Fem veckor av massiva protester i Irak

Detta är ett pressmeddelande 9/8 av Sigyn Meder, ordförande i föreningen Iraksolidaritet Iraksolidaritet

”I södra och mellersta Irak genomförs för femte veckan i streck massiva protester mot bristen på el och rent vatten, mot arbetslöshet och misär. Det är 50 grader varmt i många städer. Protesterna är en reaktion mot den korruption och de korrupta politiker som kom med ockupationen.
De som demonstrerar är ofta unga. De var barn när USA inledde sitt olagliga angrepp. Många har utbildning, men inga jobb. Läkare, advokater och andra akademiker har anslutit sig. Oljearbetare och bönder deltar. Oljebolagen får fritt importera arbetskraft och beslagtar mark från lokala bönder vilkas mark förgiftas av utsläpp.

Protester i Basra 2018

Protester i Basra 2018

Den politiska ”eliten” vräker sig i pengar och lyx, deras söner kör tjusiga sportbilar i europeiska huvudstäder och fastigheter köps runt världen i snabb takt. Miljarder dollar försnillas, miljarder dollar förs ut ur landet.

Internet har stängts för att hindra mobilisering och dölja övergrepp, uppger Amnesty International.

Många irakier har inte råd att sända sina barn till skolan i det land som före USA-invasionen 2003 hade Mellanösterns bästa utbildning – kostnadsfritt. Barnarbete ökar snabbt för både pojkar och flickor.

Jordbruket har drabbats hårt. Den oerhörda torkan samt dammbyggen i Turkiet och Iran minskar vattenflödena i Irak drastiskt. USA:s påtvingade Bremerbeslut 81 till förmån för dyra utsäden från agroindustrierna Monsanto och Syngenta har förvärrat katastrofen. Irak var tidigare Mellanösterns kornbod och exporterade såväl jordbruksvaror som oljeprodukter. Idag importeras det mesta.

Politiker av olika schatteringar anklagar demonstranterna för att vara ”vandaler”, IS/Daesh och Baathpartister, liksom under proteströrelsen 2011-13. Samtidigt är trycket så stort att den avgående premiärministern Abadis expeditionsregering tvingats utlova förbättringar. Elektricitetsministern har avskedats, men att på det sättet utpeka endast en ansvarig för korruptionen uppfattas som en tom gest.

De stora protesterna äger rum i städer och orter med shiamuslimsk majoritet. I grunden delar det irakiska folket från norr till söder det totala missnöjet med rådande förhållanden, men på grund av dessa förhållanden har provinser med övervägande sunnibefolkning inte gått ut i manifestationer denna gång. Däremot har klaner sänt stöduttalanden till södra och mellersta Irak. De anser sig behandlade som om hela befolkningen vore terrorister. Stora militära styrkor och miliser har upplöst de demonstrationsförsök som förekommit. Många städer är fortfarande förstörda efter striderna mot IS/Daesh. Västra Mosul är en ruinstad, ”jämnad med marken som Dresden eller Stalingrad”, skriver The Guardian 3 augusti 2018.

Protesterna 2011-2013
Stora protestvågor ägde rum 2011-2013. Protesterna slogs ner i blod och repression. Massakrer på fredliga demonstranter ägde rum i Falluja och Mosul med flera orter.

I Hawija (nära Kirkuk) genomförde över 4000 demonstranter en fredlig sit-in den 27 april 2013. Helikoptrar, SWAT-styrkor (specialtränad polis) och miliser angrep demonstranterna och minst 47 människor dödades, varav många barn. Tre bakbundna, sittande personer avrättades på plats. En av dem var professor vid universitet i Kirkuk.

Varken den då ansvarige premiärministern Al-Maliki eller andra ansvariga för mord och repression och tortyr har ställts inför rätta. Al-Maliki, som försnillade 5 miljarder dollar under sin premiärministerperiod, fick bli vice-president i den nu avgående premiärminister Abadis regering. Båda representerar Dawapartiet.

Många dödade
Nu som då dödas många aktivister och protestledare. Två mycket kända advokater och försvarare av demonstranter har mördats. Journalister som rapporterar från protesterna arresteras.

Minst 14 människor har dödats sedan 8 juli enligt officiella siffror och hundratals har skadats. 831 dödade och skadade anger en människorättsorganisation i Irak 25 juli.
Enligt MR-organisationer har långt fler dödats än vad som anges officiellt.
Massarresteringar sker i manifesterande provinser och många av dem som släppts vittnar om tortyr till lokala människorättsorganisationer.

Human Rights Watch (HRW) har åter uppmanat Irak att offentliggöra alla hemliga fängelser dit fångar förs utan familjernas vetskap. Såväl olika ministerier som partier och miliser har egna fängelser. Rättslösheten är total.

Premiärminister Abadi

Premiärminister Abadi

Bland demonstranterna sprids sekulära uttalanden:

”Vi är irakier”, skanderar de, ”vi är inte sunni, inte shia, vi är irakier”.

Religiösa partier kritiseras, liksom mullor som berikat sig, utnyttjat sin ställning och understött sekterism. Iran har stort inflytande och stora porträtt av Irans religiösa ledare finns på gator och torg, men rivs ned av ilskna demonstranter. Demonstranter kräver en ny konstitution och en ny regering som inte tillhör den korrupta politiska eliten.

Demonstrationerna har varit övervägande fredliga, men attacker har skett mot partihögkvarter som bränts, mot milislokaler och oljekontor.

Den av USA påtvingade sekterismen, bland annat i konstitutionen och i form av ett dysfunktionellt kvotsystem (muhasasa),har gynnat de korrupta partier som USA förde till makten. Alla partier och deras miliser plundrar den irakiska staten, stjäl olja och försnillar projektpengar. I Basra lägger partier och miliser beslag på huvuddelen av inkomster från hamnarna, hamntrafik och gränsövergångar, enligt den tidigare guvernören och deputerade Wael Abdul Latif. Olika miliser (paramilitära grupper inom Hashd-al-Shaabi) kontrollerar olika kvarter i olika städer och tar mutor (se anm.)

Tidigare försvarsministern Ali Allawi uttrycker sig så här:
”Irakier har tappat tron på det politiska systemet. Efter 15 år har fortfarande inga löften förverkligats”.

Efter veckor av manifestationer växer misstron mot den politiska processen och dess partier. Inga riktigt seriösa förhandlingar om ny regering äger rum och den avgående premiärminister Abadi försvagas alltmer.

Omstritt parlamentsval
”Vi har besegrat IS/Daesh, rösta på oss” var premiärminister Abadis budskap inför parlamentsvalet 12 maj. Valpropagandan var intensiv från regeringspartierna. Kandidater som misstänktes för samröre med det förbjudna Baathpartiet avvisades och flera kandidater mördades. (se valartikel).

Trots alla vallöften från partier och allianser i den av USA påtvingade politiska processen, avstod den absoluta majoriteten av de röstberättigade från valdeltagande. Enligt officiella siffror deltog 44,6% av de röstberättigade i valet, en markant nedgång, men ändå troligtvis överdriven. Exempelvis röstade endast 24% i Sadr City, 19% i den shiaheliga staden Karbala, 30% i Basra och 38% i Najaf.

Åtskilligt valfusk har påtalats: osäkra och starkt ifrågasatta elektroniska valmaskiner, de många internflyktingarna med flera som har haft svårt att rösta. Och partierna köper röster. En stor depå för förvaring av röstsedlar sattes avsiktligt i brand. Enligt den sanningskommission som undersökte resultaten av en undersökning om branden, har dessa försvunnit! En juridisk kommission har beslutat att delar av rösterna ska räknas om för hand. Valkommissionen har ersatts av domare. Den 7 augusti meddelades att sluträkningen var klar, men inget slutresultat har ännu publicerats.

FN-sändebud i Irak, Alice Walpole anser att omräkningen är ”trovärdig och transparent”. Det är inte förvånande med tanke på FN:s stöd för Iraks korrupta regering. FN:s sändebud Jan Kubik säger dock att han förväntar sig en icke-sekteristisk ny regering i Irak.

Ingen ny regering har kommit till stånd trots att flera månader gått.

Preliminärt valresultat

Enligt det första valresultatet segrade valalliansen al-Sairoon med prästen Moqtada al-Sadr och Iraks kommunistiska parti med preliminärt 54 parlamentsplatser. På andra plats kom Hashd-al Shaabi-listan med Hadi al-Amiri, chef för Badr-milisen och Hash-al-Shaabi. Premiärminister Abadis Nasr-koalition kom först på tredje plats.

Al-Sadr har växlat politik ett antal gånger, men har på senare tid uppmuntrat demonstrationer mot korruptionen. Han har dock ett opportunistiskt politiskt förflutet.
Iraks kommunistparti deltog i USA:s styrande råd och klientregimer. Partiet fick pengar från Madeleine Albrights stiftelse.

Al-Sadr har både utlyst kommande allians med Abadi för att sedan gå samman med de av sunnimuslimer fruktade Hashd al-Shaabi och sedan ändra sig igen.

Såväl de shiitiska som sunnimuslimska och kurdiska grupperna är djupt splittrade, men det är nödvändigt för de vinnande kandidaterna att bilda stora allianser.

Det är parlamentet som utser premiärminister. Al-Sadr har preliminärt 54 parlamentsplatser, men han behöver stöd av 165 parlamentariker för att kunna bilda regering. Själv ställde han inte upp i premiärministervalet, men förväntas ha inflytande över den kommande regeringsbildningen.
Irak-möte 141126
Misstro mot systemet
Utländskt herravälde
USA:s, Irans och Saudiarabiens representanter har ständiga överläggningar med dessa partier om regeringsbildning.

Den välkände Shejk Al-Khalisi (shia) uppmanade till valbojkott inför parlamentsvalet 12 maj och uppmanar irakier att hålla sig långt borta från kandidater som tjänar utländska intressen. Han säger:

”Låtsasallianser kan inte lösa landets komplicerade problem. Problemen har skapats av ockupationen och USA:s så kallade politiska process med kvotsystem.”

Uppenbart är att en stor del av kandidaterna tjänar utländska intressen: USA:s, Irans, Saudiarabiens, Turkiets och Israels i första hand.

När Al-Maliki avsattes till förmån för Abadi som premiärminister i september 2014, var det ett val som USA och Iran i tysthet var överens om. Nu har USA satsat på återval av Abadi, men behåller samtidigt öppenhet för en allians med al-Sadr. Iran kan godta de flesta shiitiska koalitionsalternativ.

Irans inflytande är stort på grund av stark närvaro av al Qudsstyrkor (iranska republikanska gardet) i Irak under general Qassem Suleimanis ledning och starkt inflytande bland vissa miliser i Hashd al-Shaabi som Badr-milisen, grundad i Iran på 80-talet. Al-Amiri och Badr-milisen är ökända sedan ockupationen för mord på sunnimuslimer och andra aktiva mot ockupationen.

Trots sitt nära samarbete med Iran behåller Amiri nära kontakter med USA-diplomater i Bagdad, angelägen om USA:s vapen, stöd och militära träning.

Under striderna mot IS/Daesh opererade USA i samma områden som shiamiliser och bombade städer som Falluja, Ramadi och Mosul intill förstörelse. Miliser plundrade intagna städer. USA hade även militära rådgivare på bataljonsnivå under striderna.
Miliserna för en viss antiamerikansk retorik, men hittills har behovet av USA:s militära stöd varit den övervägande sidan.

Trots alla motsättningar mellan USA och Iran är det samarbetet mellan dem som har övervägt i Irak. Med detta kan förändras. President Trump bröt kärnkraftsavtalet med Iran trots protester från Europa. Hotfulla krigiska utfall görs mot Iran. Krafter finns i USA och i Israel och Saudiarabien som gärna ser att USA går i krig mot Iran. Det vore förödande inte bara för Irans folk utan även för Iraks folk!

IrakSolidaritet försvarar Iraks nationella oberoende och suveränitet, men detsamma gäller Iran! Vi försvarar Irans rätt till nationellt oberoende och säger nej till sanktioner! Sanktioner drabbar folket. Vi har inte glömt de förödande sanktionerna mot Irak under 13 år.

Irak är på grund av USA:s ockupation en kollapsad, dysfunktionell stat där USA och andra makter har fritt spelrum att utnyttja situationen.

Hashd al-Shaabimiliserna har i enlighet med beslut i slutet av förra året ställts under ÖB Abadis befäl. De får lön av irakiska staten, men tjänar sina egna ledare och agerar självständigt och utgör ett hot för en stat med minsta vilja att vara självständig och oberoende. De arresterar och straffar enligt eget gottfinnande och i kraft av sin numerära styrka och ger sig alltmer in i ekonomisk och annan verksamhet. Enligt vallagen får inte milisrepresentanter ställa upp i val. Så sker i alla fall. Inrikesministern utses sedan ockupationen från Badr-milisen som får stort inflytande över federal polis och över repressionen.

Svår kamp för suveränitet
Det kommer bli svårt för Iraks protesterande folk att återupprätta landets suveränitet. Starka krafter vill ha ett svagt Irak där stridande fraktioner gör livet svårt för vanligt folk och lokala krigsherrar slåss om makten. Därmed skapas förutsättningar för nya terrorgrupper eller IS’ återkomst. IS-attacker förekommer. Såväl USA som Israel anser att ett Mellanöstern i kaos, ”kreativt kaos” gynnar deras intressen.

USA har beslutat att inte publicera några siffror på sin militära närvaro. Tidigare siffror har tagits bort, men uppgick för kanske sex veckor sedan till 9 000. Fler är på väg enligt utsago. Och antalet privata kontraktssoldater har ökat. I Anbar pågår nu upprättande av en tredje USA-bas förutom Ain al-Assad (ial-Baghdadi-området) och Habbaniya (öster om Ramadi).

Den franske generalen Frederic Parisot, civil-militär operationschef för USA-koalitionens Combined Joint Task Force-Operation Inherent Resolve, säger så här i en intervju som Pentagon TV-sände från Bagdad i dagarna:

”Vi deltar fortfarande i större stridsoperationer. Och jag ska inte och jag kan inte spekulera i när det ska ta slut”.

I Erbil bygger USA ett jättekonsulat med ny generalkonsul, Steven Fagin, Iranexpert som varit direktör för the Office of Iranian Affairs at the State Department’s Bureau of Near Eastern Affairs.

Natotoppmötet i Bryssel 11 och 12 juli formulerade en ”ny Irakmission”. Natoländerna ska öka sitt stöd till träning av de irakiska styrkorna och ”stabilisering” av landet och hindra IS’ återkomst och satsa mer på militärutveckling och ta över mer av USA:s krigskostnader. Kanadas premiärminister Trudeau erbjöd Kanada som ansvarig för detta arbete under det kommande året.

USA vill även fortsättningsvis behålla den strategiska kontrollen över Mellanöstern med det för oljetransporterna viktiga nålsögat Hormuzsundet och USA:s militärindustriella komplex behöver fortsatt krig för fortsatta profiter. Folken får betala priset i kollapsade stater som Irak, Afghanistan, Syrien, Libyen med flera.

Sveriges beklagliga position
Den svenska regeringen har i antagna propositioner uttalat stöd för USA-koalitionen, men även för de till stor del Iranstödda miliserna. Enligt regeringens Irakpropositioner, stöder Sverige även USA-angrepp mot Syrien från irakiskt område.
Sverige kunde i FN och på andra sätt understödja bildandet av en nationell regering för att rädda landet och med uppgift att ställa korrumperade politiker inför rätta, kräva tillbaka stulna fonder och förbereda fria val!

Sverige bör också dra tillbaka alla svenska militärer från Irak!

Ansvariga för krigsbrott måste ställas inför rätta!

Anmärkning.
Hashd al-Shaabi, den s.k folkliga mobiliseringen fick ett starkt uppsving efter en fatwa från al-Sistani, shiiternas religiösa överhuvud för att slåss mot IS/Daesh som intog en del av Irak 2014. Till saken hör att USA direkt efter angreppet lät upplösa Iraks nationella armé som byggde på allmän värnplikt och ersatte den med USA-tränade soldater. Dessa kom oftast från olika miliser. Hashd al-Shaabi drog till sig fattiga shiiter i behov av en lön och flera rent proiranska miliser som Badr, miliser som blivit en stat i staten och utgör ett hot mot den försvagade och undergrävda irakiska staten.

Kontakt: info@iraksolidaritet.se

i Andra om: , ,, , solidaritet, , , , , , , , ,

  4 comments for “Fem veckor av massiva protester i Irak

  1. Mu
    14 augusti, 2018 at 09:30

    Islam segrar ihjäl sig.

  2. 14 augusti, 2018 at 10:04

    På Iraksolidaritets Facebooksida hittar jag denna intressanta kommentar av Mundher Al-Adhami ”A reference to the role of trade unions in the Iraqi protest
    Iraq’s trade unions, especially the oil workers, have played a central role in organizing the demonstrations. Hassan Gomaa Awad Asadi, president of the Federation of Oil Unions in Iraq, explained the protests’ origins in an email interview:

    The demonstrations in southern Iraq are not an accident. They are the accumulation of 16 years of rage. The southern regions in particular suffer from clear negligence by successive governments, although these areas are the richest in Iraq, where 75% of the oil is produced. Yet they suffer from marginalization and deprivation.

    En hänvisning till fackföreningarnas roll i den irakiska protesten
    ——–

    Iraks fackföreningar, särskilt den, har spelat en central roll när det gäller att organisera demonstrationerna. Hassan gomaa awad, ordförande för den i irak, förklarade den ursprung i en e-post-intervju:

    Demonstrationerna i södra irak är ingen olycka. De är en ackumulering av 16 års raseri. Särskilt de södra regionerna lider av en tydlig försumlighet från de olika regeringarna, även om dessa områden är de rikaste i irak, där 75 procent av oljan produceras. Ändå lider de av marginalisering och fattigdom.
    https://fpif.org/iraqs-oil-union-defends-protesters/ Iraksolidaritet

  3. Jan Nybondas
    14 augusti, 2018 at 10:42

    Utmärkt sammanfattning av en dyster utveckling. Uppgiften var att frånta Irak dess suveränitet, liksom Libyens och Syriens. ”Mission accomplished” måste man medge för Iraks vidkommande. Efter att ha fått en efterkolonial start som ett av de främsta exemplen på balanserad utveckling från 1960 framåt har Irak kastats tillbaka flera årtionden.

    Flera studier har skrivits, bl.a. Michael Schwarz, Greg Muttitt, hur USA efter invasionen 2003 systematiskt raserade den irakiska ekonomin genom ståthållare Bremers ”reformer”. Muttitt beskriver utförligt i sin bok hur USA gjorde bruk av alla tänkbara knep för att skriva om den irakiska oljelagstiftningen för att frånta Irak kontrollen över sina fyndigheters exploatering.

Comments are closed.