Nu har regeringen accepterat ett förslag från arbetsmarknadens parter som upphäver organisationsrätten och minskar strejkrätten. Just innan en utredning skulle presentera ett förslag.
Dagens Arena skrev 5/6 Fack och arbetsgivare föreslår begränsad strejkrätt
”Fack och arbetsgivare kallade idag till pressträff om strejkrätten för att presentera ett gemensamt förslag. Förslaget får starkt stöd från etablerings- och arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S).
De tre löntagarfederationerna LO, TCO, och Saco, samt fackförbundet Unionen presenterade tillsammans med arbetsgivarna sitt förslag om hur de vill se att strejkrätten ska kunna ändras, som ett svar på den utredning som tillsatts av regeringen efter de långdragna konflikterna i Göteborgs hamn. De står bakom ett förslag där det görs olagligt att vidta stridsåtgärder på arbetsmarknaden om den stridande parten inte vill få till ett kollektivavtal och fredsplikt.
Förslaget ska däremot inte påverka rätten att vidta sympatiåtgärder, politiska stridsåtgärder eller indrivningsblockader. Om syftet med stridsåtgärden är att uppnå kollektivavtal så ska inga inskränkningar göras.”
”Blir förslaget lag får det långtgående konsekvenser för fristående facks möjligheter att vidta stridsåtgärder för att driva igenom sina medlemmars krav. – Det här är Svenskt Näringslivs retorik rakt av. Man går väldigt hårt åt Hamnarbetarförbundet, men även oss som vi tolkar det. Vår rätt att vidta stridsåtgärder kommer att begränsas, så är det bara”, säger Fanny Hökby, informationsorganisatör på SAC Syndikalisterna till Dagens Arena efter att ha följt presskonferensen.
Jag återger nedan en artikel med titeln ”JUTTERSTRÖM HAR RÄTT – RÖRELSEN MÅSTE UTGÅ FRÅN MARX” av Proletären som är en av dem som konsekvent stött organisationsfrihet och strejkrätt inom arbetslivet, som verkar göra en riktig bedömning. Proletären.
Söker, men hittar ingen artikel i ämnet på hemsidan för Flamman.
Vad de konkreta konsekvenserna av förslaget från gemensamma utspelet från den svenska modellens parter blir återstår att se. Men syftet med utspelet är solklart. Det är en precisionsbombning mot stridbarheten.
Endast de fackföreningar som är lojala med den svenska modellens arbetsfred är acceptabla. Fackföreningar som inte strävar efter att bli en del av denna modell ska omöjliggöras. Lojalitetsförklaringen till arbetsfreden skrivs in i lagen och Arbetsdomstolen ska sättas som domare att avgöra om en fackförening är ärlig i sin strävan att uppnå fredsplikt och minska konflikterna på arbetsmarknaden.
Konkret är det Hamnarbetarförbundet som ska tvingas till lojalitet eller undergång. Men det gäller alla arbetare då varje facklig organisering som vill bryta med den svenska modellens underkastelse och toppstyrda samförstånd omöjliggörs.
”Ingen annan kommer att ta kampen åt oss”
I praktiken är det ett angrepp mot organisationsfriheten och strejkrätten. Dessa friheter och rättigheter gäller endast för den som är lojal och accepterar att syftet med en facklig organisering är att bakbinda arbetare med fredsplikt, trots att motparten har en hel radda vapen i sin arsenal – avsked, nedläggning, tempoökning och makten att leda och fördela arbetet.
I förlängningen utgör den svenska modellens arbetsfred ett hot mot hela den kollektiva tanken. Som Proletären skrev på ledarplats förra veckan:
”Det stämmer inte att vi alltid ser strejken som lösningen på varje problem. Däremot är vi övertygade om att kollektivismen endast växer i gemensam kamp. Och att den socialdemokratiska modell som vill undvika konflikter och strejker och som ser förhandlingsdelegationer som viktigare än kämpande kollektiv bär ett stort ansvar för det eländiga politiska läget i Sverige och för den individualism som riskerar att bli ett hot mot hela den kollektiva tanken.”
Jutterström har rätt – rörelsen måste utgå från Marx
Parternas precisionsbombning mot stridbarheten är ännu ett steg på denna väg mot facklig avväpning av arbetarklassen, en väg som är stenlagd med goda föresatser, men vars konsekvenser syns i sjunkande organisationsgrad och passivitet.
För den som anser att Sverige inte behöver mer lojalitet och samförstånd, utan istället arbetarsolidaritet och stridbarhet måste varje angrepp mot organisations- och strejkrätt bekämpas oavsett om det kommer från Borgaralliansen, regeringen eller modellens parter. (Slut på artikeln).
Vad sa Jutterström?
I artikeln ovan hänvisas till ett uttalande av en Jutterström. Jag finner detta i en annan artikel i Proletären.
”Pappers ordförande Matts Jutterström, som enhälligt omvaldes vid kongressen förra helgen, skrev den 28 maj en krönika om att Marx tankevärld är grunden för arbetarrörelsen. Jutterström skriver om mervärdet, den grundläggande motsättningen mellan arbete och kapital och nödvändigheten av klassperspektiv.
Jutterström har rätt. Vägen ut ur den nuvarande krisen måste utgå från marxismen. Motsättningen mellan arbete och kapital är inte bara en facklig fråga, det är en politisk fråga och handlar om vilken klass som ska ha makten över samhällsutvecklingen, arbetet och de värden som skapas.” Proletären: JUTTERSTRÖM HAR RÄTT – RÖRELSEN MÅSTE UTGÅ FRÅN MARX
Matts Jutterström framstår som en ovanligt radikal och klassmedveten fackföreningsledare. Blir intressant att följa hans ”karriär.”
Kommentar: Att S-regeringen accepterar detta visar hur bestämt den stödjer storföretagen mot arbetarna i vid mening. Deras potentiella väljarbas. Visar också hur väl den svaga fackföreningsrörelsen anpassat sig till Kapitalet. Ett syfte är att stoppa Hamnarbetarförbundet som verkat som en kamporganisation för medlemmarna. Sådant passar inte S- och LO-ledningen. Man hoppas på fackliga protester i olika avdelningar och på massflykt från S vänsterut nu och vid höstens val.
Vill påminna om att direktiven till den nedlagda utredningen också innefattade inskränkt strejkrätt. Protestera mot inskränkt strejkrätt!
Orginalbildkälla: Anders Henriksson
I den partipolitiskt obundna socialistiska tidskriften Clarté skrev arbetsrättsexperten Kurt Junesjös, f.d. LO-TCO Rättskydd, artikeln ”Dubbla självmål av fackliga ledare”. Junesjö skriver inledningsvis ”Regeringen har gått till generalangrepp på strejkrätten. En statlig utredning arbetar med stora begränsningar. LO och stora fackförbund spelar med”. Vidare ”Direktiven är mycket omfattande och om dessa intentioner också blir lag kommer det att resultera i ytterligare ett självmål av den socialdemokratiska rörelsen när det gäller strejkrätten.”…”Strejkrätten är arbetarnas enda verksamma påtryckningsmedel för att förbättra sina arbetsvillkor”.
intressant.se, strejkrätt, strej, media, orättvisor, politik, kapitalism,socialism, klass, arbetarklass, solidaritet,protester, ekonomi, demokrati, klasskamp, LO socialdemokraterna
6 svar till “Försvara organisationsfrihet och strejkrätt!”
En bra artikel på https://riktpunkt.nu/2018/06/strejkratten-ska-aterigen-inskrankas/
I princip hela Sverige har förfallit sedan politikerna beslutade att landet skulle integreras med EU och övriga världen. Jag minns när det började med gästarbetare på ett bygge i Stockholmstrakten. Det blev stora skriverier och svensk facklig tradition stod mot internationell konkurrens. Den internationella konkurrensen vann förstås och endast en hjärntvättad kunde tro någonting annat när det svenska etablissemanget tillsammans med socialdemokrater såg en ljusnande framtid i Europeisk gemenskap. Nu skulle minsann Sverige få inflytande med tydlig röst. Sverige skulle bli en förebild för övriga världen. Det var på Göran Perssons tid innan nyliberaliseringarna blivit allmänt gällande. Idag har vi kommit ett steg längre då den grova brottsligheten gör sitt intåg i samhällets sektorer. Ingen säjer nåt. Alla tiger som muren. Vart är vi egentligen på väg?
Vad hände med Socialdemokraternas trygga folkhem för de svenska arbetarna?
Ja, från vaggan till graven skulle jag vilja säja :-)
Med internationaliseringen följer korruptionen?
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/lidingobron-avsparrad-av-polis
Jo… Här fick man faktiskt veta lite mera
https://samnytt.se/skots-ihjal-med-automatvapen-pa-lidingo-tros-vara-kopplat-till-byggmaffian/
”Nyliberalismen” kom till Sverige redan i första hälften av 1980-talet med Kjell Olov Feldt som finansminister.
Startpunkten för den närvarande nyliberala epoken var nog redan 1976.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Milton_Friedman
Sverige fick då också borgerlig regering efter en väldigt lång tid med socialdemokratisk regering under den ekonomiska uppgången i efterkrigstidens spår. Höjdpunkten av de här åren är min barndom.
Men ett sådant grundligt paradigmskifte görs inte över en natt om revolution ska undvikas. Uppskattningsvis tog det ett tjugotal år innan nyliberaliseringen var färdig och här är den nu. Förmodligen för att stanna?
I nyliberalismens spår följde en aggressiv telefonförsäljning eller telemarketing. Knappast önskad av någon men säg mig vilken socialistregering (röd regering) som törs visa minsta lilla maktåtgärd för att få bort den? Precis så starka är den fria marknadens krafter som steg för steg släpptes fria i hopp om ekonomisk framgång. Men paradigmskiftet är lättare att förstå genom 1970-talets industrikriser. Var det inte industriminister Nils G Åsling som inrättade någon form av ”akutmottagning” för branscher i kris?
Vi har den här mannen och hans organisation att tacka för en stor del av den utveckling vi sett. http://www.fib.se/article/maanadens-tokeri-sture-eskilsson
Byggnadskongressen tog några rejäla kliv åt vänster.
Kamrat Lars Lundbergs tal uppskattades!. Det var till och med så att Roger Johansson, chef för Byggnads avtalsenhet, begärde ordet och sa följande i talarstolen:
– Lars Lundberg, jag älskar dig och vill därför kyssa din flint!
https://youtu.be/RHKo-dbaEy0
Mer om detta kan ni läsa i Riktpunkt.nu och även artikeln om enhetsfronter (och de två efterföljande kommentarerna).