Den Honkongbaserade Hurun Report har nu publicerat Hurun Global Rich List. Världen kan gläda sig åt en ökning med 83 nya dollarmiljardärer (+6 %), dvs privatpersoner som äger minst motsvarande 6 500 000 000 kronor. Tillsammans hade dessa 1 453 dollarmiljardärer en förmögenhet på 5,5 biljoner dollar, dvs motsvarande 36 000 000 000 000 kronor. Detta är lika mycket som bruttonationalprodukten i Kina, där det bor minst 1 200 000 000 människor, och knappt 10 procent av BNP i världen. Sverige kan med stolthet glädja sig åt en placering på platserna 18,19 och 90 bland de 100 främsta. Hela 10 % var kvinnor. Medelåldern låg på måttliga 63 år. Flest miljardärer, 409 st (28 %) fanns i USA följt av Kina med 317 st (22 %).

Rikedomarna för de 10 rikaste individerna ökade med 22 % förra året, motsvarande 250 miljoner dollar/dag (c:a 1 600 000 000 kr/dag). Och antalet som äger motsvarande minst 10 miljarder kronor ökade från 83 till 108 individer – med 30 %.

Kina
Låt oss stanna upp något vid Kina, och inte vid USA denna gång. Varifrån kommer rikedomen?
Hurun Report skriver ”Significantly all Chinese (and Russian) billionaires are self-made”. Detta är alltså ren bluff, och det gäller alla miljardärerna. Det handlar om mervärde som andra arbetat ihop, utöver lönen. Dagens Nyheter skriver 3/3 under rubriken ”Bönderna behandlas som andra klassens medborgare” att ”Kina har ett system som liknats med apartheid. Minst 200 miljoner bönder som arbetar i städerna har till stor del byggt det moderna Kina, men saknar grundläggande rättigheter och behandlas som andra klassens medborgare”. Vi närmar oss nu på frågan om hur dessa miljardärer blivit vad de är – miljardärer?
-Bilden nedan är från Clartés Kinannummer – se länkarna nedan.

Eget arbete? Naturligtvis -INTE. Dessa 200 miljoner väsentligen fattiga människor har arbetat ihop en stor del av miljardärernas rikedomar, resten har arbetats ihop av andra människor med låg, måttlig eller i begränsad omfattning hög inkomst efter kinesiska förhållanden. Men de har inget demokratiskt inflytande på hur de rika använder de pengar de arbetat ihop åt dem.

I Kina är Ginikoefficienten högre än i USA enligt radions ekonomiprogram i veckan, vilket innebär att ojämlikheten (enligt detta etablerade mått) är större i Kina än i USA, trots ökad ojämlikhet där I sin senaste bok ”The price of inequality” -How today’s divided society endangers our future” (Ojämlikhetens pris – Hur dagens delade (ojämlika) samhälle utgör en fara för vår framtid”) påpekar Nobelpristagaren Joseph Stiglitz att under den (begränsade) återhämtningen av ekonomin mellan 2008 och 2010 fram till 2010 fick (=tog) den rikaste 1 % av invånarna i USA 93 % av ökningen av nationalinkomsten, medan motsvarande siffra under den ekonomiska boomen under åren fram till 2008 var 65 %. Antalet fattiga människor har ökat i USA, och troligen också i Kina. I USA fick 48 miljoner invånare matkuponger, en ökning med 50 % på 4 år!. Saknar liknande uppgifter för Kina.

Enligt den svenska regeringens fattigdomsgräns på 112 000 kronor per år i disponibel inkomst hade drygt 12 procent av Sveriges befolkning en ”låg ekonomisk standard” (mindre än 60 % av medianinkomsten) år 2007, jämfört med 7,5 % år 1991.

1/3 av jordens befolkning lever i fattigom (FN Human Development Report 2010).

Bra tillväxt även under Mao – men mindre otrygghet?
Under Mao Tse Tungs tid visade Kina också en ofta mycket fin ekonomisk utveckling, tidvis omkring 10 % per år, dvs. lika bra som nu, trots misstag t.ex. under det Stora Språnget 1958-60. Enligt uppgifter jag sett. Enligt uppgifter från Världsbanken var medellivslängden i Kina 36,3 år 1960 , 66,8 år 1980, 70,3 år 2000. Motsvarande siffror i Indien var 44,3 år, 54,2 år och 62,9 år. Medan medellivslängden i Kina ökade med 30,5 år mellan 1960 och 1980, en period då Maos politik i stort sett tillämpades uppgick ökningen i demokratiska, kapitalistiska Indien till 9,8 år. Efter Maos död för 37 år sedan har medellivslängden i Kina dock ökat med några år.
Källa: Världsbanken. World Development Indicators online. I Minqi Li. The rise of China and the demise of the capitalist world economy. New York:Monthly Review Press, 2008.

Noam Chomsky, vänsterman och lingvist, säger i en intervju i Counterpunch ”Se på det maoistiska Kina, som alla förväntas avsky. Där sparades 100 miljoner liv jämfört med det demokratiska kapitalistiska Indien, tack vare hälsoprogrammen på landsbygden. Det är inget litet antal (motsvarar c:a drygt 15 % av befolkningen, dvs. c:a 1,5 miljoner av Sverige befolkning), och siffran innefattar den stora hungersnöden. Ingen kan tala om det. Om man ser på de kapitalistiska reformerna så minskade dödligheten mycket kraftigt under Mao, men började plana ut 1979.”

I Dokument Utifrån 3/3 diskuterades Maos Kina Mao noterade att hälso- och sjukvården främst var inriktad på de 15 % som bodde i städerna och initierade en ökad satsning på landsbygden och på förebyggande medicin. Kinas system med barfotaläkare visade sig framgångsrikt och WHO såg de som ett mönster för utvecklingsländerna. Dessutom genomförde Mao omfattande jordreformer som frigjorde hundratals miljoner kineser från slaveriliknande förhållanden, vilket vi påminns om av Åsmund Egge i Klassekampen 15/12 2012, sid 33.

Inget vet med säkerhet om Kina hade haft samma, bättre eller sämre BNP om Maos politik fortsatt. Men vi har all anledning att tro att tryggheten, jämlikheten hade varit större och arbetslösheten närmast obefintlig. Många menar att den statliga planekonomin och frånvaron av stor ojämlikhet varit en viktig förutsättning även för framgångar i Kinas kapitalistiska ekonomi.

Wilkinson och Pickett har i boken ”Jämlikhetsanden” (se min recension i www.lakartidningen.se/arkiv) och dess uppföljare påvisat ett positivt samband mellan ökad nivå av jämlikhet och lägre nivå av olika hälsoproblem och sociala problem. Under Maos tid var jämlikheten markant bättre än i dagens Kina. Med all sannolikhet har hälsoproblem och sociala problem ökat även i Kina till följd av den ökade ojämlikhet.

Vi behöver ett mer demokratiskt och rättvisare ekonomiskt system!
Kapitalismen baseras på massor av företag, med allt större dominans för storbolagen (Officiell statistik), där var och ett sträver efter allt större vinst. Det är då en fördel med låga löner, få anställda och att avstå från kostnader för insatser för att förbättra miljön.

I en opinionsundersökning 2009 av BBC World Service med 29 000 svarande i 27 länder (http://www.globescan.com/news_archives/bbc2009_berlin_wall/) menade endast 11 % att kapitalismen fungerade väl. I en senare representativ undersökning uppfattade 40 % i USA ordet ”capitalism” som negativt (medan 60 % såg negativt på ordet ”socialism). (http://www.politico.com/news/stories/1211/70926.html (”Capitalism is on the decline in America -at least the word is”). En socialisering innebär att befolkningen runtom i världen via valda representanter får kontroll över tillgångarna, en förutsättning för rättvis och rationell användning av våra gemensamma tillgångar. Det återstår för socialistiska partier och mig och andra som föreslår detta att komma med konkreta förslag.

intressant.se, orättvisor, politik, kapitalism, fattigdom, rikedom, jämlikhet,ojämlikhet, ekonomi, hälsademokrati, socialism, socialt, Kina, USA, fattiga,miljardär, imperialism,

Hurun Report Intervju med Noam Chomsky Data från VärldsbankenDN 2/3Dokument utifrån USA-bloggen DN 13/2 DN 2 13/2SvD Expressen 13/2 Ab 13/2Annarkia Clartes Kinannummer Ab 17/1 Kritikerstorm mot Janne Josefsson DN antal miljardärer i Sverige Old Wolf-bloggen Anders Lindberg i Ab 17/1 DN 17/1 DN 18/1 Erik Helmersson DN 7/11 DN 8/11 SvD AB Expressen SvT SR Stiglitz i SvD 4/11Wolodarski i DN 4/11 DN1 17/10DN 2 17/10 DN 3 17/10DN 4 17/10DN 5 1/10 DN 6 17/10 SvD 17/10 SvD om USA-valetAftonbladet 17/10
AB 17/10Expressen 17/10SvT 17/10 SR 17/10 SvT Rapport 24/9 SvD 26/9 Equality Trust SvT Rapport 24/9 kl 19.30 DN Debatt 24/9 Lena Sommestads blogg 24/9 DN recension Rapport 23/9 Dagens Industri 18/9 DN15/3 DN 20/9 recension av Nina Björks bok
SvD
Occupy Wall Street 4/9