FN:s klimatrapport – globalt samarbete och inte kapitalism behövs!


SR Nyheter rapporterade idag kl 10.00-10.02 att en presskonferens just inletts av FN:s klimatkonferens. Mona Hambreus nämner 3 punkter:
1. Man skärper tolkningen av att uppvärmningen och klimatförändringarna beror på människan från att vara ”väldigt troligt” till ”extremt troligt”. Starkare ord finns väl knappast.
2. Man har en temperaturökning att vänta på mellan 2,6 och 4,8 grader till år 2100.
3. Havsnivån kommer att stiga, men här uttalar sig panelen mer försiktigt. Ökningen bedöms uppgå till mellan 0,26 meter och 0,92 meter. Man har då utelämnat bedömningar som menar att ökningen kommer att bli mycket större.

Uppgifterna är inte överraskande.

Det bör poängteras att det allvarligaste scenariet, dvs en för mänskligheten förödande temperaturökning på nu uppskattningsvis 4,8 grader gäller om vi fortsätter att inte göra mer än, dvs. alldeles för litet.
I morse läste jag bland annat i DN Debatt ett förslag av professorerna Björn-Ola Linnér och Roger Pielke, Colorado, USA med titeln ”Mer auktoritär politik inte lösningen på klimatfrågan” som kritiserar ett debattinlägg 22/9 av rubriken ”Risken för klimatkatastrof större än de flesta tror” av Margot Wallström, den kände klimatforskaren Johan Rockström och den kände investeraren Laszlo Szombatfalvy. Dessa nämnde att ”En ny Sifoundersökning visar att fyra av fem svenskar ser klimatförändringarna som ett allvarligt hot mot mänskligheten”, som politikerna måste ta på mycket större allvar. De menar att en av de största riskerna för mänskligheten är förknippad med klimatförändringen, som uppkommit genom en exempellös befolkningstillväxt och en fossilbaserad och resurskrävande livsstil i allt fler länder. Mänskligheten har för första gången i sin historia blivit kapabel att allvarligt skada jordens ekosystem, som vi alla är beroende av.” Jag diskuterade detta i ett blogginlägg samma dag det publicerades, 22/9.

Linner och Pielke skriver ”I stället vill stiftelsen skapa ett nytt politiskt system med en juridiskt bindande global rättsordning vilket, i enlighet med deras grundläggande problembeskrivning då inte skulle behöva bekymra sig om stundande omval.” Detta är en märklig synpunkt. Stater ingår olika avtal, t.ex. angående medlemsskap i FN, i WTO, i ILO etc., ett medlemsskap som förstås kan ändras eftere av demokratiska val. I Sveriges Riksdag har V tidigare förordat utträde ur EU. I praktiken är deras inlägg ett försvar för den bestående ordsningen, det vill säga framåt marsch mot en katastrof för klimat, miljö och mänskligheten.

Wallström & Co påpekar från förra (2007) utvärderingsrapporten från FN:s vetenskapliga klimatpanel (IPCC) att massmedia inte nämnde att sannolikheten var cirka 7,1 procent för en uppvärmning med 4 grader och 1,8 procent för en uppvärmning med 6 grader eller mer. I bägge fallen skulle detta, enligt en ovanligt enig forskarkår, betyda världskatastrofer av olika dignitet.

Den inflytelserika Stern-rapporten 2006 hävdar att det finns betydande risk för en temperaturhöjning med 5 grader Celsius inom några decennier, vilket får ökat stöd av senare raporter, bland annat från USA. En temperaturökning med 4 grader kommer att hota vattenförsörjningen för hälften av jordens befolkning, utrota hälften av dagens växt- och djurarter och sätta tättbefolkade kustområden under vattnet, samt innebära stor minskning av BNP.

Koldioxidutsläpp från fossila bränslen

Vid en temperaturökning med 2 grader försvinner glaciärerna i stor utsträckning, stora delar av världshaven blir döda zoner, Risken ökar för att uppvärmningen blir självförstärkande. Detta och mycket mer har sedan många år väl beskrivits av ledande forskare i jämförelsevis mycket stor enighet.

Är oljesand räddningen?
Michael Winiarski i Dagens Nyheter
skrev 6/12 2012 i DN under rubriken ”Här banar USA väg för ny oljeboom” att ”Snart blir USA åter världens största oljeproducent och självförsörjande på fossibla bränslen.” Han skriver vidare att ”En följd av denna gas- och oljeboom är att priserna sjunker så mycket att förnybara energikällor tappar i konkurrenskraft och att maktbalansen i världen förskjuts så att Mellanösterns oljestater och Rysslands makt minskar”. En ny teknik ska göra det möjligt att att utnyttja den nordamerikanska landmassans väldig reserver av olja och gas i skifferlager. Genom ”fracking” pumpas vatten och kemikalier ner i skifferlagren som sprängs sönder. Den andra enerikällan är oljesanden i Kanada som enligt planer ska transporteras genom ledningar till USA:s sydkust.

Enligt en aktuell rapport (Dagens Industri 23/5) menar den tongivande IMF-ekonomen Michael Kumhof den mängd skifferolja som man tror sig ha upptäckt i USA, är ungefär 30 miljarder fat olja. Det är ungefär vad som konsumeras i hela världen på ett år. Det är allt.” Kumhof nämner att oljeproduktionen minskar med 4,5 procent per år. Det innebär att var tredje år försvinner hela Saudiarabiens oljeproduktion. IMF:s mest sannolika bedömning tyder på att tillväxten i oljeutvinningen kommer att sjunka till plus 0,6 procentenheter till 2013. Samtidigt som världens oljeresurser vacklar är det fler länder som vill ta del av oljetillgångarna.
”För att ens kunna uppnå den positiva tillväxten under nästa årtionde skulle det vara nödvändigt med en prisökning på 80 procent”.
”Om vi har väldigt höga oljepriser, hur kommer världen att fungera då?”. Ett av mardrömsscenarierna hos IMF går ut på att tillgången på olja skulle minska med 2 procent varje år från och med nu. ”Då skulle oljepriserna öka med 400 procent under nästa decennium. Helt galna siffror.”
Vem tror inte att detta kommer att öka den militära kampen om kontrollen över oljan och jordens resurser, med nuvarande odemokratiska och orättvisa ekonomiska system? Varför har USA börjat och stött krig och splitting i Mellanöstern med ökad kraft?

President Obama talar ibland om vikten av insatser mot klimatförsämringen. I praktiken är det tomt prat, trots visst intresse för t.ex. teknisk utveckling vid besöket i Stockholm nyligen. Det är Obama som tydligt bidrog till att det stora klimatmötet i Köpenhamn och tillåter detta med oljesand. Inte heller svenska Miljöpartiet för en tillräckligt bra miljöpolitik, vilket jag ingående har analyserat i tidigare blogginlägg. Så länge man ställer upp på kapitalismen som ekonomiskt system är det inte hållbart.
Ökenlandskap untitled

I artikeln The fossil fuels war”av John Bellamy Foster i septembernumret av oumbärliga Monthly Revew (http://monthlyreview.org)i Monthly Review (MR) beskrivs nackdelarna och de väldiga, ökande miljöförstöringen med denna oljeskiffer väl, samt det ökade motståndet mot detta. Miljörrörelsen är splittrad. Huvuddelen tror – eller försöker inbilla sig och andra vill jag mena – att det går att förena nödvändiga åtgärder mot miljöförsrörelsen med kapitalism. I själva verket visar väl de senaste 20 årens politiska miljöhistoria, alltsedan Rio-avtalet 1991 som sågs som ett misslyckande, det ena fortsatta misslyckandet efter det andra.

Det finns hos vissa en övertro på att teknisk utveckling och alternativa energikällor ska kunna lösa problemen. Det handlar om sol- och vindenergi, energisnålare bilar och andra kommunikationsmedel. I denna liksom i andra artiklar påvisas att detta är synnerligen osannolikt. Att övergå till andra energikällor är mycket resurskrävande. Den välkända allmänt radikala Naomi Klein verkar tyvärr vara inne litet för mycket på denna linje i ett tal 4/9. Jag har inte utrymme att just i detta blogginlägg försöka utreda detta. MR påtalar att den pågående uppvärmningen till följd av främst ökad human koldioxidutsläppningen bara är en del av större miljöproblem – se nedan.

strong>Kapitalismen är största hindret?
Erfarenheterna från Rio-avtalet, Kyotoprotokollet, Köpenhamnsmötet och mötena i Cancun och Durban inger tyvärr ingen optimism inför möjligheten till vettiga, nödvändiga överenskommelser.
Liksom Miljöpartiet är ekonomer på IMF och andra ställen, liksom de ledande politikerna som regel för möjligheten att världens ekonomi skulle kunna fungera på ett annat, ur miljöaspekter och rättviseaspekter, betydligt bättre sätt. Tror de att mänskligheten inte kan åstadkomma något annat, något som är mycket bättre? Det tror jag.
Kapitalism is not working images
Många med mig menar att kapitalismen är huvudorsaken till klimatkrisen. Kapitalismen baseras främst på privata företag, med allt större dominans för storbolagen (Officiell statistik), där var och ett sträver efter allt större vinster hela tiden. Det är ett mycket odemokratiskt system, där allt större del av jordens resurser och naturtillgångar kontrollers av allt färre på grund av fortgående koncentration, enligt officiell statistik. Besluten fattas i slutna grupper utan demokratisk insyn. Det handlar om konkurrens i stället för samarbete. Det handlar om att med reklam etc försköna sina produkter och försöka skapa alltför ofta tämligen artificiella behov av dessa. I kapitalismen är det en fördel att avstå från kostnader för att förbättra miljön och motverka klimatförsämringar. Och politikerna främsta uppgift är att förvalta samhället åt den dominerande klassen (kapitalisterna). Man måste idag koppla krisen då det gäller miljö och klimat med kapitalismen och krisen i kapitalismen. Det gör inte Miljöpartiets ledning som snarast framstår som ett hinder för en bra miljöpolitik. Och inte Centerpartiets? Oklart om V tillräckligt ser kopplingen mellan miljön och nödvändigheten av ett helt annat ekonomiskt system.

Det finns några bra böcker i miljöfrågan. En bra bok är Pål Steigans ”En gång skall jorden bliva vår”, inte minst för för att den kopplar den mycket allvarliga miljökrisen till kapitalismen. Här några punkter från ett föredrag av På Steigan:

Sju punkter om situasjonenVi er inne i den verste krisa i kapitalismens historie. Denne krisa har allerede vart i fem år og den har ødelagt masse produktivkrefter, men sjøl det er ikke nok. Det må ødelegges mye mer for å få profittraten så høy at kapitalen vil investere.
Denne krisa kommer samtidig med, henger sammen med og blir forsterket av en serie økologiske kriser som
1. Klimakrisa, global oppvarming
2. Energikrisa, peak oil
3. Matvarekrisa, ødeleggelse og utarming av matjord, tørke og flom som ødelegger kornkamre
4. Vannkrisa
5. Utryddelse av artene i geologisk dimensjon, raskere enn noen gang på femti millioner år
6. Forsuring av verdenshavene, ødeleggelsen av verdens fiskerier
7. Krisa kan komme til å utløse sammenbrudd i en lang rekke stater, også i Europa. Krisa kan få karakter av en «cascading collapse» der den ene krisa utløser og forsterker den neste.

Kapitalismen har vokst eksponentielt og må vokse for å overleve. Nå har den nådd sine grenser for vekst og reagerer ved å bli destruktiv og ødelegge det grunnlaget den bygger på.
Kapitalistene klarer ikke å finne profittabel plassering av kapitalen og har forsøkt å løse det dels gjennom å rasere den industrielle basen i vesten og flytte produksjonen til lavkostland, særlig Kina.

Skal kapitalismen få en ny gullalder som den på femti- og sekstitallet må det ødelegges minst like mye kapital og mennesker som under annen verdenskrig, sannsynligvis mye mer. Dette er ikke mulig uten en vanvittig ødeleggelse av produktivkrefter. Dessuten virker det som kapitalismen har nådd sine grenser for vekst. Krisa i kapitalismen er derfor den viktigste drivkrafta for krig i dag.
Miljøkrisene gjør at kampen om stadig knappere ressurser vil bli stadig hardere og vil utløse stadig flere kriger, enten lokalt, regionalt eller globalt.”

Det behövs en stark, medveten massrörelse i befolkningen som kopplar klimat- och miljöfrågan till det ekonomiska systemet! Då kanske politiker pressas till bra beslut i stället för att sätta en liten grupp kapitalisters intressen före allt annat!
Det är bråttom. FN gör i den viktiga rapporten ”Human Development 2013″ bedömningen att utan samordnade globala insatser mot klimat- och miljöförstöringen kommer antalet extremt fattiga i världen öka till 3 biljoner år 2050 från 1,2 miljoner nu (enligt Världsbanken rapport. En jämnare fördelning av jordens tillgångar i demokratisk andra är viktigare än ökad tillväxt.


i Andra om: , ,, , , , kapitalism, , , , ,
, , kapitalism, , ,

DN Debatt 22/9 Naomi Kleins tal 4/9 DN 8/10 Anna-Karin Hatt Åsa Romson DN Debatt 24/5 Dagens Industri 24/5 Kildén & Åsman 22/5 Annarkia Hans Nilssons blogg
Gail Tverberg Economy Watch Om fusionsenergin http://www.dn.se/nyheter/1-grad-varmare-grekerna-bavar-for-en-annu-torrare-varld?rm=print DN 4 grader varmare DN 9/12 att rädda världen Huddingeperspektiv Kommunisternas blogg DN 9/12 Per Ankersjö DN 9/12 Anders Svensson 9/12, Röda Malmö 9/12, AB 9/12,SvD 9/12, Bilderblogg 9/12DN 9/12 Röda Malmö, DN Debatt 27/11, Supermiljöbloggen 27/11, För ett Alliansfritt Sverige Waldemar Ingdahls blogg, Jonas Sjöstedt och Jens Holm i SvD Brännpunkt 26/11 ,DN 26/11, Supermiljöbloggen,Anders Svenssons blogg,Åsa Westlund, Röda Malmö, Pepprat, DN 19/11, SvD,SvT,Aftonbladet, BBC, Opinionsundersökning i USA 2011, , Sveriges Radio, DN 20/8 2012, SvD 20/8 2012, Pål Steigans blogg Aftonbladet Ingrid Eckermans blogg Miljömagasinet Ulf Karlströms blogginlägg Åke Kilanders recension av Klares bok i @politiken.se

DN Debatt 24/9
Sveriges Radio 24/9 SvD ledaren 25/9 Aftonbladet Expressen DN Birger Schlaug Miljöpartiet SvT FIB-Kulturfront

  3 comments for “FN:s klimatrapport – globalt samarbete och inte kapitalism behövs!

  1. 27 september, 2013 at 15:56

    Man kan visserligen säga att kapitalismen är orsaken – stater och kapital måste hela tiden ackumulera för att inte bli utslagna av sina konkurrenter. Men det kommer man ju inte så långt med. Man måste ha en strategi också, annars framstår man som en aloof akademiker. Eller som en pensionerad opposition som inte längre har något hopp om att få nåt inflytande, som Orwell uttryckte det.

    Och då framstår det för mig som man måste återskapa situationen från de andra tillfällen under industrisamhällets tid som samhället har omstrukturerats radikalt, senast 1945-75.

    Att det å ena sidan har funnits en stark radikal rörelse som klart har uttryckt att de härskande kan dra åt helvete. Och att det å andra sidan har funnits ett reformförslag som på grund av denna opposition har kunnat vinna stöd även hos en stark falang av den härskande klassen.

    Då keynesianism + bilsamhälle och varaktiga konsumtionsvaror för arbetarklassen, idag omställning till industriprocesser som kräver mindre råvaror och energi.

    Sen beror det på oppositionens styrka vad resultatet blir. Som det ser ut idag är oppositionen svag, åtminstone i kapitalismens gamla kärnländer. Vilket mest är självförvållat enligt min mening.

    • 28 september, 2013 at 10:49

      Det är både självförvållat och styrt utifrån.

      1. Med inriktning enligt ovan, så kommer genast några ”äkta marxist-leninister” att hoppa upp och förklara att vi ”lurar” folk att tro att det går att ordna något bra inom kapitalismen. Det tänker de inte medverka till.

      En del av dessa ”äkta marxist-leninister” är världsfrånvända drömmare och en del är agenter för dem som har makten. Den sista gruppen kan åstadkomma mycket om den är taktisk och har ordet och skrivandet i sin makt.

      De som har makten är tacksamma om samhällsengagerade människor lägger all kraft på att skriva artiklar om att det är omöjligt att åstadkomma något av värde inom nuvarande system. Skadan blir dubbel:
      a) De samhällsengagerade orkar inte mer.
      b) En passiv lära har spridit sig.
      Naturligtvis hjälper makthavarna till med en och annan mullvad för att styra samhällsengagerade människors verksamhet dit.

      2. Marxister m.fl. bör se dialektik som något mer än ämne för intressanta diskussioner. Den är faktiskt en del av villkoren i tillvaron.

      I en kommentar den 17 juni skrev JW: ”Det finns ett problem med att föreslå lösningar som förefaller utopiska och inte har någon som kan effektuera dem. Det är att det verkar så långt bort att man avskriver möjligheten redan på förhand. […] Bättre att ange en riktning och så får man se hur långt man kommer.”

      Precis. VERKLIGHETEN KAN BLI EN ANNAN, OCH NYA MÖJLIGHETER KAN VISA SIG. Att vi blir fler och klokare är en del av en ny verklighet, varpå nya möjligheter visar sig, och så vidare, och så vidare.

      Detta med ”och så vidare” borde ”marxister” veta.

  2. 27 september, 2013 at 20:04

    Tack för synpunkter. En viktig orsak till att arbetarklassen kunde stärka sina positioner under ungefär den period du nämner, 1945-75, är sannolikt existensen av socialistiska stater, ofta felaktigt kallade kommunistiska och av sådana partier i många länder. I vissa europeiska i-länder var de mycket starka, som i Frankrike och Italien. Denna ”vänsterflygel”, sina brister till trots, bidrog säkerligen till att påverka arbetarklassen och förtryckta i radikal riktning. Det är en markant skillnad mellan Olof Palme som självklart kallade sig för socialist, och en Göran Persson som bidrog till att socialism togs bort ur partiprogrammet 2003, tror jag det var. För att inte tala om hans efterföljare.

    Jag tycker det finns en ökande diskrepans mellan å ena sidan de objektiva förhållandena med en allmän fördjupning av krisen i kapitalismen, ökad arbetslöshet, ökade ekonomiska klyftor, oförmågan att hantera en hotande klimatkatastrof och å andra sidan subjektiva förhållanden där partierna till vänster inte alls (S) och allt mindre (V) ifrågasätter kapitalismen. Jag tycker att det är märkligt att inte fler öppen ifrågasätter dagens kapitalism. Occupy Wall Street var ett steg i rätt riktning, men hade svagheter som anarkism, ledarlöshet och avsaknad av ett tydligt alternativ, ens som konsensusprodukt. Detta diskuteras i Social Register 2013.

    Vänstern bör försöka utforma ett (betydligt) mer utvecklat konkret alternativ till dagens samhälle och ekonomi än vad som sker idag.
    Tror att du menar det.

    Din kommentar har fått mig att publicera ett nytt blogginlägg nu, med sådana tankegångar mot slutet. Men de är i nuläget mycket allmänna, möjligen en utgångspunkt. Det är en större uppgift där en enskilda bloggare nog bara kan dra ett strå till stacken.

    Jag kollade just i http://www.nyligen.se, där många anmäler nya blogginlägg. Jag gick in på undergruppen bloggar.se på sökordet ”Kapitalism”. Av de senaste 10 inläggen kom 8 från denna blogg, och de två övriga förespråkande inte socialism.
    Detta visar att frågan inte upplevs som så aktuell. Det innebär också att denna blogg inte lyckats stimulera andra att ta upp frågan – underbetyg?`

Comments are closed.