Finns det en grön ideologi?


Dagens blogginlägg handlar om ”grön ideologi” och är skriven av Ulf Karlström. Han har skrivit många blogginlägg här, och senast var det just om klimatfrågan för några dagar sedan

Artikeln.Valet gick inte så bra för de tre (så kallade) rödgröna partierna; (s) ökade med 0,3 %, (v) med 0,1 %, medan (mp) gick back med 0,45 %, varför man totalt sett gick marginellt back. Det kan därför vara intressant att ställa frågan om Miljöpartiet – förloraren – har någon ideologi, när man nu skall samregera med (s), utan (v), men med stöd i riksdagen av något alliansparti.
MP de görna II

En som reflekterat kring frågan är Michael Moon, i boken ”Grön filosofi – tankar kring en ny ideologi” (Arkiv förlag 2014). Författaren har forskat i zooekologi, senare humanekologi i vilket han disputerade 2008 på en avhandling med titeln ”Green ideology and its relation to modernity. Including a case study of the Green Party of Sweden”. Moon har även varit aktivist; han var med och startade (mp) 1981. Boken består av 15 ganska korta kapitel, förord och metalog (sensu Bateson)*. Skriften handlar inte om beskrivningar av olika miljöproblem, utan om den gröna rörelsens synsätt och ideologi.
Så till den inledande frågan. Finns det då en grön ideologi? Författarens svar är: ”ja, det finns många eller nej, inte än.” Och det han då menar är att politiskt finns det flera, men inte filosofiskt. Moon anger själv att han är dissident inom (mp), vilket renderar boken en kritisk, värdefull spets.

/

En grundpelare är att gröna rörelser som bildar partier och hamnar i parlamenten håller upp tesen – likt ett mantra – att man varken är vänster eller höger. Varken fågel eller fisk, så vad är man då? I den ändan börjar Moon med att ge en bred, pregnant beskrivning av olika riktningar inom den gröna rörelsen eller av olika ”nyanser av grönt”, t ex djupekologi, ekosofi, ekofilosofi, grön andlighet, ekosocialism, ekofeminism, ekologisk modernism, ekologisk postmodernism.

Man inser omedelbart att dessa strömningar öppnar upp för en bredd, som knappast låter sig förenas. Några av dem är direkt konträra, t ex ekologisk modernism visavi ekosocialism; de förra undviker ju att kritisera rådande ekonomiska system, dvs kapitalismen.
MP Die grühnen

Emellertid ligger bokens tyngdpunkt på beskrivning och diskussion av synsätt och teorier, vilka författaren ser som redskap i den gröna verktygslådan, med vilken en grön filosofisk ideologi skall byggas. Moons ideologibygge är utmanande och spännande, även om verktygen tycks ha plockats upp lite slumpartat.

I början av 1980-talet hade den tidigare starka vänsterströmningen dragit förbi. I det vakuum som uppstod trädde nyliberalism och postmodernism. Den senare förklarade att t ex marxismen var obsolet. Vi fick också en genre med civilisationskritik, vilken rymde allt ifrån lättare journalistik till tunga filosofiska arbeten. Ett stort antal forskare/författare/skribenten trädde fram och presenterade, vad vi kan kalla, alternativ, i stort som i smått.

Jag var själv aktiv i den utomparlamentariska miljörörelsen (Miljöförbundet) och följde någorlunda denna litteraturvåg. Jag kan lätt plocka fram mer än 25 titlar från bokhyllan, men skall inte trötta läsaren med en uppräkning. Det räcker med att konstatera att alla dessa återfinns och diskuteras i Moons bok.

Det är mot den bakgrunden jag hävdade att Moon lite slumpartat plockat upp sina husgudar, ty de är inte samspelta och av den planerade körsången blir platt intet. Skulle de träffas och diskutera vore nog beteckningen polsk riksdag ett understatement. Saklig kritik av fenomen under kapitalismen eller ännu hellre generell kapitalismkritik får anses vara en välgärning, men summan av sådan kritik bildar inget automatiskt alternativ.
”Pro” börjar oftast med ”anti”, men bron mellan dem uppstår inte automatiskt. Det går inte att vifta med subatomär partikelfysik för att försvara vaga koncept om holism och kritisera klassisk dualism. Inte heller kan man spola Humes lag (det naturalistiska felslutet enligt G.E. Moore) med hänvisning till viss typ av kognitionsforskning. Den analytiska filosofin må ha varit dominant i anglosaxiska länder, men det blir fel att kasta pil på filosofitavlan som helhet.
storm

När detta är sagt vill jag understryka att författaren skriver mycket bra och vinnlägger sig om sakliga presentationer. Dessutom är hans kritik av (mp), från en vänsterposition, mycket intressant att ta del. Utgången av Michael Moons filosofiska ideologibygge får nog betecknas som oviss, men bygget (boken) är absolut värt att läsa och granska.

Redaktörens noter.
* Gregory Bateson, född 1904 och död 1980 i San Francisco, var en framstående brittisk antropolog, kommunikations- och systemteoretiker. Han var en tid gift med Margaret Mead. I boken Metaloger. Göteborg, Korpen, 1986 finns definitionen ”En metalog är ett samtal om ett problematiskt ämne. Samtalet skall vara sådant att det inte bara är fråga om att deltagarna diskuterar problemet; även strukturen på samtalet i dess helhet är relevant för samma ämne” (Bateson, 1986, sidan 7).
** Att värderingar inte kan följa logiskt från empiriska fakta är en värdeteoretisk tes som ofta kallas för ”Humes lag”
•Tanken bakom denna ”lag” är att empiriska fakta och värderingar är logiskt åtskiljda och att därför inga normativa/värderande slutsatser kan härledas ur rena empiriska premisser
•Humes lag brukar ofta sammanfattas i slagordet: ”man kan aldrig kan härleda ett bör från ett är”. Men denna formulering är lite vilseledande då lagen normalt inte anses förbjuda följande härledning:


i Andra om: , ,, , , , kapitalism, , , , , , kapitalism, , ,

Intervju med Naomi Klein Intervju med Naomi Klein i The NationUppropet i Avaza DN Debatt 21/9 Andreas Berghs ledare DN 31/3 DN Debatt 30/3 DN Debatt 10/1 Nature Guardian 4/1 DN Debatt 2/12 Humanistbloggen NASA:s sammanfattning DN 21/11 Pål Steigans blogg 21/11 DN Debatt 22/9 Naomi Kleins tal 4/9 DN 8/10 Anna-Karin Hatt Åsa Romson DN Debatt 24/5 Dagens Industri 24/5 Kildén & Åsman 22/5 Annarkia Hans Nilssons blogg
Gail Tverberg Economy Watch Om fusionsenergin http://www.dn.se/nyheter/1-grad-varmare-grekerna-bavar-for-en-annu-torrare-varld?rm=print DN 4 grader varmare DN 9/12 att rädda världen Huddingeperspektiv Kommunisternas blogg DN 9/12 Per Ankersjö DN 9/12 Anders Svensson 9/12, Röda Malmö 9/12, AB 9/12,SvD 9/12, Bilderblogg 9/12DN 9/12 Röda Malmö, DN Debatt 27/11, Supermiljöbloggen 27/11, För ett Alliansfritt Sverige Waldemar Ingdahls blogg, Jonas Sjöstedt och Jens Holm i SvD Brännpunkt 26/11 ,DN 26/11, Supermiljöbloggen,Anders Svenssons blogg,Åsa Westlund, Röda Malmö, Pepprat, DN 19/11, SvD,SvT,Aftonbladet, BBC, Opinionsundersökning i USA 2011, , Sveriges Radio, DN 20/8 2012, SvD 20/8 2012, Pål Steigans blogg Aftonbladet Ingrid Eckermans blogg Miljömagasinet Ulf Karlströms blogginlägg Åke Kilanders recension av Klares bok i @politiken.se

DN Debatt 24/9
Sveriges Radio 24/9 SvD ledaren 25/9 Aftonbladet Expressen DN Birger Schlaug Miljöpartiet SvT FIB-Kulturfront

  4 comments for “Finns det en grön ideologi?

  1. Johan Eriksson
    26 september, 2014 at 18:14

    Den borgerliga demokratins politiska maktspel, som spelas utifrån ”rödgröna” resonemang är inget annat än en del av monopolkapitalets ständiga och dessvärre just nu framgångsrika manipulation av arbetarklassen. Alla partier (v, s och mp), som deltar i detta manipulerande maktspel är klassförrädare och borgarklassens avskyvärda lakejer. Miljöpartiet intar i detta en särställning som en utpräglad arbetarfiende eftersom partiet inte bygger minsta del av sin analys utifrån klasskampen. De krafter, som inte utgår från klasskamp och marxism, har ingen plats i ett socialistiskt samhälle utan måste elimineras.

    Miljöpartiet visar mycket ofta nyliberala och på gränsen till fascistoida tendenser (borgarklassens profitskolor ”friskolorna”, som miljöpartiet stött är bara ett exempel). Partiet ifrågasätter i grunden inte kapitalismen utan gömmer sig istället bakom ett resonemang av flum och tillväxtfientlighet. Observera att tillväxt inte är något negativt i ett socialistiskt samhälle eftersom den där helt kommer arbetarklassen till del. De stora socialistiska framgångar med fantastiskt förbättrade villkor för arbetarklassen, som grundlades av Lenin och som sedan vanns under en socialismens store ledare, Josef Stalin, hade inte enbart sin grund i att borgarklassens egendom togs ifrån dem utan också i den socialistiska tillväxt som skedde i Sovjetunionen.

    De ”rödgröna” partierna, såväl vänsterpartiet, socialdemokraterna och miljöpartiet, är ett småborgerlig avskum som måste bekämpas. Revolutionens dom över dessa klassförrädare och borgarlakejer kommer att bli hård men rättvis.

    • Peter Grafström
      26 september, 2014 at 23:09

      Johan vad säger dig dina ideologiska känselspröt om den framväxande robotteknologin som tillsammans med all annan teknik minskar behovet av mänskligt arbete.
      Vem kan definieras som arbetare i ett sånt samhälle förutom robotarna som ju betyder arbetarna på ryska.

  2. Michael Moon
    21 oktober, 2014 at 15:49

    I denna längre version av recensionen (en kortare finns i BTJ:s nyhetshäfte)framgår det att recensenten Karlström tycker att jag svär i filosofins kyrka när jag ifrågasätter Moores lag som föranstaltar att kunskap och värderingar inte hör ihop. (Han använder dock ett annat bildspråk).
    Men om jag godtog denna ”lag” skulle hela bokens argumentation falla ihop som ett korthus. Då är det inte så konstigt att Karlström tycker att jag plockar mina teoretiska ansatser lite ”på måfå”. Han ser helt enkelt inte ”den röda tråden” – komplementariteten!
    Men trots sin grundläggande positivism finner Karlström flera fördelaktiga saker med min boken, vilket jag var lite glad för.

    • Ulf Karlström
      23 oktober, 2014 at 00:42

      Michael Moons bok reser många frågor, men jag har försökt ange åtminstone några. Moon hävdar att det finns en röd tråd i boken, vilket jag har svårt att se.
      Humes lag (Moore, Det naturalistiska felslutet) säger kort och gott att Börat kan inte härledas ur Varat. För mig är det en viktig filosofisk punkt. Moralen får vi plocka upp ur den mänskliga, sociala tillvaron. Det är relationerna mellan människorna som genererar moralen (och senare diskussionen om moralen). Materien, naturen, universum säger inte ett smack om hur vi BÖR organisera våra mänskliga relationer.
      Jag kan nämna att CMS i Norrköping kommer att köra en studiecirkel i november och en bit frramöver om Moons bok. Efter cirkeln får jag återkomma och berätta om någon kunnat hitta den röda (gröna) tråden i boken. Kanske kan vi också be Michael komma upp och diskutera boken, men till det får vi återkomma.

Comments are closed.