Fidels Castros död


Jag har glädjen att åter få införa ett gästblogginlägg av Gabor Tiroler, som tidigare skrivit inlägget ”Lögner om Kuba och av Aron Modig” och ett inlägg om Assange här. Gábor som ärsamordnare för nätverket Medicinare för Kuba har gjort fyra besök i landet de senaste tio åren. Han har under åren arbetat 12 år i biståndsarbete utomlands, bl.a. 4 år i Mozambique, i Kuba,i Nicaragua, i Indien.

”Är de människor eller är de vildar, era journalister som jublar vid ryktet om att vår f.d. president dött?” Den frågan ställde min lärarinna på Universidad de la Habana. Jag går på en fortsättningskurs i spanska där sedan en månad och fram till februari. Vi är fem elever, två ryska och två tyska. Lärarinnan är lingvist och var nyligen på en tre månaders rundresa i Frankrike, Tyskland, Italien och Danmark. Hon följer internationell press genom internet och var indignerad när hon såg hur engelskspråkiga och tyskspråkiga media firade Fidel Castros påstådda död. Jag skämdes för att berätta att de svenska drakarna har precis likadana formuleringar.

”Hur skulle ni reagerat om ni fått reda på att vår statsminister avlidit” (han är ju ingen Kubavän precis), undrade jag.
”Självklart skulle vi ha beklagat det. ”När Ronald Reagan dog, hade vi faktiskt landssorg. Det var av respekt för det amerikanska folket. Ändå hade han gjort mycket för att skada vårt land. Era media måste vara patologiska. Det är ju abnormt att glädjas åt en människas död och ännu mera om det handlar ledaren för ett land, oavsett vad man råkar tycka om denne.”

Hon var upprörd. Ändå hade hon klart uttryckt – under en tidigare lektion då vi diskuterade Havannas undre värld efter en filmvisning – att hon inte var någon socialist.

Under mina sammanlagt fem besök i Kuba, från 2002 och framåt, har jag hört många kritiska synpunkter om systemet och även sett en del tråkigheter som gör att Kuba börjar likna andra länder i regionen trots att flertalet kubaner nog lever tryggare och bättre än vanligt folk i Nicaragua, Brasilien eller Jamaica, där jag varit.

Men jag har inte stött på någon som talat illa om Fidel Castro. Vilka motiv har våra opinionsbildare och förmenta informatörer när de år efter år smutskastar och förtalar Kuba och till och med gläds åt den falska nyheten att han skulle ha avlidit?
Den norske fredsforskaren Johan Galtung förklarade i samband med krigen i Jugoslavien på Uppsala universitet att svenska media var, om möjligt, ännu mindre pålitliga än de norska. Han rekommenderade strunta i dagspress och teve och att utnyttja internet i stället. Som denna blogg.

Efterskrift (Anders Romelsjö).
Fidel Castro har dött flera gånger enligt olika rapporter. Än fler mordförsök har han varit utsatt för. Aftonbladet nämner i en artikel 20/2 2008, för nästan 4 år sedan att Fidel Castro, född 1926, varit utsatt för 734 mordförsök, inte minst från CIA. Hur tror ni USA skulle reagera om Kubas underrättelsetjänst försökte mörda USA:s president?

Wikipedia skriver ”I Fabian Escalantes bok ”638 Ways to Kill Fidel Castro”, 2006 hävdar författaren att CIA har planerat och/eller utfört 638 mordförsök på kommunistledaren, och då medräknas inte försöken att störta hans regering (varav det mest kända är invasionsförsöket vid Grisbukten).Fidel Castro själv har uppgett siffran 734.

I juni 2007 offentliggjorde CIA hundratals hemligstämplade dokument som internt kallas ”Familjejuvelerna” och som innehåller information om organisationens olagliga operationer. Där beskrivs bland annat hur CIA i september 1960 anlitade maffiamännen Johnny Roselli, Sam Giancana och Santos Trafficante för att mörda den kubanske ledaren. Giftpiller levererades till en kontaktperson på Kuba, Juan Orta, som maffian hade en hållhake på, men efter flera veckors försök att förgifta Castro fick Orta kalla fötter och avsade sig uppgiften. Orta föreslog en annan person, som också gjorde ett antal misslyckade försök. Uppdraget gick sedan vidare till en av ledarna för Kubas exiljunta, Anthony Verona, men det avbröts strax efter det misslyckade invasionsförsöket vid Grisbukten, och giftpillren lämnades tillbaka till CIA.

Syftet med detta inlägg är inte att behandla utvecklingen på Kuba närmare. Jag hoppas kunna återkomma till detta. Jag vill bara nämna ett viktigt ofta förbisett förhållande, som mycket sällan diskuteras kritiskt av våra mycket anpassliga massmedia, nämligen den närmast kriminella blockadpolitiken som kostar Kuba miljarder varje år. Wikipedia skriver ”USA inledde sin embargopolitik och försökte fälla Kuba genom ekonomiska sanktioner. Politiken gick ut på att all export till Kuba skulle stoppas, och två år senare, 1962, även all import från Kuba.” Frågan diskuteras årligen i FN:s generalförsamling. Tendensen de senaste 20 åren har varit att USA kommit att stå alltmer isolerat i denna fråga – ett framsteg i världen. USA erövrade Kuba från Spanien i slutet av 1800-talet, och landet var ett nöjesparadis, som stöddes av den hårdföre och korrpute diktatorn Battista innan upproret under Castros ledning störtade diktatorn 1959.


i Andra om: , ,, , , , , ,

Aftonbladet 2008 om mordförsök på Castro SR SvD1 SvD2Aftonbladet.se Expressen SvT Flamman Proletaren Svensk-kubanska

  1 comment for “Fidels Castros död

  1. 15 november, 2012 at 16:11

    FN: s generalförsamling röstade 13.11 med överväldigande majoritet för att fördöma den amerikanska kommersiella, ekonomiska och finansiella embargot mot Kuba. Det var 21 året i rad som församlingen beslutade så.Men i år var rekordmånga länder med på protesten. 188 länder röstade för att fördöma de fem-tio år gamla amerikanska sanktionerna mot Kuba.

    Endast tre stater, USA, Israel (surprise, surprise!), och Republiken Palau röstade mot FN-resolutionen, medan Marshallöarna och Mikronesien avstod, rapporterade AFP.
    Från Top Stories (www.nyhetsbanken.se)

Comments are closed.