbara intellektuella åt västvärlden – detta väst som visar sin civilisatoriska överlägsenhet med bomber över serberna.

        • Нешко
          11 mars, 2014 at 14:28

          Peter, jag känner mycket väl både till Soros och olika metoder för styrning av folket bl.a. genom indoktrinering i skolböckerna. Det som inte är kännt är att det serbiska skriptet (kyrilliskt) var till stort sett bannlyst i f.d. Jugoslavien efter kommunisternas beslut 1954 att förbjuda tillverkning av skrivmaskiner med kyrilliskt skript. I Serbien kom latinskt skript för första gången med Österikisk ockupation under första världskriget då man totalförbjöd det kyrilliska skriptet. Tito som var österikisk underrättelseoficerare och stred i Serbien på österikisk sida i en ökänd division, 42. vrazja divizija – djävulens division, division ökend för sina massakrer på serbiska civila, fick sedan bestämma om serbernas/Serbiens öde. Han blev även befordrad för sina insatser i Serbien. I dag trots författningen som stiftar att srbiskt kyrilliskt skript är det enda officiella serbiska skriptet har användingen inom administrationen fallit till ca. 10%.

          Det är en annan sak jag tänker på och det är att en gammal serbisk vän ursprungligen från Bosnien på min fråga om Jadovno för bara ett par månader sedan svarade att han aldrig hade hört talats om den. Kan du tänka dig en jude idag som inte hört talas om Auschwitz, Buchenwald, Mauthausen (ett ökänt läger även under första världskriget) eller exempelvis Dachau. Det är också nästan helt okänt även bland majoritet av serber att Österike-Ungern och Tyskland även under första världkriget hade en rad olika koncentrationsläger för bl.a. serber. Exempelvis fanns ett läger Braunau i norra Checkien där man placerat ca. 5.000 serbiska barn/pojkar mellan 7-15 år och att hälften dog där. Bulgarien som stred mot Serbien begick fruktansvärda brott då man utplånat hela områden i sydöstra Serbien och hela landet var i princip ett stort koncentrationsläger för serber: Arhanliskoto. Varna, Gornje Pačarevo, Gomordžina, Gornja Džumaja, Glavnate Milovo, Unrovnenije, Dobrič, Marovci, Dunavski depo, Juvirin depo, Karlovo, Nekurdels, Nemičerevo, Nareždanik depo, Plovdiv, Pleven, Riska, Ruščuk, Sofija, Sliven, Tatar Pazarčik, Heskov (Haskovetovo), Černo, Šumen
          Det är väldigt få serber som känner till sådant och man kan inte skylla på Soros eller väst för serbernas ignorrans av detta.

          • Peter Grafström
            14 mars, 2014 at 00:10

            Hewko
            Jag fattar att undertryckandet av sebernas historia inte började efter 1989.
            Men intressant att du understryker att inte väst och Soros Open Society kan skyllas för serbernas bortglömda historia. Det finge du gärna utveckla.
            Som jag uppfattar saken torde Soros vara en mellanhand för det brittiska imperiet. (Inga amerikaner finns i styrelsen till hans hedgefond)
            Och angloetablissemangets mål i öst är att söka forma och knyta till sig opinionsbildande akademiker.
            Nationalism är något som skall elimineras.
            Trodde jag.
            Menar du att Soros Open Society skulle göra skäl för namnet?
            Är det serbernas oföretagsamhet som är orsak?

          • yugo45
            14 mars, 2014 at 21:47

            @Neško: REna lögner om kiriliska. Har du ens bott i Jugoslavien någon gång?? Alla från det serbo-kroatiska språkområdet (Serbien, Bosnien-Hercegovina, Kroatien, Montenegro) lärde sig både kirilisk och latinsk skrift (Osäker om Makedonien och Slovenien då deras språk skiljer sig mera). I Serbien lärde man sig först kiriliska i 1an och latinska sedan i 2an. I Kroatien var det tvärtom – latinska i 1an och kiriliska i 2an. Båda skrifter var jämställda och fick användas fritt. I Serbien var kiriliska vanligast och jag har domstolsdokument rörande arv maskinskrivna på kiriliska på 60-talet, min pappas gamla körkort från 70-talet på kiriliska, mina betyg från skolan maskinskrivna på kiriliska osv. Förmodligen har alla skrivmaskiner för kiriliska hamnat just i min kommun då?

            Resten av det du skriver är förmodligen lika sanningsenligt. Erkänner att jag ej är expert på Titos historia men det du påstår förefaller helt groteskt.

            Jag har för mig att ha hört att liknande saker skrevs i neonacistisk litteratur, om serbernas påstådda utsatthet i den kommunistiska jugoslavien, i tidningar knutna till Četnik-rörelsen som närmast kan jämföras med ukrainska dito och četnik-ledaren Draža Mihajlović kan jämföras med den ukrainske Stepan Bandera http://sv.wikipedia.org/wiki/Cetnik

            Sanningen är, som jag skrev tidigare, att de enda som var förtryckta i Jugoslavien var romer/zigenare och albaner. Observera att förtrycket inte var officiell, systematisk förtryck såsom var fallet i Sydafrika eller fortfarande är i Israel utan berodde helt på folks inställning till dessa. Förmodligen kändes dessa två grupper främmande dels på grund av ett dessa talade ett helt obegripligt språk för majoriteten dels oftast hade mycket låg utbildning och talade andra språk (serbo-kroatiska t ex) dåligt. Majoriteten å sin sida gjorde ingenting för att försöka förstå sig på dessa minoriteter.

            • yugo45
              14 mars, 2014 at 22:41

              Kollade just svensk wikipedia om Draža Mihajlović och den verkar skriven av någon som delar Нешко syn på världen. Inte ett ord om förbrytelser som gjorts under hans befäl och dessa var många både mot serbiska socialister och mot minoritetsfolken. Jag rekommenderar alla intresserade att skaffa sig egen uppfattning genom att läsa på på och vara självklart vara källkritiska.

            • Peter Grafström
              15 mars, 2014 at 02:09

              Yugo45
              Hewko och yugo45 anger situationen beträffande kyrilliska vid olika årtal. Därför är det otydligt för mig som utomstående om ni överhuvudtaget motsäger varandra.

              • yugo45
                15 mars, 2014 at 12:48

                Om skrivmaskiner med kirilisk skrift förbjöds 1954 hur kan det vara så att dåkument med kiriliska skrevs under både 60, 70, 80 talet? Jugoslaviens största morgondtidnig http://www.politika.rs ges ut och har alltid getts ut på kiriliska liksom några till morgontidningar, kvällstidningar, veckotidningar, böcker, i princip all läromedel i Serbien osv.

      • Gammal krigare
        11 mars, 2014 at 07:31

        Tack för den historielektionen. Den stämmer mer överens med de intrycken jag fick när jag var där på 90-talet. D.v.s. att både folken i Vojvodina och Montenegro är serber (huvuddelen av dom) och stödjer Serbien. Montenegro var, precis som du säger, utsatta för stora påtryckningar från USA/EU. Islamisterna och Globalisterna vinner tyvärr överlägset propagandakriget eftersom de äger nästan all media.

        • Peter Grafström
          11 mars, 2014 at 15:06

          Gammal krigare har bidragit med initierade vittnesbörd och jag uppskattar det. Jag hoppas det inte ger intrycket att jag märker ord när jag hänger upp på formuleringen ’islamisterna och globalisterna vinner propagandakriget eftersom de äger nästan alla medier’
          Islamisterna vinner inget propagandakrig lika lite som andra utnyttjade grupper. De är förbrukningsmaterial och drar det kortaste strået. De blir hatade och är lätta att fösa åt sidan när de utnyttjats färdigt.

          • Peter Grafström
            13 mars, 2014 at 23:43

            Ett par dagar efter min tidigare kommentar berättar nyheterna om hur islamic jihad beskjutit Israel med raketer, varefter Israel gick till attack mot Gaza och islamic jihad meddelade att man inför vapenvila.
            Islamic jihad är ett namn som innebär en tautologi om jag fattat rätt. Jihad är redan islamic. Därför finns det skäl att tro att namnet uppfunnits av andra än araber och att de som verkar inom organisationen jobbar för endera eller både Usa/Israel. Netanyahu behöver visa för hemmaopinionen att kriget mot terror pågår och att bara våld hjälper.

  3. lee
    10 mars, 2014 at 23:09

    Helt otroligt för första gången kan jag säga att jag håller med dig till 100%…Att inte media och dom ”Svenska ”Politikerna fattar detta är otroligt !

    Läs även :http://en.wikipedia.org/wiki/Battle_of_Tskhinvali

  4. 11 mars, 2014 at 08:44

    Efter förfrågan har jag fått följande kommentar från en författarna till boken ”Lagen om krig” fått följande kommentar: ”Inbjudan till intervention upphäver inte våldsförbudet. Om det står och väger i ett land med grupper mot varandra och det är oklart vilken sida som har kontrollen av territoriet är det stridande mot folkrätten att intervernera även om det finns en inbjudan. Det strider mot artikel 2 (7) som säger att
    man inte får som utomstående påverka styret i ett annat land.

    Sedan är det också så att utländska makter ( USA främst) uppenbarligen försökt påverka så att det blir regimskifte. Detta strider också mot artikel 2 (7). Det finns alltså brott mot folkrätten från flera håll.
    Argumentet att intervenera för att skydda delar av befolkningen ( rysktalande) håller inte. Det upphäver inte våldsförbudet.”

    • Нешко
      11 mars, 2014 at 13:36

      Anders, vad jag förstår baserar Ryssland sin position på följande:
      Kuppmakarna stödda av USA/EU/NATO hävdar är att detta är en revolution och det är därför lagligt att avsätta sittande president och hela statsapparaten.
      Enligt Rysslands tolkning om man åberopar revolution har man i och med detta förklarat diskontinuitet av statsbildningen samt avtal och lagar som den gamla statsbildningen stiftat/skrivit på inklusive teritoriell integritet upphör per automatik.
      Så det vore intressant att höra en tolkning av teserna ovan.

    • 11 mars, 2014 at 14:14

      Jag skulle inte ge ens lillfingret till krigshetsande stormedia som talar upprört om Rysslands påstådda folkrättsbrott, brott som de annars har för vana att tiga om.

      Inte så länge följande omständigheter inte utretts:

      1. Vad som faktiskt har ägt rum på Krim.
      2. Vad innebär Krims särskilda status (ARK) inom Ukraina? Vilka rättigheter ger Rysslands avtal med Ukraina om flottbasen?
      3. Frågan om rätten till avskiljande och nationernas oberoende. http://www.8dagar.com/2014/03/varfor-far-kosovo-men-inte-krim.html, inskriven i FN-stadgan.
      4. Den folkvalda, legitima och i landsflykt drivna presidentens rätt att begära hjälp mot en USA-designad fascistledd statskupp med åtföljande terrorregim.

      Själv har jag inga husgudar, definitivt inte folkrättsjurister (bevare mig så styrda de är!), inte ens Fib-jurister. Jag tycker att Stefan Lindgren skrivit på ett nyanserat sätt om just frågan om Krim och folkrätten i flera artiklar på http://www.nyhetsbanken.se och Åtta dagar.

      http://www.8dagar.com/2014/03/har-professor-mahmoudi-ratt.html

      Och betänk att folkrätten inte är överordnad rättvisan.

  5. Albert
    11 mars, 2014 at 12:36

    Tackar för att du tar upp den (i mitt tycke) uppenbara kopplingen mellan f.d. Jugoslavien och Ukraina.

    Den största likheten måste väl ändå vara 1999. USA och Nato tog sig friheten att bryta mot folkrätten genom att påstå att en folkgrupp (albaner) var hotade i södra Serbien. I och med det statuerades ett exempel. Det är alltså numera ok att bryta mot folkrätten bara man hävdar att en folkgrupp är hotad. Väst trodde kanske naivt att bara de själva kan göra det. Men ryssarna resonerar nu: ”Om ni vill ha den världsordningen så kan ni få den!”. Ryssarna menar att deras folk i Krim är hotade och använder det som ursäkt för att bryta mot folkrätten. Exakt som väst gjorde 1999.

    De största hycklarna är s.k. experter som Ove Bring som många ggr i media försvarat Natos aggression mot Jugoslavien 1999 (där c:a 20.000 människor dog). Samtidigt fördömer han ryssarnas (oblodiga) övertagande av Krim. Det är hyckleri på högsta nivå och han är inte ensam om det här hycklandet.

    • Peter Grafström
      11 mars, 2014 at 23:26

      1999 inträffade dessutom enorma terrordåd i Moskva och i Volgodomsk. Det var oligarken Berezovsky och hans medhjälpare Litvinenko mfl som utan bevis skyllde terrordåden på fsb och Putin. Officiellt skyldes det emellertid i vanlig ordning på islamister. Likaså i vanlig ordning förekom det att islamister tog på sig sprängdåden i enlighet med vad vi bedragna västmedborgare vant oss att höra. Detta har byggt upp den falska kulissen som gör att det finns en utbredd uppfattning om islamistisk terror. Verkligheten bakom sprängdåden var sådan att CIA/Israels mossad är de enda tänkbara misstänkta. CNN hade en avslöjande webartikel som man sedan dess rensat bort överallt där man kom åt. I artikeln framgick det att sprängningen hade en styrka av 100-300 ton tnt ekvivalent. Såna data anges bara för kärnvapen. Och eftersom kraterns storlek omöjliggjorde att 100ton sprängämne kunde ha gömts där erbjöd artikeln den alternativa förklaringen att bomben kunde ha gömts i en avloppsledning. Officiellt var det en bilbomb av konventionellt slag.
      Dessa händelser drev Ryssland i krig mot av Usa understödda chechenska orosmakare.
      I väst har vi matats med att Ryssarna bombade sig själva för att få en förevändning att införa polisstat.

  6. Tommy Sjöberg
    13 mars, 2014 at 00:14

    En intressant bok om hur USA i första hand använder ”mänskliga rättigheter”
    för att destabilisera och senare byta ut regimer är:
    ” Humanitär imperialism ” av belgaren Jean Bricmont, finns på Karneval Förlag och
    våra Folkbibliotek. Särskilt Jugoslavien behandlas men även många intressanta
    principiella förslag till motåtgärder.

    • 13 mars, 2014 at 08:23

      Håller med, den är grundläggande. Vi behandlar ockdå detta i vår bok ”USA som världspolis” – se bloggsidan, samt i några tidigare blogginlägg.

  7. yugo45
    13 mars, 2014 at 06:39

    @Нешко/Nesko: Intressant läsning. Naturligtvis något grovhuggen antagligen p g a att det är omöjligt att på ett mera balanserat sätt framställa komplicerade skeenden och samband. Jag påpekar på några av de mest tvivelaktiga teser som du framställer.

    För det första presenterar du serbisk historia som om det var en vektor, en pil som alltid pekar i samma riktning och har alltid gjort så under alla tider. Naturligtvis är det ett orimligt antagande. Serber har haft både storslagna ledare, vetenskapsmän och kvinnor, arbetsamma bönder och industriarbetare men också förbrytare, mördare. Ibland kunde samma människor vara bådadera vid olika tillfällen! Detsamma gäller bosnier, kroater… Men din historiesyn är färgad av att serberna har alltid haft rätt och har rätt, är och har varit offer för andra osv?

    På tal om den serbiska ortodoxa kyrkan så fanns det ingen sådan fram till 1920!

    Kan nämna en detalj i sammanhanget att enligt fördraget kan en serb endast vara serb om han är med i den ortodoxa kyrkan. Med ett penndrag blev alla som hörde till någon annan trosuppfattning exproprierade ur sin etnicitet. På samma sätt blev ortodoxa kristna i hela landet officiellt serber. Här sattes ett frö för mycket av framtida problem. Icke ortodoxa i Serbien blev andra gradens medborgare och ibland värre än så samtidigt som Serbien hade aspirationer på Bosnien, Montenegro, Makedonien och delar av Kroatien p g a dess ortodoxa befolkning. Bara landets namn tyder på hur man såg på saken – Serbernas, kroaternas och slovenernas kungarike, dvs man erkände bara serbisk, kroatisk och slovensk nationalitet, resten tvingades vara serber. Ex vid folkräkning kunde man välja bara bland dessa alternativ och det var vad som kunde stå i ID-handlingar med.

    Alltså den 17e juni 1920 förenades alla ortodoxa kyrkor i dåvarande kungariket Jugoslavien, under överseende av den serbiske och SHS kungen Alexander (förtydligande, Jugoslavien hette fram till 1929 ”Serbernas, kroaternas och slovenernas kungarike”, förkortat SHS, med en serbisk kungafamilj som regenter). Innan dess utseddes dess biskopar från Konstantinopel och var mestadels Greker men ibland kunde de vara någon bulgar, montenegrin eller serb med som var biskop. Njegos kunde därför inte vara ”överhuvud för den serbiska ortodoxa kyrkan”, någon sådan fanns inte på hans tid. Dokument som påvisar att han ämnade starta en montenegrisk ortodox kyrka: http://montenegrina.net/wp-content/uploads/2013/06/Faksimil-1.jpg
    Denna montenegriska kyrka infogades senare in i den nybildade serbiska.

    Det handlar om tider då det ottomanska riket var på nedgång och folk som varit ockuperade under många århundraden rest sig och försökt organisera sitt samhälle och förbereda sig på självständighet. Den ortodoxa kyrkan både i Serbien, Montenegro och Makedonien var aktiv men styrdes från Konstantinopel. För att kunna användas om ett instrument för organisering av befrielsekampen gjordes ansträngningar från politiska och ekonomiska makthavarna att kyrkans styrning förändras och införlivas, assimileras med dessa ansträngningar.

    En tid som på vissa sätt påminner om vår tid. På samma sätt som vi kan känna samhörighet och broderskap med andra som kämpar emot imperialismen så kände folken på balkan för varandra, t o m mera p g a kulturella likheter, språk osv. Alla tänkte dock inte så och snart fick ickeserber känna samma förtryck man kände när man var underkuvad av andra imperier. Muslimer genomgick folkmord i omgångar. Det handlar alltså om serber med muslimskt tro som blev massakrerade av sina landsmän p g av sin religiösa tillhörighet. Belgrad, serbiens huvudstad, hade 200 moskéer på sin tid, idag finns en kvar! REvolutionsiver gick helt enkelt överstyr. Den muslimska andelen av befolkningen krympte till att idag utgöra en liten kuvad grupp på några procent av serbiens totala befolkningsmängd. Kroater kände också att man ej hade något att säga i det nya landet. Man fick ingen gehör för sina krav. Det pågick protester, strejker som slogs brutalt ner. Deltagarna låstes in på långa fängelsestraff. Utegångsförbud rådde i omgångar i Kroatien. Motsättningar nådde en glödpunkt när den serbiske SHS/Jugoslaviske kungen mördades av kroatisk atentsman under statsbesök i Frankrike. En del kroater sökte hämnd genom att döda mestadels civila serber när tillfället gavs under andra världskriget vilket Nesko beskrev mycket riktigt ovan.

    Vidare var Vojvodina under kortare perioder under styre av serbiska självutnämnda furstar (idag skulle de kallas för krigsherrar), under andra perioder under ottomanskt, ungerskt, ungerskt-österrikiskt osv styre. När Österikiskt-ungerska imperiet krackelera efter första världskriget passade det vinnarna att Serbien/SHS/Jugoslavien blir större på bekostnad av krigets förlorare och Vojvodina helt sonika blev del av landet SHS. Till namnet tog man det första bästa som skulle på något sett ge legitimitet till erövringen.

    Det är viktigt att komma ihåg att gränser på Balkan alltid varit extremt flytande. Vidare blandas nationalitets/etnicitets/religions – tillhörighet med vilken härskare man styrdes av i en enda stor soppa. Sanningen är att några några skarpa etniska gränser ej finns. Det är i princip ingen skilnad mellan en serb, montenegrin, bosnier, kroat. Generellt har folk något ljusare drag ju längre mot nordväst du går och mörkare ju längre mot sydöst du går, men variationen är stor. Det är åtskilliga folkslag som har bott på Balkan innan slaverna kom dit, bl a romare, ilirer, kelter, germaner… Det slaviska språket blev dominerande men slaverna beblandade sig med folk som redan fanns på plats! Vidare har härskardynastierna, från början enkla feodalherrar stundom slagits med varandra, stundom gift in sig i varandra så att familjer med vassaste armbågar och mest konspiratoriska drag destilerades fram. Med andra ord är bosnika, kroatiska och serbiska regenter egentligen en äkta multi-kulti blandning, vilket dagens nationalister på Balkan försöker in i det längsta förtränga.

    Jag vänder mig speciellt mot den något naiva tron att Ryssland gick med i första världskriget för att man vill hjälpa sina vänner serberna. Tsaren har självklart haft sina intressen som till en del överensstämde med dåvarande serbiska ledningens. Jag förstår inte heller hur tsaren kunde beskydda serberna under en så lång tidsperiod som nästan 500 år under ottomanskt styre?!?! Serberna kunde bevara sin kulturella identitet på samma sätt som andra folk som styrdes av ottomanerna vilka för ärlighetens skull inte idkade påtvingad assimilering. Därför finns både greker, serber och andra folk kvar efter så lång tid. Inga kyrkor brändes utan det t o m byggdes nya under den perioden. Judarna förföljdes ej såsom i den kristna europa på den tiden, bl a fick judar som fördrevs från Spanien bosätta sig i riket, idka sin religion osv. Ottomanerna var nöjda bara deras överhöghet erkändes om skatten betalades. Det jobbigaste var dock att man tvingades kriga för deras räkning samt att det under perioder även fanns så kallad blod-skatt, dvs staten tog barn i skolåldern och skickade till Anatolien för utbildning. Vissa blev statstjänstemän, andra handelsmän, många professionella soldater. Flera uppnådde mycket höga poster, motsvarande generaler, ministrar osv. I sina hemtrakter beordrade man vägbyggen, kyrkbyggen…

    Sist tänker jag bara kort beröra händelserna efter andra världskriget. För att undvika spänningar med en dominerande part så som fallet var i Jugoslavien efter första världskriget bestämdes att Serbien får 2 självstyre – Vojvodina och Kosovo. Kosovo med övervägande albansk och Vojvodina med betydande ungersk befolkning skulle balansera ut serbisk dominans var tanken.

    (sidospår)Vojvodina har idag 67% serber och 13% ungrare men 1948 50% serber och 26% ungrare. Värt att tänka på är att många ungrare fördrevs eller flydde själva av rädsla för repressalier efter andra världskrigets slut. De som blev kvar förlorade stor del av sin mark som ett led i jordbruksreformen. Det var då som montenegriner och serber från Lika-området i Kroatien aktivt flyttades dit för att rädda familjer som levde i stor fattigdom i steniga, fertila bergsområden genom att ge de en bit av den bördiga marken i Vojvodina.(/sidospår)

    Kosovo liksom Vojvodina hade som självstyre egen riksdag, polis, domstolar…När Milosevic kom till makten fanns det en del motsättningar mellan serber och albaner i Kosovo med protester och motprotester som urartade i slagsmål. Polis gick emellan och pacificerade demonstranterna medelst batongerna. Serberna hade speciellt svårt att acceptera att man inte fick medhåll av polisen och klagade hos Milosevic som själv åkte ner till Kosovo för att med egna ögon bekanta sig med läget. Då säger Milosevic till den jublande serbiska demonstrationsförsamlingen: ”Ingen får slå er!” samt ”Vi tar över makten”, ”Jag tar över makten” dvs att Serbien skall ta över styret över kosovos institutioner. Han sa det inte rent ut men innebörden måste ha varit att albaner får bli slagna av polisen. Kolla mellan 5:30-6:30: http://www.youtube.com/watch?v=m__csVX8-Vg

    (parantes)Den officiellt socialistiska Jugoslavien drog sig med en hel del rasistiska inslag, en del medvetna och en omedvetna. Längst ner på den sociala skalan var albaner och romer/cigenare. Officiellt hade alla samma rättigheter men om man ej hade verktyg/kunskap att ta till sig dessa blev man utan så som fallet var med romer som saknade utbildning och var utanför samhället på alla sätt och det gjordes mycket lite eller ingenting från samhället sida att göra något åt saken. När det gäller albaner så fanns det som sagt självstyre i Kosovo men inofficiellt hölls man på kort koppel och albaner hade i allmänhet svårt att göra karriär. Vidare investerades det mycket lite i Kosovo från federala fonder och Kosovo fungerade bara som råvarukälla, lite som jugoslavisk motsvarighet till vad Afrika är ur europeisk perspektiv. Albaner hånades i allmänhet, utsattes för hårdare pennalism än vanligt i det militära, fick dåligt betalda jobb…(/parantes)

    Milosevic satte då igång process för ändring av Serbiens konstitution men stötte på stort motstånd av andra som ansåg honom vara en populist som rider på nationalistiska strömningar som kommer stå landet dyrt. På samma sätt fanns rädsla i andra delrepubliker – Slovenien, Kroatien, Bosnien att Serbien återigen skall ta på sig manteln av den dominante i det gemensamma landet i och med författningsändringar. Det organiserades då det som kallas för ”anti-byrokratisk revolution”, protester som under förevändning av kamp mot en tungrodd och allt för byrokratisk system som lett till ekonomisk stagnation var ämnade att avsätta Milosevics motståndare. Milosevic fick hjälp med detta av delar ur militära och civila säkerhetstjänsten som såg honom som en karismatisk ledare som kunde dra lasset av en ny ledare efter en lång tid av teknokrater som regerat efter Titos död. Ett slags orange revolution innan USA återuppfann hjulet, dvs kom på konceptet! Som om det inte var nog försökte han utvidga konceptet och lägga hela Jugoslavien under sin informella ledning. Det ledande skicket störtades strax därefter i Montenegro med. Nu började styrande i andra delrepubliker ryta. Sprickor i säkerhetsapparaten började kunna tydas och fraktionen som stödde Milosevic började aktivt motarbetas av andra fraktioner. Resten är en blodig historia.

    Främmande makter var inte sena att utnyttja läget för sina egna intressen utan tvekan, men huvudansvaret ligger hemma!

    • Нешко
      13 mars, 2014 at 19:40

      För det första har jag aldrig påstått att serberna alltid har rätt.
      Däremot har jag angivit en del allmänt okända saker. Jag är inte här för att presentera saker och ting som inte är fördelaktiga för serber, det finns tusentals journalister bara i Sverige som har fått göra och vinkla det i över 20 år.

      Sedan i början av din kommentar påstår du att ”På tal om den serbiska ortodoxa kyrkan så fanns det ingen sådan fram till 1920! ” vilket är inget annat än en ren och skär lögn. Den enda sanningen är att det nuvarande namnet på kyrkan är daterat 1920 medan den serbiska (nationella) ortodoxa kyrkan fick autokefalnost (självständighet) redan 1219.
      http://sv.wikipedia.org/wiki/Serbisk-ortodoxa_kyrkan

      Inom den ortodoxa kyrkan är VARJE kyrka förutom Vaseljenska (allmänna-allomfattande) en nationalkyrka dvs. så fort en ortodox kyrka får ”autokefal” status blir den en nationell kyrka. Så om det är den ortodoxa kyrkan som skall tas som ett (felaktigt) mått på en nation så har en serbisk nationell kyrka funnits sedan 1219. I den ortodoxa världen brukar kyrkorna ibland inte ha i sitt namn nationens benämning bl.a. för att inom ett område som av andra ortodoxa kyrkor betraktas som område tillhörande en viss nationell kyrka hör samtliga troende till denna församling och oftast bygger man inte egna nationella kyrkor inom sådana områden förutom om det inte finns överenskommelse mellan de enskilda nationella ortodoxa kyrkorna (för att det exempelvis finns en stor minoritet tillhörande systerkyrkan) eller som i USA-fall där ett land som historiskt inte hade en nationell ortodox kyrka och där nationen egentligen är en mix av andra nationer (USA, Kanada, Australien osv är exempel på det och där har de olika nationella ortodoxa kyrkorna egna kyrkor). Ett annat exempel är länder där en försumbar del av konstitutiva nationer (en eller fler) är ortodoxa. Sverige är ett sådant exempel. Ett motsatt exempel är Finland där det finns en Finsk ortodox kyrka för att det finns ca. 1% av finnar som är ortodoxa.
      Det finns också något som heter ”autonomi” vilket är en lägre status (en del av den serbiska ortodoxa kyrkan i Makedonien som heter Orodox Ohrids arhiepiskopi har fått autonomi men fortfarande ingår i den serbiska ortodoxa kyrkan, finska ortodox-kyrka är också autonom och inte autokefal) än ”autokefal” (”självständighet” – ett felaktigt översättning i brist av en bättre, mina språkkunskaper inom religion är för små för att kunna använda de rätta svenska termerna, om dessa finns) och den serbiska ortodoxa kyrkan har haft autokefal status sedan 1219.
      http://sv.wikipedia.org/wiki/Ortodoxa_kyrkor
      Man kan vara med i en ortodox kyrka utan att vara av samma nationalitet som majoritet i synnerhet i och med att Kyrkan inte delar människor efter nationalitet utan dess administrativa indelning är av praktiska och administrativa skäl medan samtliga människor kär lika inför Gud.

      Den andra stora lögnen redan i början är följande: ”Kan nämna en detalj i sammanhanget att enligt fördraget kan en serb endast vara serb om han är med i den ortodoxa kyrkan.”
      Fördraget?! Vilket, vems, vad famlar du om egentligen?
      Menar du kanske den serbiska-ortodoxa kyrkans författning? Ja, tänka sig, en ortodox kyrka baseras på hennes författning.
      http://sr.wikisource.org/wiki/%D0%A3%D1%81%D1%82%D0%B0%D0%B2_%D0%A1%D1%80%D0%BF%D1%81%D0%BA%D0%B5_%D0%BF%D1%80%D0%B0%D0%B2%D0%BE%D1%81%D0%BB%D0%B0%D0%B2%D0%BD%D0%B5_%D1%86%D1%80%D0%BA%D0%B2%D0%B5

      Нär man visar en sådan ignorans i början av sin kommentar undrar man om det är värt att kommentera resten av dina påståenden.
      Förhållanden inom den ortodoxa kyrkan är juridiskt reglerade inne i den minsta detalj med bl.a. författningar och kyrkliga domstolar.
      Resterande delen av kommentar gällande den serbiska ortodoxa kyrkan är bara en hopkok av olika små fragment lösryckta från olika tidsepoker och sitt sammanhang kombinerade med rena påhitt, alltså allt detta har lagts ihop i en soppa för att att framstå som något trovärdigt.
      Angående Vladika Njegos skulle jag bara hänvisa till ”Gorski Vijenac” (Njegos mest kända poem) och dess inledning dedikerad till minnet av Serbiens fader (Посвета Праху Оца Србије):
      https://sr-rs.facebook.com/video/video.php?v=51044403437
      http://www.njegos.org/petrovics/gvijenac.htm

      ” Зна Душана родит Српка, зна дојити Обилиће,
      ал хероје ка Пожарске, дивотнике и племиће,
      гле, Српкиње сада рађу… Благородством Српство дише…
      Бјежи, грдна клетво, с рода – завјет Срби испунише!

      У Бечу на Ново љето 1847. года”

      Nutidens förfalskare har även börjat hävda att de serber som lämnat t.o.m. skriftliga bevis på att de uttryckligen talat om sig själva som serber (de mest kända är Njegos, Tesla, Andric) inte menat vad de skrivit/sagt utan de påstås tillhöra någon av de påhittade/förfalskade nationerna. De som önskar bilda en egen ny nation får gärna göra det men vi serber kommer inte tillåta stöld av vår kyrka, våra hjältar, vår historia och inte minst vårt språk (på samma sätt som att engelska talas av många nationer kan serbiska talas av vem som helst men den dagen språkvetenskapen får träda fram kommer olika politiska beslut ge vika och alla nya/påhittade namn av olika serbiska dialekter kommer igen bli det de alltid varit: serbiska dialekter).

      Resten kommenterar jag eventuellt en annan gång.

    • Ola
      13 mars, 2014 at 23:59

      Inte för att wiki alltid har rätt, men linken bekräftar i princip vad jag slrev för någon dag sedan

  8. yugo45
    13 mars, 2014 at 23:12

    Jag kan bara konstatera att vi har diametralt olika synsätt på balkans historia. Serberna i dikten du länkar till hyllas av Njegos. Dikten skrevs under en tid när självständighetskampen från ottomanerna hade börjat få luft under vingarna. Serbisk fihetskamp hyllades av montenegriner, slovener, kroater och bosnier med. I Kroatien t ex var den illyrska rörelsen mycket aktiv i sin självständighetskamp mot Österrike-ungern och sökte även förening med andra förtryckta folk på balkan fångade i sina respektive imperiala fängelsen.

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Illyrism

    Senare när man hamnade i samma land insåg ickeserber att man bara har fått en ny imperialherre på halsen. Montenegrisk ortodox kyrka var självständig (autokefalna) och erkänd av alla andra ortodoxa och katolska kyrkor före 1920 till skillnad från den serbiska, vilken för den delen inte ens fanns. Den montenegriska ortodoxa kyrkan fråntogs sin självständighet och införlivades i den nybildade serbiska genom dekret av den serbiske kungen, Aleksandar Karadjordjevic. Före 1920 fanns det ej någon serbisk ortodox kyrka i Bosnien heller och har aldrig funnits utan den bosniska ortodoxa kyrkan hörde till konstantinopels patriarki.

    Nu citerar jag dig: ”Nutidens förfalskare har även börjat hävda att de serber som lämnat t.o.m. skriftliga bevis på att de uttryckligen talat om sig själva som serber (de mest kända är Njegos, Tesla, Andric) inte menat vad de skrivit/sagt utan de påstås tillhöra någon av de påhittade/förfalskade nationerna. De som önskar bilda en egen ny nation får gärna göra det men vi serber kommer inte tillåta stöld av vår kyrka, våra hjältar, vår historia och inte minst vårt språk (på samma sätt som att engelska talas av många nationer kan serbiska talas av vem som helst men den dagen språkvetenskapen får träda fram kommer olika politiska beslut ge vika och alla nya/påhittade namn av olika serbiska dialekter kommer igen bli det de alltid varit: serbiska dialekter).”

    Om du försöker läsa ovanstående från ett utifrån perspektiv kan du få en vink om varför är serberna på en sida och alla andra jugoslaviska folken på andra sidan. Det förekommer en slags megalomani i Serbien som är svår att förstå för utomstående. I Serbien anser man att alla andra jugoslaviska folken egentligen är serber på villovägar, som har råkat anamma en främmande religion och behöver genast inlemmas in i det storserbiska. Jag har t o m lyssnat på avancerade förklaringsmodeller om hur tyskar och irländare egentligen också är serber – på den serbiska public-service TV !?!?! Det är vad man matas med i Serbien. Utbildning handlar snarare om hjärntvätt, speciellt historieundervisningen är full av dogmer.

    • Peter Grafström
      17 mars, 2014 at 01:57

      Tyskland och Irland liksom Serbien menas väl ha samma förtryckare: angloetabilssemanget.

      • yugo45
        17 mars, 2014 at 12:36

        Tyvärr inte! Det är så galet att det för en utomstående kan te sig så sinnessjukt att man har svårt att tro på det. Man menar bokstavligen att irländare och tyskar är ursprungligen serber! För att kunna läsa böcker och tidningar, se på TV-programm där sådana teorier framförs måste du dock behärska språket så ingen ide att jag länkar originalskrifter. I all hast hittade jag lite info på engelska där du hittar lite källhänvisningar för vidareforskning: http://users.ox.ac.uk/~oaces/weaver.html

        Förmodligen handlar det om outvecklad nationalkänsla och mindervärdeskomplex som puffas upp med megalomani. Sverige har på ett sett befunnit sig i liknande läge, fast flera hundra år sedan. Då förfalskades det, klipptes och klistrades för att få Sverige att framstå som civilisationens vagga. Ex förfalskning av silverbibeln så att det framstår som att Jesus besökt templet i Uppsala. Nationalismen fick sin höjdpunkt under 1800-talet i Sverige för att sedan klinga av. Allt detta har Serbien missat.

        Nationalstater som begrepp i sig uppstod först med den franska revolutionen. Alla stater har före detta enbart varit definierade av vilka feodalherrar som regerat, dvs hur långt deras vapenmakt mäktade med att styra och ställa över, hur långt deras vapenmakt projicerades. Länder där dessa feodala gränser någorlunda stämde med språkliga och kulturella sådana kunde snabbast finna sig i det nya med nationalstater och finna sin identitet. Länder som varit inlemmade in i multietniska imperier som dominerat av en annan kulturell grupp än den egna kämpar än idag med att finna sig själva vilket yttras på lite olika sätt i olika länder. Ex serbien som under 500 år styrdes av ottomanerna, afrikanska länder som styrts av fransmän, britter, belgare… detsamma för mellanöstern som haft både ottomanerna och europeerna som kolonialherrar osv har sovit över den perioden som andra har gått igenom. Detta kan ej hoppas över utan måste bearbetas, gås igenom på något sätt.

        Tillbaka till ämnet, grejen är att den serbiska megalomanin ytterst grundas i att eliten i Serbien ser sig själv som lokal imperiemakt, dvs att denna kulturella osäkerhet utnyttjas som plattform för pretentioner att lägga under sig så mycket av Balkanhalvön som det bara går. Här är det viktigt att serberna (och andra) får utlopp och känner framgång utan att det måste gå ut över andra. Dels hjälpa Serbien med bra handelsvilkor, investeringar osv men ännu viktigare för serberna att ransaka sig själva. Främst behöver SANU http://en.wikipedia.org/wiki/SANU som fungerat som Think tank för serbisk imperialism ta itu med ideologin man har författat som orsakat så mycket elände för serbernas grannar men även för serberna själva.

        Hur kortfattad jag än försöker vara så blir det långa kommentarer ändå :-) , otroligt svårt att framföra resonemang för en utomstående om bakgrund till händelser på ett nyanserat sätt utan att ta en hel del detaljer som vilka i sin tur behöver förklaring och källhänvisning osv. Nämner bara något som kallas för ”SANU memorandum”

        http://en.wikipedia.org/wiki/Memorandum_of_the_Serbian_Academy_of_Sciences_and_Arts

        vilket är ett arbete som dels analyserar läge Serbien befinner sig i början på 1980-talet dels föreslår åtgärder. Kortfattat ansåg man att assimilering av ickeserber hade avstannat och att Serbiens inflytande minskat, dvs Serbien ej är en dominerande part i Jugoslavien utan en delrepublik bland andra. Åtgärder som föreslogs var ändring av konstitutionen så att Kosovos och Vojvodinas autonomi avskaffas vilket automatiskt ger mer tyngd för Serbien i de federala jugoslaviska organen. Vidare skall man i möjligaste mån homogenisera styrning så att ledningen i andra delrepubliker dessa blir pro-serbisk. Detta skulle åstadkommas om möjligt genom arrangerade folkliga uppror såsom sedan skett i Kosovo, Vojvodina och Montenegro men även genom aggressiv propaganda och vid behov genom uppmuntran till nationalistiska krafter i syfte att först destabilisera för att sedan komma som ”neutral” mäklare och påtvinga lösningar på egna villkor.

        Detta dokument blev läckt till media och publicerades. Det skapade en ”jordbävning” i Jugoslavien då SANU alltid haft stort inflytande i serbisk men även jugoslavisk politik.

        (En parantes, SANU ledamoten som läckte dokumentet hånades och förlöjligades öppet http://en.wikipedia.org/wiki/Vojko_i_Savle i vad som uppfattas vara ett arrangemang av den serbiska säkerhetstjänsten)

        Officiellt tog alla politiker både i Serbien och andra jugoslaviska delrepubliker avstånd från SANU-dokumentet och deklarerade avsky för nationalismen i den. Handlingar pekade på annat, snart upphörde Kosovos och Vojvodinas autonomi, Vojvodinas och Montenegros ledning störtades genom ”folkliga uppror”. Andra fattade vinken och satte in motåtgärder. Splittring av Jugoslavien var ett faktum.

        Vidare måste den serbiska ortodoxa kyrkan göra upp med sin historia samt provokationer och assimilering måste upphöra. Kyrkan har varit mycket aktiv vid spridning av nationalistisk propaganda, präster tog ofta aktivt del i striderna. Biskopar som mördat har idag byggt slott åt sig själva. Här är biskopen Filaret med kulspruta som sprider blykulor runtomkring sig istället för Jesu budskap. Han är idag placerad i ett stift där den muslimska minoriteten i Serbien är betydande. Syfte kan ej vara annat än att indoktrinera nationalism i kyrkobesökarna och att skrämma minoriteter som är väl bekanta med vad han gjort i kriget. http://upload.wikimedia.org/wikipedia/hr/2/2d/Filaret-mitraljez.jpg

        Kyrkan hjälpte krisförbrytare att hålla sig undan, t o m gömdes av kyrkan, fick hjälp av kyrkan vid resor (fick klä sig till präster, ha äkta eller lösskägg, färdas i deras fordon, bo på kloster osv).

        Här är biskopen Vasilije Kacavenda med sitt nybyggda slott som stiftssäte i Bosnien, för övrigt byggd på mark som ägs av bosniska muslimer som blivit fördrivna från sina hem under kriget http://www.novosti.rs/upload/images/2013//04/25n/dru-kacavenda-1-SPAJANJE.jpg

        Kacavenda har varit mycket aktiv under kriget och frekvent vistats vid fronten, nära vän med bl a fotbollshuliganen/tjuven/bankrånaren/gangstern/krigsförbrytaren Arkan http://sv.wikipedia.org/wiki/Željko_Ražnatović

        Kacavenda har även figurerat som naven i ringen av pedofili i den serbiska ortodoxa kyrkan. Det har kommit fram att han har använt sina nära medarbetare, präster, för att värva lämpliga kandidater för hans lekar. Allt började när en elev vid internatet som inhyses i Kacavendas kloster begick självmord efter att påstått blivit våldtagen av biskopen…

Comments are closed.