|
Tänk att det ska ta så lång tid för höger- Lyckligtvis har de oftast hundar med sig, något som gör att man kan känna sig lite säkrare när man är ute, men ibland uppträder de utan hund och då är jättesvårt att veta vilka av dem som är hundägare. Man kan kanske känna det på lukten, men i så fall har man redan kommit alldeles för nära för att det ska vara riskfritt. Samtidigt så hade jag själv förväntat mig att det skulle komma något från regeringen om vad man ska göra med farliga hundar, jo det lär finnas sådana också. Men samtidigt får man väl vara nöjd med det lilla, att de stoppar hundägarna. Andra bloggar om: Hundar, Hundägare, Kamphundar, DN, Rubriker, Mediekritik, Politik [tags]Hundar, Hundägare, Kamphundar, DN, Rubriker, Mediekritik, Politik[/tags] |
|
25 svar till “Farliga hundägare stoppas enligt DN”
Visst Jinge, jag kan förstå att du är rädd för hundar. Jag har också förståelse för att du blir extra orolig när du ser hundar av vissa raser. Det intressanta att fråga sig är varför du är rädd.
Är du rädd därför att det verkligen finns en verklig överhängande risk att du skall bli spontant och oprovocerat attackerad, så som man läser om i tidningarna. Eller är det för att du har läst så mycket i tidningarna att du har byggt dig en bild av hur dessa hundar är och blir rädd därför? Vad är du rädd för Jinge? Verkligheten, eller en bild av verkligheten som kanske är fel?
Om det nu visar sig att folk är rädda i onödan – precis som de var för 20 år sedan med schäfern eftersom A-lagarna höll sig med dem samt att schäfern var 60- till 80-talets Pitbull och användes av dåliga element som vapen – vem är det då man skall rikta ilskan mot då tycker du?
Som läsning rekommenderar jag SOU 2003:46, Hundansvarsutredningen. (PDF, 750 kB) Speciellt sidorna 42-44 och sid 47 (enligt rapportens egna numrering, inte PDF-läsarens) är extra intressanta i denna fråga.
/Micke
Du Michael!
Du måste vara nåt helt otroligt korkad!
Begriper du verkligen inte att jag driver med DN:s löjliga rubriksättning!?
Läs igenom kommentarsreglerna! / Jinge
Humor är något som inte är alla förunnat…
Där ser ni själva att det finns många hundägare till farliga raser som är inte smartare än sina hundar.
Man kunde lika väl har pistol när man tar en promenad i stan,… men bara om man är snäll. Det ingenting som är farligt med en pistol om den har en trevlig ägare.
Ja P-O. Det är underligt att folk inte förstår att man skämtar, läser man de första två styckena så är det solklart. Jag säger mig vara rädd för hundägarna, inte deras fyrbenta kompisar.. :-)
Samtidigt skulle jag ju kunna skriva ”ironi!” eller den på nätet vedertagna markeringen (. .) men man räknar inte med att folk ska regera så.
”Lyckligtvis har de (hundägarna) oftast hundar med sig, något som gör att man kan känna sig lite säkrare när man är ute, men ibland uppträder de utan hund och då är jättesvårt att veta vilka av dem som är hundägare. Man kan kanske känna det på lukten, men i så fall har man redan kommit alldeles för nära för att det ska vara riskfritt.”
Hahaha… :-)
”Det intressanta att fråga sig är varför du är rädd.”
Det är ju nästan roligt… :-)
Bort med dessa stridsvapen! Blattegängen gillar det precis som i USA varifrån dessa dogs emanciperar. De är inte husdjur utan ”powerstatements” avsedda att skrämma skiten ur vanligt folk. Om marinen har dem som hangarhundar vore det försvarligt, men vad skall vanliga Svenssons ha dem till?
Intressant. Jag tycker då att man bör förbjuda vissa människor att skaffa barn i så fall :) för sådana kan bli mycket farligare än hundar om de växer upp under fel förhållanden.
Hund och barn -licens är vägen framåt! :D
”Tänk att det ska ta så lång tid för höger-
regeringen att förstå..”
Eh, är du allvarlig med den formuleringen? Att något händer nu är för att nuvarande regering plockat fram och dammat av en utredning som förra regeringen lät ligga i tre-fyra år utan åtgärd.
”Längre tid” tog det där, och de hann visst aldrig ”förstå” innan makten försvann..?
Ska man tolka det som att du tycker att en rimlig arbetsordning hade varit att nuvarande regering borde ha inlett sin mandatperiod i september med hundfrågan…?
Du får lägga till ”(OBS ironi)” Jinge, Så att ALLA förstår.
Jag tycker att detta är ganska så underhållande igentligen.. Varför just pittbull och amstaff och just nu?
På 80 talet och fram till mitten på 90 talet då var det Schäffer och Pincher (tror jag att de heter) som gällde för de flesta Nazister och kriminella. Och då var det snack om ett förbud mot dem. Nu när dessa hundägare har gått över till andra raser vill man förbjuda dem men inget snack om schäffer. Nu är ju de rena rama familjehunden igen.
Mycket lustigt….
Detta med att förbjuda farliga hundägare är kanske något att spinna vidare på. Vad sägs om att förbjuda alla farliga vapenägare !? I sådana fall kunde ju alla övriga ha kvar sina revolvrar och några vapenamnestier behövs inte längre. Man blir ibland överraskad över myndiheternas logik !
Jag har svårt att se humorn. DN och regeringen har ju helt rätt i att i grunden är det hundägarna som är farliga. Det är ovanligt att hundar angriper folk utan att de uppfostrats på något vansinnigt sett. Även hundar som råkat illa ut brukar efter någon månad med bra omvårdnad bli riktigt hyfsade även om en del aldrig helt kommer över skräcken för främmande folk.
Jämför man hur många personer som skadas/dödas av hundar kontra människor i förhållande till hur många av vardera det finns i Sverige är slutsatsen dessutom rimlig att det är människor snarare än hundar man skall vara rädd för.
”Jag har svårt att se humorn.”
Ärligt talat, det förvånar mig inte…
Jag håller med Thomas Palm. Det finns inga farliga hundraser bara farliga hundägare som fostrar hunden på fel sätt! En pitbull eller am.staff är i sig inte ett dugg mer benägna att bita folk än vad en chihuahua är men vem polisanmäler väl om dom blivit biten av en så liten hund? Det gör ju inte lika ont! Men det är precis lika fel av ägaren som inte uppfostrat sin hund på rätt sätt!!!!
Nu är det visserligen så att det är hundägarna som har ansvaret, och deras fel om deras hundar angriper och skadar andra, och visserligen så att en gång var det schäfer och doberman, samt rottweiler, som ansågs farliga, och det finns förvisso sjuka individer bland dessa raser, somliga blev sjuka av sina ägare, men faktum är att pitbullen är lite speciell. Den har, som ras och statistiskt sett, helt enkelt inte alla tomtar hemma, vilket gör den ordentligt oberäknelig. Sådana raser som denna borde aldrig avlas fram och har man ett exemplar av en sådan bör den alltid hållas kopplad och hållas från barn och andra människor. Verkar rätt meningslöst att ha en sådan hund alltså, om man som hundägare ska hålla sig på den säkra sidan och ta det ansvar som en individ av denna ras kräver.
Denna betstatestik är ungefär som jesus.. alla pratar om den men ingen har sett den.
Varje gång nån nämner den eller hänvisar till något liknande så brukar jag fråga vart de har fått den ifrån. Och hittills så har jag aldrig fått något svar.
Så kerstin. Vart har du läst detta?
För enl. statestik som jag har läst ifrån USA så är det större risk att bli biten av en Dalmentin eller till och med en Chow-Chow. men de skapar inte lika bra rubriker.
Men.. medans man ändå är inne på att förbjuda farliga djur. Ta bort alla kamphästar! Där har ni riktiga bestar. De slänger av små flickor och sparkar dem i bröstkorgen och ansiktet. DÄR! där mina vänner kan vi snacka om bestående skador!! Men det är aldrig nåt snack om detta…
mycket lustigt..
Hörrö! Bara för att det finns hästar som man brukar benämna ”Åkarkamp” beheöver man inte förse landets alla hästar med munkorg.. :)
Andreas:
Nu är det så att ganska mycket i hundarnas beteenden är ärftligt, och just pitbulls är framavlade för att slåss, och inte ge sig. Sådana raser ska man inte avla fram. De blir mycket lättare farliga än hundar som avlats för vänligt sinnelag (statistiskt sett).
I Sverige har inte hundslagsmål varit tillåtna, dessutom har vårt strikta hundägaransvar (som man inte har i så många andra länder), lett till att seriösa uppfödare i den svenska hundvärlden har varit noga med att avla fram vänliga hundar (vilket förstås inte innebär att ingen enda hund bits), så statistiskt sett har vi ganska snälla hundar i Sverige. Detta gäller även de raser som i andra länder fått rykte om sig att vara bestar. Många sydeuropèer anser exempelvis att svenska Dobermans är alldeles för veliga, liksom Rottwielers.
Nere i Europa, från Tyskland och neråt, tar exempelvis aldrig utställningsdomare i hundarna och det är hundägaren som får visa hundens tänder i ringen (just för att så många hundar är opålitliga och domarna inte vill bli bitna). I Sverige krävs det på en utställning att domaren ska kunna öppna munnen på hunden och titta på tänderna, liksom att hunden ska tåla att domaren tar i den och känner över den. Det innebär att uppfödare som vill ha utställningsmeriter på sina avelshundar inte kan att avla på aggressiva hundar för dessa har ingen chans, varken i bruksprov eller i utställningsringarna. Sådant avspeglas sedan i hundarnas kynnen. De blir helt enkelt tålmodigare och vänligare, efter ett antal generationer. Avel på hundar som ska angripa och bita ihjäl, leder till annat kynne. Så enkelt är det.
Jag frågar igen.. vart har du läst denna statestik? eller drar du helt enkel dina egna slutsatser och fördomar?
För det finns en uppsjö av andra hundraser som oxå är uppfödda med inriktning till kamp. I princip alla Terrier-,grythundsraser är avlade mot kamp hållet. (En jack russel skulle mycket väl kunna slita av en tummuskel om den oxå skulle få fnatt.) Så om man skulle följa ditt resonomang så skulle många ”trevliga” små hundar oxå avlivas. (inte mig emot igentligen)Till och med Boston Terrier var ursprungligen avlad för kamp.
Sen är det så att det finns faktiskt en orsak till att Staffordshire Bullterrier även kallas ”nanny dog”. Men det är väl inget som skapar rubriker heller…
Håller med Andreas, jag vill också veta vart Kerstin har hittat denna statistik som hon talar om, ifall den nu ens existerar!!!
Pitbullterriern är en blandrashund!
Om man med renrasig menar att rasen inte godkännes av svenska kennelklubben så är påståendet riktigt.I övrigt kan inget vara mer felaktigt. I USA, rasens hemland, var rasen den första som registrerades i “The United Kennel Club”. Detta skedde 1898.UKC är en paralellorganisation till “The American Kennel Club” (AKC) och är idag USA´s näst största kennelklubb.”The American Dog Breeders Association” (ADBA) registrerar rasen sedan 1909. Pitbull terriern finnes även registrerad i “The American Kennel Club”,här under namnet american staffordshire bull terrier.Registreringen i AKC skedde i mitten av 1930-talet,då under namnet staffordshire terrier. 1972 döptes den om till american staffordshire bullterrier. För att kunna registrera rasen på 30-talet krävde AKC att hundägarna kunde uppvisa en pit bullstamtavla omfattande minst tre generationer.Således är american staffordshire bullterrier,vilken är godkänd av svenska kennelklubben och finnes i landet, och american pitbull terrier genetiskt identiska raser.
Till Kerstin!
Du kanske borde ta och läsa detta innan du uttalar dej om statistik!!!
http://www.pitbull.se/PDF/hundattackfakta.pdf
Jösses Andreas och Anna Näsman:
Var och en som är insatt i hundavel – och jag är ganska insatt i den saken, vet att omkring 50% av betéendet är ärftligt. Det ger utslag i statistiken. De vet dessutom att exempelvis vårt svenska strikta hundansvar och skillnaden, härhemma och i andra länder, vad gäller hur hundarna får bete sig i utställningsringarna, har lett till att vi i Sverige har ”snällare” och tåligare (mindre farliga) hundar, även inom de raser som en gång avlades för kamp, än man har i många andra länder, det jag försökte förklara i mitt tidigare inlägg alltså.
Om ni tvivlar på vad jag skriver, så hänvisar jag er till Per-Erik Sundgrens hemsida GENETICA och att där ställa frågor till honom om saken. Han är professor i genetik och expert på hundar, på hundars betéenden och på hundgenetik, har sysslat med den saken under många, många år (sådär en 40 år gissar jag) och jag lovar er att han kommer att tala om att avlar man på vänligare hundar så får man fram vänlligare och mjukare hundar. Avlar man på aggressivare hundar får man fram fler aggressiva sådana, statistiskt sett. Det vet alla som kan något om genetik. Och i Sverige har de flesta avlivat större hundar som blivit farliga som vuxna, vilket även detta lett till att man inte avlat på sådana hundar.
Vi har i Sverige haft införselförbud på hundar tidigare, före EU-inträdet, men med möjlighet att ta in hundar genom karantän, med en karantänskostnad på nära 25.000 kronor på den tiden, som var mycket pengar då och som gjort att vi inte fått in så väldigt mycket avelsmaterial från andra länder (undantaget var länder utan rabies, som England och några få andra länder från vilka man kunde importera hundar utan att sätta dem i karantän först). Det har lett till att vårt hundmaterial, genetiskt sett, skiljer sig en hel del från hundmaterialet i andra delar av världen. Nu har vi öppna gränser mot Europa och får in hundar med mycket mer aggressivitet bakom sig, men vi har fortfarande strikt karantän från somliga andra länder.
Sedan är det förvisso också så att olämpliga hundägare kan göra farliga hundar även av individer som inte skulle ha varit farliga med korrekt behandling. Men risken, statistskt sett, att det slår över i huvudet är större med ex. en pitbull än med en collie (och den senare rasen har jag fött upp i liten skala och haft i nära 30 år). Skillnaden i risk beror just på generna.
PS till Anna Näsman som skriver:
Således är american staffordshire bullterrier,vilken är godkänd av svenska kennelklubben och finnes i landet, och american pitbull terrier genetiskt identiska raser.
Det här visar att du har ganska grunda kunskaper om genetik. Det är med stor sannolikhet inte så att den svenska am-staffen har samma genuppsättning som den amerikanska, i alla avséenden. Studera ämnet lite mer några år så kanske du förstår den saken.
Överhvuvudtaget har en ras inte ”samma gener” i alla avséenden. Det finns alltid en genetisk variation, och när man systematiskt avlar för eller emot en egenskap, exempelvis aggressivitet, så kommer man ganska snart att förändra genpoolen inom en ras i detta avséende om den är tämligen isolerad från andra genpooler inom samma ras, och det har svenska hundar varit under mer än 50 år. Och gissa om kan kan förändra en hundras genpool, inom ett avgränsat område, ganska mycket under den tiden. Och i Sverige har man systematiskt avlat MOT aggressivitet, vilket man inte gjort i samma utsträckning i andra länder.