Professionella välgörenhetsorganisationer, så kallade NGO-er, spelar en allt större roll i världspolitiken. (NGO= Non-Governmental Organization.) De kallar sig icke-statliga och oberoende. Men ofta lever de på pengar och stöd från statsmakter och storföretag.

Detta är ett referat av författaren Mikael Nyberg på ABF i Stockholm den 10 november 2012, som jag fått av Erik Jonsson i Indiensolidaritet och som nu publiceras med Mikael Nybergs tillåtelse. Mikael Nybergs originaltexter finns på hemsidan www.mikaelnyberg.nu. Mikael Nyberg är författare till böckerna Det stora tågrånet och Kapitalet.se. och är ansvarig utgivare för den socialistiska tidskriften Clarté. Ett blogginlägg om NGO i Indien publicerades här 8/11.

”Den moderna välgörenhetsrörelsen handlar om hur jättelika monopol-företag investerar i aktiviströrelser. När jag reste i Indien på 90-talet träffade jag olika folkliga organisationer som tyckte det var viktigt att understryka följande: ”We take no foreign money, we are NOT an NGO”. Men många organisationer lever på bidrag som kommer från vår del av världen.

Percy Barnevik som tidigare var ordförande i industrikoncernen ABB leder numera välgörenhetsorganisationen ”Hand in Hand” som bedriver ett omfattande välgörenhetsarbete i södra Indien. Barnevik uttryckte vid ett tillfälle tacksamhet till Donald Rumsfeld (USA:s f.d. försvarsminister) som också bidragit till ”Hand in hand”.
”Vi måste sitta med vid bordet för att kunna påverka.” Under denna maxim har politiska och fackliga ledare sålt ut allt möjligt och omöjligt de senaste åren. Så argumenterade LO/SAP vid EMU-omröstningen och när Lissabonfördraget skulle undertecknas. De menade att man snabbt måste komma med för att kunna påverka.

Men Svenska Freds- och skiljedomsföreningen, som en gång var en pacifistisk organisation, har nog drivit argumentet längre än någon annan.
2009 gjorde Aftonbladet en enkät om Sverige bör dra hem sina trupper från Afghanistan. En av de tillfrågade: Svenska Freds ordförande Anna Ek.
Hon gav 5 skäl för kriget.
”4. Sverige kan påverka andra krigförande länder. Genom vår närvaro i Afghanistan får vi en större trovärdighet när vi kritiserar andra länders krigföring och har lättare att påverka.” Vad fanns kvar av organisationens pacifism?

Första skälet för kriget: ”Sverige bidrar till att skapa en grundläggande säkerhet i Afghanistan så att civila ska kunna känna sig trygga.” Och så tillägger hon: ”Militärer i sig räcker inte.” Vid ett annat tillfälle var det aktuellt att skicka svenska Gripenplan till Afghanistan. Vad hade Svenska Freds för kommentar? De var emot det. Varför? För att det är ”effektivare” med marksoldater. Sverige har genomgått en stor omställning. Från neutralitet och territorialfösvar till legoarmé i EU:s och Natos tjänst. En av de organisationer som drivit fram denna utveckling är Svenska Freds- och skiljedomsföreningen. De var en av de första fredsorganisationerna i världen och är en av Sveriges mest anrika folkrörelser.

Jag tror att man skall söka strukturella förklaringar till den politiska förändring som Svenska Freds har genomgått.
Det som har hänt med Svenska Freds är att statsbidraget har ökat snabbt medan medlemsantalet gradvis har sjunkit. Antalet lokalgrupper har gått ner från över 100 till 31. Av 4 900 betalande medlemmarna är 156 personer (3 %).

Den inre demokratin har förfallit. Anställda i Stockholm utformar alltmer av politiken efter eget huvud. Det finns starka föreningar på några orter, men på många håll råder uppgivenhet. Folk har inte tid att engagera sig, heter det. De stora frågorna får Stockholm sköta. Typisk utveckling: folkrörelser förfaller eller trängs undan av professionella lobby- och välgörenhets-organisationer utan inre demokratiskt liv. Detta bejakades av de ledande i Svenska Freds, ett medvetet val.

Den gamla folkrörelsen trängs undan av lobbyverksamhet. Basarbete och studiecirklar byts ut mot mediamanipulationer och lobbyverksamhet. Man tror att man skall bli duktigare än vapenindustrin på lobbyverksamhet. Man försöker att påverka i toppen av samhällspyramiden istället för att göra basarbete.
Folkrörelselinjen utgår ifrån att det sist och slutligen är folket i pyramidens botten som avgörs samhällets utveckling. Den gamla folkrörelsen trängs undan av lobbyverksamhet. Basarbete och studiecirklar byts ut mot mediamanipulationer och försök att klättra upp i toppen. De har förvandlat folkrörelsen till professionella välgörare = NGO. De tror att man skall bli duktigare än vapenindustrin på lobbyverksamhet och försöker att påverka i toppen av samhällspyramiden istället för att göra basarbete.

I många länder i Afrika är det NGO:s som har flest antal anställda. Egentligen kanske borde de kanske heta ”Not so non-governmental organisations” eller ”Gongos” (Government-operated non-governmental organization).

Svenska Freds är ett typiskt exempel på detta. Amnesty säger att de inte tar emot statsbidrag men i en broschyr tackar de den brittiska staten, Open Society (som drivs av den amerikanske finansmannen George Soros), EU etc. Så ser den finansiella basen för Amnesty ut.

Folkrörelselinjen utgår ifrån att det sist och slutligen är folket i pyramidens botten som avgörs samhällets utveckling. Den gamla folkrörelsen trängs undan av lobbyverksamhet. Basarbete och studiecirklar byts ut mot mediamanipulationer och försök att klättra upp i toppen. De har förvandlat folkrörelsen till professionella välgörare = NGO. De tror att man skall bli duktigare än vapenindustrin på lobbyverksamhet och försöker att påverka i toppen av samhällspyramiden istället för att göra basarbete.

I Indien finns det flera miljoner NGO:s. Men vad som är en NGO är självklart en definitionsfråga.

ANTAL NGOs:

60-talet_____ 200

1995_______ 30 000

IDAG_______ 40 000

I många länder i Afrika är det NGO:s som har flest antal anställda. Egentligen kanske borde de kanske heta ”Not so non-governmental organisations” eller ”Gongos” (Government-operated non-governmental organization).

NGO:s kan ses som ”not so non-governmental organisations”
USA:s underrättelsetjänst CIA (en av flera) pumpar inte ut pengar direkt utan det går ofta via privata stiftelser som Ford Foundation och Rockefeller Foundation.

Svenska Helsingforskommittén är ett exempel (Svenska Helsingforskommittéen bildades 1982 och heter numera Civil Rights Defenders). De uppger att de har en ny policy för hur de skall bli oberoende och den innebär att de högst skall ta emot 50 % av bidragen från SIDA. De har en bit kvar. De får också pengar från N.E.D. (National Endownment for Democray) som formellt drivs av den amerikanska kongressen och av den amerikanske finansmannen George Soros. Men mer än 90 % av finansieringen kom från SIDA 2001-2003.

Läkare utan gränser finansieras till 46% av statliga organ. Pengarna är inte villkorslösa. Pengarna drogs snabbt in när de vände sig mot NATO:s politik på Balkan.

Att Amnestys USA-chef hämtades direkt från USAs utrikesdepartement är ett annat exempel.

Oxfam och Rainforest Alliance är exempel på symbios mellan stat, storföretag och NGO. Rainforest Alliance får pengar både av amerikanska staten och Chiquitas.

Utvecklingen från folkrörelse till NGO gör att organisationer tappar kraft. De blir till en karriärväg i företag och departement. Blivande affärsmän rekommenderas att arbeta för en NGO.

Enligt en PR-firma så finns det olika typer av aktivister.

NGO:s kan fungera som instrument för enskilda staters utrikespolitik. CIA gjorde detta redan på 50-talet när jazzmusiker spelade i Europa för CIA-pengar. Idag arbetar CIA på samma sätt med National Endowment for Democracy (N.E.D.). N.E.D. har en omfattande aktivitet i Östeuropa.

NGO:s används för statlig styrning av den inhemska opinionen och fungerar som en kanal ut i medierna. De har en hög trovärdighet och världsbilden som förmedlas i medierna formas av dem. NGO:erna får statsbidrag och avlönar sedan journalisterna med dessa pengar.

Öppningarna för avvikande uppfattningar blir trängre och trängre. De strukturella förutsättningarna för en öppen debatt försvinner. NGO-svängen är ingen väg för att göra en annan värld möjlig.

En NGO arbetar för att påverka toppen av samhällspyramiden. De försöker få in debattinlägg på DN-debatt. De vill komma till tals med Utrikesdepartementet. De vill inte utdefiniera sig, man måste vara indefinierad. Henrik Westander som arbetade som lobbyist för Svenska Freds och Skiljedomsföreningen menar att det gäller att anpassa sig till beslutsfattarnas värderingar. Men vem är det som egentligen påverkar vem? Detta resonemang bygger på missförståndet att samhällsutvecklingen bestäms av de som är längst upp i pyramiden. Men i själva verket är det basen som bestämmer. Folkrörelselinjen utgår från att man måste jobba där nere i basen på pyramiden eftersom det är där de avgörande samhällsförändringarna bestäms.”

i fred, politik, naxaliter, USA, Indien, krig, kriser, information, ekonomi, kapitalism, socialism, imperialism, desinformation, opposition, folkrörelser, NGO, Svenska Freds, lobby,

Mikael Nyberg 1 Mikael Nyberg 2 Mikael Nyberg 3 Mikael Nyberg 4 Mikael Nyberg 5 Svenska Freds- Bloomberg Multidimensional Poverty Index DN SvD Indiensolidaritet Clarté Indiensolidaritet Arundati Roys artikel i tidskriften Clarté